Midterm report

Idag har barnen fått sina midterm reports, vilket innebär omnämnande i alla ämnen efter halva terminen. Stolt kunde vi konstatera att båda klarar sin finfint i skolan. Lärarna är väldigt detaljerade i sina rapporter och de innefattar även handplacering på flöjt (som vi inte ens visste att Erik spelade), hur man utför en kullerbytta (benplacering) samt bedömning av yoga disciplinen. Föga förvånade hade Erik lite att jobba med på just den sistnämnda punkten. Så länge utvecklingsarbetet ligger på kullerbyttor, yoga och flöjt så känner vi oss lugna.

Någon som har pratat med ett Indiskt callcenter?

Vilken pärs. "Mumbai calling" (SVT) i kvadrat.
Den mörkrosa färgtonern i vår HP skrivare är slut och nu vill skrivaren inte ens skriva ut i svartvitt utan den rosa färgen så vad göra? Har redan varit på största konstorsvaruhuskedjan för att försöka få tag på en ny färgtoner, men så enkelt var det givetvis inte. Skrivaren är ju från Sverige. Fick då två telefonnummer till HP för att få veta vilken typ av toner jag skall ha istället. Ringde det ena numret förra veckan och fick då ett tredje nummer till HP customer support call center, vilket jag tog tag i och ringde idag. Puh!

Den inspelade HP introduktionen var på prydlig engelska, vilket ingav ett visst hopp, men jag togs snabbt ner på jorden. Kvinnan som svarade pratade på indisk-engelska i en fart av 2000 ord per minut. Särskilt "lätt" var det när hon ville bekräfta min e-mailadress genom att bokstavera (ex. e som i erik, f som i fredrik), fast med m som i mumbai, g som i goa, w som i wyoming och en hel massa andra indiska platser......."Correct?" sa hon. "Yes, yes", sa jag (fast jag inte hade en aning) men vad skall man säga. Kunde ju inte riskera att hon drog det igen.

Sedan fastnade vi i en diskussion om olika dokument som måste finnas; skeppningsdokument och kvitto på skrivaren, då den måste registreras om för den indiska marknaden för att kunna ta emot indisk toner. Skrivaren går sedan inte att registrera om till svenska förhållanden igen. Bara så jag vet. Skeppningsdokument finns någonstans, men kvitto på själva skrivaren har vi inte då den är lossköpt för restvärdet ihop med hela datorpaketet innan vi åkte, efter hyrestid på VOLVO. Detta kunde hon verkligen inte fatta. Till slut sa någon mamager att det fick duga med inskeppningsintyget.

30 minuter senare hade hon: satt mig på vänt minst 10 ggr medan hon pratade med en senior manager, försökt sig på att få ut en utskrift ur vår skrivare (genom omständiga instruktioner till mig som upprepades så många gånger att hon lät som en bandspelare) och slutligen konstaterat att jag måste ta med mig den tomma tonern - OCH ENBART DEN - to the market och be dem fylla dem med ytterst lite bläck för att få ut den där utskriften. Vilken "market"? "Any", sa hon. Hon kunde absolut inte ge mig någon närmare beskrivning och då jag försökte förklara att jag inte kunde åka runt hela Bangalore med en tom toner för att få den påfylld med ett uns bläck sa hon "try any local". Nu orkade jag inte höra på henne mer. Sa att jag fixar det och fick ett ärendenummer som skulle hållas öppet två dagar medan jag letade bläck, skrev ut utskrift, letade skeppningsdokument och slutligen scannade det hela och mailade det till henne. Inte en chans att fixa det i helgen. Fick på nåder till tisdag på mig. Som avslutning upprepade hon två gånger på rad "Any more issues concerning HP products, please call 1800-425-7737 again, we'll be glad to be at Your service".

Någon som känner sig sugen på att prova?

En morgon på fruktmarknaden och i kött/fiskbutiken

Började dagen med fruktmarknaden. Där kan vara lite kladdigt att gå omkring och lukten när det är varmt är inte speciellt angenäm, men de har fin frukt och fina grönsaker. Mycket att välja på till små priser. Dagens köp; 4 apelsiner, 6 äpplen, 1 ananas, 2 honungsmeloner, 1 kg morötter, 1 kg potatis, 3 gurkor och en 6 kg pumpa för runt 70 kr. Snabbt och smidigt och idag utan flugor och lukt, då det för närvarande råder behaglig temperatur.

Däremot gick det inte särskilt smidigt i köttaffären. Köttfärskvarnen var inte ens ihopsatt idag 10.30 på förmiddagen och man höll som bäst på att väga in allt dagens kött som är till försäljning. Vid invägningen är det en salig röra bland kött och kyckling, men jag tror att de har full koll. De väger och skriver och väger och skriver och mitt i allt styckas och filéas stora köttstycken och (döda) kycklingar. Man vill helst inte se hur de gör rent bänkar och annat och då är det ändå en riktigt ren affär. Blundar!

Det gick inte bättre i fiskavdelningen där invägningen också var i full gång. Till slut fick jag dock beställt mina Seerfish filéer, ca 600 gr. Då kastade han upp en 6 kg fisk på vågen och tittade frågande på mig. Fick upprepa beställningen och då gick det bättre. Den jättestora fisken hamnade på en stor bit ren huggkubb (som tur var, för bänken under kubben var just avskrapad med en rostig skrapa som förvarades på golvet?!) och blev tillslut fileér åt mig efter sådär 30 minuters väntan.

Inget tåg för mig!

Ta en titt på bloggen "Tullbergs i Indien" som finns i vår blogglista så förstår ni varför jag tänker hålla mig ifrån tågåkande...........(flyg måste väl i alla fall sakna hål).

Halloween i Indien

Antar att denna helg kommer att vara ett maraton (och mardröm) i dörröppning. Vår chaufför berättade att förra året så gick ALLA barn (säkert en lätt överdrift men ändå) runt till ALLA hus för "Trick or treat?". Så jobbigt! och absolut inget vi är vana vid hemifrån i vår lilla landsbygdsdel av Lindome, där vi ju bor precis lagom långt från de mest "drabbade" bostadsområdena.

Således dags att bunkra upp (och ändå hoppas att de på något vis glömmer villa 2!)

För egen del föredrar jag att på intet sätt blanda ihop detta jippo med Allahelgonahelgen då man smyckar sina gravar och sänder en vacker tanke till de sina som har gått bort. Jag klarar mig bra med en pumpalykta.

Får säkert anledning att återkomma med bilder då inte ens skolan är fri från detta jippo och alla barn i PYP (upp till grade 5) skall komma till skolan i morgon utklädda i halloween tema. För detta ändamål har det idag inhandlats svart nagellack.

Strömavbrott jämt

Just nu är jag extremt irriterad över alla strömavbrott vi har varje dag. Det varit kasst i snart en månad - "Some work going on outside madam. Karnataka government cut power. Nothing we can do". Förra veckan blev en lasange stående i ugnen 3 timmar. Vattnig och tråkig när den väl var klar 19.45 och alla var dödshungriga. Vågar knappt använda ugnen efter 14 på dagarna och en tvätt kan bli liggande i maskinen en hel dag medan strömmen kommer och går. En nätt baksida av tillvaron här som TAR energi.

Fler dykbilder i Maldiverna under ytan

Jag har lagt till 5 bilder där Nora dyker med tuber i sina rosa simfötter.

Bröllopshelg i Mysore

Vår lördag i Mysore började efter lunch med ett besök på Palatset, där kungen för södra indien; Karnataka, Kerala, Tamil Nadu, bodde för många år sedan. Inträde:20 rs för native indians (och då gick man på utseende - pass behövde inte visas precis) och 200 rs för turister/utlänningar! 10 gånger högre pris. Det kan man nog kalla diskriminering. Hur som helst, av ren princip och inte för pengarnas skull, försökte Patrik föra en diskusson med någon ansvarig med argumentet att han arbetar och betalar skatt i Indien (vilket långt ifrån alla natives gör), men det lyckades inte särskilt bra. Government rules! Anledningen till diskussionen var också att på vissa sevärdheter, parker etc. betalar man indisk taxa om man har Residential Permit som vi har, men icke här alltså.

Nåväl 420 rs "fattigare" gick vi för att se insidan av palatset-barfota. Det råder skoförbud och det kostade hela ½ rs per par att lämna in dessa för förvaring. Patrik gjorde sedan en intressant iaktagelse när vi gick tillbaka till parkeringen MED skor, att flertalet av de indiska besökarna lämnade skorna redan i bilen och gick barfota hela vägen till palatset för att spara en LITEN slant. Det är alltså utlänningar med skor på som man tjänar pengarna på.

Palatset var väldigt vackert inuti och känslan av kolonialtiden stor. Palatsturen avslutades med ett besök i palatsets statsstyrda (=fasta lägre priser än på gatan) prylbutik. Därifrån gick vi med en träelefant på dryga 8 kg, snidad ut ett stycke Rose wood. Detta stora fina djur vaktar nu vardagsrummet här hemma.

Efter en misslyckad Cesarsallad på hotellet med en stor röd myra i - skickades omedelbart ut i köket igen utan att tas en enda tugga av- och ett bad i Jacuzzin på hotellrummet,var det dags för bröllopsmottagningen. Kvällens del av bröllopet hölls i en stor vacker konserthall tillhörande ett Ashram (kan förenklat beskrivas som en plats för andlighet, dit troende söker sig för guidning i andlighet och spirituella utbildningar). Till detta Ashram hörde ett stort område med tempel, trädgårdar och boende. Alla andra gäster bodde på detta Ashram, men bruden var lite bekymrad över vad vi skulle tycka om den enkla standarden, så hon bokade in oss på hotell. Tur. Lånade toaletten hos en av Patriks kollegor och jag har sett bättre kan jag lova. Efter ceremonin i konserthallen, vilken mest bestod av en massa olika välsignelser av brud och brudgum, tyger, kokosnötter, ris, blommor mm. mm. var det dags för indisk vegetarisk middag i den del av Ashramet där alla bodde. Maten serverades på bananträdsblad och händerna var de självklara "besticken" för alla utom oss. De indiska gästerna var väldigt flinka att få upp ris och sås till munnen utan varken spilla på sig eller söla på sitt bananblad. Patrik var tapper i sina försök, till motstående bords munterhet, medan jag ganska snabbt gick över till sked. Trots det tror jag mitt bananblad såg värst ut av allas efter måltiden.

I morse var det väckning 06.00 då vi hade fått besked om att befinna oss vid tempet 07.30 (sharp) i indisk etnisk klädsel- sari & Kurta- för vigselceremonin som var satt till 08.00-10.00 am. Svenskar som vi är var vi på plats när vi skulle men det var vi ganska ensamma om. Patrik ringde en av sina kollegor vid 07.45 för att höra var de höll hus "My whife is taking a bath. We will be there in 15 minutes". Snarare 45 minuter senare dök de upp alldeles lagom till att det hela började. Självklart hade de koll på att det var en massa procedurer med välsignelser innan brudparet ens kom in, och att de hade gott om tid. Vi fick i alla fall en trevlig rundvandring i templet av en god vän till Himas familj, så det var värt väntan. Själva bröllopsceremonin tog ca 1½ tim, återigen med en massa välsignelser av brudpar, pengar, ris, blommor, rökelse, eld.................i en aldrig sinande ström. Väldigt svårt att hänga med i alla turer, men roligt att få

vara med om. Efter att avbrott för fotografering med brudpar och gäster fortsatte välsignelserna och då passade vi på att lite diskret lämna templet.

Väl i tempelsvängen åkte vi upp på toppen av en högt berg för att beskåda ett berömt gammalt tempel i Mysore. Där ångrade vi oss ganska snabbt. Inte mycket andlighet syntes till utan mest kommers och myriader av människor; besökare och envisa försäljare. På väg ner till Mysore tog vi vägen om Bull, en enorm tjur karvad ur ett stort stycke berg. Imponerande. Patrik hoppade ur bilen för ett "seriöst" turistiskt fotostopp. Jag nöjde mig med vyn från vägen.

På morgonen 07.00 påväg till bröllopsceremonin blev vi vittne till myndigheternas obarmhärtiga och våldsamma framfart mot fuskbyggare och butiker utan tillstånd. Vi lyckades inte nå vår chaufför på mobilen på morgonen och det hade sin förklaring i att mobilnätet för de centrala delarna av Mysore var avskuret medan polis och kravallpolis, på avstängda gator, raserade alla otillåtna byggnader, skyltar, utbyggnader, trottoarer, trappor mm. i Mysores innerstad. Det såg ut som ett slagfält efteråt.

Bröllopsbilder finns i ett bildspel.

Ytterligare en vecka har rusat förbi

Tiden går riktigt fort. Ny skolvecka till ända. Det var lite deppigt i tisdags morse efter den härliga semestern, men nu börjar vi bli så vana med tvära kast mellan olika upplevelser, så det går fort att lära om till vardag.

Patrik och jag åker till Mysore på bröllop i helgen. Patriks kollega Hima skall gifta sig. Barnen lämnar vi hemma hos goda vänner i Palm Meadows som är snälla och ställer upp med barnpassning. Insåg ganska snabbt att vigselceremonins två timmar i ett tempel på söndag morgon inte skulle få Erik att sitta stilla som ett ljus utan otaliga mutor och en ilsken mamma. Så för fridens skull åker vi själva även om bruden gärna hade velat att barnen skulle vara med.

Skall försöka hinna att se oss omkring i Mysore några timmar i morgon. Skall vara en trevlig mindre stad så den behöver rekas för framtida svenskbesök.

Maldiverna kan man inte få nog av

Turkost hav, vita stränder, snorkling och dyk, fantastiska fiskar i alla färger och mönster, hajar, delfiner, sköldpadda till havs, mycket mat, strålande sol från blå himmel, skuggande palmer och solskyddsfaktor 30 och 50 är en snabb sammanfattning av vår Maldivsemester.

Maldiverna - precis som förväntat och så nära (för oss). Efter endast 1,5 h flygning från Bangalore landade vi mitt i paradiset och efter en kort båttur på 15 minuter var vi på "vår" ö - Bandos. Lagom stor att gå runt och kantad runt om av sina vita stränder.

Snorkling har varit huvudsysselsättningen för oss. Under långa simturer i det varma havet har vi fått förmånen att se fantastiska fiskar i alla färger, mönster och former. Nora, Erik och Patrik träffade vid olika tillfällen på housereefs "egen" sköldpadda ute till havs. Jag fick nöja mig med att se den inne vid stranden dit några inhemska snorklare fört med sig den för en liten stund. Nämnda trio har också prövat på dykning med tuber. Erik fick pröva "bubbelmaker" ner till 2 m och Nora och Patrik testade "scubadiving" ner till 12 m. Lite läskigt att skicka ner sina barn i djupet, men det gick riktigt bra. Fantastiska instruktörer som tog hand om barnen. Nora fick lite skav i munnen av sitt munstycke, men tyckte ändå att det var en spännade upplevelse. Om några år kan Erik pröva lyckan på djupare vatten. Patrik dök en gång vid housereef och en gång från båt ute till havs.

Poolen på ön var varm som en jacuzzi och där har vi slappat i skuggan dagens sista ljusa timmar. Solnedgången är sedan ett skådespel i sig. Jag var även uppe en morgon i soluppgången och det kändes magiskt att stå på en vit, öde strand och se hur solen snabbt steg vid horisonten och känna den otroliga värmen som spred sig omedelbart då solen stigit upp.

Solskyddsfaktor 30 och 50 samt simtröjor har använts flitigt under veckan och vi har klarat oss fint från värsta brännan. I ryggslut och vid bikinikanter tog solen dock lite väl intensivt vid snorkling någon av dagarna, trots tröjor och solskyddsfaktor. Vattnets och vindarnas inverkan på solen är förrädisk.

Sista kvällen var vi på båttur för att se delfiner som, stora och små, gjorde allt för att imponera på oss åskådare. "Mamma, tänk att vi sitter på en båt mitt ute i havet i Maldiverna och ser på vilda delfiner. Det är mäktigt." sa Nora.

Klicka på bilderna i bildspelen om ni vill se dem i större format.

Rhythmic massage 90 minuter

"Must try for mothers to be" så marknadsförs denna massage och det är bara att hålla med. I går tog jag och Matilda oss till Angsana SPA här i Whitefield för en stunds lyxig knådning. Nu tog "min" massös i väldigt lagom på mig och smorde in mig i varm olja, men Matildas massös gick på hennes rygg som uppvärmning! Det måste jag prova när jag har bebisen på utsidan.

Idag är det dags för pedikyr också (vågar knappt skriva det) inför resan i morgon, men jag gör lite vettigt också! Skall skicka iväg en inlämningsuppgift i kursen idag som är resultatet av många timmars träning framför datorn.

Nu blir det nog lite tyst i en knapp vecka, men jag skall försöka få till ett bildspel från Maldiverna när vi kommer tillbaka. Skall också se om jag hinner lägga in lite cricketbilder från torsdagen.

Bebis

Nytt ultraljud idag för att kolla bebis organ. Hela familjen var med denna gång. Allt såg finfint ut och fortfarande så är det 23 februari som gäller. Läkaren tyckte att Patrik och jag kunde slå vad om leveransdatum eftersom barnen har slagit vad om kön. Svårt att gissa vem som tror kille och vem som tror tjej eller?

Fullt upp igår

I går åkte jag och Johanna till Eagleton (3 timmar tor i bil) för att gå en runda på 9 hål med golftränaren, vilket jag bokade med honom i förrgår, med exakta klockslag, och det skulle gå hur bra som helst. Han bad mig redan för ett par veckor sedan att komma en vardag då han definitivt kunde ägna oss ett par timmar. Johanna som jobbar har lite svårt att få till en passande vardag, men vi löste det och åkte men det hela slutade (givetvis) med att han inte hade tid att gå ett enda hål med oss.

Han hade visst glömt den lilla detaljen att han även bokat in ett tyskt par som skulle köras runt av honom i golfbil för att TITTA PÅ banan (den tyske mannen är granne med Johanna, kvinnan här på semester) Som om ingen annan än bästa tränaren kunde ha gjort det.

Ganska irriterade fick han höra vår åsikt men han log bara lite och sa "Dont be upset, I`ll do it next time" (sure). Inget att bli irriterad för (eller?) - tog ju bara 8 timmar från dörr till dörr och då hann vi ändå bara med 9 hål (tog ca 2 tim), träning innan och lunch.

Avslutade dagen med en trevlig kväll på en italiensk restaurang tillsammans med nästan alla svenska tjejer på området.

Patrik, barnen, vår chaufför och Lorenzo var inne i stan i går kväll på sen cricket match. Bangalore Royal Challangers på hemmaplan. Det kommer rapport och bilder från det lite senare.
Hemma ca 23.30 stupade de i säng, men det är sista dagen innan en dryg veckas lov så det kändes OK.

Ingen avundsjuka i år

I dag åker syster med familj på sin årliga Cypernresa och förra året när vi inte var med så var det en gräslig avundsjuksvecka hemma i höstrusket . I år känns det lättare. Här är just nu ganska varmt igen och på onsdag åker vi till Maldiverna.

Städa en ambulans

Det finns säkert olika bra sätt att gå tillväga på. Varför inte vid kanten av en dammig rondell?
Mitt ute i ingenstans vid den dammiga vägkanten hade man lagt ut bårdynan och andra "inredningsattiraljer" på marken och flera män var i färd med att skura ambulansen invändigt med sunkigt vatten i spänner som sett bättre dagar. Känns precis som den ambulans man vill bi hämtad med om det skulle uppstå ett akutläge.

Utlovade bilder

Keralabrudarna var mina favoriter. Enkla och vackra. Särskilt fin var den judiska Keralabruden med sin skimrande top och kjol i vitt och guld (th. och ovan).

Uppklädda för dagen; Matilda, Linnéa, Nora, Moa, och jag.
Alla foto av Johanna.

(Min sari har nu varit en sväng i tvättmaskinen och den fick dessvärre en helt annan färg efter det. I och för sig blev den jämt "missfärgad" och har nu antagit en mörkt bronsfärgad ton och den går fortfarande att använda, men det var ju inte riktigt så det var tänkt. Tur att det finns en bild på hur den egentligen skulle ha sett ut).

Simrapport

Indus vann simtävlingen mot de andra skolorna och Erik var nöjd och glad med sin insats. Jag var inte med och tittade, då det dels är lång väg att åka - andra sidan stan - och så var jag ju dessutom upptagen med det sönderringda informationsmötet på skolan samma tid.

Erik hade fått syn på sin "gamla" kompis Koki från 1:an som nu hade bytt till Canadian School. Erik tyckte att de hade så fina fotbollsplaner där, så han kunde också tänka sig att byta dit, men det blir inget med det. Den bussen lämnar Palm Meadows 06.30 (jag vaknar nästan alltid av den bussen någon minut innan väckarklockan ringer) och den är tillbaka här vid 17.30! Dessutom tar det mellan 1-2 tim var väg beroende på trafiken. Alltså är den skolan absolut inget alternativ.

Ditt & Datt

I går var det helgdag här i Indien igen; Gandihs födelsedag och barnen och Patrik var lediga. Patrik spelade golf på förmiddagen med några av de svenska killarna och jag tillbringade en stor del av dagen framför datorn med bloggkursen. Krångligt just nu med programmeringsspråk; XHTML och CSS. Det går sakta framåt, men riktigt kul när man förstår hur det hänger ihop.

I går träffade vi också två nya trevliga svenska familjer som flyttar in i området i dagarna. Den ena familjen har två små killar och den andra familjen har två killar i våra barns ålder; Oskar 12 år och Jacob 8 år. Erik hoppas att Jacob får börja i hans klass på Indus. Killarna har redan spelat Wii ihop, både här och hemma hos Tullbergs. Åsa och Thomas (Oskar och Jacobs föräldrar) tittade in en stund hos oss på eftermiddagen för att hämta sina barn och vi fick en trevlig pratstund med dem.

På kvällen var vi hos Matilda och Claes och åt god Tacomiddag.

I dag har jag och Johanna spelat en liten golfrunda på en golfbana nära skolan. Tar bara ca 30 min att åka dit. Det gick hyfsat, men det blåste nästan storm vid vissa hål, så det var en ny erfarenhet. Jag måste passa på att träna flitigt nu innan magen tar emot för mycket.
Patrik har legat hemma i feber hela dagen och är riktigt matt. Vet inte vad för baciller han har fått, men jag hoppas inte att han delar med sig. Jag sover hos Nora i natt!

25 Brudar

I torsdags kväll var nästan hela svenska tjejgänget; Nora, Jag, Matilda, Moa, Mia, Linnéa, Johanna, Maggan och Lillan på brudvisning. Brudklädslar visades upp från 25 olika stater och städer i Indien och brudarna flankerades av tranditionell dans och musik från respektive bruds område. Fantastiskt vackra. De flesta bar sari i någon form, vissa var så långa som 9 yards och nästan alla knutna på olika sätt. Olyckligtvis tog givetvis batteriet på kameran slut ganska snabbt, men jag fick ändå med mina "favoritbrudar" från Kerala. De tillhörde de enklare, men ack så vackra. Skall lägga upp en bild så snart kameran är laddad (glömt!).

Skall även försöka få tag på ett kort och lägga ut på oss (Nora, jag, Matilda, Moa och Linnéa) som kvällen till äta hade på oss våra sari. Resten av tjejerna hade vackra indiska kurtor. En av arrangörerna (som vi sprang på inne på toaletten av alla ställen) uttryckte sin uppskattning över att vi klätt oss i traditionella kläder. Roligt.

Kvällen avslutades på KFC (typ McD) med en sen kycklingburgare efter en skumpig och mycket illamåendeframkallande hemfärd. Undrar dock om inte färden till stan nästan var lite värre ändå. Det tog 2 timmar och evighetslångt bilköande innan vi var framme.