Då har vi testat denna omtalade REA i Kungliga huvudstaden under vårt helgbesök där, och jag kan inte säga att jag är särskilt imponerad. De flesta kläderna låg i högar och flera av plaggen såg ut att ha varit ett antal vändor (=ett antal år) i och ur lager. Vissa plagg såg tom använda ut. Visst, det är slutet på REAn, men ändå hade man ju uppskattat om inte personalen hade tittat på en som något katten släpat in (och ja, vi var välklädda alla 4). De är väl inte vana vid 'kreti och pleti' i butiken och måste väl stå ut dessa veckor med att vem som helst söker lyckan där.
Gjorde i alla fall ett grymt bra stövelfynd och den unga tjejen som visade dem var faktiskt trevlig. I kassan däremot stod en dam som inte hade gått samma charmkurs. Jag sa lite käckt något i stil med 'vilken tur jag hade som hittade dessa schyssta stövlar' och fick till svar 'Ja det var väl tur, så slipper vi packa ner dem igen...´ Man undrar.....
(Tacka vet jag damen på Alfons i Kungsbacka. Så otroligt supertrevlig!!! och hon gläds med sin kunder som gör bra fynd)
Dock icke avskräckta klev vi in på Shuterman Baby and Child vägg i vägg och möttes även där av en sur och en trevlig tjej. Gjorde några fina fynd och så långt är det väl väl, men när Mia, vår vän som vi besökte i Stockholm, frågade lite fint om inslagning av en present, så gick det inte för sig eftersom det var REAvaror. Då bad hon om en fin liten påse (den de normalt använder och inte de fula plastreapåsarna vi fick) och det satt långt inne, men tjejen sträckte motvilligt fram en. Nora, som är en påssamlare av stora mått, önskade såklart också en fin påse. Tjejen blev supergrinig, men en påse fick hon:) Hur svårt skall det vara?
Det blev i alla fall en lång och trevlig shoppingtur kring Birgerjarlsgatan, lunch på TGI Friday och därefter en vända till Svenskt Tenn.
Det har varit en väldigt trevlig helg hos familjen T, våra vänner från vårt första Indienår. Tack snälla för er gästfrihet♥ och Tack snälla mosterfamiljen♥ för att ni tog hand om vårt lilla 'monster' så att jag och N & E kunde resa iväg denna helg tillsammans.
I fredags, innan vi åkte till Stockholm, levererades äntligen våra nya möbler till köket:) Alfred var mycket nöjd över de jättestora kartongerna som rymde 2 stolar i varje (och många Alfredar).
När det gäller leveranser av stora och tunga saker så undrar jag egentligen hur det skall gå till. Måste man vara två hemma som tar emot? Det var en trevlig chaufför som levererade, men särskilt intresserad av att bära var han inte. Nu var inte stolslådorna tunga alls, bara otympliga, men han gjorde ingen större ansats till att bära, utan lyfte upp dem för trappan vid parkeringen, men resten fick jag ta hand om. Bordet vägde dock enormt mycket. Knappt jag orkade lyfta det över marknivå på min sida. Och där hade han precis inte något val. Som tur var fanns rejäla bärhandtag och efter en enorm kraftansamling lyckades vi få upp det för först en trappa, gången fram till huset och sen en trappa till innan det hamnade i hallen. Baxade sedan själv in det i ett sovrum och la ner det med stor möda, med hot om att förlora tår & fingrar. Vågade absolut inte ta risken att ha det stående på högkant med den lille nyfikne som bor här. Livsfarligt.
Det här med att vara serviceminded känns visst inte så högprioriterat i Sverige idag. Snarare verkar det motsatta vara en trend och jag tycker det är en trist inställning. (Jag minns också alltför väl de gånger jag släpat och burit väskor till taxin i svinottan sommar, som vinter, då jag rest själv tillbaka till Indien med 3 barn - varav ett mycket litet barn - och aldrig fått hjälp av någon chaufför).
|
'Bye bye' |
|
Linnéa & Mia njuter av solen och gott fika vid havet...... |
|
........och vi också |
|
Tåget rullar ut ur Stockolm................ |