måndag 13 december 2010

På middag hos vår maid Anthu

Anthu och hennes lilla familj på 4 har just flyttat från ett sunkigt enrumskrypin (Anthus ord) till en lägenhet med 2 sovrum, en hall/vardagsrum, två toaletter - en vanlig och en indisk hål i golvet - samt kök. Inte ett stort kök med våra mått mätt, men för henne är det väldigt bra säger hon. Hon och hennes man köpte nyligen en liten tvättmaskin och ett kylskåp, vilket inte alls är vanligt att äga här för det stora flertalet. Det underlättar hennes tillvaro stort har jag förstått. Självklarheter för oss, tvättmaskin & kyl, men det glömmer man lätt. Såklart det underlättar.

Anthu och Joseph har två små söta barn; Immu Sofia, 1½ år och Tobias 3½ år. Inga vanliga namn i en indisk familj, men Anthu har arbetat länge åt västerlänningar och fäst sig vid våra "enkla" namn. De är en kristen familj och därmed inte fästa vid hinduernas "regler" om att barn skall namnges beroende på hur stjärnorna står exakt den minuten de föds.

Vi fick jättegod middag med fried rice, chicken kebab, raita (sås på yoghurt med riven gurka och morot - ungefär som tzatziki minus vitlök), sallad & ägg. Bordet var dukat för 4 och det visade sig att det bara var vi som skulle äta. De hade ätit lite innan vi kom. Jag tror inte att de känner sig bekväma att sitta till bords med oss. Santhosh var också inbjuden, men han dröjde länge med parkering av bilen (medvetet för att inte störa?) så när han kom hade vi ätit upp och han fick äta själv han med.

Vi hade med oss lite presenter till familjen. Tobias fick 2 Ferarribilar och efter att ha lekt med dem en lång stund somnade han med dem bredvid sig. Till Immu blev det mjuka IKEA lekfrukter inköpta i Singapore och en liten hink. Värdparet fick gardiner. Anthu blev väldigt förtjust i våra mörkläggande sovrumsgardiner när jag kom hem med dem för ett tag sedan. Nu hittade jag inga mörkbruna utan det fick bli juligt röda i samma märke. Hon såg i alla fall väldigt glad ut:)

Innan vi åkte hem så drack vi te och så visade de sina fina bröllopsbilder. När vi skulle gå fick jag en bukett med fina röda sammetsskimrande rosor.

Det känns roligt att ha varit på besök och det känns bra att veta att de bor rent och under ordentliga förhållanden. Det kändes att de var väldigt stolta över att vi ville komma på besök.

Av alla blickar vi fick från folk i omgivningarna så kunde man förstå att det inte är så vanligt med västerlänningar i denna del av stan (trots att det inte ligger långt från statskärnan).

På hemväg inhandlades några färgglada pappersstjärnor att hänga i våra fönster (fast det kanske blir till nästa års advent?). Väldigt kitchiga.

Bilder från besöker ligger i ett picasaalbum i högermarginalen. Går inte att ladda upp bilder på bloggen fn.

2 kommentarer:

  1. Vad roligt att få komma hem till en indisk familj på middag! Det såg jättefint ut hemma hos dem på fotona.
    Tänk vad mycket vi tar för givet när det gäller sådana "självklara" saker som kyl och tvättmaskin osv!!

    SvaraRadera
  2. Malin - Jag är glad att de bodde så bra. Det är en gullig familj. Anthu och jag pratade just igår om att det är mycket bråk i många hem, men de bråkar aldrig säger hon. De är gifta i ett sk "love marriage", de har "valt" varandra och älskar varandra, medan det allra vanligaste här är "arranged marriage". Inte undra på att folk bråkar när de inte valt sin livspartner. Vissa står inte ut med varandra, men tvingas leva ett helt liv ihop ändå för att deras släkt har bestämt det. Nu finns det givetvis lyckliga arrangerade äktenskap också, men det är svårt att förstå att det kan fungera. Kram Lena

    SvaraRadera