"Ta det lugnt Nora.....

...det är väl inte värre att börja skolan här än i Sverige", sa Erik i kväll till Nora som har skolångest.

Erik får börja i 3A som han hoppades så mycket på eftersom han har kompisar i den klassen. "YES, YES" ropade han och gjorde segergest inne på rektorns, ms. Monita, kontor. "At least we have got one happy customer!", sa hon och log.

Innan vi gick till den mycket sympatiska Ms Monitas kontor i fredags, hade jag och barnen stått och svettats i köer till diverse olika administarionsdiskar i gymnastikhallen i 2 timmar. Efter diverse strul kom vi till utlämningen av skoluniformer, vilka givetsvis inte var klara trots att jag mailat in mått flera veckor i förväg. Skräddaren trodde att måtten hade blivit cancellerade pga att de inte var fullständiga, så det blev ny mätning. Denna gång blir det shorts till Eriks uniform.

I utlämningen av sportkläder missbedömdes framförallt Noras storlek totalt och hon fick pygmé kläder passande en 5-åring. Trots att jag förklarade för vår maid att det enda hon skulle lägga in i garderoberna var sockar, slipsar och västar och att det andra skulle bytas, så plockade hon i ett obevakat ögonblick upp allt och la in ändå. Jag måste lära mig att hon inte förstår så mycket som jag tror. Likt de flesta indier säger hon ok, ok eller yes, yes utan att hon har någon aning om vad jag menar för att hon vill så väl. Turligt nog hann jag rädda alla påsar med storleksmarkeringar och nu hinner kläderna iväg till skolan i morgon innan hon kommer så hon slipper undra över vad jag sysslat med.