onsdag 30 september 2009

Sönderringt informationsmöte

Var på (en säkert intressant) föreläsning i skolan idag ang. undervisningsmetoder och genomgång av hur barnen utvärderas efter genomförda projekt. Jag var lite sen (pga trafiken) och SMÖG in och satte mig längst bak (med telefonen på tyst läge givetvis). Blev snabbt varse att många andra i lokalen inte var några "smygare". Ett konstant ringande och sms pipande i mobiltelefoner hackade sönder föreläsningen och i minst hälften av fallen störtade vederbörande ut för att svara medan telefonen ringde och ringde. Respektlöst men föga förvånande egentligen med detta mobiltelefon-fixerade folk.

tisdag 29 september 2009

Golfpremiär även för barnen

Nu har även barnen spelat sina första hål på riktig golfbana. Patrik gick 4 hål med dem, medan jag gick min andra 9-hålsrunda (19 slag bättre än förra vändan!). Barnen tyckte att det var riktigt kul och hade fått till några långa fina slag och bra puttar.

Nöjda for vi hem med andan i halsen i mörkret i går kväll - man slutar aldrig att förvånas över ljuslösa fordon på motorväg där hastigheterna ligger på 90-100 km/h. Lastbilar utan ljus dyker upp framför bilen som stora vålnader på några meters avstånd och känns totalt livsfarliga för oss. Så finns det också de som inte verkar ett dugg rädda om livhanken, eller vad sägs om en hel indisk familj, inklusive bebis i famnen på motorcykel på motorvägen i mörkret.

Mörkret har åtminstonde den fördelen att det döljer alla pissande indier efter vägkanterna. Oräknerliga i går vid färden till golfbanan. Har lite svårt att förstå logiken i prydhet här; långkjol under sarin så att man inte riskerar att visa minsta del av benen, medan magen kan vara hur bar som helst och männen som slänger ut sina ädlare delar överallt för att uträtta behov, gärna mitt i gatan om nöden tränger på.

Dasara festligheter

I söndags förmiddag kom grannflickan tvärs över gatan och ringde på och bjöd in Nora och mig till dem på kvällen mellan 18-20. Jag förstod så mycket som att det hade något att göra med Dasara festligeterna som har pågått nu i Indien i 10 dagar.

Strax efter 18 gick vi över till dem, utrustade med ett paket servetter från IKEA, som var det enda jag hade hemma från Sverige att ge bort. Vet inte ens om man egentligen har något med sig här när man går bort, men det var ju första visiten, så det kändes rätt, även om det kanske blev lite futtigt.

Vi träffade grannkvinnan, hennes döttrar och svärmodern i huset och de var väldigt trevliga och gästvänliga. Männen höll sig för sig själva och tittade på cricket. Det kändes lite underligt att de inte ens kom in och hälsade, fast de gick förbi i hallen ett par gånger, alldeles intill vardagsrummet.

Vardagsrummet var dekorerat med en sorts stor trappa med massa indiska dockor, ljus och gudssymboler. Vi blev bjudna på lite mat; gult ris med nötter - smakade gott - och även någon röra som såg ut som polenta och som var OERHÖRT SÖT och kryddad med kardemumma och mandel. Jag fick med stor nöd i mig några skedar av denna rätt. Det var som att äta socker direkt ur ett strösockerpaket, eller möjligen ännu sötare. Diskret satte jag tallriken på bordet när grannen var ute i köket.

Ett par väninnor till grannen var också där och de var verkligen trevliga. Roligt att träffa lite "indiskor". Det visade sig att de tre kvinnorna alla var födda i Indien, men hade varit utflyttade under flera år. Grannfamiljen bor egentligen i USA och är här på kontrakt sedan 4 år och en av kvinnorna hade bott i Kenya i 17 år, men nu återvänt hit med sin kenyanska man och startat företag. Vet inte om de från USA räknar sig som amerikaner eller indier. Vågar inte fråga. Alla amerikansk-indiska barn i skolan säger att de är amerikaner även om föräldrarna är indier. Erik kallar numer infödda amerikaner, med amerikanska föräldrar, för amerikan-amerikaner för att hålla isär begreppen.

Efter ett par timmar tackade vi för oss efter att ha bytt lite användbara telefonnummer till skräddare odyl.,fått en röd prick i pannan och varsin påse med lite godsaker. Jag lovade att bjuda över dem till jul, då vårt hus är dekorerat i julskrud. Får försöka tillverka lite glögg och bjuda dem på.

fredag 25 september 2009

Nyanserat språk

Den indiska engelskan är full av språknyanser och här använder man mycket mer engelska ord än vad engelsmännen själva gör. Noras och Eriks engelskalärare hemma (som undervisade barnen innan vi åkte) sa att det är en förmån att få lära sig engelska i Indien eftersom man då får en väldigt ordrik engelska (och bättre blir det om man kan hålla sig från det indiska sättet att uttala orden på - min åsikt!) Vart leder nu detta långa resonemang. Jo, jag hittade ett nytt vackert indisk-engelskt ord i går;

Shopatherapy

Det går definitivt inte att hitta i Nordstedts engelska lexikon på nätet, men vad gör väl det. Innebörden är solklar!

torsdag 24 september 2009

Lille snabbsimmaren

Erik hade rätt. Han blivit uttagen att representera Indus grade 3 i en simtävling nästa onsdag på Canadian International School på andra sidan stan. Han är jättestolt och det är vi också. Nu vill han öva simning hela helgen. "Har vi nåt stoppur mamma?"

Pålitlig herre

Maskindiskmedelsmannen höll vad han lovade, så nu har vi plenty av maskindiskmedel, maskinsalt, avkalkning och spolglans, vilket punktligt levererades till hushållet. Bra!

tisdag 22 september 2009

Det är skönt väder nu!

Patrik är lite orolig över att jag har hamnat i gnällbältet och när jag ändå är igång så fortsätter jag lite....
1. Dålig eller obefintlig internetuppkoppling.
2. Inte en enda fp maskindiskmedel på SPAR, men massor av maskinsalt och spolglans.
3. Inget bredbart smör på SPAR.
4. Ingen Yoghurt på SPAR.
5. Inga disktrasor på SPAR
6. Inte en enda fp maskindiskmedel på butiken i Palm Meadows, eller bredbart smör eller Yougurt eller disktrasor.
7. Massor av människor alltid, överallt.

men på plussidan finns en hel del också.

1. En son som är snabbast i simning i grade 3 (säger han själv).
2. En dotter som fixade en svår matteuppgift helt själv.
3. Bebben mår bra och har börjat sparka så det känns.
4. Ett långt telefonsamtal i dag med kära vännen Magdalena hemma i Sverige. Lyste upp dagen.
5. Behagligt väder.
6. Har kommit igång med träningen.
7. Irfan - maskindiskmedelsmannen - kommer hit och levererar maskindiskmedel och avkalkning i morgon.

Yahoooooooooooooooooooooooooo

ooooooooo vad det där diskussionsforumet kommer att reta ihjäl mig. I dag var det ett inlägg från en förälder till ett barn i en tredjeklass som tyckte det var konstigt att hennes son inte var särskilt entusiastisk över sina läxor. (Väldigt konstigt-eller?) Vad kan man göra åt det? Kunde man tänka sig att lägga in ett litet vänskapligt tävlingsmoment mellan eleverna när det gällde läxan?

Då var jag tvungen att ilskna till lite och skrev att barnen är 8 år och jag tycker absolut inte att det är lämpligt att tävla i hemläxa. Barnen har nog av att försöka prestera för sig egen skull och dessutom har de alla olika förutsättningar framförallt när det gäller språkfärdighet.

I det Indiska skolsystemet är prestation och tävlig närvarande från första klass och eleverna pressas hårt från att de är små. Vid examenstider är tidningarna fulla av prestationspoäng för enskilda elever. Hela framtiden hänger på att man är högpresterande i skolan. Kanske är det dock inte så är konstigt om man måste slåss med över 1 miljard människor om sin sysselsättning.

Eftersom Nora och Erik inte kommer att behöva slå sig fram med hjälp av tävling i hemläxa, så blir det absolut inget med det för oss i alla fall!

måndag 21 september 2009

Dansby utan dans

I går åkte vi på utflykt tillsammans med familjen Åkerblom för att besöka dansbyn Nrityagram, ca 30 km norr om centrala Bangalore. Dagen blev inte riktigt som vi tänkt oss, för dansarna var tyvärr på utlandsturné. Vi vandrade runt en stund i den vackra miljön och njöt av tystnaden och den friska luften. Sedan tänkte vi oss en lunch på närbelägna Taj resort, men efter lång väntan på buffén visade sig maten inte vara riktigt i vår smak. Det blev istället ett besök på det betydligt mindre kulturella Mc Donalds på väg hem.








lördag 19 september 2009

Kung fu Panda


Oj, vilken diskussion det blev bland föräldrarna i Yahoo gruppen för grade 5 när barnen fått se Kung fu Panda som en liten del av utbildningen i forntida civilisationer, i det här fallet det gamla Kina. Inaproppriate, childish.......Jag känner mig ganska säker på att inga barn blev skadade för livet av att se animerad film i skolan, men det är det många som tycks tro. Tänk hela 1,5 tim bortslösad av alla årets skoltimmar. Upprörande att folk orkar vara upprörda över att barnen fick en stunds (förmodligen uppskattad) paus från den akademiska agendan.