Vilket fint mottagande med ett vitt Landvetter!
Det är så mycket som snurrar i huvudet nu och det är svårt att sortera. Hur känns det egentligen? Bra. Tror jag. Det var väldigt känslomässigt jobbigt att lämna Indien & alla där, värre än vad jag hade anat......., och samtidigt är det så skönt att vara här. Bo i vårt hus igen (om än spartanskt och utan speciellt mycket jul), träffa familjen & alla vänner och veta att vi inte har ont om tid. Jag tror det blir väldigt bra, men jag väntar mig ett tufft första halvår.
Jag har redan kämpat med (mot) Comviq (och tålamodet) för att få igång en liten nätsticka och jag befarar att det kan vara en signal om strul som väntar. Jag har ju dessutom att ta tag i att få igång fasta telefonen igen, med ovan nämnda företag..... Det kommer att bli intressant.
Förutom att det var svårt att hitta till det lilla skattekontoret för inskrivning, så har det gått smidigt med det. Kvinnan på skattekontoret var verkligen trevlig (behövde jag efter att ha irrat runt bland olika adresser och plockat ur & i sovande bäbis, som såklart inte sov efter det) på fel skattekontorsställe och fått bilens baklucka i huvudet......I går ringde de om en kompletterande uppgift, då de redan höll på med vårt ärende.
I går var jag och handlade mat på COOP och kände att jag gick runt där som i en bubbla bland alla stressade människor och jag orkade inte stressa ett enda dugg. Fick såklart inte med mig hälften av allt som skulle handlas, så det är bara att ge sig på det idag igen, men jag träffade däremot några kända ansikten där bland hyllorna. Så trevligt!
I går hanns det med julavslutningar i skolan för Nora & Erik och mysig julgodistillverkning & middag hemma hos våra fina vänner. Julkänslan börjar infinna sig, så även Alfreds obligatoriska julförkyning.....
Någon dag, men lite distans, skall jag försöka mig på att samla ihop vår tid i Indien i ett inlägg, men det väntar jag lite med och konstaterar bara att vi är så lyckligt lottade som fått denna chans med ALLT vad det inneburit. Med oss hem tar vi ovärderliga upplevelser, minnen och en stor tacksamhet för att vi funnit vänner för livet och inte minst - jo minst, men STÖRST - allas vårt ♥, den lille indiern......
