Det är skillnad på folk och folk

Gick till poolen i förmiddags för att simma några vändor och möttes av nya skyltar. Nu är det inte längre tillåtet att leka i den poolen som har simbanor (helt OK) och det stod också som tidigare att man måste duscha innan man går i poolen och att man skall ha badmössa om håret är nacklångt. Inga konstigheter för så har det varit hela tiden. Det är det här med efterlevandet av dessa regler som tydligen inte gäller alla.

När jag kom stod 4 badvakter/poolskötare och studerade varje steg jag tog. Skulle hon duscha? OK det gjorde hon. Badmössa då? Jodå den var också med. Vet helt ärligt inte om jag hade tänkt använda den, men jag tänkte inte ge dessa stirrande herrar något att säga till om så den åkte på.

När jag var nästan färdigsimmad, kom en indisk dam till poolen. Med långt hår i tofs och torr, dvs. oduschad, hoppade hon i poolen framför ögonen på samma 4 herrar som INTE SÄGER NÅGOT.

Pratade faktiskt om detta igår att de indier som bor här på området är så pass välbärgade att de givetvis "står högre i rang" än de som jobbar på klubben och därmed sägs dessa inte till.

Nora fick en tillsägelse alldeles i början när vi hade kommit hit. Hon hade ingen badmössa. De sa inte till en enda indier, trots att flera av dem hade längre hår än Nora. Patrik ilsknade till och bad dem ta dit poolchefen. Patrik sa att han ser till att Nora kommer upp ur poolen om managern såg till att alla andra också gjorde detsamma. Det hände ju inte såklart så Nora badade vidare.

Update - Svininfluensa

Nu känns det som en repris det här. Samma visa i år igen. Lika många, eller fler, dör men hysterin har uteblivit. Locket på. Påminner man ingen så reagerar ingen.

Mellan perioden 2 augusti-8 augusti konstaterades totalt 942 fall i Indien. Under denna period dog 83 personer till följd av svininfluensan, främst gravida och äldre.

Värts drabbade stater:
Maharashtra - 400 fall, 51 döda
Karnataka (vår delstat) - 200 fall, 12 döda
Andhra - 105 fall, 6 döda
Dehli - 105 fall, inga dödsfall

Sedan står följande, närmast skrattretade inslag i artikeln:

"...the actions of health authorities in India, in terms of vigilance (vaksamhet, försiktighet), quick detection and treatment and recommended vaccination, provide a model of how other countries may need to respond in the immediate post-pandemic period" .

Ingenting har gått snabbt när det gäller svininfluensan i det här landet. Första vaccindoserna var färdiga sen vår-10 och gavs då till personal inom hälsovården. Dessutom så var man tvungen att ha ALLA symtom på influensa, särskilt rinnsnuva, för att de skulle gå med på att testa/behandla överhuvudtaget. Familjen Å var, förra året vid den här tiden, jättesjuka i ett par veckor i hög feber och hosta innan man till slut gick med på att testa och behandla det uppenbara. Dessutom så var ju Indier, om ni minns, väldigt speciella så att köpa in internationellt vaccin var ju inte att tänka på.

Skönt att vi blev vaccinerade hemma i sommar (dock inte Alfred, men han skall utsättas så lite som möjligt för stora folksamlingar - mycket smittor i omlopp såhär i monsuntider). Passar på att sända en tacksam tanke till kära C och I-B som ordnade med barnens vaccinationer ♥

Skolkar från Independence Day på Indus

Vi skickade inte iväg våra barn till skolan i dag. De var själva med och valde, trots att de vet att det möjligen skulle kunna bli någon form av reprimand. Vi hoppas att de inte har så bra koll på vilka som är där och inte. Som Thomas sa - De är bra på att fatta en massa beslut om hur det skall vara, men uppföljningarna brukar inte ha lika hög klass. Det återstår att se. Kanske de överraskar till vår nackdel?

Fick inget svar på mitt mail heller för den delen (inte heller Åsa fick något svar), så det kan jag ju alltid hålla emot dem och säga att det tolkade vi som ett tyst medgivande.

Lördagslunk

Väldigt slapp morgon och en dag utan egentliga planer. Vi kom i alla fall iväg till Decatlon - sportoutlet - för att införskaffa lite pryttlar som vi behövde (och skaffar oss behov för). Har lovat Nora en kick board sedan vi åkte hit förra året, då de fick lämna sina hemma, så det fixade vi + lite golf- och tennisbollar, sol/badtröja till lillen och nya vattenflaskor till barnen. Patrik körde sin MC och Alfred och jag höll oss till vår bil.

På eftermiddagen undersökte Nora, Åsa och jag en liten affär som ligger i byn påväg mot skolan. Spännande ställe. Hittade flera märkesplagg till vrakpriser. Bland väldigt udda storlekar och i de flesta fall bara ett plagg av varje, fanns tex ett och annat H&M plagg - nu är ju inte H&M kanske ett märkesplagg i egentlig mening, men HÄR är det en raritet. Dagens fynd bestod bla. i 2 par H&M shorts till Erik för 7 kr/st och en FRENCH CONNECTION klänning till mig för 80 kr. Synd att jag var lite för stor för en 36:a Bruns Bazaar blus för en dryg 50 lapp........

Just det - jag har ju arrangerat om vårt plastskåp idag också. Efter att ha varit hemma där plastburkar förvaras i utdragbar låda, så stod jag bara inte ut med att ha allt här huller om buller inne i ett smalt skåp. Allt ramlade ut över fötterna på en när man skulle ha fram en liten burk och dessutom hitta locket till densamma. Plasten förvaras nu i diskställsskåpen (!) som vi aldrig har använt. Överskådligt och ordnat.

7050 gr och 66 cm lång

Alfreds dagsnotering i blöja (nybytt) & body. En hepatit B spruta blev det dessutom idag så det blev en lite kinkig kväll trots Panodil. Lille stackare. Nu är det i alla fall hela 4 månader tills nästa spruta.

Fasaden är viktig!

Det kom ett mail från skolan (gällande middleschool-från grade 6) om att huvudhår(till)växten på vissa pojkar inte var till belåtenhet och man uppmanades omgående att ordna med en klippning, annars skulle man se till i skolan att stora saxen åkte fram och det redan dagen efter.

Dessutom. Strumporna. Ve och fasa om man inte använder skolans strumpor (vilket Nora sällan gör då hon ofta har sina converse med skaft och då har korta strumpor). Att inte bruka skolans strumpor innebär varning och böter, så nu är det slut med de vita kort-sport-strumporna. De skulle nämligen kunna få för sig att inspektera och då går det inte så bra för henne. Noras lärare hade i och för sig sagt att det kunde gå för sig med vita strumpor, men då måste de täcka anklarna. Vad är det för speciellt med anklar?

Sen kom nästa mail att reta upp sig på. Firandet av Indiens & Koreas Independence day 15 aug. Favorit i repris. Obligatorisk närvaro halv dag i skolan på söndag för att lyssna på menlösa tal och se fanor hissas. Ingen förståelse alls för att barnen behöver sina helgledigheter. Jag kunde i alla fall inte låta bli att skriva ett mail till skolan där jag påpekade att exakt samma ämne skapade anstormning av upprörda föräldrar förra året, och att man då drog tillbaka den obligatoriska närvaron. Jag respekterar att detta är en stor dag för Indien men det borde vara valfritt deltagande. Det lät jag honom också veta fast i en lite surare ton.

Matförgiftningen från hell har slagit till

Patrik är totalt deckad efter gårdagens lunch (tillika 35 andra lunchätare på samma ställe). Efter en tuff natt (detaljer överflödiga) och en dag i samma stil fick det bli ett läkarbesök vilket resulterade i halva apoteket med hem. Till och med fullnutritionspulver skrev läkaren ut + antibiotika, stoppande, vätskeersättning, läkemedel mot illamående, febernedsättande/muskelavslappnande........

Hoppas på en ny man i morgon.

Den lille mannen har förresten lite trubbel han också - de små risgrynen i nederkäken gör livet jobbigt. Värre blir det på fredag med läskiga vaccinationssprutor igen. Tur han inte vet det den lille söte.

Orm i grannens garage

När vår maid gick hem igår hörde hon hur det pågick en livlig diskussion mellan maiden i grannhuset och några män med en pinne. Det hela rörde sig om pengar och en ORM som just hade slingrat sig in i grannens garage. HUUUU. Om hon inte betalade så skulle de då inte ringa någon snakecatcher. När man gör business med giftormar då börjar det bli läskigt. Maiden hade i alla fall inga pengar och hennes madam var inte hemma, så jag antar att ormen bor kvar nästgårds.

De vet att vi är skräckslagna och de vet att vi västerlänningar gärna betalar så de tar hutlöst betalt med indiska mått mätt (3000 rs=500 kr)/orm. De är inte dumma, men det tycker de nog att vi/jag är som mer än gärna betalar den summan för att bli av med en Kobra.

Tillbaka i Indien med maxat bagage

Då är vi tillbaka i vardagen lite trötta, jetlaggade, ledsna för att vi redan saknar...., men ändå taggade för hösten som kommer att bli bra även om Nora just nu har stora tvivel om detta. Det var i alla fall lättnadens tårar som föll hos henne när vi såg på klasslistan att bästisen här, Alice, kommit i samma klass. Här byts lärare och klass varje år och man gör inga val själv så det kan bli lite hur som helst. Erik verkar ha fått en amerikansk lärare, vilket är gynnsamt för hans engelska uttal och han verkar nöjd med sin klass.


Vi flög denna gång till Indien med Air France, vilket var alldeles utmärkt eftersom alla platser (till skillnad mot Lufthansa) har egen TV skärm och det fanns massor av filmer, vilket är = glada och nöjda barn. Alfred fick egen korg och sov gott i alla fall 4 av resans 9½ timmar och när han var vaken skrattade han och flörtade med alla.


En del utmaningar blev det dock på vägen. Det började med att taxin var 20 minuter försenad på morgonen - han var och snurrade i Kungsbacka - trots att Patrik lämnat postadress Lindome och dubbelkollat så att beställningen var korrekt. Detta innebar relativt sen incheckning som det var meningen att man skulle sköta själv, men det gick förstås inte utan det tog nog minst 15 min med hjälp. Efter det skulle specialbagaget (vagnen - som nu kom ut hel i andra ändan - fridens) lämnas in och där hade de strul och många värdefulla minuter rann i väg. Det var boarding redan innan vi hade passerat säkerhetskontrollen. Inte stressande alls.



Vårt handbagage var förfärligt stort (men helt enligt reglerna där Air France godkänner handbagage upp till 12 kg per person max uppdelat på två väskor) i vår iver att få med så mycket som möjligt. 3 rullväskor (varav Noras med hennes laptopväska i) + ryggsäck (med min laptop) + ryggsäck/skötväska till Alfred + min handväska + Patriks arbetsväska med laptop + varsin ytterligare mindre väska per stort barn + Alfred i hans bilstol. Allt detta skulle kontrolleras två gånger och på Landvetter fick vi givetvis genomgång av två av väskorna. I mitt handbagage hade jag pulat ner ytterligare en handväska som jag ville ha med mig och givetvis så såg spännena på den ut som fällknivar på röntgen.....Dessutom fastnade Eriks väska med metallboxar med pokemonkort och ett Wii. När allt väl var ihoppackat var det bara att rusa till vår gate där final call blinkade ilsket.


Barnen somnade omgående och missade den enda förtäring som erbjöds - kanelbulle.


I Paris hamnade vi åter i lite tidsnöd-vi hade bara 1½ timma transfertid-och efter att ha krånglat oss igenom ytterligare en säkerhetskontroll med allt handbagage fick vi rusa till boarding. (Jodå vi fick kontroll av en väska även här. Samma som blev genomgången på Landvetter trots att jag förutseende plockat ur "fällknivsväskan". Nu lyckades det istället bli en rutinkontroll).


Av detta har vi lärt oss till nästa resa: enbart 1 väska per person - helst liten och Alfred i en paraplyvagn.


Väl framme i Bangalore känner man sig omgående hemma när de satt upp en scanning av handbagaget efter passkontrollen, men där ingen egentligen bryr sig. Erik glömde av att han hade en ryggsäck på sig och traskade igenom säkerhetsbågen utan att någon reagerade. Så oväntat.....


Nästa, inte helt oväntade väkomstkommitté, var nya invånarna i Noras rum. De krymper i storlek. Denna gång står myror för djurinslaget.

Dennis i leksaksaffären

I går hade jag ett litet samtal i leksaksaffären som löd ungefär såhär:

"Söt bebis du har" , sa en liten kille som kom fram till mig där jag stod och valde fingerboards med ramp till Erik. "Tack" sa jag. "Eller är han en bebis eller är han kanske för stor för att kallas det?" sa den lille killen. "Nej då han är 5 månader precis så han är allt en bebis". " Han heter Alfred". "Vad heter du?" frågade jag. "Dennis". "Och hur gammal är du då?" "7½" "Jag har en kille hemma som är 9 år.", sa jag "Jaha, då förstår jag att det är till honom du skall köpa då", sa Dennis och så fortsatte vi att prata lite om fingerboards och vilken han tyckte var coolast och trodde att Erik skulle gilla. Han var verkligen en gullig liten unge. Kändes inte alls påträngande och jag gick till kassan med ett leende och ett paket med fingerboard + ramp. Efter en stund gick Dennis förbi mig i kassan och sa "Hej då då", " Hej då då" sa jag. Mitt i min eftermiddagsstress (påväg till mataffären) så lyste han upp min dag lite extra den lille killen.