Avlämnad på Landvetter i morse kl 06.30. Glad & lite pirrig. Nu väntar en vecka på Franska Rivieran med bästa kompisen & hennes familj. Löpande uppdateringar lär komma på Noras blogg.
Taina- Ja det är lyxigt för henne att få åka iväg:) Så skönt att det blev ett beslut till slut. Jag läste på din blogg lite igår och förstod att ni blir kvar. Härligt att ni har så många goda vänner och grannar i Amerikatt. Indien och Göteborg finns ju alltid kvar. Göteborg är min favorit ibland dem:) men Indien är spännande (oftast...) Kram Lena
Ja du Taina, pirrigt är bara förnamnet!! När mamma betalade parkeringen utanför Landvetter höll jag krampaktigt i bilsätet och viskade tyst "låt mig inte åka, låt mig inte åka!". Men lyckligtvis gick min första rädsla över på en gång. Min gate såg jag ända från security checken. Phu! Men jag är glad att ingen hjälpte mig, jag vill klara mig själv. "Kan själv", från en 13åring... ' Haha :) Men det är suveränt här!
I Meltingpot handlar det mesta om Indien - vårt hem i nästan/lite mer än tre år. En otrolig resa i en overklig verklighet. Det går egentligen inte att beskriva hur det är att leva & bo i Indien, men jag har i alla fall gjort ett litet försök utifrån mina/våra helt egna upplevelser.
Vi flyttade ut som 4 & flyttade hem som 5. Det allra finaste vi har med oss från Indien är Alfred♥.
Bloggen kommer att leva kvar och det kommer lite sporadiska inlägg när jag har något att berätta. Välkommen!
Häftigt att få åka iväg i så "unga år". Pirrigt är nog bara förnamnet.
SvaraRaderaNi tycks ha det bra där "hemma i Svedala". Det blev inte Gbg (eller Indien ) för vår del. Vi blir kvar här i Amerikatt ;)
Kram
Taina- Ja det är lyxigt för henne att få åka iväg:)
SvaraRaderaSå skönt att det blev ett beslut till slut. Jag läste på din blogg lite igår och förstod att ni blir kvar. Härligt att ni har så många goda vänner och grannar i Amerikatt. Indien och Göteborg finns ju alltid kvar. Göteborg är min favorit ibland dem:) men Indien är spännande (oftast...)
Kram Lena
Ja du Taina, pirrigt är bara förnamnet!! När mamma betalade parkeringen utanför Landvetter höll jag krampaktigt i bilsätet och viskade tyst "låt mig inte åka, låt mig inte åka!". Men lyckligtvis gick min första rädsla över på en gång. Min gate såg jag ända från security checken. Phu! Men jag är glad att ingen hjälpte mig, jag vill klara mig själv. "Kan själv", från en 13åring... ' Haha :) Men det är suveränt här!
SvaraRaderaSaknar dig mamma, puss♥
Bra jobbat nora,,, ha det gött
SvaraRadera