Finally Married!

Santhosh med sin fru.

God Natt!

Vid 20.45 så sa Alfred 'Go Natt!' (första gången jag hört honom säga det), vinkade och gick in i sitt rum. Vilken kille tänkte jag.....sen såg jag att han bäddade ner sitt suddigum, med en rosa gris på, i sängen. La täcket över suddet. Klappade på täcket och gick mot dörren:) Söte! Han vet hur det går till. Han är fö det, genom tiderna, mest lättlagda av våra barn. Han trivs finfint i sin lilla säng i sitt lilla rum där taxarna i afrokrull vakar över honom. (Han har samma tapet som de tapetserade i hundrummet på Bygglov i onsdags;)

Beklämmande

Var just på ICA. Där i kassakön bredvid min tappade en gammal man sin krycka. Han hade både krycka, rullator och kundkorg att hålla reda på. Ingen i den kön gör någon ansats att hjälpa honom. Jag är påväg ur butiken när jag inser att ingen verkligen kommer att hjälpa honom. Jag ser dessutom hur han släpper rullator och kundkorg för att böja sig ner till golvet och fiska upp kryckan. Jag vänder snabbt på klacken, stegar fram och säger (högt) Stopp! Jag hjälper dig! Oj! Säger kvinnan som står i kön bredvid mannen som om hon just upptäckt vad som skett. Det kan ingen i den kön ha missat. Det är beklämmande att folk är så ohjälpsamma och fokuserade på sig själv att de inte kan hjälpa en gammal människa. Tänk om man missar sin köplats!

4 skogsrapporter på rad!

Mamma kom liksom av sig med skogsrapporterna efter att hunden hade kastat sig över mig. Jag vill ju gärna att pappa skall veta vad jag gör och hur mycket jag lär mig i skogen så nu får mamma skriva det hon har missat. Hoppas ni andra också tycker om att läsa om vad jag håller på med. Ni som känner mig kan ju nästan se framför er hur jag ser ut där i skogen. 


Skogsrapport 4, Onsdag 14/3
'En strålande, men lite kall vårdag i skogen. Vi samlas och pratar om vädret och årstiden. Carl-Oskar (grodan om ni minns) tycker att det är kallt, men kommer ändå fram så att vi kan sjunga för honom. 
Karin hjälper alla barnen att hoppa över bäcken. Jag leker, klättrar på berget och hoppar. Jag leker med William i triangeln. Jag äter min smörgås och dricker dricka. Det är gott. Vi leker en stund till innan vi går tillbaka på stigen hem igen.'


Skogsrapport 5, Torsdag 22/3
'Härlig vårdag, blå himmel och strålande sol!
Vi är många barn idag; 15 st och 5 vuxna. Odens och Tuvas mamma är också med. Karin håller mig i handen, som hon brukar, när jag hoppar över bäcken. 
Jag leker och tittar runt i skogen, tittar till kojan och hittar några pinnar. 
På samlingen pratar de andra om siffrorna 1-6 och har en stor tärning. Jag, Kian och Sebastian leker istället, men jag får slå en gång med tärningen också. Det blir 3. Då skall alla springa till ett träd som har siffran 3.
Fikan är god och sedan en stunds lek till innan hemgång.'


Skogsrapport 6, Onsdag 28/3
'Inte en lika skön vårdag idag som igår. Då var det 18 grader! I dag är det mulet och blåser kallt. Karin T räknar alla barnen, vi är 13 st och 4 vuxna. Eriks mamma är också med.
Eva-Lena berättar om våren och vi sjunger flera vårsånger.
Hopp över bäcken och jag springer in i skogen. Nu ramlar jag inte lika ofta, för jag har lärt mig att lyfta på fötterna lite bättre. Jag leker med Sebbe och William. Vi klättrar lite över några trädstammar och kryper under en annan. Vi hittar många pinnar. Det är kul, men de vuxna säger hela tiden att det är farligt!
Eva-Lena har förberett ett sifferspår och vi letar upp siffrorna 1-10. Vid varje siffra skall vi göra något som står på ett kort, lika många gånger. Jag går med, men är inte så intresserad.
Vi ser en stor bajshög från en älg! William tror nog att det är chokladbollar, för han vill ta upp en, men det får han inte för Lotta. Konstigt!?
Vi gör vår matramsa och sedan rusar alla ner till sina ryggsäckar. Jag glömde min idag (Nä, inte JAG såklart utan MAMMA!), men jag har fått låna en utav Karin. Där i finns en smörgås, en halv banan och dricka. Tiden rusar iväg och vi avslutar och går 'hemåt' igen.


Matramsan 
- Jag vill ha mat, sa Tummetott
- Var ska vi ta't sa Slickepott
-Kom, så tittar vi i ryggsäckarna, sa Långeman
-Ja, va gott, sa Gullebrand
-Kom, så skyndar vi oss, sa Lilla Vickevire


Skogsrapport 7, Skärtorsdag 5/4
'Det blåser kallt idag och det var minusgrader i morse. Vi sjunger ändå lite vårsånger och ser att det finns knoppar på träden nu.
Någon har lagt en liten bro över bäcken, så nu är det bara att gå över. Jag kan till och med gå utan att Karin håller i mig.
Inne i skogen sätter/binder dagmammorna upp två rep mellan två träd. Där skall vi sedan försöka gå  och balansera och jag kan faktiskt en liten bit. Jag blir lite arg, när jag ramlar ner, men det är lite svårt när det gungar hela tiden.
Sedan ser vi vem som kan kasta en kotte längst och det blir Arvid. Jag kan bara kasta lite, men det gör inget.
Sedan säger Karin att en påsktupp har sprungit in i skogen och tappat en massa fjädrar. Vi hittar flera stycken - gula, rosa och gröna. Till slut finns det inga kvar, men där ligger ett påskägg. I ägget ligger det klistermärken (som sitter i min skogsbok nu:) Men kan verkligen tuppar lägga ägg!?
Vi springer ner till våra ryggsäckar och fikar, men jag äter inte hela smörgåsen. 
Helena läser om Barbapappa och sedan leker vi lite till innan hemgång. Nu är jag trött. Inte konstigt när jag varit sjuk'.


(Bilder från skogsutflykterna kommer framåt sommaren då vi får en CD med alla bilder på barnen i skogen)

Hur förkyld kan man vara?

Herregud vad mycket innehåll det finns i min igensvullna näsa. Trodde kulmen var nådd igår, men icke. Jag har, mot bättre vetande, snörvlat mig igenom arbetsdagen på min kammare. Försökt undvika folk så gott det gått.
Min kollega var hemma sjuk och när jag pratade med henne i telefonen blev jag lite full i skratt. Vi lät verkligen illa.

Ligger på sängen nu och ser hur det blåsregnar ute. Det muntrar verkligen inte upp....

För 3 år sedan........om 3 år......

Inlägg nummer 1  090409.
Då stod vi inför vårt livs äventyr. Inställda på 3 år i Indien och OJ vad det kändes som en lång tid. Då tänkte vi......om 3 år.... och här är vi - Det är redan idag det! Nu blev det inte precis 3 år i Indien - inte för någon av oss (Patrik lite längre - vi andra lite kortare), men inte långt ifrån och när jag tänker bakåt så är känslan att tiden sedan dess har svischat förbi och ändå har så mycket fått plats. Det tyckte jag redan efter det första året och då blev det en lista denna dag om första årets favoritinlägg i bloggen (känns som igår när jag satt med den). Och så svischade ytterligare 1 år förbi och det konstaterade jag här också.

Nu funderar jag lite på vad jag kommer att titta tillbaka på om 3 år.........

Förhoppningsvis mycket bättre dagar än dagens för idag är INTE en toppendag. Patrik har åkt igen efter en vecka hemma som kändes alldeles för kort, jag är förkyld och det är riktigt skitväder ute :(

Hoppas ni andra har en bättre avslutning på en annars fin påsk.

För kort?

Alfred har glömt att han har växt upp i shorts! Jag provade nyss några par på honom, som Patrik hade med sig från Indien, och Alfred såg väldigt förvånad ut och började dra i dem för att de skulle bli längre. Samma sak häromdagen när min kompis C tittade förbi i sina träningskläder, där byxorna var vadlånga. Alfred gick fram till henne och drog i kanten på byxorna för att göra dem längre.

Jag har märkt att Alfred blir lite upprörd över saker som inte är på det sätt de skall vara. Igår hade jag satt upp ett par köksstolar på bordet för att torka golvet under och det gillade han inte. Drog  fram en annan stol och klättrade upp och tänkte dra ner dem  igen..........Det är ju bra att han har ett ordningssinne. Undrar hur länge det håller i sig. Han hade själv städat upp alla bitar från BRIO tågbanan igår som han lekte med i vardagsrummet. Alla delar låg prydligt i sina två platsbackar när han var klar!

Vilka rötter!

Nora drog tre tänder igår (som en del i den tandreglering hon håller på med). Vilka förfärliga rötter det var på de permanenta tänderna! Som klor. En av tänderna var en mjölktand och den närmast trillade ut i jämförelse. Trodde Nora skulle svimma påväg till bilen. Hon var alldeles vit i ansiktet och mådde illa och skakade av smärta. Blev ingen innebandyträning för henne efter det. Bara att åka hem och lägga sig. Nu har det verkligen varit synd om henne med ryggen och tänderna. Hon hoppas nu på en generös tandfe:) (läs mamma) och har talat om att den värsta tanden måste väl i alla fall vara värd 45 kr!!

VAB premiär :(

Inget att fira precis. Snorig, hostig 'bäbis' som haft hög feber i helgen. Nu går det åt rätt håll. Rinnsnuvan har fått annan konsistens och annan färg och febern verkar ha givit vika.
Jag är ändå glatt  förvånad över att det tog 8 veckor på jobbet innan första VAB. Tror att det är ett resultat av att de är ute många timmar om dagen hos dagmamman:)

Till en speciell födelsedagstjej....

14 år idag!

Grattis älskade, fina Nora från mamma, pappa, Erik & Alfred