Tävlingshelg

I går morse åkte Erik till Stonehill International School på simtävling 06.20! Eller rättare sagt så åkte de nog inte iväg förrän vid 7 eftersom bussen givetvis var försenad och Patrik och Erik satt och väntade i drygt 30 min - denna gång på rätt plats. Flera andra (mer rutinerade föräldrar och simbarn) dök inte upp förrän strax innan bussen kom för de hade säkert varit kloka nog att ringa simlärarern och kolla läget.

Ett par timmar senare åkte vi för att titta på tävlingarna en stund. Kom precis i rätt tid till Eriks första lopp, 50 m frisim. Det var en lycklig slump för något tidsschema existerade inte. Såg sedan även 50 m bröstsim och sedan var det färdigtävlat för dagen för Eriks del. 3:e plats i båda sina heat, men det var flera heat i varje grupp och det var tider som räknades så vi har ingen aning om vad det blev för placering till slut. Kul att se men FRUKTANSVÄRT VARMT. Vi satt ganska högt upp på en läktare med ett tygtak över och ju högre upp, ju varmare och det fläktade inget alls. Kunde nästan vrida ur kläderna efteråt. Lite olika startsätt. Killen bredvid Erik (som dyker) hade en annorlunda startstil.

En kille som simmade tog helt slut och kom med nöd och näppe ur bassängen innan han svimmade av. Någon bar iväg honom till ett sjukvårdtält/tak och där satte(?) de honom avsvimmad i en stol och började frenetiskt klappa händer framför hans ansikte och sedan banka på honom lite här och var. Det tog ett tag innan han kom till sans igen! Kanske hade det varit en bättre idé med horisontalläge och benen högt.

Tror att jag måste skriva till skolan om att när de tar med eleverna på tävlingar och likande i denna hettan, så måste ledarna påminna hela tiden om att barnen måste få i sig vätska och salt/sött och att de skall vistas i skugga så mycket som det går. Frågade Erik och det var ingen som sagt något om det innan tävlingen annat än att de strax innan start skulle sitta under ett tak i skuggan, men det var ca 5 min det. Väntetiden mellan loppen var dryga timmen. I normala fall är ju inte vi föräldrar med och håller koll.

På eftermiddagen åkte Patrik iväg till fabriken där en årlig cricketturnering hölls mellan de olika VOLVO bolagen. Mest roande hade det tydligen varit att se damcricket (?!). Även vår chaufför Santhosh verkade väldigt road när han pratade om hur damerna spelade. Det blev Volvo Buss som tog hem segern i turneringen på herrsidan.

Så i dag har Nora och jag varit iväg in till stan på Childrens Art Competition på UB City (ett flott köpcenter där det nästan uteslutande finns svindyra affärer som Yves Saint Laurent, Rosenthal, Omega, Lladro (porslinskreationer), Bang Olufsen mfl.). Butiker där man får nöja sig med att bara titta! 250 barn från olika skolor målade konstverk på något multi colour tema. Såg inte Noras färdiga "verk" då föräldrar inte fick vara kvar under tävlingen. Resultat? Ingen aning. Prisceremonin skulle dröja så pass länge att vi inte mäktade med att vänta i värmen. Noras konstlärare var kvar så hon lovade att förmedla hur det gick på skolan i morgon. Redo för ett konstverk.

Nora är ilsken....

"Du skulle ha valt en annan läkare!!!"

Dr Hande har dock full koll på läget, så då väntar vi väl några dagar till då.....

Bebisen är viktskattad idag till 3.200 gram och har gott om vatten och i övrigt ser allt bra ut.

Ny koll på måndag.

Jodå,

jag är fortfarande här. I dag också.

Har varit på coffemorning på Leela palace och sedan lunch med några nordiska väninnor. Har också hunnit med en vända på SPAR för mathandling. Nu får det bli en stunds vila innan barnen kommer hem.

Värst vad jag glömmer mycket nuförtiden. Hmmm ;)

Virrigt

Glömde ju att skriva om den virriga upphämtningen av barnen efter lägret, men det har Jacobs mamma Åsa skrivit så bra om på sin blogg, så jag länkar dit om någon önskar läsa om denna lilla dramatik (och den tidiga morgontimmens "givande" nature walk)http://ekbergbangalore.blogspot.com/2010/02/ater-fran-leadership-camp.html

Kan ju tillägga att Erik och Jacob delade rum, så med tanke på vad Åsa skriver så har visst Erik fått ett visst ordningssinne också - det är efter pappa det och inte från mamma L :)

Glömde ju skriva nåt igår........

....men här har i alla fall inget hänt ännu.

Kanske lika bra för nu är Nora magsjuk (!) och Patrik är ju fortfarande ganska förkyld. Både förkylning och magåkomman är nu inne på sin andra omgång. Noras sjuka började i måndags kväll, ganska lindrigt dock, men hon fick ju givetvis ändå vara hemma i går, och då efter lite frukost var hon pigg och sig själv igen. Så i natt - 30 timmar efter avslutad "första vända" - drog det igång igen. Konstiga baciller i det här landet!

Jag själv var på trevlig lunch igår med Maggan. Gulligt med vänner som hittar på kul saker för att fördriva tiden för mig. Vi var på en väldigt bra italiensk restaurang på hotell Züri här i närheten. Otroligt bra service. Beställde bla. pasta med rökt lax och i den skulle det vara lite vodka i pastasåsen. När maten kom in så upplyste de mig om att det var less vodka i min portion. Väldigt uppmärksamt. Allt som oftast får jag frågande blickar när jag inte är intresserad av vinmenyn på restauranger här.

I går kom också Erik hem från sin tvådagars leadership camp. Tror att det hade varit lyckat men han är inte så värst informativ annat än att det inte varit någon god mat. Han var i alla fall i behov av en rejäl skrubb i duschen när han kom hem. Fötterna var helt röda av den röda sanden som färgar allt här. Svår att få bort dessutom. Jag tog en titt på lägrets hemsida http://www.ournativevillage.com/ medan de var borta och det såg ju ut som en hotellresort. Inga tält här inte. Bra att slippa bekymra sig för ormar i tält......

Inte var han trött heller påstod han (fast motsatsen var helt uppenbar) - bara lite trött på att röra sig. Tidigt somnade han i alla fall helt utslagen i soffan, så det har nog varit fullt upp.

Glömde ju förresten att skriva vad jag läste för viktig förstasidesnyhet i tidningen häromdagen:

Hör och häpna - nu får man bli söka in till sjuksköterskeutbildningen i Indien ÄVEN om man är gift. Det ni. Högsta domstolen har tagit detta kontroversiella beslut nu eftersom bristen på sjuksköterskor är enorm i landet. Undrar hur detta skall gå????

Lägesrapport

Allt lugnt! Bebisen tänker nog göra som sina syskon - stanna kvar på övertid. Visar inga tecken på att vilja komma ut till den indiska värmen. Överburenhetskontroll med ultraljud på fredag om inget hänt innan dess. Dags att planera in lite tidsfördrivande aktiviteter för de kommande dagarna.....

Lååååååång helg

Det här har känts som en väldigt lång och innehållslös helg för min del. I väntan på..............

Patrik har däremot haft fullt upp. I går hade flera av de svenska killarna här en "grabbdag" tillsammans med Claes som snart flyttar; golfrunda, lunch, massage på Angsana spa, bartömning hos Claes (öl för Patrik) och middag på TGI Fridays. Idag har Patrik, Nora och Claes åkt på bio i stan för att se Avatar i 3D.

Tur att det är OS. Har väl aldrig sett på så många underliga sporter som nu. Alla former av short track, för att inte tala om på hur många sätt man kan ta sig nerför en isbana; huvud framåt, huvud bakåt, på rygg, på mage, två på varandra(!).......

Kul också med de svenska skidframgångarna - spännande natt!

Jag skall nog inte "kasta sten i glashus"

I går kväll vid 19.45 kom Erik hem från sin simtävling. Lång dag. Bränd son! Jag hade inte haft en tanke på att jag givetvis skulle ha smörjt in honom med solkräm på morgonen. Hur dum får man bli? Och jag som just har gnällt på att Nora missade det. Det får jag ta tillbaka. En hel dag vid och i en pool sätter sina spår. Någon vänlig annan mamma hade smörjt Erik på axlarna vid lunchtid - tack och lov - men då hade det redan gått ganska många timmar. Smörjer sällan in barnen här. Har inte behövts nu sedan vi var på Maldiverna. Det har ju varit vinter, men nu så har indiska sommaren kommit med full kraft (+35 C igår) och solen verkar starkare än någonsin.
Ett antal krämer och panodil gav i alla fall god nattsömn och idag är det mycket bättre, men vi håller oss nog inne idag.

Simtävlingen då;

Guld 25 m bröstsim (24,14)
Silver 50 m bröstsim (1,1,86)
Silver 25 m freestyle
Brons 25 m fjäril

Medaljerna får han på onsdag då man har assembly (gemensam samling för hela PYP) i skolan.

Nästa simtävling på lördag 27:e på Stonehill International school. Då får nog Patrik följa med och sköta solkrämen!

Morgondramatik

I dag var det dags för simtävling för Erik igen. Deltagande barn skulle hämtas upp på olika uppsamlingsplatser enligt en lista som skickades från skolan. "Please confirm Pick Up and Drop Point".

xxxxxxxxxxxx xx.xx
Palm Meadows 07.55
xxxxxxxxxxxx xx.xx

Jag följde Erik till huvudskolbusshållplatsen vid klubbhuset i hyfsat god tid. Inga barn där och Erik sa genast att det måste vara nåt fel. Ingen av de andra deltagarna var där. Han ville absolut att vi skulle ta oss till hållplatsen vid affären istället som ligger ganska nära huvudgaten till området (vilket med facit i hand hade varit mycket mer rätt - men helt ologiskt för mig) men jag sa att det gör vi inte. Om det står upphämtning Palm Meadows 07.55, så utgick jag från att man hämtar barnen där de alltid hämtas.

Erik sa hela tiden JAG SKA PÅ TÄVLINGEN - de får vända om de missat mig!! Plötsligt dyker simtränaren upp på motorcykel! - Erik blev jätteglad! Bussen väntade vid main gate. HUR skall man veta det när barnen aldrig hoppar av eller på där annars och inget meddelande om det på lappen heller?? Erik fick i alla fall åka bak på motorcykeln till bussen, så han kom med i alla fall.

Osmart nog hade jag inte tagit med min mobil till hållplatsen eftersom jag bar på en massa saker åt Erik som åkte spark. Patrik hade ringt 4 gånger när jag kom hem eftersom simtränaren ringt honom och undrat var vi var. Turligt nog kunde ju Patrik meddela honom att han trodde att vi väntade vid klubbhuset. Det var tydligen en inhyrd buss och den fick inte åka in på området. Vilken röra!

Ständigt skall man behöva reta upp sig på dessa brister i information. Mycket tas tydligen för givet att man skall veta sedan tidigare.

Väldrillad (nästan i alla fall)

Nora ringde i går kväll från skolans Leadership Camp och berättade att de gått 8 km i terräng i drygt 30 graders värme! Pust. Duktigt av dem. De hade fått order om att inte dricka för ofta - en sipp var 10 minut - vilket resulterade i att hon hade snålat och hade vatten kvar när de kom "hem". Kanske inte helt bra, men drillad som hon är så hade hon lagt en Resorb i det resterande vattnet. "Tänkte att det nog var bra mamma". (Absolut rätt tänkt lilla ♥).

Däremot hade hon inte tänkt på att hon kanske behövde solkräm också, så nu har hon tydligen en röd "golfnacke" som Patrik brukar få eftersom han alltid "glömmer" solkrämen också.

Tältandet verkar gå bra. 4 tjejer delar tält och föga förvånande så sa Nora att det var totalt kaos bland allas grejer. Utspridda överallt. Tror det kommer bilder och lägerrapport på Noras blogg under helgen.

Hälsoläget i familjen

Förkyld pappa.
Förkyld son.
Väldigt gravid mamma med huvudvärk (och säkert snart också förkyld!).
Pigg dotter på läger.
Pigg bebis i magen.

Nån som vill byta?

Måndag +31

Tisdag +31

Onsdag +32

Torsdag +32

Fredag +32

Lördag +32..................

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Kramar till alla idag på Alla ♥ dag från oss!!

Fix mm.

I helgen har det fixats lite i hushållet. Eriks Stringhylla kom upp på väggen 8 månader efter Noras(!) och efter en rensning tidigare i veckan är hans rum nu riktigt fint.
Vi har även fått upp lite tyg på väggarna i hallen på övervåningen och så har jag sytt lite som skulle ha fixats för länge sedan. Erik tyckte tex. att ärmarna på hans Frölundatröja var lite långa, så då klippte han själv av lite med halvbra resultat, för ungefär ett halvår sedan, och har sedan bett mig fixa det minst en gång i veckan. Nu är det i alla fall gjort.

Tittade också lite på OS-invigningen igår morse och det är ju i vanlig ordning massor av länder före Sverige. När så svenska truppen äntligen tågade in, ja då fick vi ett par sekundglimtar på Peter Forsberg och sedan var det "we'll be right back after these messages"= REKLAMAVBROTT. Surt. Glädjande är i alla fall att de sänder mycket OS här på ESBN sport. Såg att tom Indien hade en liten trupp med.

Har även slappat vid poolen några timmar idag. I skuggan för min del. Nu har vi stadigt 30+ här varje dag och sommaren är rekordtidig enligt media.

FRO (Foreign Registration Office)

Är där man förnyar sina visum. Sunkiga lokaler med massor av skrivbord med HÖGAR av papper. Där har vi varit idag. Det gick förvånansvärt bra. Tog bara någon timme. Vår hög med papper var ca 6-7 cm tjock och då var det ändå inlämnat en del papper innan.....Tur att det finns visumagenter att tillgå. Alla medlemmar i familjen skulle med, men de tog ingen notis om mig eller barnen alls. Vi blev runtskickade mellan olika stolar inne och ute, då de konstant flyttade runt bänkar med sittplatser till ingen nytta alls. En FRO man hade extremt svårt att bestämma placeringen på en beige plaststol. Han flyttade den stolen till olika platser 8-10 gånger under 15 minuter. Likaså flyttades avspärrningsbandet till köledet 4-5 gånger i olika riktningar och även ett stort bord utomhus som åtminstonde hade tre olika placeringar under den korta tid vi var där. Undrar just om de håller på så varje dag?

Osmidigt

Jag som tycker att mycket är krångligt och omständigt här har fått klart för mig att allt inte är helt smidigt hemma heller. Pappa skulle hämta ett (förbetalt) paket för mig på posten, ICA, Lindome i dag, men se det gick inte. Trots sms kod, så behövdes min legitimation och de ville inte på något vis lyssna på att jag befann mig i Indien och att den legitimationen inte kunde presteras. Räckte inte med att pappa legitimerade sig. Nu har jag just mailat en kopia på mitt körkort till syster, så får vi se om hon kan lyckas i morgon.......(Paketet har redan varit en vända på posten i ICA hovås också och sedan tillbaka till avsändaren och så dök det plötsligt upp i Lindome, hmmmm). Struligt värre.

Snedsteg

I dag när jag, och mina för dagen extremt ömmande fogar, gick hem från klubbhuset i flipflopp tog jag ett snedsteg och föll handlöst framåt nerför en liten trappkant. Modersinstinkten är stark för magen klarade sig utan markkänning och istället fick knän och händer fick ta smällen. Så nu sitter jag här med två svullna och skrapade knän, en ond handflata och en öm fot och känner mig ganska trött på det här.

Vill minnas att jag gjorde en likande övning när Nora låg i magen och jag snubblade över en trottoarkant utanför Åhléns i Kungsbacka...........

Andra tongångar

Om ni minns sjukdomshysterin i skolan i augusti, halsfluss?, så är det definitivt andra tongångar nu. Följande lilla sms konveration hade jag i morse med Eriks lärare:

"Good morning! Erik is not well today. He's having a cold with a sore throat. I keep him at hime until he is OK again. BR Lena"

"He will miss acer test"

"I know, but he has not slept at all this night due to the sore throat and he also feels warm so I definately can't send him. Lena

" Ok take care"

Acer test är någon form av australiensisk utvärdering - typ standardiserat prov - men vad syftet är har jag inte riktigt fått klart för mig. Jag misstänker att det främst syftar till att bedöma skolans totala resultatnivåer, snarare än varje enskilt barns. Vi har fått besked om att det är viktigt att alla barn är i skolan dessa dagar. Hur som helst kan jag ju bara inte skicka ett sjukt barn till skolan, men det hade tydligen inte mött några hinder i det här fallet. Nu råder alltså andra tongångar. Jag tror jag skall spara den lilla sms konverationen. Den kan ju bli användbar nästa gång det börjar trasslas om friskhetsintyg mm.

Trafikbilder

Vet inte om just det här däcket kommer att ta den här lastbilen så många mil till?

Såg i dag för första gången ett begravningsfölje. Den döda kvinnan (tyckte det såg ut så i alla fall) låg öppet på den blomstersmyckade båren som bars av flera män. De sörjande kvinnorna gick längst bak i följet. Det blev lite kaosartat i trafiken och vi tvingades över på motsatt körbana, vilket de på motsatt körbana inte hade så stor förståelse för. Vi fastnade helt enkelt, medan alla försökte tränga sig i alla riktningar. Fördelen med det var att få följa händelserna i begravningsföljet på nära håll. Vågade dock inte ta ner vindrutan och ta kort, så bilderna är tagna genom våra tonade rutor på bilen. Därav bildkvalitén.

Bebiskontroll idag

Lite drygt en vecka kvar och ny läkarkontroll och lite prover idag. I vanlig ordning fick jag tvinga labsköterskan att ta på sig mina medhavda inhandlade handskar innan proverna skulle tas.

" Here is a pair of gloves for You"
" No, I don´t want them"
" But I want You to use them!"

Motvilligt gav hon med sig, tog på sig handskarna och så SPRITADE hon händerna med handskarna PÅ. Tänk vad mycket de har att lära här!

Min läkare efterfrågade en förlossningsplan och i den har jag skrivit med FETSTIL hur viktigt det är med god hygien för mig. Får se om det går hem. Läkaren höll i alla fall med och tyckte det var en viktig punkt.

I övrigt ligger bebisen och skvalpar ganska högt upp i magen och verkar inte ha några närmare planer på att skruva ner sig och min vikt låg på minus 0,2 kg mot förra veckan, vilket ledde till en liten uppgiven huvudskakning hos läkaren. Hon log lite samtidigt. Hon har nog gett upp nu.

Ny bedömning om en vecka och då är det verkligen nära............tror jag.

Sorgligt avsked

I dag har vi varit med om expatslivets baksida. Vänner som lämnar. De skall vidare på nya äventyr i Singapore och vi kommer att sakna dem förfärligt mycket!
Lycka till! ♥

I dag har vi också hunnit med att åka in till stan och äta semla på exportrådet och så har jag varit och klippt mig och fixat fötter och ögonbryn.

Kompisar med polischefen

Ja då har Lillan och jag varit på polisstationen igen. Vad vi gjorde där har vi ingen aning om. Jag ringde visumagenten när vi var påväg. Det var han också. SA HAN. Vi ick in och såg till att polischefen såg att vi kommit och sedan väntade vi en lång stund när inget hände. Agenten var fortfarande inte på plats så jag ringde honom igen. Det lät definitivt inte som att han var påväg någonstans, för det lät som att han befann sig på ett kontor. Han sa bara att vi skulle prata med polisen vi träffade igår och det hade vi ju redan gjort och han hade bara sagt att vi skulle vänta.............

Tänkte att nu får Patrik och Lillans man involveras i det här. Lillans man ringde agenten och då sa han att han skulle komma om 10 min. Patrik skrev nåt ilsket sms till honom. 30 minuter senare hade agenten inte dykt upp i alla fall, men nu hade vi avancerat till polischefens bord. Där satt vi och småpratade lite med honom och han var på ganska gott humör. Han frågade hur Sverige var och vad vi åt där mm.

Efter en liten stund ringde min telefon och då sa polisen - det är agenten. Han visste tydligen det utan att jag ens fått upp telefonen. Mycket riktigt. Det var agenten som sa att nu kunde vi åka hem (?) Efter att ha gjort vadå? frågade jag. Nej, inget. Vi kunde bara gå. Viss förvirring uppstod. Vad hade vi då gjort där?. Skulle inget skrivas på. Nejdå. De ville inte ens se våra pass. Bara Lillans, och sedan sa polisen leende att om vi inte hade något annat för oss, så fick vi gärna sitta kvar, annars kunde vi gå.

Det gjorde vi och vad som händer nu kan man aldrig veta.

Helt enligt förväntan...

...så gick det naturligtvis inte vägen på polisstationen. Strömavbrott och ickefungerande batteribackuper innebar att inga datorer fungerade och därför kunde man naturligvis inte alls ordna de papper som skulle skrivas för det skulle ta vääääldigt lång tid att skriva allt på maskin. Det var vi fyra + Lillan som var med oss i samma ärende.

"Come back tomorrow morning 10.30!"

Patrik förklarade vänligt men bestämt att han har ett jobb att sköta 35 km härifrån, och efter lite förhandlingar mellan agenten och polisen så skulle det gå bra att jag tog med Patriks pass och Residential Permit i original och komma tillbaka i morgon - nu plötsligt kl. 11. Barnen behövde inte heller komma. Nu hade han ju sett dem livs levande. Så plötsligt ändrade sig polisen och sa att vi skulle komma alla i morgon kväll istället, men då sa jag ifrån att det går inte alls för sig. Kan tänka mig trevligare sätt att tillbringa en fredagskväll på - fast det sa jag naturligtvis inte till polisen! OK då skulle det till slut gå bra att jag och Lillan kom i morgon förmiddag i alla fall, efter ytterligare lite förhandlingar mellan agent och polis..............Jag hade inte åkt tillbaka till det skumma skyffet utan sällskap kan jag säga.

Kan tänka mig en trevligare förmiddag också, men det är just inget att välja på.

Fortsättning följer.

Strid ström

Såhär i månadsskiftet och strax efter är det en strid ström på trappan av alla som skall ha sin betalning - cash;

Chauffören
Maiden
Internetmannen
Trädgårdsmästaren
Tidningsmannen
TV-mannen....

Har man riktig "tur" får man dessutom bara ut 100 rs sedlar ur bankomaten. Alla blir inte lika glada att få sin lön/betalning i form av en diger hög av dessa sedlar.

Uppvisning

Idag skall vi visa upp oss. Hos polisen. De vill veta så att vi säkert är här. Det är dags för nya visum och ansökningsprocessen har redan varit igång några veckor. Har en känsla av att det inte kommer att bli så smidigt som det sagts. Det vore ju ypperligt om något strular mitt i barnafödandet, eller när vi har en bebis här utan pass...........med visum som går ut 5 mars.

Här tar de till alla medel för att ha koll på var man håller hus. En annan svensk familj med visumstrul uppsöktes av polis - med munskydd - både i hemmet och på sjukhus då de var rejält sjuka i svininfluensan och givetvis inte hade kunnat ta sig någonstans.

Krock

I går påväg från stan hamnade vi precis bakom en rejäl krock mellan personbil och lastbil. På några sekunder var vägen igenkorkad och det hade uppstått en rejäl folksamling. Folk (läs män) lämnade sina bilar 50 meter bak i kön för att vara med och lägga sig i.

Efter en stund tröttnade flera på att vänta och körde över refugen för att nå motsatt körbana. När andra hade prövat med bilar i olika storlekar vågade sig även vår chaufför på den övningen - bra för då hann vi till Maggans semmelfika. Det såg mörkt ut ett tag.

För 1 år sedan

visste vi inte mycket om Indien. 1 februari 2009 flög vi iväg på vår pre-vist för att få våra första (för mig och barnen) intryck av Indien. Tänk att det är ett helt år sedan och tänk vad mycket som har hänt sedan dess!

Tror inte att vi blev så chockade som jag trodde och min största farhåga inför pre-visiten var att jag absolut inte skulle kunde tänka mig att bo här. Som tur var kändes det inte så. Visst går det upp och ner. Det vet alla som följer bloggen. Men mestadels är det i alla fall upp. Mycket, som är superenkelt i Sverige, får man kämpa hårt för, medan annat som tex. sjukvård är så mycket enklare att tillgå här. Inga väntetider och snabba och professionella konsultationer om man behöver träffa specialistläkare.

Var också självklart förfärad till en början över all fattigdom som finns överallt; tiggare, slumområden, trasiga människor, men man lär sig hantera det. Faktiskt "blunda", även om det låter förfärligt. Jag brukar tänka att genom vår närvaro så birdar vi med försörjningen till flera familjer genom de som jobbar åt oss och det är bara att inse - man kan inte göra underverk i ett land med 1,3 miljarder människor. Genom medlemsskap i OWC (Overseas Womens Club) och genom välgörenhet i skolan hjälper vi också till en hel del.

Nu ser vi fram emot det kommande året, med lite nya insikter och ny bebis. Vi har också konstaterat att 10 månader i sträck i Indien inte skall göras om, så nästa jul kommer vi hem och laddar batterier.