måndag 30 november 2009

En söt blå påse


Denna lilla rara IKEA påse med sitt fina innehåll anlände idag från kära vännen C med familj, via transporthjälp med familjen B:s container (tack!), och stod på vårt vardagsrumsbord när jag kom hem från frisören.

Tack C och familjen för det jättefina Pearls of Life armbandet, julklappar, glödlampa (liten, liten, men ack så viktig), vita mammabyxor/shorts och en lånad IKEA katalog. Hoppas IKEA har överseende med ett långtidslån.

Bebisvagnen anlände med samma container. Bilder finns (givetvis) på supernöjda unga frökens blogg. Erik tyckte att "men jösses, hur skall det gå om vi får en kille?". Jag tror nog att vi i så fall skall klara honom från framtida men och sittdelen, som ju fö. kommer att användas mest, är i olivgrönt.

Nu är det dags för en stunds grundlig IKEA läsning.


1:a advent


Nora hackar saffran i solklänning
Vi tände levande ljus, spelade Absolute Christmas medan vi bakade lussekatter och så blev det lite adventsfika på kvällen. Och det kändes lite som advent - i alla fall för en stund.
I dag är det sol från klarblå himmel, drygt +25 gr C, och adventstiden är på dagtid som bortblåst.


lördag 28 november 2009

Påhälsning av en kokosnöt

Jag tror att det sägs att om man får en kokosnöt i huvudet så förtjänar man det.

I morse var Patrik på ett möte i stan och vår chaufför väntade vid bilen, som visade sig vara parkerad under en kokospalm med väl mogna nötter. Just som chauffören skulle kliva in i bilen lossnade en kokosnöt och föll ner och spräckte framrutan på vår bil. Han hann nästan inte reagera, och än mindre ta en närmre titt på kokosnöten, förrän en liten fattig pojke, som hade ögonen med sig, lyckligt rusade fram och ropade "coconut, coconut" och snabbt snappade åt sig densamma.

Julius är på plats,



men lyser inte.

Ganska entusiastisk satte jag i eftermiddags igång med att plocka fram adventsljusstakar och stjärnor men tappade snart modet. Var är de fina pappstjärnorna? Ja - troligen hemma i Lindome för här är de inte. OK får försöka hitta nya här, och det bör väl gå, för de jag har hemma i Sverige är made in India. Nästa bekymmer; inga stjärnsladdar är tillräckligt långa och på det enda stället där Julius kan stå i fönstret och lysa (på golvnivå) så upptäckte jag att kontakten bakom soffan var intryckt i väggen. Pust. Får ringa elektrikern i morgon.


Har någon där hemma väggkontakter som försvinner in i väggarna?

Så just nu är min adventsstatus = en ickelysande adventsljusstake i fönstret, två stjärnor och barnens ljusstakar på köksbänken. Lyckades i alla fall, utan större problem, få fram en fyrarmad ljusstake med stearinljus. Bör vara ett säkert kort.

torsdag 26 november 2009

Bakat bullar idag...

....med vaniljsocker i och pärlsocker ! Dessa sockriga dyrgripar kom med en snäll kollega till Patrik från norr. Blev finfina bullar. Hade också en hel del tur idag, för strömmen gick exakt i samma sekund som sista glasplåten var klar (bakar i en kombinerad micro/ugn).


Nästa bullbak blir lussekatter och så skall vi försöka få till ett pepparkakshus i form av vårt hus därhemma, med en lilla husvakten Astrid på trappan förstås. Förra årets Empire State buildning (som jag och Nora måste få skryta lite med :) var ett once in a lifetime projekt.


onsdag 25 november 2009

Hårre(n)sande läsning


Ja, nu har jag läst tidningen igen och nu kan vi konstatera "What women want:men without facial hair".

Den rubriken finner man i dag på tidningens förstasida och artikeln handlar om en stor undersökning, om mäns skäggväxt, som gjorts i Indonesien, Malaysia, Thailand, Vietnam, Filippinerna och i de 8 största indiska städerna.

Genomgående i hela Asien är att man ogillar full skäggväxt. I Indien föredrar männen mustach, getskägg, skäggstubb eller allra helst renrakat. Detta med renrakat är lite motsägelsefullt eftersom man i undersökningen kan konstatera att trots att 90% av de tillfrågade indiska männen föredrar det efterlevs det enbart av 55%. De indiska kvinnorna föredrar i likhet med männen renrakat. I Mumbai säger dock 64% av kvinnorna att skäggstubb förhöjer männens sex appeal.

Undersökningen kostaterar också att medelrakningstiden per gång ligger på 6-15 minuter, men att man i Bangalore och Chennai hittar de långsammaste rakarna med minst 30 min. Trots detta skär sig de flesta Bangalorerrakarna nästan varje gång de sätter rakhyveln mot ansiktet.

Ja, detta var dagens viktiga Indiska nyhetsfakta.

måndag 23 november 2009

Ny valuta?

De två senaste gångerna som jag har handlat i vår lilla grönsaksaffär har jag fått coca cola-bubbelgum i växel istället för 2 resp.1 rs (1 rs bubbelgum/ca 15 öre). Mannen i affären har satt det i system och det är inte så att han frågar om det är OK heller, utan man bara får dem bara och förväntas vara nöjd. Jag undrar om jag skall försöka betala med dem nästa gång jag handlar där. Det borde ju gå eftersom det är hans nya egna valuta.

Undrar om det systemet skulle funka på ICA?

Fridens liljor! Gasläckan är funnen och jag hade rätt i att den fanns!

ÄNTLIGEN BLEV JAG TRODD och tagen på allvar!

Pratade med köksfirman i förmiddags igen och den vänlige mannen sa att det inte var någon idé att skicka köksfirmans egna killar igen (insiktsfullt) utan han lovade att ta kontakt med gasinstallatören. En liten stund senare hörde den firman av sig och några timmar senare var de här. Otroligt!

Jag hade varit lite förutseende och satt på båda gaskranarna ett par timmar tidigare så gaslukten i besticklådan var stickande och jag fick medhåll direkt! Kopplingar kopplades loss och i med dem i en skål med vatten och ser man på - BUBBLOR från en nippel vilket visade på ett läckage. Nu är det hela bytt och fixat och den gasmannen har i fortsättningen mitt fulla förtroende.

söndag 22 november 2009

Det luktar fortfarande gas!

Vet inte riktigt hur jag skall klara av fortsättningen på detta tålamodskrävande tjat om gasläckaget, men jag måste dessvärre ge mig in i det i morgon igen. Nytt samtal till mannen på köksfirman alltså. Nu skall jag ha gaskranen påslagen hela dagen i morgon (och hålla mig hemifrån) så att de verkligen inte har en chans att missa lukten i skåpet under gasspisen. Nu är teorin definitivt att det är spisen det är fel på eftersom slangen är bytt.

En man med insikt

I lördagens tidning "Times of India" citeras Indiens miljöminister, Jairam Ramesh, där han säger:

"Our cities are the dirtiest in the world. If there is a Nobel prize for dirt and filth, India will win it, no doubt".

Klok man det där.

...och så en man med lite mindre insikt

I går skulle jag passa på att lämna tillbaka ett par flipflop, med pärlor (nu utan flera pärlor), som vi köpte till Nora i en butik på Commersial street för två veckor sedan. Den konversationen gick ungefär såhär:

" I would like to change these shoes, broken already after just two weeks. This is not good quality"

"No, that´s not possible mam, this is very fine quality", säger mannen i kassan och visar upp den ena av Noras skor som fortfarande är hel. ?

"How can You say it´s good quality when she has used them twice, and walked about 100 m, and the pearls fall off?"

"That´s why, look very little used" säger då stolpskottet bakom kassan och vänder sulorna mot mig. De hade alltså varit mer hela om de använts mer??

"We will fix them" säger mannen bakom kassan.

"But I don't want them because it´s bad quality. What happens next when the pearls will fall off again?"

"That will not happen as it´s very fine quality" säger mannen igen.

Vet inte vilken kurs han har gått, men nu är jag riktigt irriterad.
Jag visar att jag bara har en av de två stora pärlorna med mig och han frågar.

"Where is the other one?"

"Where do You think it is" säger jag.

"We will fix them and You can collect them?"

"Not a chance I will come here to collect them. You will have to deliver them to my house when they are fixed"

De fick jag dem att gå med på. Dessutom.

"I will never shop here again and I will let my friends know as well about your bad quality shoes!"

Är ganska säker på att Nora inte sett mig så ilsken tidigare i något offentligt sammanhang, men dumhet har jag svårt att stå ut med.

Helg

I fredags kväll blev det en god middag på japanska restaurangen Shiro för Patrik och mig och hans två Volvokollegor Stefan och Lars som är här på besök. Väldigt trevligt och väldigt gott. Dit skall vi definitivt gå igen. Våra duktiga barn var hemma själva med lite uppbackning av vänner som bor nära oss (tack!) och så kom kompisar till barnen över till oss och såg på film och spelade Wii. Nora passade (passande nog) på at hyra vampyrfilmen Twilight. Fick sedan klart för mig att det var 4:e gången hon såg den och då lär man ju vara beredd på det läskiga.Kursiv

Gårdagen ägnades åt (prut)shopping hela dagen. Lotsade runt Volvokollegorna på alla möjliga bra ställen i stan. Särskilt bra priser får man i sjalbutiken på Leela. Undrar varför........

Undrar om inte Erik gjorde dagens fynd i alla fall. Äkta Pokemonkort för 20 rs/paket i en stor leksaksbutik. Det är ca 3 kr det. Hemma kostar samma paket 55 kr - minst.

Jag inhandlade några vackra stora julkulor i papier mache. Finns hur mycket vackert som helst nu till jul. Hur skall det sluta?
Idag blir det läxläsning och en sväng till poolen skulle jag tro - nu när vi fått tillbaka solen efter några veckors indisk höst. Patrik går en tidig golfrunda.

Erik sa just nu klockan 09.00 att "Jag har bara 12 timmar på mig att göra något kul idag". Tror inte att han menar läxorna då.

fredag 20 november 2009

Fortsättningen på gassstrulet och kanske även slutet med lite tur

I dag ringde jag till den köksfirma som installerade köket här och pratade med en mycket trevlig herre ang. gas läckaget. Han lovade att skicka någon idag. Och faktiskt så kom det två killar.

Givetvis ringde de dock inte innan, som avtalat, eftersom jag behöver sätta på gasen i ca ½ timma för att man skall känna gaslukten i besticklådan. Den ene av gaskillarna hade med sig en väska - jippi - kanske lite ordentliga verktyg och mätare, men den var nog bara för syns skull för givetvis skulle även han ha tändsticksasken! Ve och fasa.

Även han eldade runt men hittade givetvis inget. De skakade på huvudet på indiskt vis (man vet inte om det är ja eller nej) och log, sannolikt över hur dum denna envisa västerlänning (alltså jag)verkar vara. Efter ca 30 min, när jag hade försökt att få dem att hålla lådan stängd åtminstonde 10 minuter i sträck för att inte ventilera skåpet, förstod jag genom maiden att deras engelska inte var nåt vidare, alltså sämre än hennes. Dax för akut tolkhjälp av chauffören igen. Som tur var fanns han på 3 min avstånd.

Med hans hjälp och min något desperata uppsyn och röst över att inte bli trodd, fick vi dem att gå med på att byta gasslangen från av/på vredet upp till plattorna för att se om det kan göra någon skillnad. Ny gasslang införskaffades för 85 rs och är nu på plats. Den sitter an mot kopplingarna på ett sätt som den gamla inte gjorde för det har jag bildbevis på. Visade gaskillarna bilderna jag tagit på hur den gamla slangen satt och då log de igen över mina konstigheter.

Fick sedan prata med The boss på telefonen; den trevlige mannen från köksfirman som jag hade på tråden i morse. Han ville försäkra sig om att jag var nöjd och sa att jag måste återkomma annars. Hela 250 rs (ca 40 kr) kostade denna hantverksinsats, men nu återstår alltså att se om det gör någon skillnad.

Esset i bakfickan är gasvarnaren som pappa införskaffade och med transporthjälp av svärmor och volvokollegan Stefan nu finns här i vårt kök för uppsättning. Hängslen och livrem!

Just- nu- saknad

Läste just på nätet att vi är så bra på att fika i Sverie; kanelbullar & goda muffins, kaffe & te i mysiga varma miljöer, med värmeljus brinnande, nu när det är höst.............

Då fick jag en sån där plötslig längtan efter en kopp te hemma hos min vän C i höstmörkret, med tända ljus. Det är hon så bra på. ♥ Kram.

Kram också till alla er andra som vi saknar, och så tänker jag att så förfärligt det vore att inte ha någon att sakna alls. Vi är lyckligt lottade.

torsdag 19 november 2009

Julshoppingen har startat!

I dag har jag startat julshoppingen till de där hemma. Lätt och smått håller jag mig till. Några små hinder på vägen behövde dock passeras innan shoppingen kunde starta.......

onsdag 18 november 2009

Från ♥

"Jag skulle göra ett självporträtt, så gjorde jag Nora - det såg ut som en häxa"

sa Erik i kväll när han satt med sin matteläxa - apropå ingenting. Fick mig ett gott skratt för det var på allvar och kom från ♥.

tisdag 17 november 2009

Ja må hon leva!


Grattis på födelsedagen kära syster och tvillingmoster - som Nora just sa :)


Kommer att sakna dig idag. Känns konstigt att inte fira ihop!


Många kramar från oss ♥ (kunde inte göra hjärtat förrän Nora kom hem för det håller hon hemligt för mig)

måndag 16 november 2009

Blogglistan uppdaterar sig inte :(

Vet inte vad som hänt men jag ser att blogglistan inte uppdaterar sig med senaste inlägg. Kan inte hitta felet. Kanske får jag göra om listan från början. Får fixa lite med det senare. Försöker kolla igenom bloggarna varje dag ändå.
Har hittat lite nya läsvärda och kul bloggar av svenskar i världen genom trevliga bloggen "Nya äventyr" som Marianne i Kairo skriver. Hennes blogg råkar förresten vara den enda som faktiskt uppdaterar sig på min lista just för tillfället....

söndag 15 november 2009

100 års fest i helgen


I går partades det ordentligt här i huset. Vi fyller 100 år ihop jag, Matilda och Niklas inom en vecka, och firade detta med alla våra vänner här. Med god mat från en italiensk restaurang, mycket sång och MYCKET dans, blev det en väldigt lyckad kväll och dagen efter känns seg även utan alkohol (för min del).

lördag 14 november 2009

Nån som tror att den kan passa mig till jul?

Fick ett litet mailerbjudande. Nog för att French Connection tillhör mina favoritmärken, men jag tror nog jag får avstå från förbokningen av denna klänning just i år. Lite trångt för bebisen skulle jag tro.............


Ja må han leva!


Grattis käre svåger på födelsedagen! Kram från oss.

torsdag 12 november 2009

Ja må hon leva!

Grattis vårt älskade lilla "troll" på 11-års dagen♥ Vi saknar dig! Puss&Kram

Kram också till Matilda på 30-årsdagen!

onsdag 11 november 2009

Direktbistånd

I morse på väg till jobbet stannade vi för att tanka Santhosh och jag. När jag satt i bilen medan de tankade såg jag en mamma med en dotter på ca 12 år. Mamman bar på en liten bebis och de gick ute längs landsvägen. Ingen utav dem hade riktiga kläder och bebisen hade bara något tygstycke på överkroppen. När vi lämnade stationen så fick jag ett infall och sa till Santhosh att stanna till vid den lilla familjen för att lämna över lite pengar (200 Rs) som först och främst skulle användas till kläder till bebisen. De verkade lite konfunderade först och vickade lite på huvudet bara när Santhosh översatte det jag ville säga. Nu vet jag inte riktigt vilken reaktion jag hade förväntat mig men jag kände mig nästan lite besviken när vi lämnade vägkanten och körde vidare. När jag vände mig om såg jag dock att mamman och dottern med bebisen emellan sig hoppade upp och ner och skrattade och dansade och det kändes kul att göra en liten insats. Nu får jag hålla utkik efter dem framöver och se om de skaffat kläder. Pengarna räckte nog till mat i ett par veckor också. /Patrik

Maskrosen på plats!








I förmiddags vid 10 kom en liten trupp av elektriker för att hänga upp maskrosen - i en GRÖN elkabel. Skulle inte tro det! "But I will hang it with a wire". Förklarade för chefelektrikern att sladden blir inte mindre grön för det och det blir inte tal om att hänga upp lampan med den gröna sladden. Återigen kom det numer så bekanta svaret "There will be no white hose to buy". Jag försökte visa att alla andra elkablar till alla andra lampor vi har hängande från taket är åtminstonde genomskinliga, så om han inte kunde ordna något bättre så måste det i alla fall finnas genomskinliga kablar. "OK, OK there is one more shop". De försvann iväg i 30 min och kom sedan med en VIT elkabel. Det var väl det jag visste.
Ett par timmar senare satt lampan i taket, med dimmer och allt. Lite nervös blev jag när mannen högst upp på stegen fiskade upp sin mobil och svarade när det ringde.

Gasstrul

I fredags morse ropade maiden på mig och sa att det luktade gas i köket vid spisen. Tog mig snabbt ner och kunde känna den äckliga gaslukten i skåpet vid spisen. I detta skåp sitter en liten kran som var öppen. Det skall inte vara några problem att ha den öppen - många har det så alltid - men vi brukar nästan alltid stänga den för säkerhets skull. Gasflaskorna förvaras på utsidan av huset i ett låst skåp. Hur som helst så är ju något fel när det luktar gas och jag ringde till husägarens "handyman" som kom efter en stund. Han luktade och kunde givetvis inte känna något, men då fick jag ju påminna honom om att jag stängt kranen ½ timma tidigare.

Jag sa att jag ville ha hit en gasman som kunde mäta var läckaget fanns och han lovade att ordna detta. Fick besked om att gasmannen skulle kunna vara här dagen efter - lördag 11.30, så då stängde vi av gasen även ute för att vara på säkra sidan. Givetvis kom inte gasmannen 11.30 dagen efter och när Patrik ringde "handyman" fick han besked om att gasmannen var försenad pga regnet. OK! efter en stund ringde "handyman" tillbaka och sa att gasmannen kommer inte alls idag utan i morgon! Inte OK!

Patrik sa att det duger inte och om inte han kommer får de ta hit någon annan mer lokal gasgubbe. Då fick vi veta att det gick inte för de lokala hade ingen mätare utan skulle på sin höjd kunna byta gasslangen. Till slut gick gasmannen med på att komma 16.30 på lördag eftermiddag. 17.15 kom han UTAN NÅGON UTRUSTNING ALLS. Inte kunde han ett ord engelska heller så Patrik fick ringa vår chaufför S som tolkhjälp. Det slutade med att chauffören fick komma hit för det var för krångligt att ta på telefon.

Gasmannen kände givetvis inte heller någon gaslukt och hävdade att visst hade han en mätare, men den hade han inte använt på flera år. Vad tror ni han gör? Ber att få låna en ask med tändstickor och så tänder han en och eldar mot alla kopplingar och gasslangen. Livsfarligt och helt oseriöst! Han fick åka utan ett öre i ersättning. Oduglig!

I går (tisdag) när jag var påväg till stan så ringer "handyman" till Patrik och undrar var jag håller hus för han står utanför vårt hus med samma gasgubbe som nu har med sig någon såpalösning istället för att detektera läclage. Hur vore det att höra av sig innan man kommer och kolla så att någon är hemma. Maiden är sjuk, så de fick åka med ofärrättat ärende.

Alltså är inget fixat ännu, men någonstans läcker det för när man öppnar besticklådan en stund efter att man vridit på lilla kranen så stinker det gas. Både barnen och jag ryggade tillbaka av lukten i måndags efter att maiden lagat mat och nu har Patrik också känt det. Tills vidare stänger vi av gasen både ute och inne och använder spisen så lite som möjligt. Pappa har varit snäll och skaffat oss en gasvarnare - typ brandvarnare för gas - som vi skall sätta i köket när den kommer hit. Jag har fö letat efter det här hos olika elektronikaffärer, eftersom jag sett på nätet att det finns. I sådana affärer finns det dock alltid snusförnuftiga expediter som talar om att "No mam, You would not get it - doesn't exist". Förklarade vänligt att det visst existerar bara det att du inte vet om det! Så är det ofta här. Det man inte vet något om svarar man på ändå. Att säga att man faktiskt inte vet går ju inte för sig. Fortsättning följer...............

Yesteryear

Jag har aldrig tänkt på att detta ord finns. I Indien är man duktig på att utnyttja engelskans alla uttryck, särskilt i dagstidningarna. Detta ord fanns i dag i en liten notis i tidningen för att beskriva en forna populär skådespelare; "Yesteryear actor......."

Till skillnad från förra Shopatherapy som jag skrev om i ett tidigare inlägg, så finns detta ord med i Nordstedts lexikon på nätet.

Och så något annat: Om jag har tur idag så blir det lite hissnande bilder ikväll på bloggen om maskrosens färd mot taket, men som sagt vi får se om elektrikern kommer.......Konstigare saker har ju hänt än att de inte dyker upp.

måndag 9 november 2009

Damrummet


Visst är detta en fin skylt. Har aldrig sett något liknande, men den är så passande här! Tog bilden på nya fina ITC Hotel Gardenia i Bangalore.


Var på en föreläsning där i morse om hur man hanterar sin ilska och sina aggressioner utifrån ett buddistiskt perspektiv. Mycket tänkvärt och nyttigt, men vissa delar var lite för andliga för att det skall vara verkligt för mig.

fredag 6 november 2009

Föräldramöte (läs mammamöte) grade 5 (uppdaterad version)

I dag var jag inbjuden till ett möte för förädrar i Grade 5 hemma hos en klassmamma i 5B. De bor i ett område nära oss, så det passade mig bra. Av ca 60 möjliga mammor var vi omkring 12 som dök upp. Saphna, klassmamman som bjöd in, hade dukat upp olika små indiska rätter att knapra på. Det var verkligen en pratsam och sprudlande samling trevliga kvinnor, men jag har fortfarande riktigt urursel koll på deras namn och deras barns namn och vilken klass av 5:orna de går i.

För mig är inte ett indiskt namn lika med ett pojk eller flicknamn heller, så jag har dessutom dålig koll på om deras barn var pojkar eller flickor. Som tur var hette ett par barn i Noras klass uppenbara pojknamn, Nicolas och Austin, vilket underlättade. Givetvis hade nästan alla koll på vem Nora är eftersom hon tillhör de ljushåriga undantagen i skolan, så jag undrar om de tyckte att jag också borde haft bättre koll.

Jag har i alla fall lärt mig (sedan tidigare) att utgå från att alla indiska mammor inte "är från" indien utan från tex. USA, Australien, England, Tyskland..... så jag frågar alltid "Where do You come from?" trots att de ser uppenbart indiska ut och dessutom talar hindi sins emellan. Svaret blir alltid något annat land än Indien och de är här på expatkontrakt precis som vi under några år.

Det var trevligt att få lite föräldraansikten, vilka jag hoppas kunna komma ihåg nästa gång jag ser någon av dem. Särskilt mycket uträttat blev det i alla fall inte. Först pratades det om någons hundvalp i säkert en halvtimma och sedan åt vi lite innan alla började prata samtidigt igen. Saphna försökte höra sig för om det var något särskilt vi hade synpunkter på när det gällde skolan och läxämnet kom upp, men drunknade strax då alla, utom jag - tänk er - pratade i mun på varandra om detta. Jag hörde verkligen ingenting av den livliga diskussionen då ljudvolymen var riktigt hög. Ingen, utom jag, verkade särskilt förvånad över detta. Ursäktade mig efter nästan två timmar då barnen var på hemgång. Det var trots allt en riktigt intressant eftermiddag.

Dags för en nyhetsrapport från Times of India

"Nanny sedates baby, 'rents' out to beggars. Ett arbetande par hade anställt en nanny från en förmedling åt sin 7 månaders baby. Nannyn hade dock andra planer än att passa barn. När föräldrarna lämnat hemmet på morgonen sederades babyn och kläddes i trasor. Därefter hyrdes babyn ut för 100 rs (ca15-16 kr) per dag till tiggare. Nannyn tillbringade sedan dagen i soffan i sin arbetgivares hus där hon fördrev tiden med att titta på såpor på TV. Det hela uppdagades en dag då babyns mamma kom hem tidigare än väntat från jobbet och fann Nannyn i soffan och babyn saknades. Nannyn skall nu ställas inför rätta.

"Middle-aged dad dumps newborn fearing ridicule" En 45 årig man skämdes så över att ha blivit pappa i en ålder av 45 år så han dumpade sin nyfödde son vid en flod. Mamman, som hade övertalats av barnets far att föda barnet hemma, hade förlorat mycket blod under förlossningen och förlorat medvetandet. När hon frågade maken om det nyfödda barnet uppgav han för henne att barnet varit dödfött. Detta var också det hon sa då hon kom till sjukhuset för vård. Där fattade man dock misstankar och kontaktade polisen som tog in fadern till förhör men han gav motstridiga uppgifter och kunde inte visa den plats han påstod att han begravt pojken. Till slut erkände fadern och polisen begav till platsen där babyn dumpats och där man mycket förvånande fann den litte nyfödde pojken vid liv nerkyld i en lerpöl.

torsdag 5 november 2009

Roade mig igår....

..med att se första avsnittet av Ullaredsdokumentären på webben. Fanns det någon som var normal i det programmet? Jag som brukar tycka att indier är speciella får nog omvärdera det en aning.

Case closed

Min pratsamma kontakt på HP ringde i tisdags och undrade om jag hade glömt alla procedurer för att ställa om vår skrivare till indiska förhållanden. Hur skulle jag kunna glömma det? Jag har inte glömt - jag struntade i det, fast det sa jag inte till henne, utan lät henne tro att jag farit runt hela Bangalore för att leta bläck att fylla patronen med utan att lyckas. "May I close Your case then?", "Yes, absolutely" och så var jag av med henne efter bara tre minuter, men hon avslutade lika käckt som förra gången "Any more issuse concerning HP..........................."
Väldigt personligt.

Nu blir det till att be någon snäll indienresenär att ta med sig toner från Sverige istället.

onsdag 4 november 2009

Före eller efter - kan ha stor betydelse

I måndags åkte jag och Mia in till stan och vi konstaterade då att vägen vi åkte på var nyasfalterad och välstädad. Tom trottoarerna hade fått vita kanter och var för tillfället hela. Det gick också ovanligt smidigt i trafiken. Strax därefter upplyste vår chaufför S oss om att en viktig minister var på gång bakom oss någonstans, vilket givetvis var förklaringen till uppryckningen och smidigheten. Har varit med om det en gång tidigare att ha turen att hamna strax före en ministerkaravan. Det är supersmidigt. Alla korsande vägar stängs av och alla röda ljus blir gröna så det är bara att blåsa på. Efter ett tag svängde den snygga vägen åt höger, medan vi skulle rakt fram och brutalt snabbt var vi då tillbaka i den indiska trafikverkligheten med hålor, stoppljus, trängsel och trasiga trottoarer.

En stackars 32-årig man, akut sjuk i terminal njursjukdom med komplikationer hade, enligt dagens tidning, inte en lika lyckad trafikfärd i Premiärministers spår, då han igår hamnde i det kaos som följer av alla säkerhetsavspärrningar. Denna färd slutade istället med hans död.

Svårt sjuk skulle mannen flyttas mellan två sjukhus, av någon anledning utan ambulans, och färden till nya sjukhusets huvudentré tog två timmar. Där stoppas bilen och blev omdirigerad till en annan ingång drygt 1 km bort och ytterligare tid gick förlorad. Väl framme vid hjärtavdelningen stoppades man ytterligare i 10 minuter av säkerhetsskäl, då ministern och hans följe just anlänt. När bilen nådde akutmottagningen var patienten död.

Premiärministerns kontor sände i efterhand ut en ursäkt och beklagade dödsfallet, medan sjukhuset förnekade att de hade haft någon stängning.

tisdag 3 november 2009

Äggsmörgås med KALLES KAVIAR till frukost idag



Märkligt att man kan få cravings här efter något som vi äter ganska sparsamt av hemma i Sverige. Hur som helst har vi nu två tuber av denna "delikatess" i kylen. Dessa, tillsammans med två stora påsar djungelvrål, Panodil, Resorb, samt två stora Marabou mjölkchoklad var Patriks kollega, som just nu är på besök, snäll och tog med sig. Tackar!

Det finns alltså en risk att kommande kollegor och släktingar får liknande önskningar framöver..............men man blir väldigt populär då skall ni veta!

söndag 1 november 2009

Maskros på rad

Lite svårt att förvara en halvfärdig maskros i väntan på elektrikern! Har var här i går och hissnade när han tittade upp i taket och förstod att jag ville ha denna underbara blivande boll-lampa monterad på sisådär 8 m höjd. Han konstaterade lättsamt att inget var omöjligt i hans värld och lovade återkomma med offertförslag på måndag och jag kan nog lova att återkomma med hissnande bilder på spektaklet.

Pumpapyssel

Eriks Noras Lenas i den ordningen de står. Hattarna höll på att brinna upp!