Det regnar in

Vi har läst nättidningar om det förfärliga regnandet i de svenska hemtrakterna (och ber lite lätt att det inte har regnat in i vår källare). Inte kan vi vara sämre här. Skyfall hela natten som tog ett uppehåll under morgon och förmiddagstimmarna för att återkomma med droppar stora som plommon vid lunchtid.

I förmiddags när jag skulle dra isär Noras gardiner höll jag på att halka i en stor pöl med vatten på golvet framför högra fönstret vid balkongdörrarna. Tänkte att Oj har Alfred kissat här? (vilket är lite svårt med blöja....) Insåg ganska snabbt att det faktiskt regnat in då jag fann en lika stor vattenpöl på vänstra sidan av balkongdörrarna. Det ser faktiskt ut som att balkonggolvet på balkongen utanför Noras rum lutar lite in mot huset, vilket inte förvånar alls. Det har hänt förr att det regnar in. Förra gången var hela mattan dränkt.

Erik har definitivt det bästa rummet i vårt hus. Där känns det torrt. Hans lilla terass/balkong ligger skyddad mot väder och vind och har tak över hela. Ganska svalt är det också pga rummets läge.

Det regnar fortfarande och klockan är snart 20. Det blir säkert en blöt natt till. Kanske kryddad med åska för kvavt är det hela tiden.

Windmills of our mind

Området är nytt och ligger i stort sett mitt i ett område med kontorskomplex. Det har det fantasifulla namnet Windmills of our minds. Jag har varit på ställen som är lättare att hitta till.....I torsdags var det play group i ett av de nya husen.

Meningen är nog att man skall få någon friluftskänsla på detta område för alla hus, som knappt såg ut som hus vid första anblicken, hade takträdgård såväl som vanlig trädgård och grästak. Tanken med takträdgård är ju god (ormfritt tex.) men jag undrar om man hade tänkt på monsunregnen? Eller på att det kanske kommer att bo en barnfamilj där? På bilden finns ingen anlagd takträdgård, men det gör det i verkligheten på vissa hus. "Räcket" på taket bestod av ca 50 cm höga och ca 20 cm breda, platta stenskivor, som var satta på snedden med ganska stort mellanrum. En liten Alfred hade kunnat slinka igenom hur lätt som helst. Möjligen hade han blivit uppfångad av det enorma halvmåneformade entrétaket i plexiglas som täckte in både entré och bilparkering. Man fick känslan av att kliva in i en grotta när man gick in genom ytterdörren, men där inne väntade ett hus som badade i ljus från stora fönster. Riktigt coolt.

Badade, men då i vatten, gjorde tyvärr även innertaket som redan (två månader gammalt) var rejält vattenskadat på övervåningen. Tätningen mellan gräset på taket och själva taket höll inget vidare. Man såg från takträdgården upp mot det välvda taket att något som såg ut som en platonmatta stack fram och såg ut att vara ditlagd utan större passning. Några skivor som täckte sidorna av taket, typ vindskivor, fanns absolut inte, så där var det fritt fram för vatten att sugas in när det monsunregnar på tvären.

Hur tänker man egentligen? Jag slutar aldrig att förvånas över denna brist på noggrannhet. Det var riktigt snyggt och annorlunda men jag undrar tyvärr hur länge de där husen håller?

Detta med att få besöka olika hus, i olika områden, är definitivt en av fördelarna med att åka på play group med Alfred. Förutom att Alfred tycker att det är toppen förstås!

Långhelg

I morgon firar Indien Independence day. Det är 64 år sedan (1947) Inden blev ett fritt land.

Det är Government holiday för många, men icke för våra barn i vanlig ordning. Fast i år blir det inget skolk. Både 2009 och 2010 valde vi att inte skicka barnen till skolan då 15 augusti inföll på en lördag respektive söndag. Nu är vi överens om att de skall gå i morgon. Det är måndag och det är kort dag, ca 2 timmar, och de får åka bil till och från skolan. Det skall hissas flaggor och hållas tal i all oändlighet (man firar även Koreas Independence day). Lite synd om barnen är det allt.

Patrik är ledig i morgon och passar på att ta en golfrunda, vilket VI även gjorde idag. På MITT initiativ. Riktigt kul. Det gick faktiskt helt Ok för mig och bra för P i vanlig ordning. Roligt att gå tillsammans. Nora var barnvakt åt Alfie.

Hon har fått "jobba" flitigt i helgen då det barnvaktades även i går kväll åt både Alfred & twinsen F, då vi vuxna var på trevlig middag hos ett par i sparkcykelgänget. Vi mjukstartade hösten med att ta oss dit till fots och sedan stanna på en plats hela kvällen.

För övrigt så badas det flitigt nu förtiden. Alfred älskar att guppa runt i vattnet med sina runda armringar. Han trampar vatten och tar sig framåt. I dag såg han så söt ut när han härmade mig när jag sträckte ut benen framåt i vattnet och flöt. Då gjorde han genast likadant, men ringarna vill tippa honom tillbaka så han fick kämpa lite.

Fina Åsa

Min kära "Indiensyster"

Stor Grattiskram på födelsedagen♥

3:e gången gillt för sommaralbumet!

Värst vad det har strulat med det här. Eftersom jag fick lägga in albumet på ett, för mig, nytt sätt sätt uppmärksammade jag inte att det låg en automatisk låsning på albumet som måste tas bort. Låsningen är borta nu. Tack Y för att du uppmärksammade det!

Jag vet vad Alfred saknar.............

En stor ofarlig trädgård och en fin lekplats!

Alfred gör vad han kan för att försöka rymma ut. Så fort han hör någon vid dörren rusar han dit i hopp om att få gå ut. Han kan (tyvärr) öppna myggdörrarna, men det hjälper inte mycket när dörrarna bakom är reglade. Måste ha det så för i måndags rymde han ut. Upptäckte plötsligt att det var väl tyst och så hörde jag myggdörren slå. När jag sprang och tittade efter Alfred så stod han på en stenplatta mitt i trädgården. Vägen är nära och det är kobrasäsong, så det var ingen bra övning :(

Tänkte att jag får anstränga mig för Alfreds skull så vi gick iväg till lekplatsen på området i går eftermiddag men det piggade tyvärr inte upp. De flesta saker där är farliga och dessutom är han för liten för det mesta. Finns ingen kontroll på lekställningar här, så säkerhetsnivån är oerhört låg. Skall ta kort vid tillfälle och lägga upp här. Det finns en lekplats vid klubbhuset också. Den är något bättre. Får ta med hink och spade!

Då så. Sommaralbum klart i marginalen till höger!

Får inte bildspel att fungera, men klickar man på bilden kommer man in i Picasa och kan se alla bilder där. Välj första bilden så kommer bildspelet igång (hoppas jag).

38:or och 36:or, eller? tvärtom? eller bara 38:or?

Skolstart i går med det sedvanliga köandet efter skolkläder och böcker. Rätt så rörigt i vanlig ordning. Allt praktisk skulle egentligen ha ordnats i fredags, då det är registrering och bok- och klädhämtning, men vis av erfarenheten så är det ett ännu värre projekt med fler köer, så det har vi bara gjort en gång och sedan lärt oss av det. Dessutom vill man ju inte offra flera dagar i Sverige och komma tidigare för det.

Man fyller i registreringspapper som skall skrivas på av Account manager om att man har betalt skolavgiften innan man får hämta ut något alls. Det fixade vi (Åsa & jag) först. Vi sa i alla fall att det var betalt fast vi inte vet säkert.....det sköts av Volvo.

Utrustade med signaturer köade vi till kläderna. Jag tänkte att formal uniforms kanske var klara eftersom skräddaren mätte båda barnen sista dagen i skolan i Eriks klassrum när jag var med, men nej då. De hade inte mätt någon innan skolan slutade!? Det vet jag ju att de hade, men efter några tafatta försök att protestera så gav jag upp. Det behövdes nya mått, som de lovade att gå till klassrummet och ta. Åsa var ganska säker på att det inte kommer att hända (och sannolikt hade hon helt rätt), så vi fick jaga tag på barnen och få dem mätta på plats.

Inga uniformsskor fanns att hämta, så det blir en ny vända för barnen på onsdag. Viss ransonering även i klädtilldelningen av sports uniform och jag fick inte riktigt de storlekar jag trodde att jag skulle ha. Barnen & jag var (i alla fall enligt min mening) överens om att vi skulle ha storlek 38 till båda, fast Nora hävdar att hon hela tiden sagt 36.......Hur som helst fick jag 36 till Erik på shorts så de kan byta.

Dessutom lämnades denna jättehög med skrivböcker ut åt Nora med det lilla Tom&Jerry pennfodralet. Det brukar vara princessor eller bilar eller någon seriefigur till alla oavsett ålder:)

Nöjda (och klara trodde vi) lämnade vi in våra registreringspapper till administration enligt anvisning.

När Nora kommer hem så undrar hon var alla läroböcker är?? Det sa ingen något om. Då undrar hon var registreringspappret är för det behöver hon för att få ut sina böcker.........Pust. Hon får fixa det själv idag på administration.

Lättare med Erik. Allt levereras i klassrummet.

Nora var superglad över att komma i samma klass som två av sina bästa vänner. Erik var väl inte helnöjd, men han är väldans anpassningsbar så det skall nog gå bra. Det är ju faktiskt inte så lång tid kvar.

Lille baddaren

Sommaren är bortstädad

Huset i Lindome är grundligt utstädat och med välfyllda väskor (som alltid) är vi tillbaka i Bangalore för de sista månaderna i Indien. Under 8 veckor har vi hunnit träffa många nära & kära -familj & vänner.

Tack alla underbara (ni vet vilka ni är ♥) som förgyllt vår sommar!

Flygresan gick bra, men det är ett tufft projekt att resa själv så långt med barnen. Självvalt - Ja, och att det fungerar skall barnen ha stor credit för.

En sak jag funderar över är det här med taxichaufförernas ovilja att hjälpa till i Sverige. Eller får de kanske inte ur arbetsmiljösynpunkt? Både i vintras liksom i går morse, fick jag själv släpa alla väskor till taxin. Då i iskyla och halka. Nu under något bättre förhållanden, men lika tungt. Jag förstår att de inte kan lyfta bagage i tid och otid, men man tycker ju att en ensam kvinna som reser med tungt bagage och tre barn, varav en bäbis, skulle kunna få lite hjälp att dra väskor, men inte då. Dessutom såg han ut som ett ? när jag frågade var bältet var i den Rock-a-tot, som han halade fram när jag frågade om den beställda bakåtvända bilstolen. Alfred fick sitta osäkert obältad i en alldeles för liten bilstol. Pust. Det började ju bra.

Väl på Landvetter lastade han ut väskorna och sa "du kan hämta vagnar där" och pekade på andra sidan vägen, hoppade sedan in i bilen och drog. Tack!

Incheckningen lyckas jag aldrig bra med, och igår var inget undantag. Det tog en evig tid. Det var strul med våra platser, eller snarare med brist på platser. Nora fick en stand by biljett från Paris till Bangalore.......I Paris omvandlades den som tur var till en plats, men jag och barnen var satta på helt spridda platser i planet, inklusive Alfred !. Vi blev anvisade att sätta oss på de platser som stod på våra boardingcard, då det skulle vara lättare att fixa ihop oss när alla satt. Det gjordes dock inga ansatser att flytta oss när alla väl satt och var räknade. Jag sa till igen för 5:e gången, men då sa de att planet är fullt, så det går inte att göra något åt det !? Jag som satt med Alfred i knät, trots att han hade egen plats, sa att de åtminstone måste fixa två stolar åt mig och Alfred bredvid varandra, men då hävdade flygvärden att bäbisar inte får egna platser! Jag försökte då förklara att vi har bokat och betalt egen plats åt honom, så han SKALL ha en plats. Efter ett evigt dividerande och först när jag blev riktigt arg och förmodligen ganska högljudd (ALLA vände sig om och tittade) gav flygvärden med sig. Allt han hade behövt göra direkt var att kolla lite noga på Alfreds boardingcard som jag försökte visa honom hela tiden och som han till slut bemödade sig om att titta på. Jag undrade samtidigt om det var ok ur säkerhetssynpunkt att en 10 åring satt själv, och först då så gjordes det en rokad och vi fick 4 i rad. Det var en man som såg ganska sur ut över att behöva flytta men han fick en bättre plats i byte, så han hade inget att sura för.

Hitresan är jobbigare än hemresan till Sverige, då det är dagflygning hit och då sover inte bäbisar på beställning. Det är skillnad på 6 timmars sovande och 3 timmars vaken Alfred än det omvända. I går sov han knappa 3 timmar och var vaken dryga 6. Efter halva flygtiden hade han ett mindre bryt och vi fick vandra i gångarna några varv innan han var utmattad nog att somna hos Nora en stund och även jag fick stänga mina tunga ögonlock en halvtimma.

Framme i Bangalore möttes vi av en glad Santhosh som genast tog över hälften av vårt bagage (trots ny skada i foten som han haltar av) och Ekbergs chaufför, Kumar, som tog hand om andra hälften (i väntan på 'sin' familj som landade strax efter oss). Det är service det!

(En solbränd och lycklig Nora kom förresten hem från Nice också, fast det blev inget bloginlägg om det..........)

Vår sommar i bilder kommer i ett album om ett litet tag.

Tills dess några små sommarminnen från en dag på Knarren hos Lindströms.