Hard Rock café Bengaluru

I lördags var jag och barnen på Hard Rock café här i Bangalore och det var en upplevelse på fler än ett sätt. Vi var dagens första gäster och våra blonda barn drog till sig stor uppmärksamhet. Flera servitörer/servitriser gjorde sig ärende till vårt bord, och vi fick fantastiskt bra service. Nora blev fotograferad framför en Elvis-skjorta av en av servitörerna, som sa till Nora att det kortet skulle han visa sin farfar. Erik blev "jagad" av en servitris som ville ha en puss på kinden, vilket Erik inte var så pigg på och han klarade sig efter viss möda.
I början här i Indien var barnen ganska känsliga för alla blickar, men de har vant sig och kommenterar det nästan aldrig. Idag blev det kanske lite i överkant, men sammantaget var det ett roligt restaurangbesök med god mat.

En annan sak som slår en när man sitter på Hard Rock café är de enorma kontrasterna mellan inne och ute. Om man bara ser till interiören, så kunde vi lika gärna ha suttit på vilket
Hard Rock café som helst i världen, men så tittar man ut på den överfulla gatan, med överfulla bussar, smuts och avgaser och inser var man faktiskt befinner sig. Det var Nora som gjorde den reflektionen. Klok tjej.

Exklusive charity?

IKEA eller inte? Misstänkt likt i alla fall. Kanske nedanstående kan vara nåt för IKEAs marknadsföring av Sveriges vanligaste(?) fåtölj.

"Buy an exclusive product from SWEDEN"

"Cool is a state of mind. Though these days you can sit in it too."

"Tranquility" "Harmony" "Serenity" "Pease" "Get in touch with your basic nature"

"The Chair......the simplest form of meditation."

"Put some character in a corner.........or a smile on someone´s face"

Festlig sista färd för Ganesh

Vad jag har bråkat med detta inlägg! Allt jag skrev översattes till Hindi!??! Det såg ju snyggt ut, men helt oläsbart. Nåväl.

Palm Meadows egen Ganesh fick ett festligt avsked i torsdags påväg till badet. Trummor, dans och sång i flera timmar. Vart man än åker i stan står Ganeshor på latsbilsflak eller traktorsläp och massor av människor hänger på flaken eller dansar bredvid.

Nu tar nästa firande vid av junfru Maria och det firandet skall kulminera 8/9 med festivalliknande stämning enligt vår chaufför.

Välutrustad

Idag har jag iklädd munskydd - av den bättre sorten för 300!!!Rs - och utrustad med sockar i väskan besökt Manipal, ett av stans stora sjukhus, för ett samtal med en läkare. Trodde väl aldrig att jag skulle drabbas så pass av hysterin att jag skulle sätta på mig ett munskydd, men så långt har det faktiskt gått. Det hade inte på något sätt varit lockande att traska igenom den stora entrén fullpackad med allehanda diagnoser och in i en hiss tillsammans med 10 andra utan munskyddet.
Sockarna då? Jo, när jag för drygt tre månader sedan skulle besöka en dialysklinik på ett sjukhus så tvingades jag ta av skorna och gå in barfota. Ruggigt, eftersom jag vet vad som kan finnas sådana golv. Som tur var uppmärksammade en sköterska den gången min plågade min och jag fick låna ett par platsttofflor. Inte heller det kändes helt bekvämt, men jag konstaterade snabbt att jag hade hel hud under fötterna och att det inte precis fanns nåt bättre alternativ. Alltså, med detta i färskt minne tänkte jag inte låta det hända igen, därav sockarna - och dessutom i dubbla lager som kom väl till pass, eftersom skorna givetvis skulle av även här.

Jag har inte blivit helt galen, men om det är nåt man har mycket att lära här så är det sjukhushygien och hygien i allmänhet. (Maj-Britt - behöver du ett jobb?)

När Erik var på RxDx kliniken med sin halsfluss, så sköljde doktorn snabbt av en muntermometer under en kran och stoppade den sedan rakt i Eriks mun.
En lab sköterska som skulle ta prover på mig kom direkt från lab till provtagningsrummet med samma handskar jag sett att hon hade på sig när hon analyserade en massa andra blodprover. När hon inte gjorde någon ansats till att ta av sig handskarna, så frågade jag om hon allvarligt menade att hon skulle använda dem när hon tog prov på mig. "Jaa, jag byter bara någon gång per dag. Vi kan inte hålla på att byta handskar mellan varje moment"??!! Herregud. Varpå hon ställde sig och tvättade händerna noga och länge med tvål och vatten med handskar på. Jag insåg att jag inte skulle komma längre med henne, men hon hade definitivt inte tvättat sig heller om jag inte sagt något. Jag kan säga att jag var väldigt noga med att kolla var hon satte sina tassar när hon kopplade nålen till sprutan, så att händerna inte var i närheten av spetsen som skulle in i mitt kärl. Här har de inte vacutainersystem, utan drar upp i spruta och sprutar sedan ner blodet i röret manuellt. Stor risk för kladd mao.
Tror att vi kommer hem ganska härdade efter Indien.

Blinka lilla stjärna

NU har jag funnit DET. Ett nytt användningsområde för "Blinka lilla stjärna". Varför inte använda den lilla rara melodin som BACKVARNARE på en mycket liten röd bil? Trodde jag hörde i syne och stod först som ett ? på gatan utanför och undrade varifrån den grälla, flöjtliknande, indiskinspirerade "Blinka Lilla Stjärna" melodin kom ifrån trots att bilen som backade bara var 5 meter ifrån mig. Kan sådana påhitt finnas någon annanstans än här? Svårt att tro det.

Saknar ni inlägg.....

... så beror det helt enkelt på att vardagen har gjort sitt intåg och då händer inte så mycket spännande att förtälja. För barnen ser vardagarna ganska lika ut. Upp 06.45 (senast), på med uniform eller sportklädseln, frukost, buss till skolan, lång skoldag, buss eller (oftast) bil hem, läxor, lite TV/dator och sen i säng vid 20.30. Den enda som har lite varierade dagar är ju jag, förutom att även jag alltid går upp med övriga familjen och stressar på barnen. Hur många gånger kan man tex. gå upp och ner utan att borsta tänderna eller ta med sig sina grön/vinröda lycra strumpor som skall på varje dag (varje barn har ca 10 par tack och lov för det materialet är inte fotvänligt), eller glömma borsta håret mm mm? Nora är ju dessutom lite av en drömmare, så en liten yoghurt tar minst en kvart. Oftast lämnar de huset när de ser bussen komma.

I dag har jag varit på en liten svensklunch inne i stan. Trevligt och gott. På menyn fanns Astrid´s cheesecake. Undrar hur den har fått sitt namn. Skall fråga nästa gång.

Erik är förresten frisk och friskskriven av en läkare och tillbaka i skolan, så nu hoppas vi att det snart är en ände på sjukdomskarusellen. Familjen med svininfluensa har tack och lov tillfrisknat så nu börjar det se ljust ut.

Patrik är i Thailand på "årets" möte och han har fått en lite delikat uppgift att försöka hitta en kaffemaskin där, för sådana är det sannerligen ont om här.

Det pågår Ganesh (elefantguden) festligheter här nu och när de är klara med firandet så dränker indierna de neonfärgade gudssymbolerna i sjöar och vattendrag. Myndigheterna vill undvika föroreningar och vill att de dränkts i tunnor i stället. Dessa Ganeshor finns lite varstans. Vi har en liten i bokhyllan (som inte skall dränkas).

Så var det då meningen att jag skulle ha illustrerat detta inlägg med lite bilder från mobilen, men se tekniken är inte på min sida, så det får bli lite senare när jag har bråkat färdigt.

Fortsättning på posthistorien

Taggade åkte vi iväg till posten nu på förmiddagen, men vi behövde inte ens bli arga, bara använda armbågarna lite. Trots att jag inte ändrat ett dugg på inpackningen, så dög paketet tydligen idag. Man måste dock ha gott om tid och tålamod för det tog ca 40 min innan postningsproceduren var avklarad. Dagens utmaning bestod i att ta sig fram till disken och bevaka sin plats. Kösystem är ett okänt faktum här (och det är tufft att acceptera för en svensk) och alla kommer och sträcker fram sina brev högt och lågt. Patrik sa till en man som trängde sig och då sa han att han bara skulle ha ett frimärke - och vad skulle vi ha då? Mannen bakom disken var riktigt bra att ha att göra med. Det är surkvinnan, utan någon som helst servicekänska, som sitter bredvid man skall undvika. Henne har jag råkat ut för förut och det var givetvis hon som skickade hem chauffören med paketet i går. Kunde jag ha räknat ut.

Hur kan nåt som är så lätt bli så svårt?

Fick ett lätt vansinnesutbrott idag. Hade bett chauffören åka till posten med ett paket jag OMSORGSFULLT hade packat in. Brunt papper och massa tejp. Prydlig och tydlig adress. Santhosh ringde från posten för de ville veta innehåll och värde. Inga problem. Sen kom S hem igen med paketet 10 min senare! " They refused the parcel mam. Not properly packed" . De vägrade alltså att ta emot paketet och dessutom skulle de ha en skriftlig innehållsdeklaration!
#!(%¤!!!"#%%&&/!!!88¤¤ får symbolisera de fina ord som jag utsatte stackats S för över detta lands byråkratiska idioti. Fick höra av Mia att det är minst 7 papper som skall fyllas i på posten och om man har riktig tur måste man ta en dust med managern också innan de accepterar sättet man packat på. Ser fram emot ett personligt besök på postkontoret. Mia föreslog att vi skulle filma eländet så att ni får se hur det är, men det kan nog vara förenat med viss risk. Bäst att avstå.

Leta med Skype

I går utsatte jag min stackars pappa för en påfrestande övning med laptop och skype. Eftersom huset nu är uthyrt och alla fjärrkontroller och nycklar måste fram, så fick det bli pappas uppgift att försöka hitta detta i vår överbelamrade gillestuga. Patrik, som har en förkärlek för att gömma saker och sedan glömma var, hade för sig att de låg i en låda snett framför TV:n. Där fanns ingen låda. Inte fanns sakerna i nån annan låda heller. Lätt desperat föreslog jag för pappa att han kunde ta med sig sin laptop till gillestugan, koppla upp sig på skype och så skulle jag (som inte ens gömt prylarna) försöka guida honom rätt. Det gick inget vidare och med irritation i luften/ cyberspace fick det bli ett akut telefonsamtal till Patrik. Med Patrik i luren och pappa på Skype och jag som förmedlare mitt emellan, kom Patrik på att en blå IKEA kasse kunde vara inblandad. Mycket riktigt. I en blå IKEA kasse, snett framför TV:n, bland kuddar och täcken fanns skatten; fjärrkontroller och nycklar. LÄTTNAD! Pappa konstaterade med eftertryck att "Hit in går jag ALDRIG igen"!

TATA sky

För några dagar sedan fick jag ett sms på telefonen att det endast fann 34 Rs kvar i potten för det utökade kanalutbudet och den extra digitalboxen vi har på vårt TV abonnemang (som fö står urkopplad i vårt sovrum). Enkelt skulle pengar kunna fyllas på via TATA:s hemsida. Denna "enkla" övning tog ca 1 tim och Patrik fick rusa upp och ner för att hitta en massa siffror och serienummer på utrustningen för att vi överhuvudtaget skulle kunna logga in oss. Väl inne på vad vi trodde var vår profil, står tidigare hyresgästen kvar på abonnemanget och det gick inte att ändra, så vi laddade lite Rs ändå och skrev ett mail och bad om namnändring. Dagen efter ringde det från TATA 6 gånger i ärendet. En massa turer fram och tillbaka om byte av prenumerationsnummer, kanalpaket, extraboxar,debit och kredit av olika konton mm. Inte lätt att förstå nåt av detta trots den mycket vänliga kvinnan som pratade bra engelska. Det sista samtalet slutade i alla fall med att hon skulle skicka över ett nytt kontrakt som vi skulle fylla i och returnera - kom med bud dagen efter - och så skulle allt lösa sig utan att vi skulle märka ett dugg. Nähä.

Sjukdomar, sjukdomar, sjukdomar.........

Jag tror att det stämmer det jag skrev innan vi åkte hem om alla farsoter som kommer i spåren av monsunen. Nu är Erik hemma sjuk igen! Lätt feber och hosta. Svininfluensa har drabbat en svensk grannfamilj och läkarna här tror att smittkällan måste ha funnits på flyget hit. Nu får vi andra vänta och se....och hoppas. Ingen av de övriga svenska familjerna har dock varit skonad från sjukdom utan alla har varit/är drabbade av alla möjliga åkommor; låg feber, hög feber, feber till och från, magproblem, hosta, snuva, huvudvärk, halsfluss, svinkoppor........................ Ett klockrent råd är att hålla sig från Indien i monsuntider om man kan.

Kraftigt regn, drunknad råtta och fångad Kobra

Det regnade något så otroligt natten till måndag. I tidningen står det att det kom 76 (!) mm från 01:00 till 07:00. Det fick stora konsekvenser på jobbet med all lös jord som åkte ut på gårdsplanen. När vi besiktade området fann jag en stor fet råtta som troligen hade drunknat i lervällingen. Nu håller vi på att spola rent området med brandslangar och sedan måste alla våra dräneringsdiken rensas, vilket slit.

Idag ringde det frenetiskt när vi satt på möte och de visade sig att en Kobra flytt in i fabriken och ner i en pall, förmodligen för att undkomma vattnet. När den var fångad så väntade de på mig så jag kunde se min första orm här i Indien. Vill ni veta vad som hände med den? Den blir såklart ett skärp till Lena!

Nej, skojar bara, den fraktades en bit bort från fabriksområdet och släpptes lös. Vilket lyckligt slut:-)

Patrik

Grattis på födelsedagen pappa/morfar!!

Sällskap till Astrid=Glad Maja!

Glädjande nog skall Astrid få sällskap i huset av våra nya hyresgäster som snart flyttar in. Maja är lättad och glad och morfar som tagit så väl hand om Astrid får en välförtjänt paus.

Vart tog Friidrotts VM vägen?

Svårföljt evenemang det där. SVT har inte rätt att sända live via webben utanför Sverige och på TATA sky - det eminenta TV bolaget här - kör man förnärvarande massor av repriser på OS i Bejing 2008?? Gammal skåpmat.

Rör inte vår megastjärna!

Har väntat på en nyhet stor nog att slå undan svininfluensan från första sidan på tidningen och igår kom den: Bollywoodikonen och mega stjärnan Shah Rukh Khan fastnade i inresekontrollen på Newarks flygplats i NY i lördags och blev förhörd i två timmar och fick inte ens använda sin mobiltelefon. Oj då. Skådespelaren blev arg och förödmjukad och hävdade att han fastnade pga sitt muslimska namn. Han var givetvis även förödmjukad över att tjänstemannen i fråga inte visste alt. inte brydde sig om vilken "megastjärna" han hade att göra med. Till slut fick den förödmjukade skådespelaren ringa ett samtal, vilket fick igång både Indiska och amerikanska myndigheter och vips så var han fri att gå.
I dagens tidning fanns en självkritisk (mot Indiens reaktion) artikel i ämnet, vilken hävdar att Indien själva borde uppgradera sin egen säkerhets apparatur istället för att klaga på de som har en fungerande sådan. Vidare skriver han att "it´s quite ridiculous that Indians feel that their icons are everybody´s icon".

Dagens förstasida hade också petat svininfluensan till en sidospalt och presenterade istället att Indien toppar världsligan när det gäller döda i trafiken. 13 personer dör VARJE TIMME i trafiken i Indien och då räknar man även med ett stort mörkertal utanför dessa siffror. 2007 dog 114590 personer i trafikrelaterade olyckor!

Endast ett fåtal av dessa hamnar på förstasidan och en artikelförfattare i dagens tidning konstaterar "The unfortunate truth is that the price of human lives is cheap in India and the death of a few dozen people in road accidents does not warrant a front page mention in most cases, unless of course a BMW or a filmstar is involved."

Erik har hittat Pasta Carbonara igen

I går kväll besökte vi för andra gången den närbelägna Italienska restaurangen Toscano, som nyligen öppnat i ett nytt köpcentrum på "gångavstånd" från oss. (Nu är det ju så att man pga trafiksituationen inte gärna går dit, men nära är det). Där kan man få pasta Carbonara (!), vilket är sällsynt nuförtiden i spåren av svininfluensan. Visserligen fanns det inte på menyn, men när Erik bad om enbart pasta med riven ost tyckte kyparen att det verkade lite torrt och föreslog någon sås. En försiktig undran om Carbonara och vips så var det fixat. Det är en fransman som öppnat restaurangen och han verkar inte drabbad av den rådande fläskköttspaniken. Definitivt + betyg!

Den trevlige franske ägaren gick runt bland borden och pratade ledigt med gästerna. Han berättade att han startat och under fyra år drivit restaurangen på Lyxhotellet Leela Palace, därefter sålt och öppnat sin första Toscano restaurang inne i Bangalore city. Nu sprider han sitt varumärke till fler indiska städer och för honom var Indien ett 10-års projekt. Vi hittade även spår av Sverige. Restaurangen har vattenglas och köttknivar från IKEA som ägaren skaffat i Dubai.

Efter middagen blev det glassbaren Baskin Robins för barnen och sedan en tur för att ta något att dricka på Royal Orchid, hotellet vi bodde på när vi kom hit. Ett artighetsbeök kanske man kan kalla det. De ville så gärna att vi skulle hälsa på någon gång och General Managern skickade en tårta till Patriks födelsedag. Honom är det bra att hålla sig väl med om man behöver utnyttja Royal Orchids tjänster igen (de finns på flera ställen i Indien). Liksom tidigare var de väldigt service-minded, men fortfarande ganska virriga och har mycket att lära. Samma musik i restaurangen som för 5 månader sedan. Hur som helst skrev vi goda omdömen på utvärderingen (som man alltid får även om man bara köper nåt att dricka och eg. gör man ju dem inte en tjänst genom att göra det, men, men...) och Patrik skrev en personlig hälsning till GM. Smör, smör.

1½ timma till paradiset

I oktober firar Indien Diwali, en hinduisk religiös ljusfest, och Nora och Erik har en dryg veckas lov från skolan. Vi lämnar det indiska firandet för att passa på att uppleva Maldivernas vita stränder och turkost hav under sex dagar på Bandos Resort. LYX.

Låååång vecka

En sömnig första vecka med långa sega dagar är snart till ända. Erik är tillbaka i skolan i dag, vilket både han och jag är glada för. Var med honom till skolan i morse för att träffa doktorn för att få klartecken att gå till klassen efter sjukdomen, men läkaren var givetvis inte på plats. Det verkade dock duga bra med en sköterska som sa att det var OK och så var det besöket över efter två minuter.

Nu har riktlinjerna från skolan ändrats och nu kan barnen skickas tillbaka till skolan när de är helt symtomfria utan friskhetsintyg från läkare. Undrar om det kan ha något med mig att göra?

I dag när Mia och jag satt i administrationsbyggnaden på skolan och väntade på en människa att betala en räkning till, satt en äldre student bredvid oss. En lärare som han kände kom förbi, hälsade glatt, gav honom en kram och hälsade välkommen tillbaka och undrade varför han satt där. "Jag har lite lätt feber!" Läraren såg inte helt nöjd ut och sa "och dig kramade jag, varför?". Om man nu är i 15 års åldern kanske man borde ha vett på att hålla sig en bit ifrån folk när man är sjuk. Vi gjorde en snygg sorti från den soffan och gled in på accounts dept.

Handspriten är ens bästa vän här nuförtiden och även om man inte vill bli påverkad av svininflensapaniken så är det ofrånkomligt. Alla tidningar har sida upp och sida ner om alla olika sjukdomsfall och dödsfall och flera nyhetskanaler rullar dygnet runt med skrämselpropaganda. I dag stod det om en 26-åring som dött efter felbehandling. Hon togs in på sjukhus förra veckan med feber, hosta och lunginflammation, men man uteslöt omgående svininfluensa då hon för det första inte hade träffat någon med konstaterad sjukdom (och HUR kan de veta det?) och för det andra inte hade rest till något drabbat land (?). Dessa var de statliga riktlinjerna man hade att följa på sjukhuset. I Indien inser man alltså fortfarande inte att man är ett drabbat land - nötter! Tur att man nyss har varit i Sverige. Det hjälper troligen om man insjuknar, även om det skulle bli i november.

Dessvärre ligger nu flera av svenskarna här på Palm Meadows sjuka i halsont och feber och äter antibiotika. Vi hoppas att de snart kvicknar till och att det blir en ände på den här "halsflussepidemin".

Svenskt i tidningen

Glädjande nog hittar även lite svenska nyheter hit. Denna notis fanns i dagens Times of India.

Smidigare än väntat!

RXDX kliniken visade sig vara rätt plats och Erik och Patrik kom hem efter ett par timmar med antibiotika, paracetamol och något magpiller som förmodligen är menat att skona magen mot antibiotikan. Erik är mycket piggare redan i dag och låter mindre tjock i halsen.

Jag har dessutom fått svar från överrektorn att han FÖRSTOD mitt bekymmer ang. att skaffa en fitnessreport, så han tyckte att jag skulle ta med Erik till skoldoktorn när han är frisk så att han får göra en bedömning. Finfint! Jag har aldrig tidigare fått något svar på mina mail till den rektorn (det verkar ingen annan få heller) så jag måste ha trampat på en öm tå.

Halsfluss?

Stackars Erik har jätteont och är svullen i halsen och kan knappt svälja, men dock inga vita prickar i sikte.

Givetvis blev det ingen skolgång idag så vi har varit hemma och dagen har varit jättelåååång och repris på det blir det även i morgon.

När får Erik då komma tillbaka till skolan? När vi tycker att han är frisk? Nej så enkelt är det inte! Vi föräldrar är ombedda att vara extra observanta på barnens hälsa och skall kunna avgöra om de är sjuka i något av de symtom som har med svininfluensan att göra (som ex. halsont) och därmed hålla barnet hemma. Detta "föräldraförtroende" gäller dock inte när det handlar om att bedöma när barnet är fritt från symtom och mår bra. Då måste man ha en "fitnessreport" från en läkare och VAR skall man ordna det? Om alla skulle ha fitnessreport efter en förkylning, så kommer det indiska hälsosystemet att kollapsa.

Har skrivit ett mail till rektorn för lågstadiet i dag om det här och fick snabbt svar att hon har vidarebef. mina synpunkter till rektorn för hela skolan och den medicinska avdelningen så vi får se vad som händer men jag räknar inte med att det blir en enkel lösning.

Det är inte heller säkert att det blir en så enkel sväng till RXDS (dygnetruntöppen närakut) ikväll för ett streptockocktest eftersom ALL fokus i det här landet nu ligger på svininfluensan, så nu kan ingen längre ha någon annan åkomma än den och då är det bara på särskilda kliniker man kan söka.......... Fortsättning följer.

"Ta det lugnt Nora.....

...det är väl inte värre att börja skolan här än i Sverige", sa Erik i kväll till Nora som har skolångest.

Erik får börja i 3A som han hoppades så mycket på eftersom han har kompisar i den klassen. "YES, YES" ropade han och gjorde segergest inne på rektorns, ms. Monita, kontor. "At least we have got one happy customer!", sa hon och log.

Innan vi gick till den mycket sympatiska Ms Monitas kontor i fredags, hade jag och barnen stått och svettats i köer till diverse olika administarionsdiskar i gymnastikhallen i 2 timmar. Efter diverse strul kom vi till utlämningen av skoluniformer, vilka givetsvis inte var klara trots att jag mailat in mått flera veckor i förväg. Skräddaren trodde att måtten hade blivit cancellerade pga att de inte var fullständiga, så det blev ny mätning. Denna gång blir det shorts till Eriks uniform.

I utlämningen av sportkläder missbedömdes framförallt Noras storlek totalt och hon fick pygmé kläder passande en 5-åring. Trots att jag förklarade för vår maid att det enda hon skulle lägga in i garderoberna var sockar, slipsar och västar och att det andra skulle bytas, så plockade hon i ett obevakat ögonblick upp allt och la in ändå. Jag måste lära mig att hon inte förstår så mycket som jag tror. Likt de flesta indier säger hon ok, ok eller yes, yes utan att hon har någon aning om vad jag menar för att hon vill så väl. Turligt nog hann jag rädda alla påsar med storleksmarkeringar och nu hinner kläderna iväg till skolan i morgon innan hon kommer så hon slipper undra över vad jag sysslat med.

Ödlejakt 00.19

Vid läggdags hade "storödlan" på ca 10 cm parkerat sig i taket (högt) ovanför Patriks del av sängen och det var han inte helt nöjd med. Med ett långt tillhygge skulle ödlan skrämmas iväg men det gick sådär. Den valde att rusa nerför väggen och in under sängen och upp mot undersidan madrassen. Då var det dags för mig att flytta in till Nora ett tag. Efter viss möda fick Patrik ödlan att förflytta sig till baksidan av ett skåp vid sidan av MIN säng och det kände han sig nöjd med. "Där har jag sett flera ödlor, så den trivs nog där..."

Nu fick jag just veta att ödlan släppte av svansen under sängen så där låg den och viftade - det fick jag INTE veta i natt!

Svininfluensa-panik i storformat

Första dödsfallet är rapporterat. Flicka 14 år som bollats mellan olika sjukvårdsinrättningar, olika diagnoser och felaktig behandling. Nu börjar paniken stegras i Indien och på flygplatsen screenas alla inkommande passagerare sedan ett bra tag tillbaka. Givetvis så fyller man i ett papper på flyget (man älskar alla former av dokument i Indien, ju fler desto bättre) som sedan "granskas" av läkare med munskydd och stämplas (älskas också) i samband med passkontrollen. Dessförinnan har tempen tagits på alla passagerare. Denna gång tack och lov med en distanstermometer som sattes framför pannan. När Patrik åkte från Sverige till Indien i juni trycktes en otvättad örontermometer utan förvaning in i örat på honom. Man torkade endast av termometern med en tuss torr bomull mellan varje passagerare. Superäckligt.

Även i skolan skall alla elever screenas i början av nästa vecka.

Och så kan man läsa sig till lite råd i vanlig ordning i Times of India när det gäller vård i hemmet:
1. Det suspekta fallet skall isoleras i ett rum med absolut minimal kontakt med andra.
(Inte helt lätt om det handlar om ett sjukt barn)
2. Ansiktsmask skall användas, speciellt vid konversation med andra familjemedlemmar.
3. Alla familjemedlemmar skall tvätta händerna med alkoholbaserad gel vid regelbundna intervaller.
4. Huset och speciellt karantänrummet skall städas med stark desinfektion regelbundet.
5. Husdjur skall hållas från den sjuka personen.
6. Mat, dryck skall inte delas med det suspekta fallet. Andra skall hålla ett säkerhetsavstånd på 6 ft från det suspekta fallet när man pratar med dem och täcka över sin näsa och mun.

I Indien verkar man inte van vid någon årlig influensa och vanliga förkylningar med lite snuva, hosta och halsont verkar inte längre existera. Allt befaras vara svininfluensa och man skall helst söka läkare vid enbart rinnande näsa för ett test. Perfekt ställe att sprida smittor på en läkarmottagning. Årlig influensa har vår chaufför aldrig hört talas om, så man kan anta att det är därför detta tar så stora proportioner. Visst är det oroande men vi kan ju inte isolera oss inne i 11 månader. Ett dödsfall på 1,3 miljarder är ju trots allt pyttelite och i proportion till alla som dör i trafiken årligen i Indien så är vi i betydligt större fara bara vi sätter oss i bilen för att åka till SPAR och handla mat.
Vaccinet här låter också vänta på sig och kommer inte att börja testas på människor förrän i december.

BiB

Back in Bangalore. Med blandade känslor och övertunga resväskor (och lärdomen att nästa sommar reser vi hem LÄTT). Vi har haft en härlig "semester" hemma med många besök hos/av underbara vänner och släktingar. Så många att sakna och längta efter när vi är här! Sista dagen hemma var en mental prövning. Avskedsdagen. Trodde inte det fanns så många tårar. Det var svårt att lämna alla nu när vi skall vara borta så länge och svårt att lämna lilla älskade, goa Astrid, intet ont anande, kurrande. Vi lever lite i ovisshet om hur det skall bli för henne och det känns inte så bra. Tack och lov för morfar som sköter om henne så väl! (och Maja; morfars lilla assistent i uppdraget).

Det var samtidigt skönt att kliva in i huset i Indien och känna sig hemma. Nora sa två gånger i bilen på väg från flygplatsen "...när vi kommer hem..." och så skrek hon till och sa " Nu sa jag HEM om Indien!" Det är väl ändå ett bra tecken. Erik sa att han längtade efter sina saker och sitt rum när vi hade landat och väntade evighetslänge på väskorna.

Huset var skinande rent och vi somnade snabbt i nybäddade sängar. Värsta hotellstandarden. Vaknade framåt förmiddagen av de envisa ekorrarna på taket och Annapoorna som fyllde vatten i en städhink.

Nu väntar vardagen för oss med studier och jobb. För mig blir det universitetskurser på distans i "bloggens teori och praktik" och "digital färglära" och för barnen grade 3 och grade 5 på Indus.