Ni kanske minns strulet med att fixa ett kontantkort till Erik. Till slut, under förra hösten, lyckades kompis till Santhosh skaffa ett som fungerade.
Självklart blev det kvar i Sverige under julsemestern, men vi fick med det hit igen nu i somras. (I våras orkade jag inte ens påbörja någon ny procedur med nytt kort så Erik var utan).
Det visade sig att det var helt onödigt arbete att leta upp det där simkortet hemma. Det var såklart avaktiverat och någon annan hade fått numret. Jag hade ingen aning om att Airtel ringer då och då (eller rättare sagt jag vet att de ringer stup i kvarten och att jag definitivt UNDVIKER att svara då) för att kontrollera att numret är i bruk och svarar man inte på 3 försök så stänger de av numret och pengarna fryser inne. DET tror jag att de gör en god affär på!
OK. Nytt kort måste skaffas trots allt och Santhosh fixade det i förrgår eftermiddag. Nu registrerat i hans namn. Han kom tillbaka och sa att simkortet kommer att vara aktivt från och med dagen efter (igår). NOT.
Tillbaka i dag, men nu instruerade jag honom noga att det är till ett Airtel kontor han skall och inte till det hål-i-väggen ställe som han köpte simkortet i. Efter 20 minuter var simkortet aktiverat, men nu gäller det att ha telefonen på, för inom ett par dagar kommer man ringas upp av MYNDIGHETERNA och svarar man inte då, så är det kört. Igen. Då måste jag också kunna säga att simkortet tillhör Santhosh och uppge hans adress. Hur det nu skall gå?
Låter det smidigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar