Glömde en liten detalj

Patrik är ju kvar här i ca 3 veckor till (åker hem 2 juli) och det kan ju hända att han råkar ut för något spännande att skriva om på bloggen. Man vet aldrig.

Bloggpaus

Jag tar en liten bloggpaus nu och återkommer i början av augusti. Kanske lägger jag in några fina sommarbilder, kanske inte. Nya tag med bloggen blir det första veckan i augusti. Jag mailar till er (som jag har adresser till) när jag börjar igen.

VI ÖNSKAR ALLA EN SKÖN SOMMAR OCH VILSAM SEMESTER!

KRAM Patrik o Lena, Nora o Erik

Dags att lämna Bangalore...

....med rätt så mycket resfeber. Måste erkänna att det inte känns alldeles bekvämt att flyga just nu. Väskorna är i alla fall packade och vi skall till Club huset och äta middag om en stund.

Dagen har erbjudit lite lätt hantverksdramatik. Patrik bad vår chaufför att slipa vårt Grythyttan bord eftersom han inte hade någon körning idag och behövde lite att pyssla med och det gjorde han gärna. Kunde ju inte gärna gå fel med en bunt slippapper och Grythyttans originalolja. MEN....Indier är dock ett påhittigt släkte med vissa problem att följa givna instruktioner, så när P kom hem för att titta på resultatet var bordet i det närmaste svart! Någon påhittig kompis hade föreslagit för Santhosh att han kunde betsa bordet, vilket han glatt gjorde. Jag överdriver nog inte om jag säger att P inte var helt nöjd. Det blev några timmars slipande till men jag tror nog att vi får lacka hela möbeln vit när vi får hem den till Sverige igen. Det blev muntra skratt vid poolen när P kom och berättade om det hela och alla var rörande överens om att man innan kunde ha räknat ut att det inte skulle gå bra. Det bara är så här.
Med nypedikyrerade tassar och trådade ögonbryn (trots det tycker Nora att jag ser ut som Bamse eftersom de är nyfärgade =) ) vilket gör vanvettigt ont, lämnar jag och barnen Indien i natt och ser vansinnigt mycket fram emot att få komma hem och krama familj, vänner och sötaste ASTRID!

IKEA i Indien på IS

På första sidan i dagens Times of India får man det nedslående beskedet att IKEA skjuter upp sina planer på att etablera 25 butiker (showrooms) här i Indien pga. landets krångliga investeringsregler för utländska företag. Ett utländskt företag får inte äga mer än 51% och måste ha en Indisk partner. Den nya Indiska regeringen har inte heller, föga förvånande, några planer på att ändra reglerna inom en nära framtid så vi lär bli IKEA-lösa under vår tid här. Vidare kan man läsa att IKEA direkt och indirekt sysselsätter omkring 70 000 människor här i landet, då många av IKEAS varor tillverkas av material från Indien.

Slutsats: De bulliga skinnsofforna i läckra "kulörter" är och förblir ohotade!

Skolavslutning (?) på Indus

Idag har det varit Award Ceremony för barnen i skolan och det skall nog föreställa någon form av skolavslutning (fast de har två skoldagar kvar). Skolavslutningskänslan saknades definitivt. Det var allmän röra och alla barn var inte ens i klassrummet när utdelningen av diplom började i Eriks klass. Noras diplomutdelning började ca 10 min före utsatt tid, så där drällde barnen in lite efter hand och flera föräldrar som kom på utsatt tid missade sina barn. Inte en sång eller blomma så långt ögat nådde - nu hade jag ju inte precis väntat mig "Den blomstertid.....", men ändå. Varje elev fick ett kort muntligt omdöme i samband med diplomutdelningen och i morgon får vi betygen på nätet. Fokus verkar ligga på fredagens Student Led Conference där barnen under en halvtimma skall gå igenom sin Portfolio med var man gjort och uppnått under året. Då skall det vara formell uniform, vilket är VÄLDIGT viktigt. Skolavslutning eller inte - efter fredagsövningen är det i alla fall sommarlov och till hösten börjar Erik grade 3 efter att han klarade sitt utvärderande matteprov!

I Eriks klass kunde barnen givetvis inte sitta stilla länge nog så att det skulle gå att få ett gruppfoto. Det som hanns med var ett halvsuddigt kort på Erik och kompisen Koki.

En outtröttlig liten sportkille

Erik har nu spelat cricket på gatan (en återvändsplats) med kompisarna i exakt 4 timmar i sträck sedan han kom hem från skolan. I går var vår chaufför Santosh med och spelade i en dryg timma och idag var besvikelsen stor när han hade hunnit åka hem. Jag tror dock inte att han hade orkat så länge som killarna spelade idag. Erik hade gärna gått till poolen nu en sväng också, men det är nästan svart ute och massor av mygg, så det blir inget med det.

Shoppingupplevelser på Commercial Street

Commercial Street är en stor shoppinggata i Bangalore city där man hittar allt från märkesbutiker till mängder av små "hål-i-väggen" butiker och försäljningsståd. Gatan är ganska smal och korsas av flera ännu mindre gator. Det blir varmt som i en gryta att gå där en 30+ dag. Bästa shoppingdagen på denna gata är en mulen vardag. På helgerna är trafiken hysterisk och man korsar inte gärna över från sida till sida.
Vi undviker konsekvent butikerna som har "inkastare"; "yes madam", "welcome madam", "nice pashminas here" - sååå jobbiga. Hittade en liten, liten juvelerarbutik i går - utan inkastare -där man faktiskt fick titta helt ostört utan att någon försökte pracka på oss något. När vi bad att få titta på fotlänkar bad de oss att sitta ner och vi fick en låda att välja ur helt ostört. När vi sedan skulle betala drog de spontant av 10% på priset. Sådana butiker gillar vi (!) och de får definitivt fler besök (och rekommendationer från oss till andra). Paret i juvelerarbutiken var gamla och de hade nog för länge sedan förstått hur man bäst hanterar sina kunder, något som är ett okänt faktum för de flesta butiksägare här. Även i de större märkesbutikerna följer ofta någon efter en som en hund och försöker föreslå vad man vill ha.

Är man trött somnar man överallt

Det är inte ovanligt att folk ligger och sover på trottoarerna mitt i stan. De ser nästan döda ut - vissa är nog det - och om inte, så ligger de illa till med tanke på valet av sovplats.

Vackraste Sari-flickan

Motorväg

Vi "hittade" en bit motorväg igår som faktiskt hade vissa likheter med en svensk; tvåfilig, mittsträng av gräs och framförallt få bilar, så man kunde hålla en viss hastighet en stund utan ständiga stopp och inbromsningar. Så få bilar beror givetvis på att vägen är avgiftsbelagd (ca 5 kr), så många indier köar hellre genom stan än betalar. För oss är det lyx att slippa möta bilar som kör mot färdriktningen och kor och människor mitt i vägen, men det dröjer säkert inte så länge innan man kommer på hur man lättast tar sig över mittsträngen av gräs och innan kommersen är i full gång även efter den vägen.
Nu skall jag strax iväg in till Bangalore city och idag blir det till att köa. Snitthastigheten genom stan är ca 30 km/h, så återigen - tålamod är ens bästa vän i Indien.

Nationaldagsfirandet

Med knytis ordnades ett ordentligt nationaldagsfirande helt i klass med vad våra norska vänner brukar åstadkomma. Man blir en aning patriotisk vid sådana här tillfällen! Svenska flaggan var "hissad" på terrassräcket, lyktor upphängda och tom vädret var svenskt (lite småregn och blåsigt).

På menyn stod matjesill med dillkokt potatis, salladslök (substitut för gräslök), creme fraiche-grädde (substitut för gräddfil), köttbullar, gubbröra, Janssons frestelse, ost och skinkpaj, grönsaker, chicken-nuggets (för de små), kanelbullar, chokladbollar (himmelskt goda) liksom jättegod cheesecake med hallonsås samt öl och nubbe att skölja ner det hela med + en massa andra drycker. Vi var nästan 20 personer som sjöng nationalsången med fantastisk akustik i vårt matrum med en massa meter i tak.

Vi var alla lyriska över dessa svenska sommarsmaker som de flesta av oss dessutom får repris på hemma i midsommarhelgen.

Partyt fortsatte sedan med Singstar - Svenska hits, Svenska hits schlager och Legends - den helsäkra festhöjaren. Det var hård kamp om mikrofonerna och mycket körande. Dawid Bowies "Life on Mars" (en singstarfavorit) gav extra hemlängtan till syster Anna med familj. Den är det alltid hård kamp om även hemma.

Kvällen kröntes (eller inte) av landskampen mellan Sverige och Danmark, som Johan via nätet och vår projektor, lyckades få till på storbild till allas jubel. Nu blev det ju inte så kul till slut, men i alla fall - en kväll helt i Svenska tecken!

Göteborg på väggen

Göteborg på väggen! Denna fina löpare, design Anna Viktorsson Frösö handtryck, fick jag som avskedspresent av kära vännen Camilla. Nu har den fått en plats i vårt matrum, och syns fint även från övervåningen. Göteborg är nära nu (även bokstavligt - vi landar om 8 dagar).

Svenska köttbullar

Idag har Matilda och jag laddat inför nationaldagsfirandet på lördag med att rulla och steka 2 kg goda små köttbullar. Egenhändigt tillagade köttbullar syns annars bara till på julen hemma hos oss (fast nu när jag har tid så får det bli ändring på det). På lördag blir de en del av en buffé. Idag åt vi dem på klassiskt vis med potatismos och lingonsylt. Jättegott!

Engelskan tar plats!

Nu håller engelskan på att etablera sig i (under)medvetandet hos Nora. Jag hörde henne prata i går natt så jag gick in till henne. Hon pratade engelska i sömnen. Nora har pratat mycket i sömnen sedan vi kom hit, hjärnan går väl på högvarv, men det var första gången som jag hörde det på engelska och riktigt bra lät det dessutom.

Jag var på skolan en liten sväng i går för att prata med Eriks fröken, då de har föreslagit att flytta upp honom till grade 3 nästa termin så han får gå med sina jämnåriga. Åldersmässigt skulle han ju detta år egentligen ha gått i grade 2, men fick börja grade 1 eftersom vi kom sent i terminen och de ville utvärdera kunskapsnivån. De är ett år före här i årskurser eftersom de räknar det första året - motsvarande förskoleklass - som vi inte gör i Sverige. Erik är två år äldre än vissa barn i sin klass och dessutom är han ju fysiskt så mycket större, så de tror att det kan bli bra framförallt socialt, och vi tror att han behöver lite mer utmaningar i undervisningen. Eriks lärare tycker inte att det är några bekymmer alls när det gäller engelskan, då han ändå får extraundervisning i det, men de kommer att testa för att se att han klarar den matte de haft i grade 2. Det bör inte vara några bekymmer- "Jag kan göra hela 2:ans mattebok om de vill" säger Erik, som börjar bli lite trött på matteuppgifter där man skall färglägga 6 cirklar i blått och 4 i rött och sen kunna svara på hur många fler blå cirklar det är än röda. Enda kruxet skulle nog vara om han inte förstår tal instruktionen, men det påpekade jag för fröken.
Nora följer med sin klass upp till grade 5 (vad vi vet), så därmed fortsätter hon att vara ett år äldre än sina klasskamrater, vilket är helt OK för Nora. Det har varit många ganska komplicerade uppgifter för henne, inte minst i matte och alla projekt, så det känns inte rätt att forcera.

Elände & Hemskheter

Jag brukar läsa tidningen till frukost, men det måste jag nog snart sluta med för det står ofta om hemska olyckor som har hänt små barn, ofta pga myndigheternas försumlighet. Denna vecka har man kunnat läsa om:

8 årig flicka lekte i en park nära sitt hem, trampade på en strömförande ledning som låg gömd i gräset och dog omgående. Elledningen hade kopplats bort från en trasig vattenpump flera dagar tidigare, men "någon" hade glömt att slå av strömmen.

1,5 årig flicka som var med om en olycka där benen kördes över med ett lastbilshjul. Flickan överlevde, men till vilket liv? Hon behöver snabb operation och pengar saknas till operation och vård. (Insamling påbörjades omgående via tidningen).

5 årig pojke trillade ner i ett dräneringsdike och sveptes iväg med de enorma vattenkrafterna. Vet inte om han har hittats ännu. Detta hände i söndags då Bangalore drabbades av ett rejält monsunregn. Då fylls alla dräneringsdiken - ser ut som öppna tunnlar - och det är dessutom så otroligt mycket vatten på gatorna att man inte ser var gatan tar slut och diket börjar. Myndigheterna här hävdar att inga fel har begåtts och att man inte har möjlighet att täcka alla dräneringstunnlar. Man täcker de dräneringstunnlar som ligger nära bostadsområden. Vilka som inte är täckta får man själv ha koll på i sitt närområde.

Förutom elände med barn kunde man idag läsa om hustrur och blivande brudar som bränns till döds i landet varje år. Mer än 8000 kvinnor bränns till döds på grund av att flickans familj inte kan betala den utlovade hemgiftssumman. Blivande brudgummens släktingar letar upp flickan och bränner henne till döds om hennes familj inte betalar. Supreme Court har nu yttrat sig med anledning av ett sådant fall och menar att dödsstraff är det enda sättet att få slut på dessa barbariska handlingar. Vidare kan man läsa om att det i Indien 2007 fanns rapporter på nästan 76 000 fall av grymhet, misshandel, dödsmisshandel inom äktenskapet tex. på grund av att kvinnor anklagar sina män för otrohet. Många gånger (om dagen) är jag tacksam för vårt ursprung från ett land med sunda grundläggande värderingar (även om det givetvis finns elände & hemskheter även i Sverige så går det inte att jämföra).

Äktenskapsmäkleri

För några veckor sedan frågade jag vår chaufför Santosh om han har någon flickvän. Nej, det hade han inte, "but I would like to, mam, maybe I get married next year"!? Hur hänger det ihop? Han såg verkligen lite generad ut, så jag utvecklade inte diskussionen ytterligare. I fredags frågade jag om han skulle hitta på något trevligt på sin lediga lördag. Han skulle till fastern och diskutera bröllopsplaner. Nåt på gång alltså. Nyfiken, som jag är, var jag ju tvungen att fråga honom idag hur det hade gått och han berättade att han hade fått tala om vilka egenskaper han önskar hos sin brud; färgad, vit, lång, kort, smal, tjock, ålder, religion (Santosh är kristen men fastern är själv Hindu och gift med en kristen, så det var tydligen OK med blandäktenskap, vilket det inte är i alla familjer). Fastern gör så en sammanställning om Santosh (med helkroppsfoto) och hans önskemål och överlämnar det hela i händerna på en välbetald äktenskapsmäklare. Ungefär som en husmäklare? frågade jag; bilder, fakta och visning, och då skrattade han och sa att så är det. Firman matchar med tillgängliga brudar, Santosh får några förslag att välja på och sedan är det klart - eller i alla fall nästan, för enligt Santosh får även blivande bruden lite att säga till om (undrar det?) Sedan startar hemlig dating (som alla vet om) och mobilsamtal under en tid. Jag frågade vad som händer om han (eller hon) upptäcker att de inte står ut med varandra och han sa att man kan bryta, men att det måste ske innan förlovning - sen är det kört. När vi åkte hem från stan idag ringde fastern - hon ringer OFTA - och ville veta hans födelsedatum och år för det är viktigt med vilket stjärntecken han är född i. Lite trött på fastern är han nog för han sa att han kör bil nu åt sin madam, så det får vänta till senare. Fortsättning följer..............

I Times of India på söndagarna är det minst tre sidor giftemålsannonser. Här hoppar man över kontaktannons-stadiet och går direkt på giftemål. Under rubriken matrimonials for the better half of your life kan man läsa om wanted brides och wanted grooms. Underrubriker sorterar in annonserna i olika kast, härkomst och religioner. Doktorer, ingenjörer och Indier med grönt kort i USA har egna underrubriker för de är särskilt eftertraktade. Inte så många av dem dock för de går väl åt omgående. En annons från söndag 17 maj löd:
"Leading Industrialist family of Dehli seeks alliance for their extremely beautiful daughter 23+, 5´2½" very fair, immensively talanted and familyoriented having perfect blend of modern and traditional values, 10+2 from convent school, BBA and M.Sc from LSE (UK) daughter of a renowed entrepeneur invites proposals from well educated smart enterprising boy from a cultured and high profileindustrialist or Business family of Delhi and Mumbai." Hur svårt kan det vara med den meritlistan? - eller möjligen kommer inget att duga. Inget för Santosh dock. Nora sa att om han träffar en tjej, så måste han ta hit henne, så att vi får se så att hon är snäll och gullig. Han lovade det. Sure.

Behov eller begär?

Habegär - stillat! (Det stod Lena på den puffen - jag lovar!)

Svensk-lunch med mersmak

I dag var det Svensk-lunch för lediga svenska tjejer på en ny trevlig tapas restaurang i Bangalore. Namnet har jag givetvis redan glömt, men gott var det. Definitivt bland det bästa jag ätit under de senaste 8 veckorna. Till förrätt plockade man av diverse olika smårätter, grönsaker, såser och ljuvligt nybakat bröd. Till huvudrätt välsmakande perfekt kycklingfilé med kryddat potatismos och efterrättsbordet toppade med creme brulé, apelsin pannacotta, cheesecake, chokladmousse och minimazarin med fikon. Allt i så små portioner att man lätt kunde prova flera av godsakerna. Lunchpriset för denna lyxlunch, 400 rupies (ca 70 kr). Kan tillägga att servicen var utmärkt, vilket det kan vara si och så med här. Sällan är hela kitet perfekt, men här lyckades man. Återbesök givet.