Sommaren är bortstädad

Huset i Lindome är grundligt utstädat och med välfyllda väskor (som alltid) är vi tillbaka i Bangalore för de sista månaderna i Indien. Under 8 veckor har vi hunnit träffa många nära & kära -familj & vänner.

Tack alla underbara (ni vet vilka ni är ♥) som förgyllt vår sommar!

Flygresan gick bra, men det är ett tufft projekt att resa själv så långt med barnen. Självvalt - Ja, och att det fungerar skall barnen ha stor credit för.

En sak jag funderar över är det här med taxichaufförernas ovilja att hjälpa till i Sverige. Eller får de kanske inte ur arbetsmiljösynpunkt? Både i vintras liksom i går morse, fick jag själv släpa alla väskor till taxin. Då i iskyla och halka. Nu under något bättre förhållanden, men lika tungt. Jag förstår att de inte kan lyfta bagage i tid och otid, men man tycker ju att en ensam kvinna som reser med tungt bagage och tre barn, varav en bäbis, skulle kunna få lite hjälp att dra väskor, men inte då. Dessutom såg han ut som ett ? när jag frågade var bältet var i den Rock-a-tot, som han halade fram när jag frågade om den beställda bakåtvända bilstolen. Alfred fick sitta osäkert obältad i en alldeles för liten bilstol. Pust. Det började ju bra.

Väl på Landvetter lastade han ut väskorna och sa "du kan hämta vagnar där" och pekade på andra sidan vägen, hoppade sedan in i bilen och drog. Tack!

Incheckningen lyckas jag aldrig bra med, och igår var inget undantag. Det tog en evig tid. Det var strul med våra platser, eller snarare med brist på platser. Nora fick en stand by biljett från Paris till Bangalore.......I Paris omvandlades den som tur var till en plats, men jag och barnen var satta på helt spridda platser i planet, inklusive Alfred !. Vi blev anvisade att sätta oss på de platser som stod på våra boardingcard, då det skulle vara lättare att fixa ihop oss när alla satt. Det gjordes dock inga ansatser att flytta oss när alla väl satt och var räknade. Jag sa till igen för 5:e gången, men då sa de att planet är fullt, så det går inte att göra något åt det !? Jag som satt med Alfred i knät, trots att han hade egen plats, sa att de åtminstone måste fixa två stolar åt mig och Alfred bredvid varandra, men då hävdade flygvärden att bäbisar inte får egna platser! Jag försökte då förklara att vi har bokat och betalt egen plats åt honom, så han SKALL ha en plats. Efter ett evigt dividerande och först när jag blev riktigt arg och förmodligen ganska högljudd (ALLA vände sig om och tittade) gav flygvärden med sig. Allt han hade behövt göra direkt var att kolla lite noga på Alfreds boardingcard som jag försökte visa honom hela tiden och som han till slut bemödade sig om att titta på. Jag undrade samtidigt om det var ok ur säkerhetssynpunkt att en 10 åring satt själv, och först då så gjordes det en rokad och vi fick 4 i rad. Det var en man som såg ganska sur ut över att behöva flytta men han fick en bättre plats i byte, så han hade inget att sura för.

Hitresan är jobbigare än hemresan till Sverige, då det är dagflygning hit och då sover inte bäbisar på beställning. Det är skillnad på 6 timmars sovande och 3 timmars vaken Alfred än det omvända. I går sov han knappa 3 timmar och var vaken dryga 6. Efter halva flygtiden hade han ett mindre bryt och vi fick vandra i gångarna några varv innan han var utmattad nog att somna hos Nora en stund och även jag fick stänga mina tunga ögonlock en halvtimma.

Framme i Bangalore möttes vi av en glad Santhosh som genast tog över hälften av vårt bagage (trots ny skada i foten som han haltar av) och Ekbergs chaufför, Kumar, som tog hand om andra hälften (i väntan på 'sin' familj som landade strax efter oss). Det är service det!

(En solbränd och lycklig Nora kom förresten hem från Nice också, fast det blev inget bloginlägg om det..........)

Vår sommar i bilder kommer i ett album om ett litet tag.

Tills dess några små sommarminnen från en dag på Knarren hos Lindströms.