Första läkarbesöket

var en positiv erfarenhet. Jag har sedan 3 veckor ett utslag på ena benet som jag ville kolla upp så jag åkte i går till den lokala vårdkliniken (öppet hela dygnet) för att boka tid hos en hudläkare. "Kom i morgon kl. 16". Kl 16.25 idag åkte jag ifrån kliniken efter att ha registrerat mig, träffat hudläkare, fått recept på salva och betalat hela 350 rupies (ca 50 kr). Väntetid på läkaren 1 minut!

Oj! Nu är det på riktigt

I dag kom alla våra saker från Sverige och det känns fantastiskt skönt och samtidigt overkligt att se VÅRA möbler och allt annat vi längtat efter här. Det blir hemma på ett nytt sätt.

Blev riktigt imponerad av att Eriks alla indianpärlor, sånär som på en handfull, låg kvar i sina skålar av porslin utan lock, endast invirade i papper. Det har nog varit en lugn båtfärd. Enda missödet är att vi numer har en originell zebramönstrad vedkorg från Svenssons i Lammhult, istället för en vit. Noras svarta storkuddar i randig plysch hade legat nertryckta i den och gjort avtryck, troligen pga fukt.

Just nu är alla mest glada för att ha fått ordentliga sängar( möjligen undantaget Erik som synes)och täcken, vilka inte precis behövs i denna hetta, men ändå. I flera veckor har vi fått nöja oss med superhård säng med enbart underlakan som täcke. Det finns inga "normala" påslakan här. Förstår inte hur de bäddar. Maiden såg mycket förbryllad ut idag när jag stoppade i ett täcke, men hon lärde sig snabbt.

En annan ny bekantskap för henne var dammsugaren. Den gillar hon nog inte, men den behövs till mattorna, så jag har haft liten dammsugarskola med henne. Även om hon vill så går inte mattor att få rent med kvasten, som alla golv sopas med. Jag skall lägga in en bild på den någon dag. Lustigt litet redskap som indierna avgudar. Jag hade köpt en stor svängbar torrmopp, men den har hon inte rört.

Sovrumskompisar

Om man klickar översta bilden ser man att ögonen lyser!

Dessa små vänner bor i huset och äter upp myggor och andra småkryp, men lite läskigt är det. Nora var inte helt nöjd med att ha ödlan springandes runt på väggarna i hennes badrum, så då kom håven, som Erik fick i present av klasskompisen Christoffer, väl till pass. Ödlan jagades ut genom badrumsfönstret, men hittar nog snart in igen, om inte annat för att leta efter den lilla ödlebebisen som bor i vårt sovrum.

Om kommentarer

Nu har jag justerat lite inställningar, så nu skall det gå att kommentera i bloggen utan Googlekonto om man väljer Kommentera som: Anonymt i rullistan. Det verkar som om Anonymt var spärrad i de förvalda inställningarna, men nu har jag ändrat och testat så jag hoppas att det fungerar. Det är mycket nytt för mig i bloggvärlden, men det går sakta framåt.

Indiskt bröllop

I går kväll var vi bjudna på indiskt bröllop till Patriks kollega Shweta. Bröllop i indien innebär 1000-3000 gäster!

Bröllopsmottagningen hölls utomhus på ett stort fält som inhägnats med massor av draperat tyg i vitt och guld. På marken låg mängder av mattor och på dessa stod massor av plaststolar uppställda. Podiet längst fram var utsmyckat med 1000 tals blommor. Enormt hög discomusik vrålade ur högtalarna och indiska män dansade som galna i ljuset av stålkastare. En och annan ljusslinga med blått sken skymtade i växtligheten. När vi kom (sent pga. trafiken, men gäster verkade komma och gå i en strid ström hur som helst) hade den vackra bruden just lämnat podiet i sin vita brudklänning, som vi tyvärr inte såg, för att byta om till den indiska delen av ceremonin. Det var under denna paus som discot och dansen höll på.

Efter det att brudparet åter kommit in och diverse ceremonier ägt rum på podiet fick gästerna passera podiet och hälsa på brudparet och lämna presenter, samt ställa upp sig för fotografering.

Mat i mängder serverades sedan till alla gäster. Dryck: vatten. Skulle nog kunna gå helt överstyr om det serverades alkohol till alla dessa människor. Som synes bryr man sig inte ens i nyktert tillstånd om ifall disk och matrester välter över när man ställer ner sin tallrik.

Många blickar vändes mot våra blonda barn och en indisk kvinna som satt på raden framför oss vände sig om sa till en av Patriks kollegor på hindi att vi måste ge Nora mat. Hon tyckte nog att hon såg mager ut. De flesta indiska barn är oerhört små och smala, men det finns en del välgödda och antagligen är det ett tecken på välstånd här.

En upplevelse rikare gav vi oss hem i söndagsnatten.

Shopping med hängslen och livrem

Jag har, som bekant, svart bälte i shopping och har nu varit i ett antal butiker här i Bangalore och det brukar gå till enligt följande:
1. En vakt öppnar en glasdörr - yes, alltid en glasdörr som dessutom brukar vara så välputsad att den inte syns och jag, den enda gången ingen öppnade, gick rakt in i dörren!
2. Man lämnar ifrån sig de ev. påsar man har med sig och får en liten lapp med ett nummer. I större butiker lämnar man påsarna i fack bakom en disk.
3. Man börjar se sig omkring, givetvis med en liten man eller kvinna som går 1 steg efter och synar allt man gör. En butik på 20 m2 kan ha 10 anställda. Man får knappt plats själv.
4. Om man köper kläder och det är dags att prova gås kläderna man skall prova igenom, så att man inte stoppat in något extra bland dem (som jag förmodar att de tror att man skall smussla ner i handväskan). I provrummet får man vara dock vara själv!
5. Dags att betala. I vissa affärer får man vanliga kvitton och det går relativt fort. Ibland får man, förutom ett datorskrivet kvitto, också ett handskrivet, vilket kan ta lång tid att skriva om man köpt många små pryttlar. Någon affärsanställd står ofta bredvid kassören för att packa varorna och detta går i de flesta fall i slow-motion. Om man är två bekanta som handlar samtidigt vill de gärna slå in varorna på samma kvitto, fast man betalar separat. Undrar varför? Pappersbesparing? Hur som helst väldigt opraktiskt om man vill byta eller lämna tillbaka en vara (det är en historia för sig - kommer till det).
6. Dags att gå ut. Då måste man komma ihåg att hämta ut sina ev. inlämnade påsar (vilket vi givetvis glömt) genom att lämna sin lilla lapp. Dessutom måste man visa kvitto på att man betalat, fast vakten oftast inte står mer än 3 meter från kassan och ser att man betalar.
7. Glasdörrsvakten öppnar dörren och man är fri att gå vidare och göra om samma procedur i nästa butik.
Byten:
Man går till en vaktlucka och visar plagget (i detta fall en blus) och kvittot. Vakten skriver en liten lapp i ett karbonpapperblock. Lappen, kvittot och blusen låses in i en liten plastlåda med handtag som man tar med sig in i butiken. Den nya blusen man vill byta till lämnas till en expedit, som skriver upp en massa siffror (och mitt namn) i ett nytt block. Exp. tar den nya blusen och man måste gå efter honom en våning upp till en disk, där någon form av chefsexpedit skall ge sitt godkännande genom att låsa upp den lilla plastboxen (som jag faktiskt fick bära) och inspektera bytet. Sedan skall även han skriva en liten lapp som man tar med sig till kassan........................

Utan att vara utrustad med tålamod och gott om tid i Indien kan man lika gärna packa väskan och resa hem.

Brännskadad

Erik hälsar att man aldrig skall kana runt på linor i en simbassäng. Det var en smärtsam åktur, särskilt när salvan skulle på!

Svenskt hantverk

Fick ett litet virk-tidsfördriv med mig av min kära vän Magdalena och nu är jag fast. Vad kul det var! Även om korgen inte ser exakt ut som på beskrivningen - lite bulligare och aningen skev- så känner jag mig väldigt stolt över att ha presterat denna nya fjärrkontrolls-förvaring.

Om man nu inte bara vill ägna sig åt svenskt hantverk, så finns det gott om indiskt att handla här. Har just upptäckt en underbar butik, Mother Earth (se länklista), där det fanns massor av trevliga inrednings- och hantverksprylar. Synd att vi måste åka dit i morgon igen för att införskaffa en bröllopspresent.... Vi skall på indiskt bröllop i morgon, så mer om det en annan dag. Dags att göra sig iordning för ytterligare ett födelsedagsparty i svenskgänget.

Internet har flyttat in i vårt hus

Äntligen har vi kontakt med omvärlden igen. Internetmannen har varit här och dragit kablar i träden och borrat lite hål här och var in i huset och vips (eller nästan i alla fall), så funkar det. Först kom i-netmannen med en snickare som fösökte göra ett hål genom våra 30 cm tjocka betongväggar med en metallpinne (typ armeringsjärn). Med full kraft drog han ett slag mot metallpinnen med en slägga, men det gick givetvis inte. Dessutom försökte han med detta från insidan så att alla andra kontakter (och det är som bekant många) var i stor fara. Patrik påpekade att en slagborr kunde vara ett bättre alternativ. De försvann ett par timmar och sedan kom de tillbaka med en borr. Vår maid vara ganska upprörd över hur mycket oreda de ställde till med efter att hon hade städat. Nu kan vi i alla fall skypa igen, så alla ni som har gjort tröstlösa försök, fortsätt, så svarar vi.

Vi har en maid, Anapoorna, som är hos oss 6-7 timmar om dagen, 6 dagar/vecka. Det är en underlig känsla att ha någon i huset som städar och fixar hela dagarna. Hon är rar,omtänksam och pålitlig och hon städar bra. När jag är hemma får jag inte göra nåt. Hon säger "Madam rest, I work", "Madam happy, I happy", men tvätten är min!

Barnen har tagit skolfoto denna vecka. Uppklädda i sina formella uniformer tog även jag en bild innan de åkte iväg.

Ormar i twenty plenty

Vill bara att ni skall veta att nu fångas det ormar i parti och minut här på området. Skallerormar och kungskobror. Dags att hålla sig inomhus med stängda dörrar, så ingen läskig orm slingrar in. Läste just på en annan familjs blogg att ett bett från en Kungskobra har 75% dödlighet. Vad gör jag här??