Jag har skolkat..........

............från mitt värdinne & guideuppdrag idag och lät gästerna fara iväg själva till Nandi Hills (utsiktsberg/apberg/vindruvsodlingar/tempel). I samma bil for Ulla & Anders till flygplatsen för några dagar i Kerala (Nandi Hills och flygplatsen ligger relativt nära varandra). Själv tog jag chansen att gå iväg på ett behövligt aerobicspass.

Alfred njuter nog av en dag hemma och övar otröttligt på att krypa upp och ner från soffan på olika sätt.

På söndag har vi blivit inbjudna på stort bröllop på Bangalore Palace. Labour Ministers son gifter sig. Trevligt för Ulla & Anders att få vara med om ett indiskt bröllop i storformat och trevligt för mig att få användning av min nya Saree (som nu äntligen verkar färdig och skall hämtas på lördag:)

Om Namah Shivaya

En intensiv dag startade i ett tempel (eller kanske rättare ett sorts nöjesparkstempel). En mycket underlig plats bakom köpcentret Total med ingång till templet från deras parkeringshus. För rs 100 ingår det aktiviteter under tempelturen. Skorna måste tas av vid entrén. De vill helst att man checkar in dem, men vi tryckte ner dem i våra ryggsäckar. Kändes inte så lockande att gå igenom hela parkeringshuset barfota för att checka ut skorna igen (Tack M för den informationen).

Turen började med att man skulle stoppa 108 mynt, präglade med O.N.S (se rubrik) i 108 urnor och samtidigt upprepa mantrat Om Namah Shivaya 108 gånger. Jag kan erkänna att vi fuskade med detta omgående. C och jag delade myntburk och la väl i ungefär hälften var.

Därefter var det dags att knyta välsignelsearmband (dessa delades ut vid entrén) på träd, alternativt trappräcke, och samtidigt önska sig något. Vi tråcklade oss sedan upp för en smal trappa. Med en bäbis på magen i bärsele och en tjock ryggsäck på ryggen var det minst sagt en trång övning och värre skulle det bli. Efter trappan kom smala fiktiva grottgångar med trappor och i mörker. Det ser inte mörkt ut på bilderna men det var nästan svart härinne. På sidorna av grottgångarna var det olika religiösa hinduiska symboler som rörde sig och lät. Kobran passerades med ett stort brysselsteg kan jag säga.

Efter ungefär halva vägen nådde vi isen som skulle vidröras för välsignelse. Man stod då även barfota på ett isigt och halt golv. Alfred verkar ha förträngt den bistra vintern i Sverige och såg lätt chockad ut när han rörde isen. Efter en hal trappa och ytterligare mörka smågångar kom vi äntligen ut. Ett Indiskt Gasten var avklarat.

Efter denna tur behövde vi nog en välsignelse till för utanför "grottan" stod en helig man och utförde Pooja. Vi lämnade våra påsar med bananer, kokosnöt och annan växtlighet som vi köpt vid ingången och fick sedan hälla mjölk på en helig sten medan samma mantra som tidigare skulle upprepas. Den heliga mannen hade lite bestyr med C innan han tyckte att hon fick till ordföljden rätt :)

Efter ytterligare en trång gång, kastade guldmynt, eldade pinnar och ett varv med rökelse var vi färdiga med den spännande tempelturen.

Hungriga åkte vi vidare för födelsedagslunch på Hard Rock Café Bengaluru. Yngsta dottern L i familjen A fyllde 10 år i går. Personalen kom med glass med ljus i och sjöng för L. Väldigt lyckat.

Efter lunchen återstod en del "nödvändigt" shoppande för gästerna då detta var sista turen till stan.

Utmattade återvände vi hem vid 18. Precis i tid för att hinna duscha av oss stads- och tempeldammet innan farmor Ulla & Anders anlände från Sverige. Trevligt att ha dem här!

Kvällen avslutades med god födelsedagsmiddag för L.

2 mammor & 6 barn i Goa

Då för man ingen anonym eller tillbakadragen tillvaro precis. Det har lyfts på ett och annat ögonbryn och man riktigt ser hur hjärnorna arbetar för att de skall få ihop det. Flera gånger har jag fått svara på var min man är, var C:s man är, om min man är indier eftersom vi bor i Bangalore (? jag bara undrar om det verkar så med de blonda barnen.....)

Vi har haft en härlig långhelg vid havet. Hotellet låg vackert praktiskt taget på stranden och på restaurangen serverades väldigt god mat som knappt kostade något. Där kunde man sitta och se solen gå ner och dricka vin eller kall öl.

Det har fungerat över förväntan att resa med alla barn. Självklart har det funnits mindre kortvariga dippar bland både stora och små, men ändå färre än vad jag väntat. Första dippen kom för vår familj vid anblicken av vårt hotellrum. Det var minst sagt väldigt basic med ett ganska sunkigt badrum och en livsfarlig TRAPPA upp till ett sovloft där Erik omedelbart slog huvudet rejält i betongtaket. (Sen var det ingen som kunde tänka sig att sova däruppe=4 i en dubbelsäng nere). Dessutom fanns en brant TRAPPA ner till marknivå precis utanför ingången till rummet. Trappor och Alfred är inget vinnande koncept. Övervåningen stängdes effektivt av med en rejäl resväska som blockerade trappan och så var det hökvakt på att alla som gick in i vårt rum stängde dörren efter sig. Men hur det än är så bor man in sig och det fungerade OK. C var betydligt nöjdare med sitt rum som tur var.

Vi gjorde ett litet försök att gå upp till byn på fredagseftermiddagen, men det kändes helt livsfarligt på grund av trafiksituationen. Vi vände snabbt hem efter att ha prutat ner ett par flipflop till dottter L nästan oanständigt mycket - från rs 1800 till rs 200!

I går kväll tog vi en taxi (alla 8 i en bil och ingen lyfter det minsta på ett enda ögonbryn) och tog oss till en nattmarknad. Mysigt och dekorerat med fina lampor, men alla dessa tjatiga försäljare bli man galen av. Vi strosade runt en dryg timma innan vi tog samma taxi tillbaka.

Alfred hittade en liten pall att vila på i sina indiska små byxor. (Även E har numer likadana lilarandiga byxor i något större storlek. Luftigt!)

I dag ägnades morgonen åt sol och bad och eftermiddagen åt hemresan som delvis var en galen bilfärd i taxi (samma chaufför som gårdagskvällen) modell baby-ambulans. Hör knödde vi in oss alla 8 + våra 5 väskor och transporterades som sillar till flygplatsen på delvis krokiga, branta vägar. Taxin hade blått sammetstak med vågmönster. DET är Indien!

Vi har verkligen skrattat mycket under hela resan. Många roliga och dråpliga situationer och kommentarer. Mest skrattade vi nog ändå i den här taxin påväg till flygplatsen. I de sista backarna upp mot flygplatsen kändes det som att vi skulle få putta upp bilen när den hostade trött i varje brant krök. (Eller kanske var det ännu roligare när lille W helt oavsiktligt fällde en bambuväxt i kruka utanför flygplatsen:)

Mer bilder kommer i ett album i högerspalten å det snaraste. Mer att läsa och se om resan finns här.

Kolla min fina rosa trollstav.....eller det finns kanske coolare prylar?

Håll dig på mattan!

Alfred har en ny lek tillsammans med barnen. Det började med att Erik och Jakob la sig på stora mattan i hallen och låg alldeles stilla. Då gjorde Alfred samma sak. La sig bredvid dem alldeles stilla. Han tycker det är så roligt! Nu fungerar det med vem som helst. Lägger man sig på mattan så lägger han sig bredvid. Det är så gulligt.

Men det verkar finnas just ett villkor på med den här leken.

L som är på besök la sig på marmorgolvet i köket. Alfred tittade på henne en stund. Sen kröp han iväg till mattan och la sig där...........

Morgontidig bäbis=tid att publicera Dubaialbum

Till höger!

En åksjuk familj har checkat in

I morse kl 04 satte vi oss i bilen för att åka och hämta upp familjen A på flygplatsen. Hungriga och trötta och lite åksjuka redan från flyget satte vi oss alla i bilen för hemfärd. Det gick bra en stund, men sen tog åksjukan över igen hos några barn i familjen A. Stackare.

Väl hemma har dagen bestått av lite sömn och slappande vid poolen. Ingen kräks längre. I morgon startar vi med lite shopping - men först åksjuketabletter till frukost!

Tidigt i morgon bitti kommer kärt besök från Swiden

En av mina bästra vänner C och barnen, L, L o W kommer i morgon bitti! Det skall verkligen bli kul. De stannar i 16 dagar. Nästa torsdag åker C & jag och alla barn till Goa för en långhelg med sol och havsbad. Patrik stannar hemma och jobbar (och golfar hela helgen skulle jag tro...:)

Välkomna till Indien!

Terroriststämplad fru

I dag stod det i tidningen om en Pakistansk man i Storbritannien som arbetade för immigrationsmyndigheten och som var så trött på sin fru att han passade på att sätta upp henne på en terroristlista när hon var på semesterresa till sitt hemland. När hustrun skulle lämna Pakistan och återvända till Storbritannien blev hon stoppad på flygplatsen och avvisad utan förklaring. Hon försökte få hjälp av sin man, men han sa bara att han skulle se vad han kunde göra. Inget hände (av förklarliga skäl).

Hustrun stod på terroristlistan i 3 år till det hela uppdagades i samband med att mannen skulle på ett tjänsteuppdrag som krävde en högre säkerhetskontroll. Man undrade då varför hustrun var terroriststämplad. Det hela uppdagades och mannen blev omgående avskedad och frun rentvådd.

Nu grunnar man på ett lämpligt straff åt mannen. Terroristämpel kanske?

Nytt modelluppdrag

I går fotades Alfred för BabyShop. 4 olika klädbyten. Ganska obekväma kläder måste jag säga. Det är aldrig några knappar vid halsen på T-shirts och de är trånga och otöjliga. Jeansen är antingen för stora i midjan eller alldeles för trånga trots att längden är bra. Här gillar de attiraljer som skärp och gärna pärlapplikationmer och snören på flickkläderna. Perfekt att tugga på och sätta i halsen. De ville helst att Alfred skulle ha skor på sig, men han är inget vidare på att gå i skor (han är en mockasin-bäbis) och det blev inte lättare precis då det var små kuddar under skon som gjorde att de pep för varje steg. Väldigt typiskt Indien. Minns att jag var på the Cradle när jag väntade Alfred och en liten flicka sprang runt i såna pip skor. Jag höll på att bli galen på det ljudet.

Vid sista fotograferingen fick Alfred ha på sig sina egna jeans som han fick i julklapp av morfar & Birgit och som sitter perfekt. När jag dessutom inför hemgång satte på honom en fin grön body med elefanter på som Alfred har fått av familjen A i Sverige, då tyckte fotogafen att han blev väldigt fin och någon annan gubbe (vem det nu var) undrade om de hade så fina kläder på babyshop. Både Alfred och baby A från Sverige, som också fotades, såg väldigt nöjda ut i sina egna kläder. Det var så märkbart att det tom kommenterades av modellagenten och stylisten.

Det gick i alla fall riktigt bra i går trots att vi var lite trötta av tidsomställningen efter helgens resa. Alfred var nöjd och glad. Får se vad de använder bilderna till. Han tjänar 6000 rs per gång så de stora barnen är allt lite avis på hans inkomster :)