Aerobics OCH Bollywooddans på samma dag

I morse var jag på värsta (det var väldigt bra alltså) aerobicpasset. Vilket tempo. Svetten rann konstant och jag kände mig svimfärdigt trött efteråt, men som min vän K sa därhemma "Man ångrar aldrig ett träningspass efteråt". Sant.

På aningen skakiga ben var det på eftermiddagen dags för premiär för min del på Bollywood dansen. Riktigt kul, men jag kände mig allt lite svag ;) Åsa, som tog med mig till dansen, kände även hon av morgonens tuffa pass. Nu råkar detta infalla på samma dagar så det är visst bara att bita ihop.

Kul med B-wood dans. Som uppvärmning dansades, vad jag förstod, förra säsongens dans (Åsa - rätta mig om jag har fel). Inte helt lätt att hänga med, men jag gjorde ett försök. Idag dansade vi indisk folkdans. Mycket skratt blev det och nya stegkombinationer väntas på torsdag. Då är det ett styrkepass på morgonkvisten. Hmmm, vi får se.......

Läst

Idag var det mycket att läsa i tidningen.

Man presenterar tex. en lista på hur boende i Bangalore vill ha sin stad och hur omöjligt det är med tanke på årets budget (och - skulle jag säga - alla hål där pengar stoppas där de inte hör hemma - milt sagt). Detta är alltså en utopilista, men följande önskar man i alla fall:

• Effektiv sophantering (som det är nu dumpas alla stadens sopor på nån odefinierad plats i stadens utkanter)
• En stad fri från strykande hundar (kommer aldrig att hända eftersom man ogärna avlivar djur på religiösa grunder)
• Renare marknader
• Tunnlar och broar för att leda om trafiken (vilket byggs, men det går otroooligt långsamt pga att pengar LÄTT hamnar i fel fickor och pga. infrastrukturen som gör det nästan omöjligt att leda om trafiken till andra platser för att få fritt att bygga. Trafiken leds nästan alltid vid sidan om byggen och då går det väldigt långsamt och blir väldigt trångt).
• Försköning av staden. Gömma avrinningssystem för regnvatten så som det görs i de flesta moderna storstäder.
• Färgglad stad med planteringar
• Rena urinoarer på många ställen i stan. (Här kissas det överallt efter gatorna och man kan även se speciellt barn göra nr. 2 mitt på en refug)
• Iögonfallande soptunnor
• Införa policy som förhindrar spottande på gator och från bussar (Väldigt äckligt. Man kan få bilen nedspottad om man står bredvid en buss vid ett rödljus. Oftast är det tuggtobak som spottas.)
• Adekvata parkeringsmöjligheter, helst flervånings
• Bättre och tydligare skyltar
• Bättre vägskiljare
• Tydligare trafikljus vid övergångsställen
• Vackra fontäner (?)
• Kulturella statyer
• Speciella barnparker
• Bättre bussar
• Rena vattenposter runt om i stan
• Uterestauranger - european style (Då måste de först bli av med alla avgaser!)
• European street/Gågata
• Avslutande av projekt i tid
• Övervakning så att arbeten genomförs som det är planerat

Vet inte ens vilket årtionde detta skulle kunna vara verklighet.

Det står också i tidningen att om en bonde blir ormbiten så skall han (fast givetvis menar de hans familj eftersom han måste dö av det) få 1 Lakh (100 000 rs, ca. SEK 16 000) kompensation av staten. Detsamma gäller om han trillar ner från ett kokosnötsträd och dör. Det finns ett litet villkor.

" Before compensation is given, the comitte will certify that the death occurred due to snake bite or fall from at tree and the victim was a farmer".

" The department, however, has no records of farmers who died due to snake bite or tree fall."

Såklart.

Antiormplantor

Jag har förklarat krig mot ormarna. Genom trädgårdsmästaren har vi införskaffat 20 växter som skall planteras i land och i krukor runt vårt hus. Dessa växter luktar något starkt som ormar inte gillar och därmed (sägs det) håller sig undan. Har varit som en hök på trädgårdsmästaren de senaste dagarna för att få dem att klippa ner buskar och häckar och flytta krukor så att de inte står grupperade och bjuder på skuggiga skrymslen. Allt är inte klart ännu så bevakningen av att arbetet slutförs fortsätter i morgon. Bilder kommer när det hela är klart.

Kexchokladreklam

En blomprydd bil glider iväg från ett vinkande sällskap. I bilen sitter ett brudpar. Bruden gråter och ropar ett namn. Efter bilen springer en liten pojke. Han kommer ifatt. Bilrutan rullas ner. Pojken och bruden gråter. Man förstår (trots hindi) att han är brudens lillebror. Någon får fram en kexchoklad (billig skräpchoklad - min anm.) till pojken som tar ett bett. Plötsligt blir han tonåring. Stark med röda boxningshandskar som nu, med hjälp av styrkan chokladen givit honom, kan prata från hjärtat. Man förstår att han i starka ordalag beordrar den nyblivne maken att ta hand om hans syster och han bedyrar sin saknad och så ger han systern en blomsterkrans. Efter detta blir han vips en liten pojke igen och det sista bruden säger innan alla vinkar glatt är "Keep visiting!"

Oj då så tårdrypande. Och så väldigt Indiskt.

På laddning

Har gjort en liten spaning i hushållet idag. Vi har MINST 24 olika laddare till olika pryttlar; telefoner, laptops, kameror, mp3 spelare, DS, Wii kontroller.....

Två saker har uppmärksammat mig på mängden laddare just idag. Alfred som går runt i sin bil och rycker i allt som kan ryckas i (alltför mycket) och Nora, som kom hem med sin nya skollaptop med ytterligare sladdar att trassla in sig i.

Finns det laddare för mammor?

Prinsessan Alfred

Det var en gång en liten bäbis som hette Alfred som fick bli princessa för en dag. Hans mamma tog med honom till konstiga ställen där ballerinakjolar i rosa tyll åkte på och av.............

Alfred har varit på uppdrag. Modelluppdrag. Han har blivit fotad för indiska bäbiskedjan Mom & me's katalog. I måndags var vi på klädprovning med den här lilla nätta bäbisen. Genast när vi kom in genom dörren till rummet med alla kläder, så plockades det fram små klänningar. "It's actually a boy" sa jag. "Oh" sa dom och så fick Alfred prova alldeles för stora pojkkläder. Tills deras blickar åter började söka sig till hängaren med rosa tyll och annat rysch pysch. Alfred passade väldigt fint i den rosa balettdräkten måste jag säga:)

Så i går var det dags för fotografering av den söta princessbäbisen (läs Alfred). Han fick vara både pojke och flicka. De rosa tylldrömmen hamnade på en annan bebis - en riktig flicka - och Alfred fick jeanshängsleshorts med rosa broderade blommor på (sådana som hans mamma aldrig skulle köpa även om han var tjej) och rosa sandaler. Pricken över i - ett vitt sidenband med en liten rosa blomma på - runt huvudet. I näst sista fototagningen blev han pojke igen och smilade upp sig fint, trots att det tog evig tid att få till ljusättningen. Fotograferingen skedde utomhus i trädgården till ett fint lantligt farm house där alla hela tiden pratade om hur fridfullt där var, men mitt fokus låg större delen av tiden på att kolla efter ormar. Perfekt miljö. Lite vatten, stor lummig trädgård, stenläggningar....

För sista fotograferingen ikläddes Alfred i en vinröd maräng. Just den klänningen hade Åsa och jag förfasat oss lite över på klädprovningen. Inte heller denna skulle hans mamma köpa om...... Det skulle fotas vid en liten damm i skenet av stearinljus och papperslyktor. Då kom regnet. Vet inte om det hanns med några bilder. Hoppas nästan inte det. Om 15 dagar kommer gaget, 6000 rs och bilder. Bilderna får jag nog gömma när han blir stor. Tog några bilder med mobilkameran, men jag får nog låta bli att publicera dem så att han inte blir svartlistad i modellbranschen för industrispionage. Så fort katalogen är ute skall jag skriva ner länken så att ni får ta er en titt på princessan Alfred.

Just det ja. Jag frågade hur de kan ha samma bebis som pojke & flicka i samma katalog. "Don't people notice?" "No, they will think it's twins".

Sommarterapi

När 2 mil tar nästan två timmar att åka då kan man bli galen (som jag har blivit så många gånger), eller så kan man utnyttja sin Iphone till något som gör det hela mycket trevligare - mitt nyfunna nöje - att lyssna på Sommar i P1. Laddar ner så att jag har flera program och så betar jag av ett efter ett i bilen. Plötsligt är det riktigt trevligt och vilsamt att åka bil (dvs. OM Alfred sover). När/om sommarprogrammen tar slut så finns det massor av intressanta radiodokumentärer att lyssna på.

Nu sitter säkert någon och tycker att det är pensionärsvarning på det här, men om man är i Indien och får välja mellan vansinnig trafik utan svenska radioprogram och vansinnig trafik med svenska radioprogram, så är det ett enkelt val - det kan jag lova - i alla fall för mig.

Mamma Mia

Skolan skall sätta upp Mamma Mia och Nora har fått en plats i kören :) Hon missade audition i våras, men musikläraren Mr. Joseph bad henne söka upp honom efter lovet så skulle han ordna det. Nu är det träning mån-torsd 16-17.30 under en månad framåt, och sedan hoppas de kunna träna på skoltid istället.

Oskar sa att de visst hade fått det här med utsprungslandet lite om bakfoten när det pratades om Mamma Mia på musiklektionen. Tydligen hade man trott att det är en tysk produktion. Tur att Oskar kunde tala om för dem hur det förhåller sig (även om de givetvis skall sjunga på engelska).

Vet inte när musikalen skall spelas upp, men det skall bli väldigt kul att se det färdiga resultatet.

Har ju glömt att berätta........

......att någon hade sett en kobra i anfallsposition på vår gräsmatta häromdagen. Det blir bara trevligare och trevligare här.....not.

Det kryper (kröp) i curryn

Fick ett infall och gick igenom några köksskåp med torrvaror idag. Nora tyckte att något luktade skumt. Hittade en plastburk med nåt obestämbart mögligt inuti. Starkt misstänkt. Skåpet skurades ur och rensades. Man måste vara väldigt noggrann med utgångsdatum här (alltså inte så bra att lägga saker i omärkta plastburkar) och dessutom kolla alla förpackningar regelbundet - även oöppnade. I går när Nora skulle baka kardemummamuffins var det djur i den oöppnade mjölpåsen. Som tur är så är de av genomskinlig plast. Rakt i sophinken med den. Här finns det en vits med dubbelförpackade varor och det gäller att ha påsklämmor på innepåsar i cornflakes odyl.

När jag kom till kryddorna tycket jag nog att curryblandningen antagit en brunaktig ton. Mycket riktigt. I den rådde som synes full aktivitet (Det bruna är djur).

Monsuninregnade

Idag åkte mor & barn till stan för lunch. Patrik har åkt till Sydafrika för en veckas jobb så vi tänkte pigga upp tillvaron lite med en trevlig lunch på Olive Beach - om ni kommer ihåg - restaurangen där man måste visa respekt för det åldriga avloppssystemet.

I alla fall hoppas jag att dräneringssystemet inte är lika uråldrigt för inte långt efter att vi satt oss startade världens monsunregn som aldrig tog slut. De hade som tur var ett tak (tyg) som höll emot regnet, men regnets smatter var stundtals öronbedövande. Vi träffade på en nyinflyttad svensk familj så det blev en trevlig lunch i deras sällskap. Till slut hade vi förlängt lunchen så länge att det var pinsamt att sitta kvar, så det blev till att ge sig ut i regnet.

Tog en sväng till Lifestyle (varuhus) dit alla andra i Bangalore också verkade ha flytt regnet. Trångt och högljutt. Nora ilsknade till på en indisk dam som lyfte på sjalen som täckte för vagnen då Alfred sov. Jag skällde ut ett par sällskap som helt fräckt trängde sig in i en hiss som vi (med vagn) hade väntat på i 5 minuter. Det ena sällskapet bad om ursäkt och gick ut (och tog trapporna istället). Mannen i det andra sällskapet bara stirrade på oss som om vi var luft och stod helt kallt kvar inne i hissen. Många saker kan jag svälja nuförtiden, men att bli ignorerad tillhör inte ett av dem.

Kvällen har vi tillbringat i soffan med 3 avsnitt av Solsidan och nybakade kardemummamuffins.

Alfred skall snart ut på coola uppdrag. Mer om det i veckan..........

Fotograf:Erik

Observerat på gymet

Det kom en kille i övre tonåren till gymet idag. Man kan säga att han inte tillhörde de minsta tonåringarna jag sett. Han gick fram och ställde sig på vågen med sina stora träningsskor på, gick snabbt av den igen och så upp ännu en gång. Ingen förändring vad det verkade, för han prövade en tredje gång - MEN innan han klev på vågen denna gång tog han ur sin nyckel (EN nyckel på nyckelring) ur shortsfickan och la den på golvet. Kan den ha vägt 20 gr?

Förföljd

Tittade som hastigast in i en bäbisaffär påväg från stan för att kolla sortimentet där. Visste inte om butiken sedan tidigare, men fick ett tips idag om att den skulle var välsorterad. Det kan man säga. Den var välsorterad även på expediter. Omkring 10-12 st män stod redo att kasta sig över första bästa kund som ville ha hjälp. Eller rättare sagt det var inte ett val att få hjälp utan det var snarare obligatoriskt. Jag ville i alla fall bara titta och det sa jag så fort jag kommit in genom dörren. Det innebär dock inte att man slipper ha en man 30 cm bakom sig under tiden man går runt. Inget hjälper. Ilskna blickar, tillsägelser att man klarar sig själv..........

Det blev snabb sorti för min del för jag klarar inte av att ha någon flåsande i nacken som bevakar varje steg. Vågade absolut inte röra en enda sak för då hade mannen bakom mig sett sin chans att ha en genomgång av det uppenbara typ "It´s a round ball, madam, it´s yellow, madam".

Måste nog dessvärre dit en annan dag, för som sagt, det var en välsorterad affär. Inte minst när det gällde barnmatsburkar. Måste bara samla lite kraft och tålamod innan dess. Borde nog också undersöka grötsortimentet...............

Söt som gröt

I min värld är bäbisgröt inte söt, men det är den i den indiska bäbisvärlden. Jag köpte en paket havregröt med banan i Sverige som vi har tragglat med några veckor nu. Det mesta som kommer in idisslas runt en stund och sen åker det ut. Köpte ett paket Nestlè gröt med äpplesmak här för att jag tänkte att omväxling förnöjer. Så sant och sååå söt. Smakade på grötblandningen för att kolla temperaturen och tungan krullade sig. Jag hällde raskt ur 2/3 gröt ur den lilla skålen och så i med mer vatten och så några skedar hederlig svensk havregröt för att minska på sockerchocken.

Nu gick det minsann att svälja gröten och dessutom att hoa på mer. Nu får jag ge mig ut på jakt efter annan gröt (har jag tur finns någon sockerfri importerad, men förmodligen i så fall väldigt dyr gröt) i någon bäbisaffär och så får den indiska användas som sötningsmedel i små doser.

Grattiskramar till pappa/morfar/svärfar idag♥

Grattis på födelsedagen! Tvillingsyster Anna, Pappa & Jag i juli 2009

Favoritrestaurang i repris, repris, repris......

Middag på Shiro igår. Väldans gott och mysigt. Maiden var hemma hos barnen och det hade gått fint - möjligen förutom att Erik inte var så pigg på att göra läxor.....

Fick dock ett lätt surt sms från Nora påväg till stan. Skall förklara. Det har legat 250 rs på bänken i köket i flera dagar utifall TVkabelmannen skulle komma och hämta dessa. Han lämnade kvittot redan i lördags, men då var vi påväg ut och kunde inte betala. Jag sa lite snabbt till barnen innan vi åkte "Ni kan ta kabelTVpengarna och gå och köpa glass". Men den planen gick inte i lås.

Nora skrev.

Det går inte att köpa glass för den j-a TV gubben kom!

Det blev glass i alla fall. På krita. Har man köpt för mycket glass då?

14e Bröllopsdagen

Kolla dom......!

Bäbis kör begagnad racer

Det är skillnad på folk och folk

Gick till poolen i förmiddags för att simma några vändor och möttes av nya skyltar. Nu är det inte längre tillåtet att leka i den poolen som har simbanor (helt OK) och det stod också som tidigare att man måste duscha innan man går i poolen och att man skall ha badmössa om håret är nacklångt. Inga konstigheter för så har det varit hela tiden. Det är det här med efterlevandet av dessa regler som tydligen inte gäller alla.

När jag kom stod 4 badvakter/poolskötare och studerade varje steg jag tog. Skulle hon duscha? OK det gjorde hon. Badmössa då? Jodå den var också med. Vet helt ärligt inte om jag hade tänkt använda den, men jag tänkte inte ge dessa stirrande herrar något att säga till om så den åkte på.

När jag var nästan färdigsimmad, kom en indisk dam till poolen. Med långt hår i tofs och torr, dvs. oduschad, hoppade hon i poolen framför ögonen på samma 4 herrar som INTE SÄGER NÅGOT.

Pratade faktiskt om detta igår att de indier som bor här på området är så pass välbärgade att de givetvis "står högre i rang" än de som jobbar på klubben och därmed sägs dessa inte till.

Nora fick en tillsägelse alldeles i början när vi hade kommit hit. Hon hade ingen badmössa. De sa inte till en enda indier, trots att flera av dem hade längre hår än Nora. Patrik ilsknade till och bad dem ta dit poolchefen. Patrik sa att han ser till att Nora kommer upp ur poolen om managern såg till att alla andra också gjorde detsamma. Det hände ju inte såklart så Nora badade vidare.

Update - Svininfluensa

Nu känns det som en repris det här. Samma visa i år igen. Lika många, eller fler, dör men hysterin har uteblivit. Locket på. Påminner man ingen så reagerar ingen.

Mellan perioden 2 augusti-8 augusti konstaterades totalt 942 fall i Indien. Under denna period dog 83 personer till följd av svininfluensan, främst gravida och äldre.

Värts drabbade stater:
Maharashtra - 400 fall, 51 döda
Karnataka (vår delstat) - 200 fall, 12 döda
Andhra - 105 fall, 6 döda
Dehli - 105 fall, inga dödsfall

Sedan står följande, närmast skrattretade inslag i artikeln:

"...the actions of health authorities in India, in terms of vigilance (vaksamhet, försiktighet), quick detection and treatment and recommended vaccination, provide a model of how other countries may need to respond in the immediate post-pandemic period" .

Ingenting har gått snabbt när det gäller svininfluensan i det här landet. Första vaccindoserna var färdiga sen vår-10 och gavs då till personal inom hälsovården. Dessutom så var man tvungen att ha ALLA symtom på influensa, särskilt rinnsnuva, för att de skulle gå med på att testa/behandla överhuvudtaget. Familjen Å var, förra året vid den här tiden, jättesjuka i ett par veckor i hög feber och hosta innan man till slut gick med på att testa och behandla det uppenbara. Dessutom så var ju Indier, om ni minns, väldigt speciella så att köpa in internationellt vaccin var ju inte att tänka på.

Skönt att vi blev vaccinerade hemma i sommar (dock inte Alfred, men han skall utsättas så lite som möjligt för stora folksamlingar - mycket smittor i omlopp såhär i monsuntider). Passar på att sända en tacksam tanke till kära C och I-B som ordnade med barnens vaccinationer ♥

Skolkar från Independence Day på Indus

Vi skickade inte iväg våra barn till skolan i dag. De var själva med och valde, trots att de vet att det möjligen skulle kunna bli någon form av reprimand. Vi hoppas att de inte har så bra koll på vilka som är där och inte. Som Thomas sa - De är bra på att fatta en massa beslut om hur det skall vara, men uppföljningarna brukar inte ha lika hög klass. Det återstår att se. Kanske de överraskar till vår nackdel?

Fick inget svar på mitt mail heller för den delen (inte heller Åsa fick något svar), så det kan jag ju alltid hålla emot dem och säga att det tolkade vi som ett tyst medgivande.

Lördagslunk

Väldigt slapp morgon och en dag utan egentliga planer. Vi kom i alla fall iväg till Decatlon - sportoutlet - för att införskaffa lite pryttlar som vi behövde (och skaffar oss behov för). Har lovat Nora en kick board sedan vi åkte hit förra året, då de fick lämna sina hemma, så det fixade vi + lite golf- och tennisbollar, sol/badtröja till lillen och nya vattenflaskor till barnen. Patrik körde sin MC och Alfred och jag höll oss till vår bil.

På eftermiddagen undersökte Nora, Åsa och jag en liten affär som ligger i byn påväg mot skolan. Spännande ställe. Hittade flera märkesplagg till vrakpriser. Bland väldigt udda storlekar och i de flesta fall bara ett plagg av varje, fanns tex ett och annat H&M plagg - nu är ju inte H&M kanske ett märkesplagg i egentlig mening, men HÄR är det en raritet. Dagens fynd bestod bla. i 2 par H&M shorts till Erik för 7 kr/st och en FRENCH CONNECTION klänning till mig för 80 kr. Synd att jag var lite för stor för en 36:a Bruns Bazaar blus för en dryg 50 lapp........

Just det - jag har ju arrangerat om vårt plastskåp idag också. Efter att ha varit hemma där plastburkar förvaras i utdragbar låda, så stod jag bara inte ut med att ha allt här huller om buller inne i ett smalt skåp. Allt ramlade ut över fötterna på en när man skulle ha fram en liten burk och dessutom hitta locket till densamma. Plasten förvaras nu i diskställsskåpen (!) som vi aldrig har använt. Överskådligt och ordnat.

7050 gr och 66 cm lång

Alfreds dagsnotering i blöja (nybytt) & body. En hepatit B spruta blev det dessutom idag så det blev en lite kinkig kväll trots Panodil. Lille stackare. Nu är det i alla fall hela 4 månader tills nästa spruta.

Fasaden är viktig!

Det kom ett mail från skolan (gällande middleschool-från grade 6) om att huvudhår(till)växten på vissa pojkar inte var till belåtenhet och man uppmanades omgående att ordna med en klippning, annars skulle man se till i skolan att stora saxen åkte fram och det redan dagen efter.

Dessutom. Strumporna. Ve och fasa om man inte använder skolans strumpor (vilket Nora sällan gör då hon ofta har sina converse med skaft och då har korta strumpor). Att inte bruka skolans strumpor innebär varning och böter, så nu är det slut med de vita kort-sport-strumporna. De skulle nämligen kunna få för sig att inspektera och då går det inte så bra för henne. Noras lärare hade i och för sig sagt att det kunde gå för sig med vita strumpor, men då måste de täcka anklarna. Vad är det för speciellt med anklar?

Sen kom nästa mail att reta upp sig på. Firandet av Indiens & Koreas Independence day 15 aug. Favorit i repris. Obligatorisk närvaro halv dag i skolan på söndag för att lyssna på menlösa tal och se fanor hissas. Ingen förståelse alls för att barnen behöver sina helgledigheter. Jag kunde i alla fall inte låta bli att skriva ett mail till skolan där jag påpekade att exakt samma ämne skapade anstormning av upprörda föräldrar förra året, och att man då drog tillbaka den obligatoriska närvaron. Jag respekterar att detta är en stor dag för Indien men det borde vara valfritt deltagande. Det lät jag honom också veta fast i en lite surare ton.

Matförgiftningen från hell har slagit till

Patrik är totalt deckad efter gårdagens lunch (tillika 35 andra lunchätare på samma ställe). Efter en tuff natt (detaljer överflödiga) och en dag i samma stil fick det bli ett läkarbesök vilket resulterade i halva apoteket med hem. Till och med fullnutritionspulver skrev läkaren ut + antibiotika, stoppande, vätskeersättning, läkemedel mot illamående, febernedsättande/muskelavslappnande........

Hoppas på en ny man i morgon.

Den lille mannen har förresten lite trubbel han också - de små risgrynen i nederkäken gör livet jobbigt. Värre blir det på fredag med läskiga vaccinationssprutor igen. Tur han inte vet det den lille söte.

Orm i grannens garage

När vår maid gick hem igår hörde hon hur det pågick en livlig diskussion mellan maiden i grannhuset och några män med en pinne. Det hela rörde sig om pengar och en ORM som just hade slingrat sig in i grannens garage. HUUUU. Om hon inte betalade så skulle de då inte ringa någon snakecatcher. När man gör business med giftormar då börjar det bli läskigt. Maiden hade i alla fall inga pengar och hennes madam var inte hemma, så jag antar att ormen bor kvar nästgårds.

De vet att vi är skräckslagna och de vet att vi västerlänningar gärna betalar så de tar hutlöst betalt med indiska mått mätt (3000 rs=500 kr)/orm. De är inte dumma, men det tycker de nog att vi/jag är som mer än gärna betalar den summan för att bli av med en Kobra.

Tillbaka i Indien med maxat bagage

Då är vi tillbaka i vardagen lite trötta, jetlaggade, ledsna för att vi redan saknar...., men ändå taggade för hösten som kommer att bli bra även om Nora just nu har stora tvivel om detta. Det var i alla fall lättnadens tårar som föll hos henne när vi såg på klasslistan att bästisen här, Alice, kommit i samma klass. Här byts lärare och klass varje år och man gör inga val själv så det kan bli lite hur som helst. Erik verkar ha fått en amerikansk lärare, vilket är gynnsamt för hans engelska uttal och han verkar nöjd med sin klass.


Vi flög denna gång till Indien med Air France, vilket var alldeles utmärkt eftersom alla platser (till skillnad mot Lufthansa) har egen TV skärm och det fanns massor av filmer, vilket är = glada och nöjda barn. Alfred fick egen korg och sov gott i alla fall 4 av resans 9½ timmar och när han var vaken skrattade han och flörtade med alla.


En del utmaningar blev det dock på vägen. Det började med att taxin var 20 minuter försenad på morgonen - han var och snurrade i Kungsbacka - trots att Patrik lämnat postadress Lindome och dubbelkollat så att beställningen var korrekt. Detta innebar relativt sen incheckning som det var meningen att man skulle sköta själv, men det gick förstås inte utan det tog nog minst 15 min med hjälp. Efter det skulle specialbagaget (vagnen - som nu kom ut hel i andra ändan - fridens) lämnas in och där hade de strul och många värdefulla minuter rann i väg. Det var boarding redan innan vi hade passerat säkerhetskontrollen. Inte stressande alls.



Vårt handbagage var förfärligt stort (men helt enligt reglerna där Air France godkänner handbagage upp till 12 kg per person max uppdelat på två väskor) i vår iver att få med så mycket som möjligt. 3 rullväskor (varav Noras med hennes laptopväska i) + ryggsäck (med min laptop) + ryggsäck/skötväska till Alfred + min handväska + Patriks arbetsväska med laptop + varsin ytterligare mindre väska per stort barn + Alfred i hans bilstol. Allt detta skulle kontrolleras två gånger och på Landvetter fick vi givetvis genomgång av två av väskorna. I mitt handbagage hade jag pulat ner ytterligare en handväska som jag ville ha med mig och givetvis så såg spännena på den ut som fällknivar på röntgen.....Dessutom fastnade Eriks väska med metallboxar med pokemonkort och ett Wii. När allt väl var ihoppackat var det bara att rusa till vår gate där final call blinkade ilsket.


Barnen somnade omgående och missade den enda förtäring som erbjöds - kanelbulle.


I Paris hamnade vi åter i lite tidsnöd-vi hade bara 1½ timma transfertid-och efter att ha krånglat oss igenom ytterligare en säkerhetskontroll med allt handbagage fick vi rusa till boarding. (Jodå vi fick kontroll av en väska även här. Samma som blev genomgången på Landvetter trots att jag förutseende plockat ur "fällknivsväskan". Nu lyckades det istället bli en rutinkontroll).


Av detta har vi lärt oss till nästa resa: enbart 1 väska per person - helst liten och Alfred i en paraplyvagn.


Väl framme i Bangalore känner man sig omgående hemma när de satt upp en scanning av handbagaget efter passkontrollen, men där ingen egentligen bryr sig. Erik glömde av att han hade en ryggsäck på sig och traskade igenom säkerhetsbågen utan att någon reagerade. Så oväntat.....


Nästa, inte helt oväntade väkomstkommitté, var nya invånarna i Noras rum. De krymper i storlek. Denna gång står myror för djurinslaget.

Dennis i leksaksaffären

I går hade jag ett litet samtal i leksaksaffären som löd ungefär såhär:

"Söt bebis du har" , sa en liten kille som kom fram till mig där jag stod och valde fingerboards med ramp till Erik. "Tack" sa jag. "Eller är han en bebis eller är han kanske för stor för att kallas det?" sa den lille killen. "Nej då han är 5 månader precis så han är allt en bebis". " Han heter Alfred". "Vad heter du?" frågade jag. "Dennis". "Och hur gammal är du då?" "7½" "Jag har en kille hemma som är 9 år.", sa jag "Jaha, då förstår jag att det är till honom du skall köpa då", sa Dennis och så fortsatte vi att prata lite om fingerboards och vilken han tyckte var coolast och trodde att Erik skulle gilla. Han var verkligen en gullig liten unge. Kändes inte alls påträngande och jag gick till kassan med ett leende och ett paket med fingerboard + ramp. Efter en stund gick Dennis förbi mig i kassan och sa "Hej då då", " Hej då då" sa jag. Mitt i min eftermiddagsstress (påväg till mataffären) så lyste han upp min dag lite extra den lille killen.