De gula skjortornas herravälde

Jag gjorde en liten spaning idag när jag åkte in till stan.

80% av alla gubbar har nån gulaktig skjorta på sig. Olika nyanser av smutsgult och riktigt oklädsamt på de flesta. Frågade chauffören varför han tror att det är så mycket skjortor i denna färg. Han sa att en förklaring är att alla som arbetar på HAL (Hindustan Aeronautics Limited) har ljusgula skjortor och det är väldigt många som jobbar där. I övrigt hade han ingen förklaring, men höll med om att det är en vanlig skjortfärg här.

Jag tror att det har att göra med att vita skjortor i alla fall väldigt snabbt blir gula här så varför inte förekomma............

Vilken fart:)

Uppdatering av skolans bestraffning

Fick ett mail av rektorns assistent. Det verkade som att de nu lindat lite till i tälthistorien och tagit sitt förnuft till fånga och "friat" de som inte var skyldiga, däribland Erik. De erkände att något tält varit trasigt innan och att någon hade erkänt medveten skadogörelse och så hade de kommit fram till att några av tältskadorna hade naturliga förklaringar och skett oavsiktligt.

Erik och de andra oskyldiga får ha sina raster, men uppsatsen fick de skriva på skoltid om hur man respekterar andra och sin omgivning och de kanske de trots allt lärde sig något av.

Man kan ju undra om det inte hade varit bättre att reda ut det här innan man startade hela den här cirkusen?

BESTRAFFNINGEN

Erik var på Leadership Camp 3 dagar förra veckan med skolan. De skulle bo ute i tält, men på grund av regn fick tälten flyttas in i matsalen.

Frid och fröjd? Inte alls.

I dag kom Erik hem och sa att han och 14 andra killar hade fått bestraffning för att ha gjort sönder sina tält på lägret?! De skall skriva en uppsats på 200 ord, de får inte var ute och leka på rasterna på hela veckan och om något likande händer på nästa års camp, ja då blir de avstängda från skolan för alltid?!

Man vet inte om man skall skratta eller gråta, men i alla fall så blev jag heligt förbannad. Erik är väldigt bestämd på att han absolut inte har gjort sönder något tält och jag är 100% säker på att det han säger är sant. Han sa dessutom att det var en ganska stor reva i tältväggen som han såg direkt första gången han gick in i tältet. Dessutom har jag hört från tidigare år att det finns gott om trasiga tält på campen.

Man undrar i vilket århundrade man befinner sig när det delas ut gruppbestraffningar av denna sort?

Det skrev jag, fast i något andra ordalag, samt en del andra ganska skarpa formuleringar till rektorn och rektorns assistent. Vi får se vad för respons jag får, men jag kan lova att det skrivs ingen uppsats på 200 ord förrän jag har fått ett svar.

Livsfarlig :)

Tycker Alfred. När No-No dammsög på TV kröp Alfred skrikande det fortaste han kunde och klamrade sig fast vid mina ben. Han gillar inte vår dammsugare heller. Undrar om han fattar att det är samma pryl? Reaktionen är i alla fall den samma.

Välbesökt julmarknad

I går var OWC:s årliga julmarknad i Bangalore. Årets största välgörenhetstillställning. Jag har lite svårt tidsmässigt att egagera mig så mycket i OWCs välgörenhetsarbete, men en liten insats på julmarknaden hinns ju med.

Jag var satt att sälja biljetter värda 10 rs st till alla barnaktiviteter. Dessa aktiviteter kostade mellan 10-50 rs och vid varje station betalades med biljetter som man köpt vid biljettkassan.

Det hela blev smått hysteriskt. DET VAR MASSOR av barn och vuxna som skulle ha dessa biljetter och INGEN kunde konsten att stå i en kö. Vi blev flyttade strax innan julmarknaden öppnade, så något vettigt bord fanns inte. Vi fick sitta med böjda ryggar och hantera biljetter och pengar på en låda. Det kändes i ryggen på kvällen! Bredvid mig satt en kvinna som sålde 50 rs biljetter. Dessa var det nästan ingen som ville ha. Hon skötte istället mottagandet av "mina" pengar medan jag rev biljetter ur värdelösa biljetthäften. Alla biljetter satt fast i varandra och man var tvungen att lossa biljett för biljett så att man säkert inte tog dubbla. Kul när någon ville ha 50 biljetter. Kassan måste stämma efter varje skift och det var meningen att man skulle ha full koll på vilket häfte i ordningen som användes. Helst skulle det också bockas av på ett excelark. Sure. Efter nån timma ökade trycket ytterligare och vi fick välbehövlig hjälp med köuppsträckning och försäljning. Då försvann all kontroll på" mina" gula biljetthäften när vi fick sälja från flera håll. Så skulle det givetvis ha varit upplagt från början fast med varsin låda med häften.

När mina två timmar var slut fanns det inte en chans att gå. Fanns inte en sekund att förklara för näste man hur det skulle gå till. DESSUTOM skulle pengarna från mitt skift redovisas och jag ägnade en lång stund åt att reda ut alla biljetthäften som var slutsålda och som skulle redovisas tillsammans med pengarna. Det var 21 tomma häften och 21 000 rs att räkna ihop och lämna in. Jag fick ihop det till slut trots en ohygglig ljudnivå med skränig julmusik, tal på scenen, pianouppträdanden och ungar som gapade (vi satt mitt i barnavdelningen).

Det är givetvis väldigt roligt att julmarknaden är så uppskattad och välbesökt och de som organiserar gör ett otroligt jobb, men jag tror nog att vi hade behövt vara många fler volontärer. Pratade med en mamma till en tjej i Eriks klass. Hon sålde fotobiljetter till tomtefotograferingen och även där hade det varit kaotiskt. Åsa som sålde bakverk och vatten hade haft mer än fullt upp, då deras avdelning var enda stället där det såldes vatten på hela området.

Jag var ganska matt efteråt så det blev bara en kort sväng runt julmarkaden för mig. Nora hade hunnit med åtskilliga varv och var ganska trött på att jag blev så sen.

Många nyp

I fredags var jag och Alfred och handlade lite julklappar på Mantri Square, Bangalores största, nyaste och trevligaste köpcenter. Under de 2½ timma jag var i varuhuset var det 20-30 personer som nöp i och klappade Alfred på kinderna. Sedan pussade de sina fingrar och så hade han givit dem lite tur och lycka i livet.

"Indier" som han är så är han van vid dessa företeelser och smilar upp sig mot nästan alla. Det kan dock bli lite i överkant ibland, särskilt om en halv skolklass trängs för att nå honom.

Jag satte mig på Barista och tog en Cappucino och Alfred fick sin gröt sittandes i en barnstol. Detta var vid 11.30 (alldeles för tidigt för lunch här), så stället var tomt förutom 3 affärsmän som satt en bit bort från oss. Där satt jag och kände mig som en apa i bur. I stort sett ALLA som passerade utanför fiket stannade till och pekade på Alfred. Han log och vinkade och han verkar älska uppmärksamheten, medan jag känner mig lite trött på den samma.

Det är i alla fall inga problem att få titta ostört i butikerna, vilket är positivt. De som jobbar bär gärna runt på honom en stund och skojar med honom. De är väldigt barnkära här.

9 månader och E X T R E M T envis

Nora sa just "Varför får han alltid som han vill?" Det är ju förstås :) inte helt sant, men man kan säga att när något går Alfred emot så HÖRS det tydligt.


Bortskämd? Givetvis! Inget annat att vänta när man får allas uppmärksamhet. Alfred charmar alla, särskilt indier och på förmiddagen sitter han gärna på Santhosh arm på vår uppfart och vinkar (ny kunskap!) och hoar åt maiderna som går förbi huset.


Vår chaufför Santhosh är nya favoriten. Ibland när Patrik kommer hem på kvällen och Alfred hör att även Santhosh har kommit så kryper han med väldig fart rakt förbi Patrik och ut i hallen och kollar efter Santhosh.


I morse stod han länge vid fönstret och studerade Santhosh när han tvättade bilen.

Just nu sitter han på vardagsrumsmattan tillsammans med Nora och kollar BoogieBeebies (sång & dans) på storbild. Det är en annan favorit.

Postat!

Så får vi ser hur många som kommer fram i år!

Bara i Indien

Var en kort sväng på Forum Value Mall idag. Det är ett outletköpcenter som ligger nära vårt område. Gick in på Sisley, plockade åt mig några tröjor och en klänning och styde stegen mot butikens enda provrum. Låst. Ingen anstställd syntes till så jag frågade vakten (det finns vakter i alla butiker här hur små de än må vara och den här butiken är liten) om det var någon annan kund där? Nej då. Han visade med händerna mot munnen att någon satt där inne och ÅT!!??

Han knackade lite försynt och sa nåt på kannada (lokala språket) om att det fanns en kund i butiken (tydligen ganska sällsynt). Här blandar de ofta in engelska ord så man kan ibland förstå vad de säger.

Efter ytterligare några minuter prasslade det till inne i provhytten och mannen som ätit lunch på 1x1 m kom ut. Ingen ursäkt eller så och det stank indisk mat i provhytten. Där inne blev jag inte långvarig precis.