Livet som Homecoming Queen

Läste just en artikel i Oktobernumret av ELLE med det namnet. Om att komma hem. Jag både vill och inte vill läsa och se det svart på vitt hur tufft det kan bli. Smekmånaden, deppet och sedan den sakta återanpassningen till vardagen, som jag ju vet att jag innerst inne tycker om.

Det är mycket funderingar nu med knappa 3 månader kvar hemma  i Indien..........

Det fanns några tips om att bli en gladare flyttfågel; bla. att 'se det som en cirkel: du lämnar Sverige, lever utomlands och återvänder sedan hem' (done), 'håll kontakt med arbete, vänner och familj hemma i Sverige' (done),'Gör en personlig handlingsplan inför hemkomsten' (håller på....), 'Har du haft besök av vänner och familj i utlandet kan man dela upplevelser och minnen' (done - och det är jag så otroligt tacksam för!)

Då borde det ju gå bra eller? Fast det finns en risk att vi kraschlandar, så hoppas jag ändå inte det. Jag ser fram emot att få vara nära familj och vänner, att börja jobba, att Alfred skall få en vardag med mer utelek, att stor-barnen får vara med sina bästa vänner igen, fixa med huset, sitta och huttra på en innebandyläktare tidigt en söndagsmorgon med cafékaffe i pappersmugg, svenska våren..........

Jag tror ändå jag vet vad som kommer att vara svårast; att lämna våra fina vänner som är kvar här. Vilken saknad att lämna dem som har varit och är en så stor del av vår trygghet här.

Vilken TUR att jag/vi har världens bästa vänner också därhemma, som jag vet finns där om/när det blir en deppig dag.

Jag kan inte lova att jag blir en Homecoming Queen, men jag skall göra mitt bästa :)

Hål 12 - ett känt tillhåll

Det var extra vaksamma ögon idag när vi traskade runt i terrängen på golfbanan. På frågan "Any Cobras?" till en av våra Caddies (alla m å s t e ha.....) svarade han med självklarhet "No, no, not here. Hole 12!"

Nu tror jag att jag får avsluta ormbevakningen för den här veckan och hoppas slippa återkomma i frågan.

Still shaking!

På väg till golfbanan idag ringlade en tjock, lång ORM över vägen framför bilen.............Not nice!

Just när man slappnat av lite för mycket.....

............så hittar man en död ORM i tre delar på sin uppfart. Nu var det en mycket liten orm, kanske 30 cm lång och tjock som en finger, men svinäcklig ändå! Tror att det var en baby rat snake. Jag har ju som bekant lite svårt att se på en orm överhuvudtaget, så det var inget alternativ att göra en mer noggrann research. Den såg gröngul ut och huvudet som låg för sig själv(hu!) var smalt. Den var dessutom totalt översållad med myror som kalasade.

Det kalaset fick jag ett snabbt slut på genom att ringa till trädgårdsavdelningen på området som kom och lyfte bort ormen med pinnar. De hade tänkt slänga den på gräsmattan nedanför vid gångvägen, men jag sa att den måste ner i en brunn eller dränering. Kråkorna cirklade redan.

Det som skrämmer mig lite var att jag faktiskt inte såg den direkt när jag och Alfred gick ut från huset, trots att den låg mitt på uppfarten (förvisso med ett berg av myror över sig). Det var först när envise Alfred skulle gå upp för uppfarten igen precis när vi kommit ner, som han fick syn på denna spännande hög och närmade sig snabbt. Tur att jag har lite längre ben än han har för han var inte långt borta 'målet' när jag såg hans ansats att vilja undersöka det hela närmre.

Usch ja och förra veckan fick jag ett mail av en av tjejerna som spelar golf, som i sin tur fått en bild som tagits på golfbanan där vi spelar, på en liten och riktigt farlig orm som var fotad vid hål 12. Och dit skall jag om en stund...........

Ett dunkande ♥ av ris

I helgen har vi haft riktigt fint väder; strålande sol från klarblå himmel och 30+. (Någon som blev avis?) Det känns som att det börjar torka upp på allvar nu efter monsuntiden. Man kan hänga ut tvätt utan att det tar 10 timmar att få den torr. Det är ett säkert tecken när det torkar på ett par timmar istället.

I fredags kväll åkte vi gräsänkor; Maria & jag och alla våra barn till restaurang Shiro i stan för att äta god mat från deras Teppanyaki bord. Förfärligt lång bilresa blev det då stan, föga förvånande, var igenkorkad. Fredag & cricketmatch i stan - hade inte koll på det - gör att det blir etter värre. Väl framme fick vi tyvärr inte den rolige Teppanyaki kocken som jonglerar och kastar ägg, men maten smakade super. Jag log igenkännande för mig själv när jag läste nya Amelia tidigare den morgonen (tack snälla K&M för den:) och där var ett reportage om en medelhavskryssning där reportern med sin dotter Nora varit på just en Teppanyaki restaurang ombord och beskrev det såhär " ...där en filippinsk kock utklädd till samuraj håller show för oss - han lattjar med pilgrimsmusslorna, formar det stekta riset till ett hjärta som han får att 'dunka' genom att kila in stekspaden undertill och slå lätt på den......"

Undrar om de alla går samma kurs?

Natten till lördag kom en förkyld Patrik tillbaka från sin USA resa lastad med ny golfvagn och trevliga presenter ♥ .

Det blev sedan en slapp lördag vid poolen för mig, Nora & Erik. Patrik & Alfred  gick hem vid lunch för att sova middag hemma och försöka kurera förkylning och jetlag. Alfred sover alltid väldigt bra när han får ligga tryckt mot någon och sova. Nästan så att han tror att det är natt. 3 timmar middagslur hör annars inte till vanligheterna.

I dag pool & golf. Patrik och jag gick en runda, men den kan vi glömma för min del....Hoppas jag använt alla dåliga slag för ett tag fram över.

Bara så ni vet

Så är man en 'elderly woman' när man är 56 år och damer i den åldern måste hanteras varsamt. Det slår en polis fast, som är citerad i dagens tidning, men anledning av att en 'äldre dam på 56' barrikarderat sig i en park i närheten av ett hus där det bor en nybliven änkeman som hon hävdar att hon är gift med. Fast det håller inte änkemannen med om. Nu divideras det hur man kan få bort den gamla damen från bänken i parken på bästa sätt.

I natt handlade det om golf.........

De nattliga sms:en. Är säker på att Patrik kände sig lite mer på sin hemmabana på Dicks Sport än på Victoria Secret ;)

Nattliga sms

Ja det får man när Patrik vid 04 på natten indisk tid står i sådana där viktiga butiker (som står på Noras lista) och funderar över storlekar, färger och glans. Vad han var? Victoria Secret:)

Gårdagsmorgonens outfit

I brist på andra spännande saker att skriva om får det bli en outfit bild på lilleman á la Nora, dvs. utan huvud. Det är visst poppis i bloggvärlden att dokumentera sin outfit varje dag.......

Det händer annars inte så värst mycket spännande saker här utan det är mest vardag. Patrik har rest iväg till USA, Nora är sjuk och Erik har (för vilken gång i ordningen vet jag inte) bytt mellan cricket och fotboll i skolan. Han tycker iof att det är spännande och det är ju bra :)

Något som roar mig och som i alla fall bidrar med ett spännande inslag i vardagen är Svenska Hollywoodfruar. Härligt att ha veckans avsnitt kvar!

En personlig läxa

Erik hade ett sorts personlighetstest på nätet som en av läxorna denna vecka. Ca 50 påståenden att bocka i om man föredrar ett ämne framför ett annat, om man föredrar att vara med i en lagsport  framför singelsport, om man föredrar att leka ensam eller i grupp, om man gillar böcker med mycket bilder bättre än böcker med bara text, om man kan sjunga en låt när man hört den två gånger, om man kan höra takten i musik, föredrar algebra framför geometri, om man sitter stilla och koncentrerat när man studerar eller om man blir lätt distraherad (gissa svaret på den?), om man gillar att undervisa/guida andra, etc.

Och så var det en fråga som var skriven som om den var riktad direkt till Erik:

"I often hum or sing to my self or tap out rythm with my hands or something I am holding (like a pencil or pen)

A slight delay

"Jag skall inte stanna kvar idag"


Sms från Nora skickat från skolan en eftermiddag för ca 3 veckor sedan  - ankom i går kväll 20.04

Verkligheten överträffade filmen!

 

Ja, inte så att vi faktiskt red kamel i Dior och Valentino utan att vi, till skillnad från dem faktiskt VAR I ABU DHABI. Och vem vill rida kamel när man kan åka LEXUS, LX470, 4 WD, V8  lodrätt upp på en brant sanddyna och därefter lodrätt ner igen efter en vådlig vändning på sanddynans skarpa kant. Med urluftade däck for vi upp och ner på sanddynorna i solnedgången och många gånger kändes det som att vi skulle välta runt. Denna naturliga berg-och-dal-bana måste vara häftigare än all räls i världen.

Turen över sanddynorna slutade med en middag i öknen under stjärnorna där det bjöds inhemsk, mycket god mat och magdans med en magdanserska som verkligen fick sin inte helt slimmade mage att dansa för sig själv. Det är säkert så det verkligen skall vara.

På hemfärden på den 5- filiga motorvägen var jag dock tvungen att ilskna till lite när vår 'shejk'  framförde sitt ökenfordon i 130 km/h utan att hålla i ratten, vilt gestikulerande och samtalande med mannen i passagerarsätet. Dessutom tittade han hela tiden på mannen han pratade med och inte på vägen. 'Not to worry, not to worry' var svaret på det, men han släppte inte ratten igen och det blev bättre när han väl släppt av mannen han pratade med.

Som klubbade somnade vi sedan hyfsat tidigt för att vara redo för en intensiv lördag. (Vi hade sovit en stund på morgonen också då Maria lyckades övertala hotellet att checka in oss tidigt. Det var sannolikt nödvändigt för att vi inte skulle somna där under stjärnorna.)

Lördagen startade vi direkt efter frukost med ett besök på den fantastiska moskén The Sheikh Zayed Grand Mosque där man samtidigt kan husera 40 000 bedjande muslimer. Våra bestyr med långärmat och långbent var helt i onödan då alla kvinnor fick ikläda sig den svarta traditionella långa fotsida 'klänningen' (som förstås har ett namn som jag inte vet) och svart sjal. Dessa plagg lånades ut gratis, och hängde tvättade på rad. Bara att trä på sig. Det var dessutom gratis att besöka moskén och gå på den guidade timslånga turen i moskén. Vilken service.

Moskén har 82 domer (kupoler), världens största ljuskrona, världens största handknutna matta (i ett stycke) och en hel rad andra häpnadsväckande detaljer som presenterades under rundvandringen. Den intresserade kan klicka på länken ovan där all info står.

I 43 graders fuktig värme blir man minst sagt lite svettig i den svarta klädnaden. Det var en speciell upplevelse att bära den och ger verkligen en inblick i hur det måste vara att alltid vandra omkring klädd på detta sätt i offentligheten. Vad man kan förstå, när man ser butiksutbudet av dessa 'klänningar' är att de på intet sätt innebär en enkel klädsel, och att det måste finnas en hel del mode inblandat. Vi såg en med mönster i Swarowski kristall  i ett skyltfönster.

Skyltfönster och butiker var nästa anhalt och i rask takt (Maria höll tempot uppe:) avverkade vi Marina Mall och Abu Dhabi Mall och lyckades åstadkomma ett inte obetydligt antal shoppingkassar.

Lördagkvällens middag intogs på 7 stjärniga fantastiska hotellet Emirates Palace. Vi valde en Libanesisk restaurang, som hade mycket god mat, men tyvärr var ganska glesbefolkad. Det, å andra sidan, gav oss mycket god service med egna påpassliga, alerta kypare som cirkulerade runt bordet.

Vi avslutade kvällen på nattklubben på vårt eget hotell. Nattklubben fann vi av en slump. Vi hade tänkt oss en tur till roterande restaurangen på toppen för en drink, då vi upptäckte nattklubben när hissen stannade på 4:e våningen påväg upp. Vi stötte ihop med en svensk pilot och en svensk flygvärdinna och  det är ingen överdrift att säga att det var vi, tillsammans med dem, som höll igång dansgolvet trots eländigt dålig teknomusik.  

Vi mådde som vi förtjänade på söndag morgon! Åsa, stackarn, som var tvungen att besöka Svenska Ambassaden kl. 08 på söndag morgon (vardag i arabvärlden) då hennes redan stukade pass fick sig en hård behandlig vid ankomsten till Abu Dhabi och föll isär, fick släpa sig upp och iväg medan Maria & jag sov vidare.

Efter en seg förmiddag med lång frukost (Åsa återvände till slut) tog vi en snabbtur till Guldsouken som inte alls var någon traditionell souk utan ett tråkigt köpcentra som vi snabbt lämnade för att ta en  taxi ut till relativt nyinvigda Yas Island med Ferrari World (enorm inomhusnöjespark), Abu Dhabis Formel 1 bana och IKEA bl a. På IKEA åt vi sen lunch och handlade lite godsaker som salta sillar, Singoalla och påsklämmor (till Patrik som alltid letar efter sådana i vårt kök).

Nattflyget hem var segt och utan sömn för min del. De släckte inte ner och vi hade en irriterande indier med gäll röst som höll oss vakna; som Maria konstaterade  'precis som kanariefåglar'.

Vi kunde inte ha haft det bättre. En helt underbart rolig helg med många sköna skratt. Tack mina kära fina vänner♥

Olika frisyr

Kamel-titt-stopp

I väntan på maten

The Grand Mosque

Maria powernappar 2 sekunder på Ferrari World:)

IKEA på Arabiska

 Shejkerna som styr UAE var också på IKEA!

                           

Det blir bara värre och värre.......hur skall det gå?

14 km på 1 tim och 18 minuter! Dagens trafikfacit.

Sedan vi kom tillbaka efter vår sommarledighet i Sverige märker man en avsevärd trafikskillnad till det sämre. Det är snart ohållbart. Överallt vägarbeten som skall leda till något bättre, men som tar sån evig tid att när de väl är klara så innebär det ingen lättnad alls pga att fordonsmängden har skjutit i höjden sedan bygget påbörjades. Då har man dessutom fått leva med avstängda och omdirigerade vägar under hela byggtiden, vilket klart försämrar framkomligheten.

De håller på att bygga en 'fly-over' (väg över vägen - det älskar de här i Bangalore) på en ganska stor ringväg i närheten. Den vägen är normalt ganska ok, men eftersom de skall gjuta potoner i mitten är trafiken hänvisad till sidan av vägen. Man skall då inte tro att man sörjer för att den vägen skall vara framkomlig. De kratrar och stenhögar vi körde över idag kan lätt få njurarna att fastna i halsen.

Det sorgliga är att man ser ingen ände på det. Jag funderar på hur det kommer att se ut om 5 år, 10 år? Hur skall den här stan klara sig?

Detta blir alltid så tydligt när man just varit härifrån. I Abu-Dhabi kan jag inte ens räkna alla de 4- och 5 filiga, perfekta vägar vi åkte på.  Dessa fantastiska vägar är till stor del byggda av indisk importerad arbetskraft, så de kan ju, om det nu bara det vore så väl att pengarna som är avsedda för vägbyggen här i huvudsak betalade asfalt och material istället för extravagant levene.

Short update

Utcheckade och utmattade. En supervarm rolig dag kvar innan vårt sena kvällsflyg tar oss tillbaka till verkligheten. Härlig helg med många skratt och högt tempo. Bilder kommer!

Abu-Dhabi-Dooooo!

I natt far vi; Åsa, Maria & jag för en tjejhelg i Abu Dhabi:)!! Så härligt det skall bli. Det är lyx bara att packa en resväska till mig själv och inte packa för 4, för att inte tala om att jag får sitta ensam i min flygstol.

Santhosh undrade om jag inte skulle ta med Alfred, för vem skall ta hand om den lille hela helgen? Vad sägs om Anthu på fredag och hans pappa under helgen...........Santhosh tittade på mig med lite skepsis och undarde om jag trodde att han klarar av det. Patrik alltså. Jag försäkrade att det är jag helt säker på och undrade samtidigt om han inte funderade på hur jag klarade av 4 veckor själv i Sverige med 3 barn. Det hade han inte gjort.

Dax att packa klart för ökensafari & happy shopping!

Uppdatering efter helgen.

På ett ben

I morse gav jag Alfred sin morgonvälling i soffan i matrummet och när han var klar satte jag ner honom på golvet. Då stod han där och såg alldeles vinglig ut och verkade plötsligt inte ha någon balans. Han såg lite besvärad och förvånad ut själv och gnydde lite. Jag tänkte att jag nog inbillat mig eller att jag möjligen hade ställt upp honom lite snabbt från liggande läge så att han fick ett litet blodtrycksfall. Jag tog upp honom och satte ner honom igen och han vinglade till igen. Han hade ingen balans.

Då började sjuksköterskan i mig analysera alla huvudåkommor som kan ge dålig balans......De stora barnen var lite mer klarsynta och undrade om han inte hade ont i foten? Det lät ju mer troligt, men jag hade ändå lite svårt att släppa tankarna på allvarligare saker.

Skickade iväg de stora barnen till bussen och ringde Åsa och bad henne komma över.

Lugna, fina, kunniga, pedagogiska Åsa gjorde en snabb koll av Alfreds rörelsemönster och kunde konstatera att problemet med allra största sannolikhet satt i höger ben/höft och inte i huvudet som var min första tanke. Det är visst så att barn som har ont någonstans helt kan koppla bort den delen och det kan ju vara lite svårt att stå på det ben man "har kvar" om man är 1½ år. Han reagerade inte någon gång på smärta vad vi än gjorde med benet, vilket är lite skumt. Ville bara inte belasta.

Jag gav Alfred en dos Panodil och redan efter 15 minuter hade den verkat så bra att han faktiskt tog några steg, om än vingliga. Han hade tidigare vägrat att ens stå på benen. Under dagen har det blivit bättre och nu ikväll har han nästan gått som vanligt. Sträckning i ljumsken?, fel sovställning som gav höftont?  Lär aldrig få veta. Tur att det verkar vara över!

Den lilla käcka väskan

I dag har jag varit på spaning, eller kanske snarare jakt! Tog en rask promenad med Alfred i vagnen i morse. Det brukar vara ganska kul att gå ut och gå på morgonen för då är det mycket folk ute och rör på sig i olika former.

Inte minst "väskmaffian". Ett stort antal indiska damer par och par eller i trupp som powergår (tror dom) och alla har de den lilla väskan gemensamt. Liten och nätt hängande på tvärs. Kan sätta ganska mycket på att den hos samtliga innehåller en mobiltelefon.

Jag fick definitivt powergå för att komma i kapp och ta en bild (lite sådär i smyg). De var  nog ett par hundra meter före mig till en början............

Denna "väskmaffia" ägnar sig inte enbart åt att promenera utan flera av dem är även deltagare på det 'heliga' 8-9 aerobic/step/styrkepasset på måndag, onsdag & fredag morgon. Försöker man tränga in sig där får man "the evil eye". På det passet har man minsann sina bestämda platser! Min vän M har trotsat damerna - inte helt utan mothugg - och ordnat sig en plats, men helt Ok tycker de nog inte att det är. Jag tycker att det är starkt gjort! :)

To blond, to old

Förra veckan fick jag ett sms av en av modellagent från ett av de modelluppdrag Alfred har varit på tidigare. Hon ville ha nya bilder på Alfred, vilket jag fixade idag. Strax efter att hon fått bilderna ringde hon upp. Jag passade då på att fråga när fotograferingen skulle vara och kunde konstatera att det inte alls passade oss denna gång. Hur som helst så hade det nog inte blivit aktuellt ändå. Han hade ju växt. Och blivit blond.

När hon frågade hur gammal han är och jag sa 1½, så sa hon Ohhhh. Lite underligt att hon blev så förvånad eftersom han var 5 månader i augusti förra året för samma katalog och samma agent. (Det var fö. då han var flickmodell och hade klänning och rosett i håret:) Hon behövde modeller som var 6-12 månader denna gång. Sen sa hon att de helst ville ha mörkhåriga bäbisar och det är något nytt. Vid de två tillfällen som Alfred har fotats har det nästan bara varit västerländska, blonda barn och jag har tidigare funderat över vitsen med det när målgruppen främst måste vara indiska familjer.

Det verkar därmed som att modellkarriären är över ☺

Mödan att få tag på ett par aerobicskor

I sin iver att sälja och utan att ha en aning om vad jag frågar efter har jag blivit visad de mest besynnerliga skor på min fråga om aerobicskor. Allt från löparskor till trekking. Allt utom just aerobicskor. "This....maybe?" har jag hört säkert 50 gånger. I olika  Reebok & Pumabutiker (här har nästan alla sportmärken sina egna butiker) såg man helt frågande ut när jag bad dem visa mig aerobicskor (och förtydligade att det skall vara för inomhusträning). Aha! You want shoes!! sa en kille på Reebok!!!!!

Till slut. På Nike fanns en kunnig tjej som snabbt som ögat visade mig de skor som var speciellt anpassade för aerobic/inomhusträning och 5 minuter senare hade jag provat, valt och köpt ett par, förhoppningsvis, bra skor som såg rätt ut för sitt ändamål.

I ett och ett halvt år har han varit vår ♥

Ett och ett halvt. Idag.
Älskade lille kille♥
PUSS

Alldeles ny!

Hmmmm. Bäst att kolla in Pappa noga.

Halvårspuss

På Leela brunch ca 6 månader gammal

Paketöppning på 1 års dagen

..........och nu både simmar

och cyklar han.