Oops!

Att Erik går på hemspråk i Kållered och skall hämtas där 16.20 på onsdagarna är definitivt ingen nyhet, MEN min hjärna uppför sig som om så vore fallet. För ANDRA onsdagen i rad har jag glömt bort Erik! Förra veckan avfärdade jag det med att vi hade haft lov, varit bortresta, inte diskuterat hemspråket alls samma morgon (tur att Erik kom ihåg att ta sig dit ändå) och att jag därför glömde. Erik å sin sida hade ingen mobil med sig utan fick gå tillbaka till skolan från busshållplatsen, där han väntar på mig, och ringa från rektorn. Jag var då, turligt nog, i närheten om än nästan 40 min för sen. Erik fick dyrt och heligt lova att han absolut skulle ta med sig mobilen i fortsättningen och jag fick lova att det inte skulle hända igen.

Det gick inte så bra med vare sig det ena eller det andra.

Idag trillade inte polletten ner (att jag hade glömt) förrän jag ställde ner Alfred på hallmattan och sa att han skulle ropa på "barnen". Då säger Nora "Erik är inte hemma!" "Var är han?" säger jag och medan jag säger det så inser jag var han är; i Kållered på en busshålplats där han förmodligen har stått och väntat i 35 minuter......UTAN MOBIL!

Slängde mig i bilen och for iväg. Precis när jag, även denna vecka 40 min sen, sladdade in på parkeringen ringde han från nån skoltelefon. Då kändes det i alla fall bra att kunna säga att jag var utanför (hade konstaterat att han hade lämnat busshållplatsen när jag for förbi den på motsatt sida). Jag hann dessutom påpeka att idag var det 1-1 eftersom jag glömde honom och han glömde mobilen. Kanske är jag lite mer skyldig ändå. Man får nog inte glömma sina barn.

När vi satt i bilen så frågade jag om det gick Ok att åka dit på busskortet som jag misstänkte var laddat med för lite pengar (finns nån buffert). Ja då. Precis då ringer Nora och undrar hur Erik kom till Kållered med bussen när busskortet låg kvar hemma??

Den glömska sonen fick hjälp med biljett av någon hjälpsam mamma till en annan hemspråkselev på bussen.

Den glömska mamman har numer fått en ständig påminnelse i form av en bakgrundsbild i telefonen, där det står att jag inte får glömma honom. Den får jag titta på varje dag nu tills jag lär mig;)