Kompisar med polischefen

Ja då har Lillan och jag varit på polisstationen igen. Vad vi gjorde där har vi ingen aning om. Jag ringde visumagenten när vi var påväg. Det var han också. SA HAN. Vi ick in och såg till att polischefen såg att vi kommit och sedan väntade vi en lång stund när inget hände. Agenten var fortfarande inte på plats så jag ringde honom igen. Det lät definitivt inte som att han var påväg någonstans, för det lät som att han befann sig på ett kontor. Han sa bara att vi skulle prata med polisen vi träffade igår och det hade vi ju redan gjort och han hade bara sagt att vi skulle vänta.............

Tänkte att nu får Patrik och Lillans man involveras i det här. Lillans man ringde agenten och då sa han att han skulle komma om 10 min. Patrik skrev nåt ilsket sms till honom. 30 minuter senare hade agenten inte dykt upp i alla fall, men nu hade vi avancerat till polischefens bord. Där satt vi och småpratade lite med honom och han var på ganska gott humör. Han frågade hur Sverige var och vad vi åt där mm.

Efter en liten stund ringde min telefon och då sa polisen - det är agenten. Han visste tydligen det utan att jag ens fått upp telefonen. Mycket riktigt. Det var agenten som sa att nu kunde vi åka hem (?) Efter att ha gjort vadå? frågade jag. Nej, inget. Vi kunde bara gå. Viss förvirring uppstod. Vad hade vi då gjort där?. Skulle inget skrivas på. Nejdå. De ville inte ens se våra pass. Bara Lillans, och sedan sa polisen leende att om vi inte hade något annat för oss, så fick vi gärna sitta kvar, annars kunde vi gå.

Det gjorde vi och vad som händer nu kan man aldrig veta.