tisdag 13 april 2010

Ett äckligt hus

Idag var det dags för 6 veckorsvägning och vaccinationer.
4030 gr med body och ganska tung blöja - för några kläder togs inte av. Det är väl OK antar jag om man alltid väger så. Fin viktuppgång. Längden mättes inte och inte huvudet heller. Måste komma ihåg att fråga om det nästa gång. (Hittade just en längd + huvudmått i Alfreds BVC journal vilket väl togs när jag var på apoteket för att hämta ut vaccinationer) 56 cm.

Vaccinationerna var inte så kul för Alfred som blev stucken med 3 olika vaccinationssprutor. Han blev väldigt upprörd. För att avleda honom efter sticken slog sköterskan HÖGT på en cymbal alldeles vid hans öra. Då blev han vettskrämd för det också. Funkade lite bättre med nappen och lite mammagos.

Nu är han lite febrig och ligger här med blanka ögon och gnyr och blir riktigt ledsen emellanåt. Stackars liten som givetvis inte fattar vad det är som gör att det inte känns som vanligt och vad som gör ont.

Nu till det äckliga huset.

Mitt andra mission för dagen var att få tag i Alfreds födelsebevis på the Cradle, men det visade sig inte vara så lätt precis. Ansvarige mannen var ledig. En snäll dam hjälpte till och ringde runt lite och kom sedan med beskedet att det inte var påbörjat !!!?? Kan inte ens skriva alla fula ord som for runt i mitt huvud. Jag började ringa om det här för tre veckor sedan. Nu skulle jag i och för sig kunna få det på torsdag enligt henne, för plötsligt tycks det ju bara ta en dag (government holiday i morgon) och inte 6 veckor som det tagit hittills. Det är också det som de sa från början att det skulle ta i tid men då påpekade vi att vi hade bråttom och då skulle det kunna gå fortare. Pyttsan!

Insåg att jag skulle få vänta tills torsdag och gick ut för att åka hem. Då ringde damen tillbaka och sa att hon fått tag på någon annan som sa att det visst var klart och kunde hämtas direkt på ett kontor alldeles i närheten. Fint! Vi åkte dit med en adresslapp. Det var inte ett kontor det var ett köpcenter/myndighetsbyggnad med råtthålsstandard. Det var det absolut äckligaste ställe jag hittills varit på i Indien. Kontor blandat med hål-i-väggen affärer. Smutsiga väggar, golv och trappor. I trapphuset så det ut som någon hade kastat kaffefilter på väggarna där sedan den bruna sörjan runnit ner. Hu. Alfred var förstås inte med. Han satt tryggt i bilen hos chauffören. Det tog en stund innan jag hittade rätt kontor. Blev skickad hit och dit av olika människor som säkert inte hade en aning, men det kan man ju inte säga så då hittar man på något...

Väl inne på födda och dödda kontoret satt det en halvdöv dam (hon hade hörapparat) som inte fattade något av mitt ärende. Jag upprepade mig nog 5 gånger och till slut ville hon ha adressen till the Cradle. Då fick jag ringa dit och där fattade de inget heller och det tog en ansenlig tid att få dem att fatta att jag var där jag var......Efter många om och men skulle jag fylla i en ansökan om att få ut födelsebeviset, vilket jag gjorde med ett massa ?????? Sen sa halvdöva damen att jag kunde få cetifikatet om tidigast en vecka för det var någon som inte var i tjänst innan dess som måste vara i tjänst. Då gav jag upp, rev ansökan om att få ut certifikatet och gick ut från den äckliga byggnaden. Åkte tillbaka till Cradle och förklarade att jag inte fått något certifikat. Administratören (en fräsch kvinna) trodde inte sina öron när jag sa att jag varit i RTO building själv. Hon bara skakade äcklad på huvudet och tyckte nog förfärligt synd om mig. Nu har hon också lovat att att hålla koll så att det löser sig på torsdag.

Så för att krångla till dagen lite till så åkte jag in till stan (vilket är en omväg och tar en del tid, men jag var ju liksom redan halvvägs) för att köpa en crickettröja i present till en liten man hemma. Hade ringt innan för att kolla att rätt tröja fanns i rätt storlek. Men, i vanlig ordning så lyssnar man inte i det här landet så yes betyder uppenbarligen inte yes. Jag ville ha storlek 6 år. Mannen i affären påstår då att den tröjan han visar mig passar en sexåring. Junior XXL. Visst. Den passar mig sa jag! och några mindre fanns inte i rätt lag. Plötsligt får han fram ett annat lags tröja märkt med 6 år. Den var en bråkdel i storlek mot den första. Fick åka hem med oförättat ärende därifrån också.


=BID, Bad India Day

7 kommentarer:

  1. Stackars dig!!! Kan förstå att du var lite upprörd. Men du såg så lugn ut här på eftermiddagen att jag inte anade att din dag varit så här.
    Vi får hålla tummarna för på torsdag.
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Herre jösses. Hur lång tid behöver sedan ambassaden för att fixa passet åt Alfred?

    SvaraRadera
  3. Men å andra sidan så skulle det vara en baggis att bo i Spanien!!! Jag menar om ni skulle flytta hit. Jösses - indiskt krångel är betydligt värre än spanskt krångel!

    SvaraRadera
  4. Åsa - Ja du - mycket skall man vara med om....Ville ju inte förstöra det trevliga eftermiddagsfikat med min BID. Stackars Mia hade redan fått hela historien. Kram

    SvaraRadera
  5. Marianne - Vi hoppas att det går på några dagar. Vissa upplevelser hade jag gärna varit utan här. Jag blir så frustrerad på alla dessa smutsiga administrationskontor där det inte råder någon som helst ordning. Papper i högar överallt, arbetet sker i slowmotion och ingen fattar något eller kan ta några beslut. De har påbörjat folkräkning här nu läste jag i GP. Det skall ta 4 år! Undrar vad som hänt med dem som de började att räkna när de väl blir färdiga. Alla skall få ett social security number. Lycka till säger jag bara!
    Kram från en som hoppas på en bättre dag idag.

    Karlavagnen - Ja efter en sådan dag så är det lockande att flytta....Skönt att det är lite lättare hos dig!

    SvaraRadera
  6. Underbart uttryck BID. Dina upplevelser lär mig att uppskatta svensk ordning och reda. Sköt om dig
    Lars L

    SvaraRadera
  7. Lars - Svensk ordning och reda kommer bli min bästa vän när vi kommer hem igen :)
    Hälsa familjen! Kram från oss alla 5

    SvaraRadera