Curls...

Frisörbesöket igår var en lång historia. Passade på att ta med mig Nora eftersom hon var ledig igår - i och för sig för att plugga - men jag visste ju ändå att det inte skulle pluggas hela dagen och därför tänkte jag att ett par timmar hos frissan inte kunde skada.

Nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt. Nora ville permanenta sitt hår + klippa topparna och jag skulle färga och klippa. Det var beställt. När vi kommer dit så kommer de på att Noras hår, som har varit slingat tidigare, behövde en speciell sorts permanentvätska och den måste hämtas någonstans (jag befarade redan då att de for iväg till den andra salongen de har och den ligger inte nästgårds precis).

Under tiden klipptes Nora men sedan hände INGET på nästan 1 timma. Jag som satt med fötterna i en balja,  och inte precis kunde ta mig till Nora, började fundera på hur det nu var en permanent gick till?? Enda gången för min del var för sådär 20 år sedan och därmed enda gången jag haft korkskruvar som stod åt alla håll.........

Är det inte så att håret först rullas upp på spolar med någon sorts läskpapper mellan och sedan dränks ner i permanentvätska? Jodå. Precis så visade det sig att det gick till. Då kunde ju vän av tidsordning och effektivitet (moi) förundras en aning över att dessa 100 rullar inte sattes i MEDAN det hämtades permanentvätska. Detta evighetsjobb påbörjades när vätskan hade anlänt. Spolarna rullades i under pina och sedan sattes Nora under en värmande gloria som cirkulerade runt huvudet, men, skulle det visa sig, utan nämnvärt resultat.

Jag blev klar med mitt hår & mina naglar och gick iväg en sväng på ett litet ärende. När jag kom tillbaka höll de på att BYTA alla spolar i Noras hår till mindre med nytt läskpapper och ny permanentvätska som skulle sitta i 1 timma minst. Puuuust. Tiden började rinna iväg. Alfred hemma och jag visste att Anthu behövde gå hem senast vid 15. Nora höll på att hungra ihjäl. (Tur att Subway fanns på restaurangtorget på taket:)

Fick akutringa till snälla Oskar, som turligt nog också var hemma och pluggade, och han lovade att gå och ta hand om Alfred tills vi kom hem. TACK☺

Efter mer än 4 timmar på salongen sköljdes äntligen Noras hår ur och det blev faktiskt lite lockigt. Inte riktigt som väntat från början, men bra mycket bättre än vad vi befarade medan de höll på med håret.

Även om det inte är så stora  lockar, så är det mycket volym och hon är jättefin och riktigt nöjd i alla fall. Att reklamera ett hår här är nog ungefär lika svårt som att byta ett par oplomberade trosor i Sverige. Dvs omöjligt och ingen av oss orkar med flera timmar på någon salong så vi har bestämt oss för att vi är 'Indiennöjda'. Det har blivit så bra det kan bli och Nora är SÖT som alltid ♥.

Ingen advetskänsla

Av erfarenhet vet jag att jag inte får till det här som jag vill. Jag har pyntat och bakat tidigare år, men det hjälper liksom inte - det blir ändå inte riktigt mysigt. Så i år ska jag låtsas jag att det inte är advent. Har ingen lust att packa upp och så ner igen om ett par veckor. Det är en del att fundera över ändå och röja i, så det gjorde jag istället. Väldigt omysigt.

Vädret är också ganska omysigt just nu. Regn, fukt och svalt. Jag funderade på att skriva kallt, men det kan man ju såklart inte säga att det är,  men 15 på morgonen och 22/23 på dagen i kombination med moln & regn är ingen höjdare. Jag har kofta på mig inne nu på morgonen och det tror jag knappt har hänt förr.
Jag blir inte ens varm av att dricka te.

Har sovit kasst också. Alfred har snyftat i sömnen - länge & Patrik har snarkat (vilket han normalt aldrig gör, men nu är han lite förkyld) och jag har varit vaken 20 gånger (känns det som) och puffat på snarkaren och kramat på snyftaren.....

Trevlig måndag på er! Nu skall jag ta tag i myrinvasionen på köksbänken............

Verkar bli en blöt OWC Christmas Bazar

Idag är det OWC Christmas Bazar och det ösregnar! Tror knappt jag vaknat av att det regnar här, men idag händer det såklart. De två tidigare åren har jag jobbat på bazaren och sålt biljetter till tomtefoto och barnaktiviteter i ett galet tempo och knappt haft tid att titta på nåt så i år hade jag tänkt unna mig att ta igen det. Det blir till att klafsa runt i röd lervälling då....

Ingen 'Breaking dawn'

Nora och tre kompisar hade tänkt gå och se nya Twilightfilmen "Breaking dawn" ikväll men indierna hade tänkt annat. Filmen är A-klassad (får endast visas för vuxna) och då kommer man inte in om man inte är 18!

Det finns nästan inget att göra för ungdomar här och när det äntligen kommer en ungdomsfilm så får de inte se den. Pust. Tydligen anses den för vågad. Det som inte syns finns inte..........

Skor & strumpor är ingen hit

En vinter med crocs? Skulle tyvärr inte tro att det är något alternativ, men det är de enda par skor som existerar i Alfreds värld. Luftiga & mjuka. Alfred blir arg bara han får ett par strumpor på sig och idag protesterade han rejält när jag provade de två par skor (förutom crocs) som han äger och snart dessutom vuxit ur.....

Vinterkängor lär ju bli populärt......Storfotad är han också den lille. Redan nu mäter foten 14,5 cm och om man skall tro de olika skomärkenas storleksguider är han minst en 26-27(!!!) Han kommer inte orka lyfta ett par kängor i den storleken.

Årets vinterkängor får traderashoppas på vinst och förlust. Skall väl inte användas mer än ungefär 3 månader hoppas jag.

Precis......den skarpögde kan se ett litet rosa hårspänne (såg det inte själv förrän bilden var tagen :)

Sådär. Mycket bättre. Ser ju bekvämt ut, eller?

Stora skokontraster i den här familjen när det gäller pojkarna. Erik är galen i skor och skulle helst vilja köpa ett par varje vecka om han fick. Han googlar på sportmärkenas websidor och hittar nya coola sneakers hela tiden som han önskar att han fick köpa. Plats tar de också. Dessa 40:or. För de stora fötterna har de i alla fall gemensamt lillebror & storebror.

Det sista av allt

Nu börjar jag komma till den tiden då jag gör saker för sista gången här i Bangalore och det känns lite konstigt måste jag säga. Tänkte inte ens så då vi flyttade ut eftersom jag visste att det inte var för evigt, utan att allt det bekanta därhemma skulle vi komma tillbaka till. Visst jag kommer säkert återvända till Bangalore någon gång,  men det är inte samma sak. 

När jag sitter i dessa eviga köer, eller går i affärer med 5 affärsbiträden i hasorna fast jag har sagt att jag klarar mig själv, när jag får tuggummi i växel i affären eller när jag måste till 4 affärer för att få ihop dagens middag; DÅ tänker jag alltid att inget av det kommer jag att sakna. Fast kanske ändå, för att det är en del av hur det faktiskt är att leva & bo i Indien. Allt det där galna som inte finns någon annanstans. Only in India, må vara ett slitet uttryck,  men det passar på nästan allt. 

Mot det sista av allt...............

Vips

Vet inte om ni orkar med att läsa om alla mina renoveringar men jag är själv lite impad: Bokade tid i förrgår em hos husläkare för en prickkonsultation. Träffade honom igår kl 19 och diskuterade prickar som skulle bort, för att de irriterade mig (de såg normala ut enl. läkaren). Han frågade när jag ville göra det? Nu? Ok,why not? 20 min senare var 7 små irriterande prickar bortlasrade. Optikern har jag faktiskt inte samma tur med; hon är aldrig där eller så är maskinen trasig. Får byta tror jag.....

På ett öronblick

När man behöver träffa en öronläkare i det här landet, då ringer man sin 'vårdcentral' på morgonen och vips så har man en tid hos en ÖNH specialist kl 13.30. Det är service det och dessutom till den lilla kostnaden 40 kr. OJ vad jag kommer att sakna denna lättillgängliga vård.

Skilda nyhetsvärldar

Ibland när jag sitter och läser morgontidningen så funderar jag och förvånas (med mina västerländska erfarenheter & värderingar) över vissa artiklars nyhetsvärde.

Det kan stå om turerna i en enskild skilsmässoförhandling med alla detaljer, om föräldrar som polisanmält sin son eller dotter för att de valt att leva som sambo med sin respektive eller resultat från skolornas exam, där man lyfter fram elever med namn och bild som har nått höga resultat och listar elever med namn från bäst till sämst. Något som känns näst intill otänkbart att publicera i massmedia i Sverige (om det nu inte handlar om  kändisar, då tidningarna verkar anse det mesta som tillåtet).

Om en indier skulle läsa dagens GP skulle han/hon nog också fundera över nyhetsvärdet i artikeln om en ungdom som filmats & polisanmälts, då han åkte med en spårvagn hängandes utanför vagnen. DET förekommer 1000tals gånger om dagen här. Ingen skulle skriva en artikel om det i tidningen här, än mindre lyfta på ett enda ögonbryn av förvåning.

Inte ens jag - längre.

Hej då Marianne & Hanna!

Det har varit väldigt roligt att ha er på besök:)

Kram ♥