Dagens fötter

Många fula ord.....

I går hade jag en tid hos läkaren på The Cradle och för ovanlighetens skull så var trafiken helt överj...lig mitt på dagen - annars enda hyfsat lugna trafiktiden. När vi nästan var framme (och redan försenade) fastnade vi länge i en korsning helt invävda i ett antal bussar som samtidigt försökte ta sig över från alla håll. Tror aldrig jag blivit så arg på dessa dumhjärnor i trafiken förut. Hur kan man tro att man skall kunna köra samtidigt från alla håll och någon backade sig dessutom genom korsningen. Patrik ilsknade också till och försökte få en busschaufför att sluta köra framåt, mot färdriktningen, genom att visa upp träbatongen som vi har i bilen utifall att......Det struntade den busschauffören fullständigt i!

Till saken hör att vår chaufför var osmart felplacerad från början och det var det som gjorde att vi fastnade. Han envisas ofta med att lägga sig i höger körbana, men problemet då är att vi ALLTID fastnar bakom alla som skall svänga höger (som vår vänstersväng blir det ju då) - även om det finns tydliga skyltar på att U-sväng inte är tillåtet.

Frågade (eller kanske snarare skällde ut honom) honom igår varför han stod där han stod och då svarade han "but U-turn is not allowed here" . Men använd ögonen!! Framför honom stod 5 bilar i rad som alla blinkade höger för en otillåten U-sväng.

Till slut kom vi i alla fall fram 10 min försenade och som grädde på moset blev chauffören dessutom stoppad av polisen och fick böta 100 rs pga att han inte hade vit uniform, vilket egentligen är kravet då man kör en bil med gula skyltar som vi har. Fast jag blev nästan lite skadeglad (elakt) men han har fått flera vita skjortor av Patrik, så han får skylla sig själv.

Den lille Alfred sov sig igenom all trafikturbulens. Perfekt sovmiljö - skumpiga vägar och mycket oljud.

Vart tar dagarna vägen?

Har helt glömt att en bebis tar så mycket tid. Tänk om det hade varit två? Har bestämt mig för att jag skall komma ur pyjamasen och in i duschen så tidigt som möjligt på dagen annars är det lätt att det inte blir av.

Amning varannan timme på dagen är vad som gäller nu. Så varmt som det är här tror jag att det är nödvändigt. Däremellan finns det lite praktiskt pyssel att syssla med.

I dag har jag introducerat vår nya maid Anthu i huset. Känns lite konstigt att börja om med ny maid. Den förra hade ju full koll på husets städrutiner, men just inte mer än så. Hon kunde väldigt lite engelska och inte heller läsa eller skriva så henne kunde jag tex. inte skicka att handla, något som jag behöver hjälp med nu. Man tar inte gärna med sig ett spädbarn ut i den indiska verkligheten. Det är både alltför varmt, luften är inte den bästa och trafiken är som vanligt galen. Det var också helt uteslutet att hon skulle kunna ta hand om Alfred vid behov.

När vi kom hem från sjukhuset i torsdags var hon kvar - hon ville ju givetvis få en titt på honom. Då lutade hon sig över bilstolen där Alfred satt och sov och SKREK " Hi baby". Han spratt till och viftade ut armarna i panik. När hon skulle gå gjorde hon samma sak fast då var det istället "Bye baby".......och jag som hade sagt till !!!!

Nya maiden kommer även fungera som nanny till hösten när Alfred är större och jag behöver lite motionstid :) tex.

Det kändes väl sådär att säga upp vår förra maid till arbetslöshet, men det var bättre att göra det nu än att dra ut på det. Patrik skötte det fint - jag slapp. Som det fungerar här så säger man upp dem med omedelbar verkan utan förvarning, vilket är ganska hårt, men är det enda sättet enligt "alla". Vi gav henne en extra månadslön istället för en uppsägningsmånad och ett rekommendationsbrev. Hoppas att det ordnar sig för henne. Vet att hennes man och två av sönerna har jobb i alla fall........

Lite annat att pyssla med nu är namnanmälan, passansökan mm. Får se hur det går.

Tusen tack Tullbergs♥

Många, många tack till familjen Tullberg som har varit så gulliga och tagit hand om de stora barnen när vi har varit på BB. Det var så värdefullt att Patrik kunde stanna med mig och Alfred under hela tiden på BB. Kram till er alla fem!

Syskonkärlek♥♥♥

Hemma mm.

I går eftermiddag fick vi åka hem Alfred och jag. Det kändes nästan lite som att smutsa ner honom att ta honom ut till bilen i den indiska hettan och avgasluften. På Cradle ville de gärna dekorera bilen som på bilden, vilket jag vänligen tackade nej till (här syns visst bara ballongerna, men det var en massa veckat blått band på motorhuven och taket också). De såg mycket förvånade ut över detta nej. I bilen hem reagerade inte Alfred ett dugg på allt oljud kring honom. Inte konstigt eftersom han måste ha vant sig under sina 9 månader i magen och alla bilturer han har lyssnat på där inne.


När vi åkte hem frågade jag chauffören hur det gick för hans syster som fick sin första bebis för ett par veckor sedan. Det gick nog bra sa han. Systern var ivägskickad till en moster 50 mil bort för inte kunde HON veta hur man sköter om en bebis. Det hade mostrarna/fastrarna bestämt gemensamt och eftersom den faster/moster som bor i Bangalore jobbar så var det inget att diskutera. Så nu är mamma och bebis hos mostern/fastern och blir upplärda och pappan är kvar här och jobbar. Hur länge då frågade jag. Hon kommer nog hem om 3! månader sa chauffören. Märkte att han tyckte att det hela var lite överdrivet och maken i fråga var visst inte nöjd han heller, men är de äldre damerna familjens överhuvud så är de och därmed var saken slutdiskuterad. Hu! Jag sa att det var minsann inga problem att ta hand om Nora när hon var nyfödd så det hade hans syster också fixat, men det tror man inte på här.

När jag har varit på Cradle på kontroller på tisdagar så har det varit barnmottagning samtidigt och det är ALDRIG en mamma som bär sitt eget barn. Det är allltid en äldre släkting som går och skakar barnet sjösjukt oavsett om det skriker eller ej. Man tar helt enkelt inte hand om sina nyfödda själv. Jag kommer att sticka ut på mina bebiskontroller.

Åter till oss.

Det tog en liten stund att bli utskriven. På alla papper står discharge kl 12, men vi kom inte iväg förrän vid 15.30. Det är så många man skall träffa innan hemgång så det var enorm trafik i dörren av diverse Cradle medarbetare. Nu hade jag ju vant mig efter några dagar. Det var sällan dörren var stängd mer än tre minuter i taget. Det var; sjuksköterskor, förlossningsläkare, barnläkare, barnsjuksköterskor, män från kantinen som serverade dricka och mat stup i ett, städ, städkontrollör, lakansräknare, head nurse som skulle kolla att vi var nöjda med sjuksköterskorna, ekonomipersonal som kom med fakturan ca en tim efter förlossning, mannen som skötte om födelsebevisregistreringen, sjukgymnast, hörselsjuksköterska, administratörer av olika slag, en annan headnurse som skulle kolla amningen.................Har säkert glömt någon ändå. Alla dessa människor kom flera gånger dessutom, men de var alla väldigt vänliga måste jag säga.

Jag blev dock väldigt irriterad en gång och det var när det skulle utföras ett hörseltest på Alfred. Då måste bebisen sova hårt och jag sa till dem i onsdags att nu sover han hårt, men inget hände. De hade visst inte haft tid. Så i går var det dags igen. Alfred sov hårt och jag sa till efter en ca halvtimma när jag var säker på det. Inget hände. Jag sa till igen efter ytterligare ca 30 min. Inget hände. Så efter ytterligare lång tid kommer en sjuksköterska och säger att hon skall ta honom för ett bad. Han skall inte alls bada sa jag. Han badade i går och dessutom väntar jag på ett hörseltest nu när han sover. Det är därför jag skall bada honom för då kommer han att sova hårt när hörseltestet görs säger sköterskan då. Jag ilsknade till och sa att man väcker väl inte en hårt sovande bebis för att bada honom (han skrek som en liten gris dagen innan i badbaljan) för att han sen skall sova hårt. Han sover ju hårt nu! Hon gick och efter en kort stund kom sköterskan som skulle göra testet och ville också ta med honom för ett bad med samma argument. Jag vägrade. Sa att hon fick minsann försöka göra hörseltestet utan bad och om det inte gick så fick han väl bada då. Hon sa ok och skulle komma efter 5-10 min. Hon kom efter 30 min så jag tänkte först att nu väntar de ut mig.

Tänka sig - det gick alldeles utmärkt att göra ett hörseltest på mitt sätt! (Jag hade lite tur där att han sov nästan 3 tim i sträck). Lagom till att sköterskan plockade bort elektroderna hon fäst på huvudet på honom så vaknade han. Hörsel perfekt.

Måste säga att vi var väldigt imponerade av effektiviteten på operation. De var mycket professionella och strukturerade. Narkosläkaren som la spinalbedövningen var snabb och det kändes som ett myggbett i det läget. Vår förlossningsläkare har varit helt suverän genom hela graviditeten. Hon var också snabb till beslut när hon såg att bebisen mådde dåligt. Snyggt snitt har hon också fixat. Snittet ser ut som ett litet leende ) och syns knappt. Funderar på hur hon kunde få ut honom genom det lilla hålet.

Det har varit helt OK och en positiv upplevelse att föda barn i Indien. Same, same but different kanske man kan säga. Det har genomgående känts professionellt under hela graviditeten och förlossningen. Läkartider, ultraljudstider etc. har kunnat bokas med en dags varsel och nu på slutet har jag inte ens behövt boka tid för mina kontroller hos vare sig läkare eller överburenhetskontroll med ultraljud och ctg. Bara att komma och då har jag desssutom prioriterats höggravid som jag var.

Nu har vi bestämt oss för att.....

.....lill-Woodrow skall få heta Alfred.

Lite fler bilder

En bild på lill-Woodrow finns nu på Noras blogg....

.......se länk till den i blogglistan till höger

En liten krabat

Nu äntligen var det dags! Klockan 09:15 indisk tid föddes en ny liten Woodrow.
2960 gr (måste verifieras) och 49 cm lång. Ännu namnlös.

Lillen blev förlöst med snitt efter att han hade bajsat rejält i fostervattnet, vilket påverkade hjärtljuden, så han var tvungen att komma ut fort.

Vi mår fint, trots den lite dramatiska starten. Skriver lite utförligare senare och lägger ut bilder så snart nätet tillåter.