Läste just en artikel i Oktobernumret av ELLE med det namnet. Om att komma hem. Jag både vill och inte vill läsa och se det svart på vitt hur tufft det kan bli. Smekmånaden, deppet och sedan den sakta återanpassningen till vardagen, som jag ju vet att jag innerst inne tycker om.
Det är mycket funderingar nu med knappa 3 månader kvar hemma i Indien..........
Det fanns några tips om att bli en gladare flyttfågel; bla. att 'se det som en cirkel: du lämnar Sverige, lever utomlands och återvänder sedan hem' (done), 'håll kontakt med arbete, vänner och familj hemma i Sverige' (done),'Gör en personlig handlingsplan inför hemkomsten' (håller på....), 'Har du haft besök av vänner och familj i utlandet kan man dela upplevelser och minnen' (done - och det är jag så otroligt tacksam för!)
Då borde det ju gå bra eller? Fast det finns en risk att vi kraschlandar, så hoppas jag ändå inte det. Jag ser fram emot att få vara nära familj och vänner, att börja jobba, att Alfred skall få en vardag med mer utelek, att stor-barnen får vara med sina bästa vänner igen, fixa med huset, sitta och huttra på en innebandyläktare tidigt en söndagsmorgon med cafékaffe i pappersmugg, svenska våren..........
Jag tror ändå jag vet vad som kommer att vara svårast; att lämna våra fina vänner som är kvar här. Vilken saknad att lämna dem som har varit och är en så stor del av vår trygghet här.
Vilken TUR att jag/vi har världens bästa vänner också därhemma, som jag vet finns där om/när det blir en deppig dag.
Jag kan inte lova att jag blir en Homecoming Queen, men jag skall göra mitt bästa :)
En tidig födelsedagspresent
2 år sedan
Lena du e för skön,, Allt årdnar sig,,Klar att det är klyvet,,,Ha det gött så ses vi om 3 månader,, Charlotte
SvaraRaderaTänk hur komplex människan är. Oavsett så finns det ett entourage här i Svedala som kommer att stötta dig in i vardagen igen ;)
SvaraRaderaSäger som Lotta "ses om 3 månader".
Kramar Ylva
Den där oron känner jag så väl igen. Har ju varit i det "tillståndet ett par ggr. Nu blev det ju ingen flytt tillbaka och det känns faktiskt bra. Men jag förstår vad du menar. Det blir en anpassning trots att ni flyttar "hem". Det finns ju att läsa hos andra bloggare hur de har upplevt flytten. Men tids nog blir det ju bra och ni har ju ert hus kvar om jag fattat det rätt?
SvaraRaderaDen där handlingsplanen låter vettig. Ska du börja jobba igen?
Kramar
Usch vad det kommer att bli tomt här utan er! Tur att whatsApp finns! Du kommer inte undan!
SvaraRaderaKram Åsa
Charlotte - Skönt att höra! Kram
SvaraRaderaYlva - Det entouraget är vi väldigt, väldigt tacksamma för:) Kram Kram
Taina - Ja ni levde ju i ovisshet länge med mycket funderingar. Jag är fäst vid livet i Indien, och jag är väldigt tacksam att vi fått uppleva det här, men jag är också väldigt fäst vid vårt liv i Sverige. Nu vet jag i alla fall att man kan ha flera hemma! (Jag kollar lite hemvändarbloggar och det verkar ju inte helt lätt alltid....)
Japp. Jobb blir det i Februari om allt går som planerat. Jag sätter upp små mål i huvudet så får vi se om det håller. Ett är att 'överleva' tills Patrik kommer hem i slutet av mars. Det blir en tuff start, men den enda jag kunde se som funkar praktiskt för oss alla.
Kram
Åsa - Vill inte ens tänka på det :( .......och vill inte komma undan!! whatsApp blir det!! Kram kram