Tillbaka i Indien med maxat bagage

Då är vi tillbaka i vardagen lite trötta, jetlaggade, ledsna för att vi redan saknar...., men ändå taggade för hösten som kommer att bli bra även om Nora just nu har stora tvivel om detta. Det var i alla fall lättnadens tårar som föll hos henne när vi såg på klasslistan att bästisen här, Alice, kommit i samma klass. Här byts lärare och klass varje år och man gör inga val själv så det kan bli lite hur som helst. Erik verkar ha fått en amerikansk lärare, vilket är gynnsamt för hans engelska uttal och han verkar nöjd med sin klass.


Vi flög denna gång till Indien med Air France, vilket var alldeles utmärkt eftersom alla platser (till skillnad mot Lufthansa) har egen TV skärm och det fanns massor av filmer, vilket är = glada och nöjda barn. Alfred fick egen korg och sov gott i alla fall 4 av resans 9½ timmar och när han var vaken skrattade han och flörtade med alla.


En del utmaningar blev det dock på vägen. Det började med att taxin var 20 minuter försenad på morgonen - han var och snurrade i Kungsbacka - trots att Patrik lämnat postadress Lindome och dubbelkollat så att beställningen var korrekt. Detta innebar relativt sen incheckning som det var meningen att man skulle sköta själv, men det gick förstås inte utan det tog nog minst 15 min med hjälp. Efter det skulle specialbagaget (vagnen - som nu kom ut hel i andra ändan - fridens) lämnas in och där hade de strul och många värdefulla minuter rann i väg. Det var boarding redan innan vi hade passerat säkerhetskontrollen. Inte stressande alls.



Vårt handbagage var förfärligt stort (men helt enligt reglerna där Air France godkänner handbagage upp till 12 kg per person max uppdelat på två väskor) i vår iver att få med så mycket som möjligt. 3 rullväskor (varav Noras med hennes laptopväska i) + ryggsäck (med min laptop) + ryggsäck/skötväska till Alfred + min handväska + Patriks arbetsväska med laptop + varsin ytterligare mindre väska per stort barn + Alfred i hans bilstol. Allt detta skulle kontrolleras två gånger och på Landvetter fick vi givetvis genomgång av två av väskorna. I mitt handbagage hade jag pulat ner ytterligare en handväska som jag ville ha med mig och givetvis så såg spännena på den ut som fällknivar på röntgen.....Dessutom fastnade Eriks väska med metallboxar med pokemonkort och ett Wii. När allt väl var ihoppackat var det bara att rusa till vår gate där final call blinkade ilsket.


Barnen somnade omgående och missade den enda förtäring som erbjöds - kanelbulle.


I Paris hamnade vi åter i lite tidsnöd-vi hade bara 1½ timma transfertid-och efter att ha krånglat oss igenom ytterligare en säkerhetskontroll med allt handbagage fick vi rusa till boarding. (Jodå vi fick kontroll av en väska även här. Samma som blev genomgången på Landvetter trots att jag förutseende plockat ur "fällknivsväskan". Nu lyckades det istället bli en rutinkontroll).


Av detta har vi lärt oss till nästa resa: enbart 1 väska per person - helst liten och Alfred i en paraplyvagn.


Väl framme i Bangalore känner man sig omgående hemma när de satt upp en scanning av handbagaget efter passkontrollen, men där ingen egentligen bryr sig. Erik glömde av att han hade en ryggsäck på sig och traskade igenom säkerhetsbågen utan att någon reagerade. Så oväntat.....


Nästa, inte helt oväntade väkomstkommitté, var nya invånarna i Noras rum. De krymper i storlek. Denna gång står myror för djurinslaget.