söndag 24 april 2011

Ett sånt där utbrott som inte tjänar nåt till

Det fick jag igår. De kommer sällan numer. Jag har lärt mig att jag i regel mår bättre av att vara tyst än att brusa upp och ställa folk till svars, eftersom svaren man får om möjligt brukar vara ännu dummare än själva förseelsen.

Men igår då kunde jag inte låta bli på mataffären Hypercity.

Jag hade 2 honungsmeloner i min kundvagn som skulle vägas. Här väger man inget själv, utan det var bara att ställa sig i kön till de bemannade vågarna. I en indiers kundvagn är väl ca 80 % av innehållet nåt som skall vägas; frukt eller grönsaker, så ni kan ju tänka er att det tar viss tid i dessa köer och då särskilt på en lördag. Efter ca 5 minuter i kön och fortfarande inget avancemang på kön så kommer en man från sidan med 4 lime i handen och lägger dessa på en obemannad våg (dit det då såklart inte var någon kö). Han visar och gestikulerar att någon bakom vågarna skall väga hans lime. En tjej skakar nekande på huvudet, men han insisterar och pekar på sina lime och kommenderar dit henne. Då gör hon det! Väger limefrukterna!

Jag blev så j-a förbannad. Han fick väl stå i kö som alla andra! "Excuse me!" ropade jag HÖGT samtidigt som jag gick emot honom. Jag fick ALLAS uppmärksamhet kan jag säga. Jag frågade honom varför han trodde att han skulle slippa stå i kö som vi andra gjorde. Då svarade han.

"Jag kan väl inte hjälpa att hon just öppnade en ny våg"!

Det var tur att jag inte stod så nära honom att jag kunde nita honom för jag hade god lust. Damen framför mig blev helt förskräckt över mitt utbrott och erbjöd mig att gå före henne. Jag förklarade vänligt för henne att det behövde jag inte alls. Jag väntar gärna på min tur, men jag tål inte andra som tror att de kan glida i någon sorts grönsaks V.I.P kö. Nu slutade det med att jag i alla fall fick gå före damen framför mig, då hennes man var iväg för att hämta nåt de glömt.

Irritationen satt i flera timmar efter det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar