Illa berörd

I dag kände jag mig för första gången riktigt ledsen över fattigdomen i det här landet. Jag hade varit en liten sväng i stan och påväg hem stannade vi för rött ljus i en korsning. Precis vid sidan av den kraftigt trafikerade vägen vid korsningen fanns några små bostäder byggda av pinnar med presenningar till tak. Där satt en mamma med sina två små flickor som kanske var i tre resp. tvåårsåldern. Mamman såg ganska apatisk ut. Den lilla flickan kröp omkring och den lite äldre flickan satt och doppade fingrarna i någon vätska/olja på en tallrik och sög sedan på fingrarna. Så tog hon fram en bit nanbröd och doppade i vätskan. Hon hade bara en liten svart väst på sig och var i övrigt naken, men hon hade det allra sötaste ansiktet och en liten tofs i håret och hon såg faktiskt pigg ut på ögonen.

Jag bara satt och tittade (vi har svarta rutor på bilen så de såg mig inte) på dem en lång stund medan jag kände hur tårarna kröp fram och jag blev helt handlingsförlamad. Tänkte så snart vi hade åkt att jag självklart borde ha givit dem lite pengar fast jag inte är så säker på att det är det bästa att ge. Det värsta är platsen de bor på. Så fruktansvärt ohälsosamt för dessa små flickors lungor. Det kan jag inte göra något åt, men jag kommer att åka förbi på torsdag och då skall jag försöka ge de de små barnen lite frukt och lite urväxta kläder. Strunt samma om de är för stora. Eriks t-shirts får väl bli klänningar då.

Det var plötsligt inte alls kul att plocka upp shortsen som jag just köpt till Erik och Alfred på Benetton. Idag gav de mig bara dåligt samvete. Jag vet att jag inte skall tänka så, men just nu känns det i alla fall inte bra.