1 timma och en kvart i sandlådan

Nja, jag kan tänka mig roligare saker, men det kan förmodligen inte Alfred. Han känner inte lukten av kattskit (förmodligen uträttar alla katter - tama och vilda - sina behov där :(, eller tänker på alla faror som lurar på de undermåliga lekställningarna.

För att överhuvudtaget göra någon nytta i sandlådan behövs spann och spade. Alfred har haft bådadera, men de hade visst fått fötter och kunde absolut inte hittas när vi skulle gå. Hittade några ganska stora byttor som man skall bygga torn av och som fick duga som spann, men spade fanns ingen. Man kan ju inte komma till sandlådan med en stor matsked från besticklådan. Nån ordning får det vara. Iväg till affären och kolla vad som fanns där. Hittade en ljusblå risslev med röda hjärtan på för hela 17 rs (2,50 kr) (Vill minnas att jag betalade minst 100 kr för några liknande risskedar från Rice för länge sen.....) Den fick duga. Alfred som är sin fars son tyckte inte riktigt om att sanden fastnade i händerna och försökte förtvivlat vifta bort den grova sanden.På lekplatsen var såklart inte sanden alls det roligaste utan Alfred föredrog till en början de alldeles för stora, farliga lekställningarna. Som tur var kom lite fler barn efterhand och han fick annat att fokusera på, som att kolla på vad de gjorde med hans saker som de snabbt började att leka med.

När de nu lånade hans saker kunde ju Alfred inte vara sämre utan han bestämde sig för att hans nya favoritleksak var en springcykel som ett av de andra barnen hade med sig (en lite större version av en sån som Alfred har och som inhandlades i Tyskland och fraktades hit i resväska). Han tillbringade lång tid med att sitta på den cykeln på olika sätt:)

Alfred på sin cykel hemma för någon vecka sedan

Efter lekplatsen blev det ett välbehövligt bad för lilleman.

Jag misstänker starkt att jag inte kommer att komma undan fler turer till den lekplatsen.

Det har nog bara börjat!