Samlade igen....

Många tårar har runnit under de senaste dagarna då vi har sagt hej då till alla kära där hemma. Tack för alla fina minnen ni har skickat med oss! (och tack C för bloggnamnet<3)


Så blev det då Onsdagen den 8 april och dags att flyga......Resan startade 05.30 i Billdal (sov hos kusinerna sista natten - kram till er) och strax efter midnatt steg vi ut i den varma indiska natten för att återse Patrik efter 3 ½ vecka. Erik släppte sin bagagevagn mitt i utgången från flygterminalen och rusade för att krama Pappa. Nora och jag fastnade i en kö i dörren, där Eriks vagn stod fint "parkerad". Efter lite trixande kom även vi ut. Skönt att vara tillsammans igen alla 4.


Ordningen återställd - eller inte? Patriks hotellrum, som nu öppnats upp med fler rum, gick på några minuter från att vara i absolut pedantiskt toppskick till ett fullständigt kaos när 7 väskor burits in och öppnats. Gräsänklingslivet är över!

Om en dryg vecka får vi "vårt hus" och först då går det att skapa en någorlunda normal vardag.


Det är lite svårt att ta in att vi faktiskt skall bo här och det kommer nog att ta ett tag. Nora tänker mycket på hur det kommer att bli i skolan och vi försöker peppa henne med att hon kommer att fixa det jättebra. Erik verkar ännu ganska obekymrad över det här med skolan och tycker det bästa med Indien hittills är den goda äggröran här på frukosten.