När vi landat och väntade på bagaget kom en indisk man fram och sa "You have a very quiet boy. It was a pleasure travelling with him" :) Den mannen hade Alfred gjort high five med några gånger under flygningen. Han satt snett bakom oss. Roligt att höra.
Vi hade med en del leksaker i Alfreds tiger-"Trunki" som togs fram i omgångar och så var TVn intressant för första gången - för att inte tala om lurarna. Trunkiväskan kan jag verkligen rekommendera om man reser en del med små barn. Alfred drog den mycket själv och när han tröttnade så satte han sig på den och så drog vi. Väldigt bra vid långa transportsträckor. Rymlig för både leksaker, blöjor, välling & extrakläder och passar perfekt att trycka in under en flygstol.
Alfred och jag satt en bit ifrån de stora barnen och det gick hur bra som helst. N&E gillade att sitta för sig själva. De kom förbi hos oss vid några tillfällen och kollade läget men i övrigt var det så tyst från dem att jag nästan glömde att de var med.
Härligt med en resa utan alltför mycket bagage och nästan utan strul. Dock fick vi hjärtat nästan i halsgropen när det annonserades en planerad strejk när vi just landat från Göteborg och fick sitta kvar på plattan i väntan på att de hade lust att börja jobba igen och planet kunde tömmas. Som tur var fick de arbetslusten tillbaka efter 10 minuter, men 10 minuter är mycket när man har en dryg timmas transfertid och man skall ta sig 20 minuter med buss mellan terminalerna och en bra bit att gå. Det gick bra som tur var.
En tupplur mellan Göteborg och Paris
Trunki på släp
Pyssel med ögonbindel......
Iphonebilder blir tyvärr inte så bra när man laddar upp dem på blogger......
