Dennis i leksaksaffären

I går hade jag ett litet samtal i leksaksaffären som löd ungefär såhär:

"Söt bebis du har" , sa en liten kille som kom fram till mig där jag stod och valde fingerboards med ramp till Erik. "Tack" sa jag. "Eller är han en bebis eller är han kanske för stor för att kallas det?" sa den lille killen. "Nej då han är 5 månader precis så han är allt en bebis". " Han heter Alfred". "Vad heter du?" frågade jag. "Dennis". "Och hur gammal är du då?" "7½" "Jag har en kille hemma som är 9 år.", sa jag "Jaha, då förstår jag att det är till honom du skall köpa då", sa Dennis och så fortsatte vi att prata lite om fingerboards och vilken han tyckte var coolast och trodde att Erik skulle gilla. Han var verkligen en gullig liten unge. Kändes inte alls påträngande och jag gick till kassan med ett leende och ett paket med fingerboard + ramp. Efter en stund gick Dennis förbi mig i kassan och sa "Hej då då", " Hej då då" sa jag. Mitt i min eftermiddagsstress (påväg till mataffären) så lyste han upp min dag lite extra den lille killen.