Hemma mm.

I går eftermiddag fick vi åka hem Alfred och jag. Det kändes nästan lite som att smutsa ner honom att ta honom ut till bilen i den indiska hettan och avgasluften. På Cradle ville de gärna dekorera bilen som på bilden, vilket jag vänligen tackade nej till (här syns visst bara ballongerna, men det var en massa veckat blått band på motorhuven och taket också). De såg mycket förvånade ut över detta nej. I bilen hem reagerade inte Alfred ett dugg på allt oljud kring honom. Inte konstigt eftersom han måste ha vant sig under sina 9 månader i magen och alla bilturer han har lyssnat på där inne.


När vi åkte hem frågade jag chauffören hur det gick för hans syster som fick sin första bebis för ett par veckor sedan. Det gick nog bra sa han. Systern var ivägskickad till en moster 50 mil bort för inte kunde HON veta hur man sköter om en bebis. Det hade mostrarna/fastrarna bestämt gemensamt och eftersom den faster/moster som bor i Bangalore jobbar så var det inget att diskutera. Så nu är mamma och bebis hos mostern/fastern och blir upplärda och pappan är kvar här och jobbar. Hur länge då frågade jag. Hon kommer nog hem om 3! månader sa chauffören. Märkte att han tyckte att det hela var lite överdrivet och maken i fråga var visst inte nöjd han heller, men är de äldre damerna familjens överhuvud så är de och därmed var saken slutdiskuterad. Hu! Jag sa att det var minsann inga problem att ta hand om Nora när hon var nyfödd så det hade hans syster också fixat, men det tror man inte på här.

När jag har varit på Cradle på kontroller på tisdagar så har det varit barnmottagning samtidigt och det är ALDRIG en mamma som bär sitt eget barn. Det är allltid en äldre släkting som går och skakar barnet sjösjukt oavsett om det skriker eller ej. Man tar helt enkelt inte hand om sina nyfödda själv. Jag kommer att sticka ut på mina bebiskontroller.

Åter till oss.

Det tog en liten stund att bli utskriven. På alla papper står discharge kl 12, men vi kom inte iväg förrän vid 15.30. Det är så många man skall träffa innan hemgång så det var enorm trafik i dörren av diverse Cradle medarbetare. Nu hade jag ju vant mig efter några dagar. Det var sällan dörren var stängd mer än tre minuter i taget. Det var; sjuksköterskor, förlossningsläkare, barnläkare, barnsjuksköterskor, män från kantinen som serverade dricka och mat stup i ett, städ, städkontrollör, lakansräknare, head nurse som skulle kolla att vi var nöjda med sjuksköterskorna, ekonomipersonal som kom med fakturan ca en tim efter förlossning, mannen som skötte om födelsebevisregistreringen, sjukgymnast, hörselsjuksköterska, administratörer av olika slag, en annan headnurse som skulle kolla amningen.................Har säkert glömt någon ändå. Alla dessa människor kom flera gånger dessutom, men de var alla väldigt vänliga måste jag säga.

Jag blev dock väldigt irriterad en gång och det var när det skulle utföras ett hörseltest på Alfred. Då måste bebisen sova hårt och jag sa till dem i onsdags att nu sover han hårt, men inget hände. De hade visst inte haft tid. Så i går var det dags igen. Alfred sov hårt och jag sa till efter en ca halvtimma när jag var säker på det. Inget hände. Jag sa till igen efter ytterligare ca 30 min. Inget hände. Så efter ytterligare lång tid kommer en sjuksköterska och säger att hon skall ta honom för ett bad. Han skall inte alls bada sa jag. Han badade i går och dessutom väntar jag på ett hörseltest nu när han sover. Det är därför jag skall bada honom för då kommer han att sova hårt när hörseltestet görs säger sköterskan då. Jag ilsknade till och sa att man väcker väl inte en hårt sovande bebis för att bada honom (han skrek som en liten gris dagen innan i badbaljan) för att han sen skall sova hårt. Han sover ju hårt nu! Hon gick och efter en kort stund kom sköterskan som skulle göra testet och ville också ta med honom för ett bad med samma argument. Jag vägrade. Sa att hon fick minsann försöka göra hörseltestet utan bad och om det inte gick så fick han väl bada då. Hon sa ok och skulle komma efter 5-10 min. Hon kom efter 30 min så jag tänkte först att nu väntar de ut mig.

Tänka sig - det gick alldeles utmärkt att göra ett hörseltest på mitt sätt! (Jag hade lite tur där att han sov nästan 3 tim i sträck). Lagom till att sköterskan plockade bort elektroderna hon fäst på huvudet på honom så vaknade han. Hörsel perfekt.

Måste säga att vi var väldigt imponerade av effektiviteten på operation. De var mycket professionella och strukturerade. Narkosläkaren som la spinalbedövningen var snabb och det kändes som ett myggbett i det läget. Vår förlossningsläkare har varit helt suverän genom hela graviditeten. Hon var också snabb till beslut när hon såg att bebisen mådde dåligt. Snyggt snitt har hon också fixat. Snittet ser ut som ett litet leende ) och syns knappt. Funderar på hur hon kunde få ut honom genom det lilla hålet.

Det har varit helt OK och en positiv upplevelse att föda barn i Indien. Same, same but different kanske man kan säga. Det har genomgående känts professionellt under hela graviditeten och förlossningen. Läkartider, ultraljudstider etc. har kunnat bokas med en dags varsel och nu på slutet har jag inte ens behövt boka tid för mina kontroller hos vare sig läkare eller överburenhetskontroll med ultraljud och ctg. Bara att komma och då har jag desssutom prioriterats höggravid som jag var.