Merry Christmas♥

Merry Christmas

and

a

Happy New Year

önskar vi alla vänner

Julkramar från ett vintervitt Sverige

från

PatrikLenaNoraErikAlfred

Glad påpälsad nylandad Bäbis

Dan före dan

Fantastiskt vinterväder med -9. Förkylda barn & vuxna. Ingen ny väskleverans. 4 väskor saknas fortfarande så vi räknar med lite minus på julklappsfronten. Patrik har faktiskt kommit fram på telefon till Air France idag men de har ingen aning om var väskorna kan vara. Troligen i Paris för där finns massor av olevererat bagage.....

I veckan har vi hunnit med att träffa vänner, både stora och små. Nora och Erik har varit och hälsat på i sina klasser och varit med på julavslutningarna. Mysigt. Nora har tränat med "sitt" innebandylag, vi har tillverkat gott julgodis hemma hos familjen A och handlat julklappar & nya kläder (ständigt pågående känns det som....).

På söndag far vi till fjälls!

Update; vackert, härligt att vara hemma, otroligt KALLT, förkylda pojkar och vi väntar fortfarande på vårt bagage.........Kram

Snorig och matt bäbis med svullet öga

Stackars lille Alfred. Näsa och ögon rinner och höger öga är rött och svullet. Det är ju inte så lämpligt precis eftersom vi har en lång flygesa hem framför oss om 1½ dygn...

Kostar på mig ett matt leende

Packningsdax är det också, men lite svårt med ett litet "klister" på armen. Det är dock lättare än att packa för sommarresan. Vi har inte mycket varma kläder som passar för det svenska klimatet. Tur att man har en systergarderob att botanisera i och att det finns varma sjalar att ta med.
En och annan julklapp skall ju packas också förstås....................

Jag måste börja!

OM

Om man är Deputy Commissioner of Police i Bangalore så finns det mycket man kan ta sig till om man inte blir serverad den 21 åriga Jonnie Walker Blue Label scotch man vill ha. På hotellet där den efterfrågades av polischefen fanns inte denna whiskey i lager utan han och hans sällskap serverades istället Indisk whiskey.

Som genom ett underligt sammanträffande så kom det, dagarna efter och utan förvarning, upp en Parkering-förbjuden-skylt alldeles utanför hotellet, där hotellet normalt parkerar gästernas bilar nattetid.

Bäst alltså att hålla sig med rätt Whiskey i lager för stans hotell.

"Try me"

På Bodyshop står det Try me på testprodukterna. Om det inte finns någon Try me så går det till såhär:

Mannen i affären öppnar en ny burk med mjuka kapslar med kräminnehåll, tar ut en kapsel (det skall finnas 30 st i burken) och ger mig den för att testa, skruvar på locket igen och packar in den i sin ytterförpacning som om ingentig har hänt.......

OM jag köper sådana kapslar någon gång (dyra som skam) så tror jag att jag skall be dem räkna.

Likadant hos frisören förra veckan. Det kom in en dam och satte sig i stolen bredvid mig. Hon skulle få håret fönat. Damen som skulle föna henne gick då till hyllan med nya produkter - till försäljning - och pumpade ur lite stärkande silikon ur en liten flaska och strök in i håret på damen som skulle fönas. Den flaskan kommer de att sälja som om ingenting har hänt. Skumt sätt.

Lucia

Tack gulliga M för att du ordnade med ett så fint luciatåg hemma hos er♥

Fina små och stora barn sjöng fina luciasånger, Nora sjöng Decembernatt (Peter Jöbacks svenska text till Hallelulja) och efteråt var det mysigt fika med goda bakverk, pepparkakor OCH skumtomtar i massor.

På middag hos vår maid Anthu

Anthu och hennes lilla familj på 4 har just flyttat från ett sunkigt enrumskrypin (Anthus ord) till en lägenhet med 2 sovrum, en hall/vardagsrum, två toaletter - en vanlig och en indisk hål i golvet - samt kök. Inte ett stort kök med våra mått mätt, men för henne är det väldigt bra säger hon. Hon och hennes man köpte nyligen en liten tvättmaskin och ett kylskåp, vilket inte alls är vanligt att äga här för det stora flertalet. Det underlättar hennes tillvaro stort har jag förstått. Självklarheter för oss, tvättmaskin & kyl, men det glömmer man lätt. Såklart det underlättar.

Anthu och Joseph har två små söta barn; Immu Sofia, 1½ år och Tobias 3½ år. Inga vanliga namn i en indisk familj, men Anthu har arbetat länge åt västerlänningar och fäst sig vid våra "enkla" namn. De är en kristen familj och därmed inte fästa vid hinduernas "regler" om att barn skall namnges beroende på hur stjärnorna står exakt den minuten de föds.

Vi fick jättegod middag med fried rice, chicken kebab, raita (sås på yoghurt med riven gurka och morot - ungefär som tzatziki minus vitlök), sallad & ägg. Bordet var dukat för 4 och det visade sig att det bara var vi som skulle äta. De hade ätit lite innan vi kom. Jag tror inte att de känner sig bekväma att sitta till bords med oss. Santhosh var också inbjuden, men han dröjde länge med parkering av bilen (medvetet för att inte störa?) så när han kom hade vi ätit upp och han fick äta själv han med.

Vi hade med oss lite presenter till familjen. Tobias fick 2 Ferarribilar och efter att ha lekt med dem en lång stund somnade han med dem bredvid sig. Till Immu blev det mjuka IKEA lekfrukter inköpta i Singapore och en liten hink. Värdparet fick gardiner. Anthu blev väldigt förtjust i våra mörkläggande sovrumsgardiner när jag kom hem med dem för ett tag sedan. Nu hittade jag inga mörkbruna utan det fick bli juligt röda i samma märke. Hon såg i alla fall väldigt glad ut:)

Innan vi åkte hem så drack vi te och så visade de sina fina bröllopsbilder. När vi skulle gå fick jag en bukett med fina röda sammetsskimrande rosor.

Det känns roligt att ha varit på besök och det känns bra att veta att de bor rent och under ordentliga förhållanden. Det kändes att de var väldigt stolta över att vi ville komma på besök.

Av alla blickar vi fick från folk i omgivningarna så kunde man förstå att det inte är så vanligt med västerlänningar i denna del av stan (trots att det inte ligger långt från statskärnan).

På hemväg inhandlades några färgglada pappersstjärnor att hänga i våra fönster (fast det kanske blir till nästa års advent?). Väldigt kitchiga.

Bilder från besöker ligger i ett picasaalbum i högermarginalen. Går inte att ladda upp bilder på bloggen fn.

PYP Sportsday

I går ikläddes Alfred i gröna Pegasusbodyn (Pegaus är Eriks hustillhörighet), som gulliga Åsa sytt åt honom av en av Eriks urväxta tröjor och så for vi iväg till Indus på Sports day.

Tror nästan att Erik tyckte att det var viktigare att Alfred var med än det var för honom att tävla. Uppmärksamheten var stor kring Alfred och oräknerliga människor kom fram och frågade var jag fått tag på denna söta outfit. Som tur var så var Åsa med så det var bara att peka på henne som förtjänade all credit.

På Sports Day tävlar man årskursvis, killar & tjejer separat, men sammanlagt tävlar man husvis. Det är viktigt för varje hus att få så många framstående placeringar som möjligt, oavsett årsklass. Man tävlar på så vis tillsammans över åldersgränserna.

Traditionell drill av samtliga klasser inledde programmet och därefter följde en hel del finaler. Erik hade kvalificerat sig till final i Cricketball throw och där slutade han på en fin 4:e plats.

Pegasus vann årets sports day:), följda av gula Phoenix, blå Hercules & röda Orion.

Bilder ligger i ett separat album i högermarginalen. Det går just nu inte att ladda upp bilder via blogger.

Infallets utfall

Patrik tog sig runt på dryga 2 timmar. Med tanke på förutsättningarna (inte sprungit längre än en mil sedan Göteborgsvarvet i maj och ingen löpträning alls sedan slutet av oktober) så var det en riktigt bra insats och är han nöjd :) Kompisen H genomförde hela maraton på 42 km (eller möjligen snarare 45 km för både P&H hade längre sträcka på sina klockor - de har väl föga förvånande inte varit så noga med banmätandet...) En stark insats av båda mitt i natten!

Ett 21 km långt infall

Det är Midnigt Marathon här i Whitefield i natt. Det hade vi koll på för kompisen H skall springa. 42 km.

Idag vid 14 kom Patrik på att han kanske skulle ta och springa halvmaran (fast han är ganska otränad). Han anmälde sig vid 19 tiden och för 1 timma sedan gick de iväg, H & P, mot sina respektive lopp.

Banan är en raksträcka på 2,1 km och så vändning och 2,1km tillbaka. Varvet på 4,2 km skall då avklaras 5 eller 10 gånger. Det låter i mina öron segt, men det har såklart sin naturliga förklaring. Det vore varken möjligt att stänga av för mer trafik än man nu gjort (ett körfält är stängt på Whitefield Rd) eller att ha folk nog att ha koll på vildhundar på en längre sträcka än så.

Update tomorrow. Nora och Oskar är utsända som fotografer och står vid infarten till vårt område strax efter start.

Förresten så kommer två inlägg nedanför det här i morgon när förhoppningsvis bildhanteringen fungerar som den skall. Missa inte det! Fungerar inte så bilderna finns istället i album i högerspalten.

Alfreds 9 månaders rapport

9, 03 kg, 71 cm lång och mässlingsvaccinerad.

De gula skjortornas herravälde

Jag gjorde en liten spaning idag när jag åkte in till stan.

80% av alla gubbar har nån gulaktig skjorta på sig. Olika nyanser av smutsgult och riktigt oklädsamt på de flesta. Frågade chauffören varför han tror att det är så mycket skjortor i denna färg. Han sa att en förklaring är att alla som arbetar på HAL (Hindustan Aeronautics Limited) har ljusgula skjortor och det är väldigt många som jobbar där. I övrigt hade han ingen förklaring, men höll med om att det är en vanlig skjortfärg här.

Jag tror att det har att göra med att vita skjortor i alla fall väldigt snabbt blir gula här så varför inte förekomma............

Vilken fart:)

Uppdatering av skolans bestraffning

Fick ett mail av rektorns assistent. Det verkade som att de nu lindat lite till i tälthistorien och tagit sitt förnuft till fånga och "friat" de som inte var skyldiga, däribland Erik. De erkände att något tält varit trasigt innan och att någon hade erkänt medveten skadogörelse och så hade de kommit fram till att några av tältskadorna hade naturliga förklaringar och skett oavsiktligt.

Erik och de andra oskyldiga får ha sina raster, men uppsatsen fick de skriva på skoltid om hur man respekterar andra och sin omgivning och de kanske de trots allt lärde sig något av.

Man kan ju undra om det inte hade varit bättre att reda ut det här innan man startade hela den här cirkusen?

BESTRAFFNINGEN

Erik var på Leadership Camp 3 dagar förra veckan med skolan. De skulle bo ute i tält, men på grund av regn fick tälten flyttas in i matsalen.

Frid och fröjd? Inte alls.

I dag kom Erik hem och sa att han och 14 andra killar hade fått bestraffning för att ha gjort sönder sina tält på lägret?! De skall skriva en uppsats på 200 ord, de får inte var ute och leka på rasterna på hela veckan och om något likande händer på nästa års camp, ja då blir de avstängda från skolan för alltid?!

Man vet inte om man skall skratta eller gråta, men i alla fall så blev jag heligt förbannad. Erik är väldigt bestämd på att han absolut inte har gjort sönder något tält och jag är 100% säker på att det han säger är sant. Han sa dessutom att det var en ganska stor reva i tältväggen som han såg direkt första gången han gick in i tältet. Dessutom har jag hört från tidigare år att det finns gott om trasiga tält på campen.

Man undrar i vilket århundrade man befinner sig när det delas ut gruppbestraffningar av denna sort?

Det skrev jag, fast i något andra ordalag, samt en del andra ganska skarpa formuleringar till rektorn och rektorns assistent. Vi får se vad för respons jag får, men jag kan lova att det skrivs ingen uppsats på 200 ord förrän jag har fått ett svar.

Livsfarlig :)

Tycker Alfred. När No-No dammsög på TV kröp Alfred skrikande det fortaste han kunde och klamrade sig fast vid mina ben. Han gillar inte vår dammsugare heller. Undrar om han fattar att det är samma pryl? Reaktionen är i alla fall den samma.

Välbesökt julmarknad

I går var OWC:s årliga julmarknad i Bangalore. Årets största välgörenhetstillställning. Jag har lite svårt tidsmässigt att egagera mig så mycket i OWCs välgörenhetsarbete, men en liten insats på julmarknaden hinns ju med.

Jag var satt att sälja biljetter värda 10 rs st till alla barnaktiviteter. Dessa aktiviteter kostade mellan 10-50 rs och vid varje station betalades med biljetter som man köpt vid biljettkassan.

Det hela blev smått hysteriskt. DET VAR MASSOR av barn och vuxna som skulle ha dessa biljetter och INGEN kunde konsten att stå i en kö. Vi blev flyttade strax innan julmarknaden öppnade, så något vettigt bord fanns inte. Vi fick sitta med böjda ryggar och hantera biljetter och pengar på en låda. Det kändes i ryggen på kvällen! Bredvid mig satt en kvinna som sålde 50 rs biljetter. Dessa var det nästan ingen som ville ha. Hon skötte istället mottagandet av "mina" pengar medan jag rev biljetter ur värdelösa biljetthäften. Alla biljetter satt fast i varandra och man var tvungen att lossa biljett för biljett så att man säkert inte tog dubbla. Kul när någon ville ha 50 biljetter. Kassan måste stämma efter varje skift och det var meningen att man skulle ha full koll på vilket häfte i ordningen som användes. Helst skulle det också bockas av på ett excelark. Sure. Efter nån timma ökade trycket ytterligare och vi fick välbehövlig hjälp med köuppsträckning och försäljning. Då försvann all kontroll på" mina" gula biljetthäften när vi fick sälja från flera håll. Så skulle det givetvis ha varit upplagt från början fast med varsin låda med häften.

När mina två timmar var slut fanns det inte en chans att gå. Fanns inte en sekund att förklara för näste man hur det skulle gå till. DESSUTOM skulle pengarna från mitt skift redovisas och jag ägnade en lång stund åt att reda ut alla biljetthäften som var slutsålda och som skulle redovisas tillsammans med pengarna. Det var 21 tomma häften och 21 000 rs att räkna ihop och lämna in. Jag fick ihop det till slut trots en ohygglig ljudnivå med skränig julmusik, tal på scenen, pianouppträdanden och ungar som gapade (vi satt mitt i barnavdelningen).

Det är givetvis väldigt roligt att julmarknaden är så uppskattad och välbesökt och de som organiserar gör ett otroligt jobb, men jag tror nog att vi hade behövt vara många fler volontärer. Pratade med en mamma till en tjej i Eriks klass. Hon sålde fotobiljetter till tomtefotograferingen och även där hade det varit kaotiskt. Åsa som sålde bakverk och vatten hade haft mer än fullt upp, då deras avdelning var enda stället där det såldes vatten på hela området.

Jag var ganska matt efteråt så det blev bara en kort sväng runt julmarkaden för mig. Nora hade hunnit med åtskilliga varv och var ganska trött på att jag blev så sen.

Många nyp

I fredags var jag och Alfred och handlade lite julklappar på Mantri Square, Bangalores största, nyaste och trevligaste köpcenter. Under de 2½ timma jag var i varuhuset var det 20-30 personer som nöp i och klappade Alfred på kinderna. Sedan pussade de sina fingrar och så hade han givit dem lite tur och lycka i livet.

"Indier" som han är så är han van vid dessa företeelser och smilar upp sig mot nästan alla. Det kan dock bli lite i överkant ibland, särskilt om en halv skolklass trängs för att nå honom.

Jag satte mig på Barista och tog en Cappucino och Alfred fick sin gröt sittandes i en barnstol. Detta var vid 11.30 (alldeles för tidigt för lunch här), så stället var tomt förutom 3 affärsmän som satt en bit bort från oss. Där satt jag och kände mig som en apa i bur. I stort sett ALLA som passerade utanför fiket stannade till och pekade på Alfred. Han log och vinkade och han verkar älska uppmärksamheten, medan jag känner mig lite trött på den samma.

Det är i alla fall inga problem att få titta ostört i butikerna, vilket är positivt. De som jobbar bär gärna runt på honom en stund och skojar med honom. De är väldigt barnkära här.

9 månader och E X T R E M T envis

Nora sa just "Varför får han alltid som han vill?" Det är ju förstås :) inte helt sant, men man kan säga att när något går Alfred emot så HÖRS det tydligt.


Bortskämd? Givetvis! Inget annat att vänta när man får allas uppmärksamhet. Alfred charmar alla, särskilt indier och på förmiddagen sitter han gärna på Santhosh arm på vår uppfart och vinkar (ny kunskap!) och hoar åt maiderna som går förbi huset.


Vår chaufför Santhosh är nya favoriten. Ibland när Patrik kommer hem på kvällen och Alfred hör att även Santhosh har kommit så kryper han med väldig fart rakt förbi Patrik och ut i hallen och kollar efter Santhosh.


I morse stod han länge vid fönstret och studerade Santhosh när han tvättade bilen.

Just nu sitter han på vardagsrumsmattan tillsammans med Nora och kollar BoogieBeebies (sång & dans) på storbild. Det är en annan favorit.

Postat!

Så får vi ser hur många som kommer fram i år!

Bara i Indien

Var en kort sväng på Forum Value Mall idag. Det är ett outletköpcenter som ligger nära vårt område. Gick in på Sisley, plockade åt mig några tröjor och en klänning och styde stegen mot butikens enda provrum. Låst. Ingen anstställd syntes till så jag frågade vakten (det finns vakter i alla butiker här hur små de än må vara och den här butiken är liten) om det var någon annan kund där? Nej då. Han visade med händerna mot munnen att någon satt där inne och ÅT!!??

Han knackade lite försynt och sa nåt på kannada (lokala språket) om att det fanns en kund i butiken (tydligen ganska sällsynt). Här blandar de ofta in engelska ord så man kan ibland förstå vad de säger.

Efter ytterligare några minuter prasslade det till inne i provhytten och mannen som ätit lunch på 1x1 m kom ut. Ingen ursäkt eller så och det stank indisk mat i provhytten. Där inne blev jag inte långvarig precis.