En tidig födelsedagspresent
3 år sedan
måndag 28 februari 2011
Inte en siffra rätt
Kanske var lite optimistisk i överkant över FRRO. Inte ett namn var rätt på de Visa papper som Patrik skulle hämta i eftermiddags. Dessutom var mitt Stay Visa förlängt till 5 mars 2011. Det var den gamla giltighetstiden det.....Nytt försök att hämta korrekta papper i morgon.
HUVUDVÄRK!
Kl 18.16 kom ett sms från Jet Airways som meddelade att Ullas och Anders flyg från Jaipur till Dehli i morgon är framflyttat från 09.30 till 13.10. Ok tänkte jag och vidarebefordrade detta sms till dem. Efter några minuter kom jag på att jag borde kolla när flyget Denli-Bangalore går. Hinner de. Nej. Bara 30 minuter emellan.
Ringer upp resebyrån jag bokade hos för att boka om. Kvinnan som gjort bokningen har gått för dagen och jag får prata med en man som inte var speciellt trevlig precis. Det första han sa var i alla fall att eftersom flyget var flyttat med mer än en timma, så skulle det inte vara några avboknings/ombokningsavgifter. Full refund. Vi gick igenom olika alternativ, eller rättare sagt han gav mig ett antal omöjliga alternativ, men till slut kom vi fram till att det enda möjliga var att boka om dem till ett flyg 08.00. Det fanns inga senare flyg på eftermiddagen från Dehli som var möjliga. Det fanns en förklaring till det........
Efter 15 minuter ringde han tillbaka och sa att ombokningen innebar en extra kostnad på rs 2100/person. ?? Då fattade jag inte vad han pratade om för det skulle ju inte kosta något hade han ju just sagt. Det visade sig då att ombokningen var till ett Kingfisherflyg med dyrare biljettpriser. Inte mycket att be för. Åter försökte jag få en förklaring till varför de inte kunde ta den försenade flighten och istället boka om och senarelägga Dehli-Bangalore. Efter mycket om och men (det är väldigt svårt att förstå folk på telefon här) fick jag klart för mig anledningen var att Dehli-Bangalore var också Kingfisher och att de förstås inte bryr sig om att ett Jet Airways anslutningsflyg är försenat.
Då säger han att jag måste uppge mitt kreditkortsnummer för att han skall kunna göra ombokningen. Aldrig sa jag. Inte över telefon. Men du måste hävdade han. Jag vägrade. Jag sa att mitt kreditkortsnummer redan finns hos dem i en mapp som hon som bokade åt mig har. Jag sa att då får han ringa henne och få reda på var den ligger. Men det kunde han inte. Hon hade gått för dagen och han kunde inte få tag i henne. Jag förklarade envist och väldigt argt att mitt nummer får han aldrig över telefon. Då började han HÅNSKRATTA åt mig. Jag blev så j...a arg! Så mycket har jag nog aldrig skällt ut någon. Till slut tror jag att han lämnade över luren till en kollega för plötsligt hade jag någon i luren som var betydligt trevligare. Jag förklarade direkt för honom att numret får ni inte över telefon, men jag kan gärna komma och betala i morgon förmiddag. Det var minsann inga problem.
Mellan dessa båda samtal hade jag försökt ringa Ulla & Anders på deras indiska nummer (Noras telefon), men telefonen var avstängd. Behövde alltså få tag på dem via hotellet, men på bokningen kunde jag inte riktigt utläsa vad hotellet hette (fanns två namn) och jag provade olika kombinationer på nätet utan att lyckas.
Innan jag avslutade samtalet med resebyrån bad jag om numret till hotellet. Nä det har vi inte, sa han. Va? - det är ju ni som har bokat, Nej - det är min kollega som har bokat. Jag har inte de uppgifterna (jag förklarade hur det stod på bokningen). Men har ni inte samma datasystem? Nej du får ringa henne som gjorde bokningen! Så plötsligt skulle jag kunna få tag på henne som han förut hävdat att han absolut inte kunde få tag på när det gällde betalningen.
Jag fick i alla fall tag på henne och hon är väldigt trevlig och blev lite bekymrad över allt strul. Jag förklarade att jag inte fick fram numret. Jag fick en hemsida av henne där jag slutligen hittade rätt och fick tag på Ulla och Anders. Dessutom ringde hon en kollega i Jaipur och fick numret som hon smsade till mig. Hon hade full förståelse för att jag vägrat uppge mitt kreditkortsnummer och sa att hon kan fixa det i morgon. Troligen slipper jag åka dit.
Det tog nära 3 timmar att få iordning på det här och en jäkla huvudvärk på köpet!
(Kort efter att allt var klart ringde de från flygplatsen i Jaipur och undrade om jag var medveten om att Jet Airways flygtid var ändrad i morgon. Ja - jag har full koll tack. Han önskade mig en trevlig kväll. Tack detsamma:)
Ringer upp resebyrån jag bokade hos för att boka om. Kvinnan som gjort bokningen har gått för dagen och jag får prata med en man som inte var speciellt trevlig precis. Det första han sa var i alla fall att eftersom flyget var flyttat med mer än en timma, så skulle det inte vara några avboknings/ombokningsavgifter. Full refund. Vi gick igenom olika alternativ, eller rättare sagt han gav mig ett antal omöjliga alternativ, men till slut kom vi fram till att det enda möjliga var att boka om dem till ett flyg 08.00. Det fanns inga senare flyg på eftermiddagen från Dehli som var möjliga. Det fanns en förklaring till det........
Efter 15 minuter ringde han tillbaka och sa att ombokningen innebar en extra kostnad på rs 2100/person. ?? Då fattade jag inte vad han pratade om för det skulle ju inte kosta något hade han ju just sagt. Det visade sig då att ombokningen var till ett Kingfisherflyg med dyrare biljettpriser. Inte mycket att be för. Åter försökte jag få en förklaring till varför de inte kunde ta den försenade flighten och istället boka om och senarelägga Dehli-Bangalore. Efter mycket om och men (det är väldigt svårt att förstå folk på telefon här) fick jag klart för mig anledningen var att Dehli-Bangalore var också Kingfisher och att de förstås inte bryr sig om att ett Jet Airways anslutningsflyg är försenat.
Då säger han att jag måste uppge mitt kreditkortsnummer för att han skall kunna göra ombokningen. Aldrig sa jag. Inte över telefon. Men du måste hävdade han. Jag vägrade. Jag sa att mitt kreditkortsnummer redan finns hos dem i en mapp som hon som bokade åt mig har. Jag sa att då får han ringa henne och få reda på var den ligger. Men det kunde han inte. Hon hade gått för dagen och han kunde inte få tag i henne. Jag förklarade envist och väldigt argt att mitt nummer får han aldrig över telefon. Då började han HÅNSKRATTA åt mig. Jag blev så j...a arg! Så mycket har jag nog aldrig skällt ut någon. Till slut tror jag att han lämnade över luren till en kollega för plötsligt hade jag någon i luren som var betydligt trevligare. Jag förklarade direkt för honom att numret får ni inte över telefon, men jag kan gärna komma och betala i morgon förmiddag. Det var minsann inga problem.
Mellan dessa båda samtal hade jag försökt ringa Ulla & Anders på deras indiska nummer (Noras telefon), men telefonen var avstängd. Behövde alltså få tag på dem via hotellet, men på bokningen kunde jag inte riktigt utläsa vad hotellet hette (fanns två namn) och jag provade olika kombinationer på nätet utan att lyckas.
Innan jag avslutade samtalet med resebyrån bad jag om numret till hotellet. Nä det har vi inte, sa han. Va? - det är ju ni som har bokat, Nej - det är min kollega som har bokat. Jag har inte de uppgifterna (jag förklarade hur det stod på bokningen). Men har ni inte samma datasystem? Nej du får ringa henne som gjorde bokningen! Så plötsligt skulle jag kunna få tag på henne som han förut hävdat att han absolut inte kunde få tag på när det gällde betalningen.
Jag fick i alla fall tag på henne och hon är väldigt trevlig och blev lite bekymrad över allt strul. Jag förklarade att jag inte fick fram numret. Jag fick en hemsida av henne där jag slutligen hittade rätt och fick tag på Ulla och Anders. Dessutom ringde hon en kollega i Jaipur och fick numret som hon smsade till mig. Hon hade full förståelse för att jag vägrat uppge mitt kreditkortsnummer och sa att hon kan fixa det i morgon. Troligen slipper jag åka dit.
Det tog nära 3 timmar att få iordning på det här och en jäkla huvudvärk på köpet!
(Kort efter att allt var klart ringde de från flygplatsen i Jaipur och undrade om jag var medveten om att Jet Airways flygtid var ändrad i morgon. Ja - jag har full koll tack. Han önskade mig en trevlig kväll. Tack detsamma:)
FRRO - Foreign Regional Registration Office
Där har vi varit på besök idag för att förlänga våra visum. Förut låg FRRO inne i stan i de värsta lokaler man kan tänka sig. Nu har de flyttat till Indiranagar, som för vår del ligger på rätt sida av stan ca 30 min med bil härifrån.
Kritiken var inte nådig när man deklarerade sin flytt till utkanterna av stan där det inte finns några parkeringsmöjligheter (fanns det absolut inte förut heller) och dit det är svårt att ta sig kollektivt. Tidningarna snokade reda på att kontoret skulle inrymmas i en fastighet som stått tom mycket länge, utan hyresgäst, och som ägs av en parlamentsledarmot som uppenbarligen behövde lite cash. Stället renoverades för stora statliga summor.
Jag är inte förvånad alls. Bara väldigt tacksam att slippa det förra råtthålet. Här var det fräscht och nya bänkar att sitta på. Det tog lite längre tid än tidigare, men det verkar vara mer struktur. Hela processen har visst snabbats på för visumen skall vara klara att hämta redan idag 16.30.
Kritiken var inte nådig när man deklarerade sin flytt till utkanterna av stan där det inte finns några parkeringsmöjligheter (fanns det absolut inte förut heller) och dit det är svårt att ta sig kollektivt. Tidningarna snokade reda på att kontoret skulle inrymmas i en fastighet som stått tom mycket länge, utan hyresgäst, och som ägs av en parlamentsledarmot som uppenbarligen behövde lite cash. Stället renoverades för stora statliga summor.
Jag är inte förvånad alls. Bara väldigt tacksam att slippa det förra råtthålet. Här var det fräscht och nya bänkar att sitta på. Det tog lite längre tid än tidigare, men det verkar vara mer struktur. Hela processen har visst snabbats på för visumen skall vara klara att hämta redan idag 16.30.
söndag 27 februari 2011
Stor nog att resa själv!
I dag har jag bokat flygbiljett för Nora som skall flyga ensam till Nice i sommar. Där skall hon vara tillsammans med kära vännen A och hennes familj under 1 vecka. De flyger tillsammans hem så det blir bara ensamt en väg. Nora är så lycklig, så lycklig!!
Jag kan inte låta bli att tänka att det inte var så länge sedan hon var liten som Alfred och nu är hon stor nog att flyga själv och räknas som VUXEN när man bokar flyget.
Det kommer såklart att gå jättebra. Flyget går från Landvetter och där har hon ju varit ett antal gånger på senare tid, vilket känns tryggt. Skönt också att det är direktflyg. Vet dock inte om engelskan hjälper när det handlar om Frankrike, men det känns ändå bra.
Tack gulliga familjen G för att hon får komma♥
Jag kan inte låta bli att tänka att det inte var så länge sedan hon var liten som Alfred och nu är hon stor nog att flyga själv och räknas som VUXEN när man bokar flyget.
Det kommer såklart att gå jättebra. Flyget går från Landvetter och där har hon ju varit ett antal gånger på senare tid, vilket känns tryggt. Skönt också att det är direktflyg. Vet dock inte om engelskan hjälper när det handlar om Frankrike, men det känns ändå bra.
Tack gulliga familjen G för att hon får komma♥
lördag 26 februari 2011
Finito
I dag kan vi finally bocka av spisservicen. Spisen såg förfärlig ut under skalet och brännarmunstycken byttes ut och så rostsanerades den. Nu brinner det så fina jämna lågor och den är lätt att knäppa på. Den skall tydligen servas var 6 månad (liten service) och varje år (stor).
Mitt sista ryck fick jag i morse och ringde även efter service på RO (Reverse Osmosis metod)-vattenrenaren. Vattenreningsservicemannen kom i eftermiddags och sa typ OJ och Hmm och sen sa han att filtren skall ses över var 6:e månad och bytas varje år (och det har inte gjorts sedan vi flyttade in i april 2009)! TUR att ingen blivit sjuk av vattnet. Vattenmannen sa förresten det jag länge har tänkt - att det ROfiltrerade vattnet är mycket renare än vattnet i bubblorna (stora 20 liters flaskor). Kontrollen är visst bristfälling på flera ställen där de fylls med vatten. Inte förvånad.
Mitt sista ryck fick jag i morse och ringde även efter service på RO (Reverse Osmosis metod)-vattenrenaren. Vattenreningsservicemannen kom i eftermiddags och sa typ OJ och Hmm och sen sa han att filtren skall ses över var 6:e månad och bytas varje år (och det har inte gjorts sedan vi flyttade in i april 2009)! TUR att ingen blivit sjuk av vattnet. Vattenmannen sa förresten det jag länge har tänkt - att det ROfiltrerade vattnet är mycket renare än vattnet i bubblorna (stora 20 liters flaskor). Kontrollen är visst bristfälling på flera ställen där de fylls med vatten. Inte förvånad.
Fortsätter i samma anda
Igår kom en trupp elektriker, givetvis efter påminnelse, och bytte ytterligare 6 taklampor som sitter på hög höjd. Själva chefselekrikern ("min kompis") var på plats och övervakade så att jag blev nöjd, eller??.... Han påpekade stolt att han hade skickat sin längsta elektriker för att det skulle gå att nå från stegen:) Badrumsfläkten, strömbrytarna, och några uttag fixades till. När de skulle gå fick jag i vanlig ordning själv bestämma vad jag tyckte att jobbet var värt (förutom strömbrytarna som hade fast pris). De fick motsvarande 40 kr för jobbet, vilket är rena fickpengar för dem, eller typ dricks (och säkert alldeles för mycket). De är anställda och avlönade av området.
När inte chefen är med så ber de en bara att skriva på en lapp och väntar sig aldrig några pengar, men jag har en känsla av att han är med just för att ordna lite extrapengar och kanske inte alls för att ha någon kvalitetskontroll av utfört arbete.....
Inspirerad av flytet ringde jag i går eftermiddag till gasfirman och undrade var de blev av. Fattade inte mycket av det hans svarade, men han lovade i alla fall att de skulle komma under gårdagen. De kom idag. De fixade problemet men meddelade via vår maid att gasspisen är i akut behov av service. Jag fick iväg ett meddelande till husägarens Handyman och till min stora förvåning dök spisservcemännen upp här efter ett par timmar. Även de konstaterade att spisen var i urselt skick och meddelade att full service, inklusive delar, (skall göras i morgon) kommer att kosta rs ca. 750, en dryg hundralapp. Han såg lite bekymrat på mig och sa att det innebär att jag inte kan använda spisen under 2 timmar i morgon och att vi får gå outside och äta om vi behöver. Inga problem. Jag tror att det måste stå nåt alltid och koka på indiska spisar eftersom han var så bekymrad över detta kokbortfall.
En gasflaska har också blivit bytt idag, så just nu är detta ett hus med mycket få problem. Elektrikern sa dock att jag snart kommer att få problem igen. Han rynkade på näsan åt de glödlampor som chauffören kommit hem med och sa att jag absolut måste köpa OSRAM eller PHILIPS nästa gång.
Eftersom jag har Anthu här hemma, så kan jag lämna huset även om jag väntar leveranser av nåt eller besök. Medan gasen fixades här hemma satt Alfred och jag på supergulliga Maggans terrass och åt en helt underbar semla som hon hade bakat idag.
Lite matinköp & inköp av benskydd och fotbollsstrumpor har jag också hunnit med (Erik har börjat fotbollsträning på lördagar).
I kväll har vi haft besök av en tidigare kollega till Patrik.
När inte chefen är med så ber de en bara att skriva på en lapp och väntar sig aldrig några pengar, men jag har en känsla av att han är med just för att ordna lite extrapengar och kanske inte alls för att ha någon kvalitetskontroll av utfört arbete.....
Inspirerad av flytet ringde jag i går eftermiddag till gasfirman och undrade var de blev av. Fattade inte mycket av det hans svarade, men han lovade i alla fall att de skulle komma under gårdagen. De kom idag. De fixade problemet men meddelade via vår maid att gasspisen är i akut behov av service. Jag fick iväg ett meddelande till husägarens Handyman och till min stora förvåning dök spisservcemännen upp här efter ett par timmar. Även de konstaterade att spisen var i urselt skick och meddelade att full service, inklusive delar, (skall göras i morgon) kommer att kosta rs ca. 750, en dryg hundralapp. Han såg lite bekymrat på mig och sa att det innebär att jag inte kan använda spisen under 2 timmar i morgon och att vi får gå outside och äta om vi behöver. Inga problem. Jag tror att det måste stå nåt alltid och koka på indiska spisar eftersom han var så bekymrad över detta kokbortfall.
En gasflaska har också blivit bytt idag, så just nu är detta ett hus med mycket få problem. Elektrikern sa dock att jag snart kommer att få problem igen. Han rynkade på näsan åt de glödlampor som chauffören kommit hem med och sa att jag absolut måste köpa OSRAM eller PHILIPS nästa gång.
Eftersom jag har Anthu här hemma, så kan jag lämna huset även om jag väntar leveranser av nåt eller besök. Medan gasen fixades här hemma satt Alfred och jag på supergulliga Maggans terrass och åt en helt underbar semla som hon hade bakat idag.
Lite matinköp & inköp av benskydd och fotbollsstrumpor har jag också hunnit med (Erik har börjat fotbollsträning på lördagar).
I kväll har vi haft besök av en tidigare kollega till Patrik.
torsdag 24 februari 2011
Rälsen är BORTA
Dagens överraskning hos tandläkaren. En u t f ö r l i g beskrivning av händelseförloppet finns på Noras blog.
onsdag 23 februari 2011
En dag med sällan skådad effektivitet
I morse kl. 07 sändes Ulla & Anders iväg till flygplatsen för 6 dagar i norra Indien och för mig var det verkligen dags att ta tag i praktiska saker som jag aktivt förträngt under lång tid. En massa lampor har slocknat här senaste månaden, Noras A/C fungerade inte, flera strömbrytare är kassa, badrumsfläkten glappar, en spotlight i vår garderobsgång glappar och spisen läcker gas (som vanligt).
09.30 stod A/C killen på trappan och efter ett par timmar var Noras A/C fixad med nybytt kompressor och påfylld med gas.
En stund senare såg jag "min kompis chefselektrikern" (han som var så imponerad av maskroslampan och såg till att den kom upp) gå förbi. For ut och håvade in honom i huset och visade honom allt som inte fungerar. Han lovade att skicka en elektriker 1 pm. Givetvis kom ingen elektriker 1 pm, men väl 3 pm efter att jag ringt och påmint. Under tiden hade jag skickat iväg Santhosh för glödlampsinköp. 15 av varje sort + halogenlampor. Jag bytte 14 st själv, men vissa fick elektrikerna ta hand om då jag fick glaskulan i handen och sockeln satt kvar i 3 lampor. Även halogenspotarna fick de byta. Det gick väl sådär. Tur att man är där och övervakar. Elektrikern fick med viss möda ur den gamla lampan, men när han satte i den nya så hängde den helt löst och någon sköld hade han inte satt på. Han hävdade att den inte passade, vilket den såklart gjorde. Han gjorde 4 försök innan jag blev nöjd och det såg ut som innan.
Eriks badrumslampa lyckades de inte ens få ner. Lamporna i det här huset är så komplicerade och innehåller en massa fula delar som skall passas ihop med varandra och gärna med en glaskupa också. Jag har haft loss 5 lampglas idag och diskat rent från massor av flygfän, men det är en konst att få ihop allt igen.
I morgon skall elektrikerna återkomma och fixa strömbrytare och glapp och byta lampor på hög höjd. Dessutom har vi en kontakt vid golvet alldeles bredvid badkaret. Ur den kontakten sticker det ut två trådar =0!
Jag har också ringt gasfirman om spisläckaget och de skall komma i morgon (säger de).
Mitt på dagen ringde också myggnätsmannen och sa att han tänke komma med myggnäten. Hoppsan. Kan knappt tro att de faktiskt nu äntligen har blivit installerade och hissgardinerna i sovrummen tillbakasatta på modifierad plats (av Patrik).
Det har hänt saker även på utsidan. I går ringde jag underhållsavdelningen då en betongplatta på trottoaren vid vår uppfart vittrat sönder och det var ett stort hål där, lagom för en barnfot att fastna i. Detta har de fixat med hela dagen idag och säkert tar det hela dagen i morgon också.
Och så har jag tvättat rent fläkten i vårt sovrum. Efter den övningen var jag helt genomsvettig. Det är högt och vingligt (vågade inte låta maiden gå upp på stegen) och ett ganska obehagligt jobb men nu är det gjort och efter det hade jag inte längre några betänkligheter över att jag missade morgonens aerobicspass.
Jag har haft en FID. Flyt Indisk Dag!
09.30 stod A/C killen på trappan och efter ett par timmar var Noras A/C fixad med nybytt kompressor och påfylld med gas.
En stund senare såg jag "min kompis chefselektrikern" (han som var så imponerad av maskroslampan och såg till att den kom upp) gå förbi. For ut och håvade in honom i huset och visade honom allt som inte fungerar. Han lovade att skicka en elektriker 1 pm. Givetvis kom ingen elektriker 1 pm, men väl 3 pm efter att jag ringt och påmint. Under tiden hade jag skickat iväg Santhosh för glödlampsinköp. 15 av varje sort + halogenlampor. Jag bytte 14 st själv, men vissa fick elektrikerna ta hand om då jag fick glaskulan i handen och sockeln satt kvar i 3 lampor. Även halogenspotarna fick de byta. Det gick väl sådär. Tur att man är där och övervakar. Elektrikern fick med viss möda ur den gamla lampan, men när han satte i den nya så hängde den helt löst och någon sköld hade han inte satt på. Han hävdade att den inte passade, vilket den såklart gjorde. Han gjorde 4 försök innan jag blev nöjd och det såg ut som innan.
Eriks badrumslampa lyckades de inte ens få ner. Lamporna i det här huset är så komplicerade och innehåller en massa fula delar som skall passas ihop med varandra och gärna med en glaskupa också. Jag har haft loss 5 lampglas idag och diskat rent från massor av flygfän, men det är en konst att få ihop allt igen.
I morgon skall elektrikerna återkomma och fixa strömbrytare och glapp och byta lampor på hög höjd. Dessutom har vi en kontakt vid golvet alldeles bredvid badkaret. Ur den kontakten sticker det ut två trådar =0!
Jag har också ringt gasfirman om spisläckaget och de skall komma i morgon (säger de).
Mitt på dagen ringde också myggnätsmannen och sa att han tänke komma med myggnäten. Hoppsan. Kan knappt tro att de faktiskt nu äntligen har blivit installerade och hissgardinerna i sovrummen tillbakasatta på modifierad plats (av Patrik).
Det har hänt saker även på utsidan. I går ringde jag underhållsavdelningen då en betongplatta på trottoaren vid vår uppfart vittrat sönder och det var ett stort hål där, lagom för en barnfot att fastna i. Detta har de fixat med hela dagen idag och säkert tar det hela dagen i morgon också.
Och så har jag tvättat rent fläkten i vårt sovrum. Efter den övningen var jag helt genomsvettig. Det är högt och vingligt (vågade inte låta maiden gå upp på stegen) och ett ganska obehagligt jobb men nu är det gjort och efter det hade jag inte längre några betänkligheter över att jag missade morgonens aerobicspass.
Jag har haft en FID. Flyt Indisk Dag!
To cross the line
Följande mail kom från skolan i måndags kväll:
"Dear Parents,
1.There was a surprise check conducted on students today. We have confiscated make up items, deodorants, PSPs, Ipods and cell phones...................
Regards
Maj Kunal Kuttappa"
Konfiskera deodorant ??????????? Nog för att många indier har ett osunt förhållande till deodorant (dvs. inte använder det alls), och därmed luktar svett något kopiöst, men det behöver ju inte uppmuntras.
Jag kunde inte låta bli (och så fick skolans rektor en kopia också):
"Maj Kunal Kuttappa,
I do understand that you confiscate make up, PSPs and similar electronical items, but isn't it to cross the line when you confiscate deodorants? THAT is NOT a make up. That is for students to feel fresh - both for themselves and their environment.
Regards
Lena Woodrow"
Och idag hade jag fått svar!
" Dear Ms Lena,
I completely understand your point, we will not confiscate deodorants.
Regards
Maj Kunal Kuttappa"
Tjoho! Bara att få ett svar är en bedrift och att sedan få rätt också - DET är stort när det gäller Indus.
"Dear Parents,
1.There was a surprise check conducted on students today. We have confiscated make up items, deodorants, PSPs, Ipods and cell phones...................
Regards
Maj Kunal Kuttappa"
Konfiskera deodorant ??????????? Nog för att många indier har ett osunt förhållande till deodorant (dvs. inte använder det alls), och därmed luktar svett något kopiöst, men det behöver ju inte uppmuntras.
Jag kunde inte låta bli (och så fick skolans rektor en kopia också):
"Maj Kunal Kuttappa,
I do understand that you confiscate make up, PSPs and similar electronical items, but isn't it to cross the line when you confiscate deodorants? THAT is NOT a make up. That is for students to feel fresh - both for themselves and their environment.
Regards
Lena Woodrow"
Och idag hade jag fått svar!
" Dear Ms Lena,
I completely understand your point, we will not confiscate deodorants.
Regards
Maj Kunal Kuttappa"
Tjoho! Bara att få ett svar är en bedrift och att sedan få rätt också - DET är stort när det gäller Indus.
tisdag 22 februari 2011
Bröllopsbilder
Kokosnöten som delades ut till alla vid hemgång
Det vackra brudparet
Bangalore Palace vackert dekorerat med ljusslingor
Min nya Sari i svart siden & chiffong. Livet är enaxlat (heter det så?) och kantat med tofsar och dekorationer i siden. Nästan hela den 6-7 meter långa sarin är sidenkantad. Designern sa att jag måste ha nåt färgglatt på fötterna och då passade det ju fint med skor som jag lånat från min syster (långtidslån?). Halsband till det här är lite överkurs, men mina Lanvinörhängen från h&m passar perfekt.
Söta Nora i vacker sari. Ulla hade handlat fin kurta i Cochin. Så fin att silkesmaskarna fortfarande arbetade på den när hon skulle klä på sig den :) Patrik valde (efter att ha varit enda man i kurta på tidigare två bröllop) att köra en säker klädsel. Anders hade kort kurta som matchade frun fint.
Mottagningen hölls på palatsets borggård under tygtak. Allt var vackert dekorerat med hundratals blomsterarrangemang.
Ministerbilar
Och ja, det är meningen att det skall vara långt avstånd mellan de två saribilderna. Jag såg väldigt kort och avklippt ut mot den svarta bakgunden när bilderna satt tätt ihop. Ni får tänka er mellanpartiet...
måndag 21 februari 2011
Svårt att hitta ett större bröllop
Ska man ta med sina gäster (Ulla & Anders) på indiskt bröllop så är det ju bäst att slå på stort. Det hade i alla fall Labour Minister i Karnataka gjort när han ordnade bröllop för sin son på Bangalore Palace igår.
Uppklädda till tänderna for vi iväg för att gratulera. "No gifts, Only blessings" stod angivet på inbjudningskortet. Eftersom vi antog att man inte skulle komma i tid, så var vi medvetet lite lagom sena. Mottagningen började 19. Klockan 19 var vi bara halvvägs och då ringde Patriks kollegor och undrade var vi var. De var i tid. (När vi var på bröllop i Mysore så var vi exakt punktliga, men då var kollegorna 1½ timma sena och kom således i perfekt tid den gången....) Det skulle visa sig att vi hade ordnat perfekt timing. Vi klev in på mottagningen precis när kollegorna köat i nära en timma för att lämna sina gratulationer. Vi blev smidigt upplotsade på scenen, Patrik fick ta över blommorna från någon som burit på dem i kön i 1 timma, överlämnade blommor, gratulerade brudparet och så fotograferades vi tillsammans med brudparet av 10 fotografer. Snabbt & effektivt.
Vi lotsades sedan vidare in i en V.I.P matavdelning där det bjöds på vegetarisk middag. Vi var klara med maten lagom till att det började fyllas på med folk. Totalt var gästantalet beräknat till omkring 10 000! Vi väckte i vanlig ordning en del uppmärksamhet och vi såg inga andra västerlänningar bland gästerna under den tiden vi var där. Några kommenterade våra saris och sa att de var vackra. Anthu hade klätt på mig och fått fast allt tyg (6-7 meter) så bra att det kändes tryggt och ungefär som att ha klänning på sig.
Det var gott om ministrar på plats och Chief Minister anlände med sitt 10 bilar följe i samma minut som vi kom. Av den interna TV bevakningen såg vi att han gjorde en snabbvisit och for iväg igen efter ca 15 minuter. Han behövde heller inte stå i kö:)
Efter en dryg timma lämnade även vi tillställningen medan vi nästan tyckte lite synd om brudparet som utan paus stod och tog emot en aldrig sinande ström av gratulanter i timmar.
Nästan alla gratulanter hade med sig blommor. Efter fotograferingen med brudparet och gästen som överlämnat blommorna skickades blommorna diskret bakåt och hamnade i en stor hög.
På vägen ut delades det ut en kokosnöt var till alla gäster.
(Bilder kommer men det fungerar inte för tillfället att lägga upp)
Uppklädda till tänderna for vi iväg för att gratulera. "No gifts, Only blessings" stod angivet på inbjudningskortet. Eftersom vi antog att man inte skulle komma i tid, så var vi medvetet lite lagom sena. Mottagningen började 19. Klockan 19 var vi bara halvvägs och då ringde Patriks kollegor och undrade var vi var. De var i tid. (När vi var på bröllop i Mysore så var vi exakt punktliga, men då var kollegorna 1½ timma sena och kom således i perfekt tid den gången....) Det skulle visa sig att vi hade ordnat perfekt timing. Vi klev in på mottagningen precis när kollegorna köat i nära en timma för att lämna sina gratulationer. Vi blev smidigt upplotsade på scenen, Patrik fick ta över blommorna från någon som burit på dem i kön i 1 timma, överlämnade blommor, gratulerade brudparet och så fotograferades vi tillsammans med brudparet av 10 fotografer. Snabbt & effektivt.
Vi lotsades sedan vidare in i en V.I.P matavdelning där det bjöds på vegetarisk middag. Vi var klara med maten lagom till att det började fyllas på med folk. Totalt var gästantalet beräknat till omkring 10 000! Vi väckte i vanlig ordning en del uppmärksamhet och vi såg inga andra västerlänningar bland gästerna under den tiden vi var där. Några kommenterade våra saris och sa att de var vackra. Anthu hade klätt på mig och fått fast allt tyg (6-7 meter) så bra att det kändes tryggt och ungefär som att ha klänning på sig.
Det var gott om ministrar på plats och Chief Minister anlände med sitt 10 bilar följe i samma minut som vi kom. Av den interna TV bevakningen såg vi att han gjorde en snabbvisit och for iväg igen efter ca 15 minuter. Han behövde heller inte stå i kö:)
Efter en dryg timma lämnade även vi tillställningen medan vi nästan tyckte lite synd om brudparet som utan paus stod och tog emot en aldrig sinande ström av gratulanter i timmar.
Nästan alla gratulanter hade med sig blommor. Efter fotograferingen med brudparet och gästen som överlämnat blommorna skickades blommorna diskret bakåt och hamnade i en stor hög.
På vägen ut delades det ut en kokosnöt var till alla gäster.
(Bilder kommer men det fungerar inte för tillfället att lägga upp)
lördag 19 februari 2011
Att titta på en KOBRA
Med ett krampaktigt tag i kameraväskan (hur den nu skulle kunna hjälpa mig) tog jag mig en titt, eller faktiskt tre ormtittar på inburade ormar när vi besökte Banhergatta National Park. En kobra (C fångade mig visst i det ögonblicket), ca 20 cm på mitten av en Indisk Pyton och en 3 meter lång Rat Snake. Den är inte farlig, men väldigt äcklig i mina ögon. Det blev såklart inte tal om några kort, men jag är faktiskt lite stolt över mig själv.Min ormfobi har nog gått från att i Sverige vara koncentrerad på utseende och rörelsefobi, till att här faktisk bli mer sund. Jag är nog mest rädd nu för att ormarna faktiskt är livsfarliga här. Man får liksom inte en andra chans om man råkar sätta tassen på en.
Om jag var hemma i Göteborg nu skulle jag........
......ha gått på Röhsskas Coctailutställning!
Men jag kanske har tur. Enligt GP visas den även i sommar (14/6 tom 2/10).
Men jag kanske har tur. Enligt GP visas den även i sommar (14/6 tom 2/10).
Tyst & Tomt
Det är lite sorgligt idag. Våra vänner har åkt och tomhetskänslan, som vi inte gillar, har infunnit sig :( Vi har haft det så mysigt och roligt och har många härliga minnen tillsammans.
Vi syns till sommaren!
Vi syns till sommaren!
fredag 18 februari 2011
Vi har slagit av på takten
Efter två intensiva veckor var det dags att slå av lite på takten inför lördagens kommande hemresa för vår gästfamilj. Vi kan ju inte skicka hem dem alldeles trötta!
Medan jag gick iväg på ett träningspass där det åktes fiktiva skridskor & skidor på papptallrikar (den tekniken få jag beskriva någon annan gång, men det känns i lår & rumpa idag:) gjorde sig familjen A redo för en pooldag/"ta-hand-om-mammor-dag" med manikyr, pedikyr, trådning av ögonbryn och 60 min underbar aroma ansiktsbehandling/ansiktsmassage. Efter den ansiktsbehandlingen känner man sig helt groggy och har verkligen lust att sova en stund. Otroligt avslappnande.
Idag skall L & L följa med våra barn till skolan en halvdag. C & jag satsar på en pooldag tillsammans med småkillarna och så blir det indisk vegetarisk lunch här hemma som Anthu skall laga.
Patrik pratade igår med sin mamma & Anders, som då befann sig på en flodbåt i Backwater i Kerala. De hade det enligt rapport mycket bra och avslappnande med god mat och 4 båtpersonal som passade upp på bara dem. Sådant skulle man ju lätt kunna vänja sig vid......tur att det bara är ett dygn på den flodbåten:)
Medan jag gick iväg på ett träningspass där det åktes fiktiva skridskor & skidor på papptallrikar (den tekniken få jag beskriva någon annan gång, men det känns i lår & rumpa idag:) gjorde sig familjen A redo för en pooldag/"ta-hand-om-mammor-dag" med manikyr, pedikyr, trådning av ögonbryn och 60 min underbar aroma ansiktsbehandling/ansiktsmassage. Efter den ansiktsbehandlingen känner man sig helt groggy och har verkligen lust att sova en stund. Otroligt avslappnande.
Idag skall L & L följa med våra barn till skolan en halvdag. C & jag satsar på en pooldag tillsammans med småkillarna och så blir det indisk vegetarisk lunch här hemma som Anthu skall laga.
Patrik pratade igår med sin mamma & Anders, som då befann sig på en flodbåt i Backwater i Kerala. De hade det enligt rapport mycket bra och avslappnande med god mat och 4 båtpersonal som passade upp på bara dem. Sådant skulle man ju lätt kunna vänja sig vid......tur att det bara är ett dygn på den flodbåten:)
onsdag 16 februari 2011
Jag har skolkat..........
............från mitt värdinne & guideuppdrag idag och lät gästerna fara iväg själva till Nandi Hills (utsiktsberg/apberg/vindruvsodlingar/tempel). I samma bil for Ulla & Anders till flygplatsen för några dagar i Kerala (Nandi Hills och flygplatsen ligger relativt nära varandra). Själv tog jag chansen att gå iväg på ett behövligt aerobicspass.
Alfred njuter nog av en dag hemma och övar otröttligt på att krypa upp och ner från soffan på olika sätt.
På söndag har vi blivit inbjudna på stort bröllop på Bangalore Palace. Labour Ministers son gifter sig. Trevligt för Ulla & Anders att få vara med om ett indiskt bröllop i storformat och trevligt för mig att få användning av min nya Saree (som nu äntligen verkar färdig och skall hämtas på lördag:)
Alfred njuter nog av en dag hemma och övar otröttligt på att krypa upp och ner från soffan på olika sätt.
På söndag har vi blivit inbjudna på stort bröllop på Bangalore Palace. Labour Ministers son gifter sig. Trevligt för Ulla & Anders att få vara med om ett indiskt bröllop i storformat och trevligt för mig att få användning av min nya Saree (som nu äntligen verkar färdig och skall hämtas på lördag:)
Om Namah Shivaya
En intensiv dag startade i ett tempel (eller kanske rättare ett sorts nöjesparkstempel). En mycket underlig plats bakom köpcentret Total med ingång till templet från deras parkeringshus. För rs 100 ingår det aktiviteter under tempelturen. Skorna måste tas av vid entrén. De vill helst att man checkar in dem, men vi tryckte ner dem i våra ryggsäckar. Kändes inte så lockande att gå igenom hela parkeringshuset barfota för att checka ut skorna igen (Tack M för den informationen).
Turen började med att man skulle stoppa 108 mynt, präglade med O.N.S (se rubrik) i 108 urnor och samtidigt upprepa mantrat Om Namah Shivaya 108 gånger. Jag kan erkänna att vi fuskade med detta omgående. C och jag delade myntburk och la väl i ungefär hälften var.
Därefter var det dags att knyta välsignelsearmband (dessa delades ut vid entrén) på träd, alternativt trappräcke, och samtidigt önska sig något. Vi tråcklade oss sedan upp för en smal trappa. Med en bäbis på magen i bärsele och en tjock ryggsäck på ryggen var det minst sagt en trång övning och värre skulle det bli. Efter trappan kom smala fiktiva grottgångar med trappor och i mörker. Det ser inte mörkt ut på bilderna men det var nästan svart härinne. På sidorna av grottgångarna var det olika religiösa hinduiska symboler som rörde sig och lät. Kobran passerades med ett stort brysselsteg kan jag säga.
Efter ungefär halva vägen nådde vi isen som skulle vidröras för välsignelse. Man stod då även barfota på ett isigt och halt golv. Alfred verkar ha förträngt den bistra vintern i Sverige och såg lätt chockad ut när han rörde isen. Efter en hal trappa och ytterligare mörka smågångar kom vi äntligen ut. Ett Indiskt Gasten var avklarat.
Efter denna tur behövde vi nog en välsignelse till för utanför "grottan" stod en helig man och utförde Pooja. Vi lämnade våra påsar med bananer, kokosnöt och annan växtlighet som vi köpt vid ingången och fick sedan hälla mjölk på en helig sten medan samma mantra som tidigare skulle upprepas. Den heliga mannen hade lite bestyr med C innan han tyckte att hon fick till ordföljden rätt :)
Efter ytterligare en trång gång, kastade guldmynt, eldade pinnar och ett varv med rökelse var vi färdiga med den spännande tempelturen.
Hungriga åkte vi vidare för födelsedagslunch på Hard Rock Café Bengaluru. Yngsta dottern L i familjen A fyllde 10 år i går. Personalen kom med glass med ljus i och sjöng för L. Väldigt lyckat.
Efter lunchen återstod en del "nödvändigt" shoppande för gästerna då detta var sista turen till stan.
Utmattade återvände vi hem vid 18. Precis i tid för att hinna duscha av oss stads- och tempeldammet innan farmor Ulla & Anders anlände från Sverige. Trevligt att ha dem här!
Kvällen avslutades med god födelsedagsmiddag för L.
Turen började med att man skulle stoppa 108 mynt, präglade med O.N.S (se rubrik) i 108 urnor och samtidigt upprepa mantrat Om Namah Shivaya 108 gånger. Jag kan erkänna att vi fuskade med detta omgående. C och jag delade myntburk och la väl i ungefär hälften var.
Därefter var det dags att knyta välsignelsearmband (dessa delades ut vid entrén) på träd, alternativt trappräcke, och samtidigt önska sig något. Vi tråcklade oss sedan upp för en smal trappa. Med en bäbis på magen i bärsele och en tjock ryggsäck på ryggen var det minst sagt en trång övning och värre skulle det bli. Efter trappan kom smala fiktiva grottgångar med trappor och i mörker. Det ser inte mörkt ut på bilderna men det var nästan svart härinne. På sidorna av grottgångarna var det olika religiösa hinduiska symboler som rörde sig och lät. Kobran passerades med ett stort brysselsteg kan jag säga.
Efter ungefär halva vägen nådde vi isen som skulle vidröras för välsignelse. Man stod då även barfota på ett isigt och halt golv. Alfred verkar ha förträngt den bistra vintern i Sverige och såg lätt chockad ut när han rörde isen. Efter en hal trappa och ytterligare mörka smågångar kom vi äntligen ut. Ett Indiskt Gasten var avklarat.
Efter denna tur behövde vi nog en välsignelse till för utanför "grottan" stod en helig man och utförde Pooja. Vi lämnade våra påsar med bananer, kokosnöt och annan växtlighet som vi köpt vid ingången och fick sedan hälla mjölk på en helig sten medan samma mantra som tidigare skulle upprepas. Den heliga mannen hade lite bestyr med C innan han tyckte att hon fick till ordföljden rätt :)
Efter ytterligare en trång gång, kastade guldmynt, eldade pinnar och ett varv med rökelse var vi färdiga med den spännande tempelturen.
Hungriga åkte vi vidare för födelsedagslunch på Hard Rock Café Bengaluru. Yngsta dottern L i familjen A fyllde 10 år i går. Personalen kom med glass med ljus i och sjöng för L. Väldigt lyckat.
Efter lunchen återstod en del "nödvändigt" shoppande för gästerna då detta var sista turen till stan.
Utmattade återvände vi hem vid 18. Precis i tid för att hinna duscha av oss stads- och tempeldammet innan farmor Ulla & Anders anlände från Sverige. Trevligt att ha dem här!
Kvällen avslutades med god födelsedagsmiddag för L.
söndag 13 februari 2011
2 mammor & 6 barn i Goa
Då för man ingen anonym eller tillbakadragen tillvaro precis. Det har lyfts på ett och annat ögonbryn och man riktigt ser hur hjärnorna arbetar för att de skall få ihop det. Flera gånger har jag fått svara på var min man är, var C:s man är, om min man är indier eftersom vi bor i Bangalore (? jag bara undrar om det verkar så med de blonda barnen.....)
Vi har haft en härlig långhelg vid havet. Hotellet låg vackert praktiskt taget på stranden och på restaurangen serverades väldigt god mat som knappt kostade något. Där kunde man sitta och se solen gå ner och dricka vin eller kall öl.
Det har fungerat över förväntan att resa med alla barn. Självklart har det funnits mindre kortvariga dippar bland både stora och små, men ändå färre än vad jag väntat. Första dippen kom för vår familj vid anblicken av vårt hotellrum. Det var minst sagt väldigt basic med ett ganska sunkigt badrum och en livsfarlig TRAPPA upp till ett sovloft där Erik omedelbart slog huvudet rejält i betongtaket. (Sen var det ingen som kunde tänka sig att sova däruppe=4 i en dubbelsäng nere). Dessutom fanns en brant TRAPPA ner till marknivå precis utanför ingången till rummet. Trappor och Alfred är inget vinnande koncept. Övervåningen stängdes effektivt av med en rejäl resväska som blockerade trappan och så var det hökvakt på att alla som gick in i vårt rum stängde dörren efter sig. Men hur det än är så bor man in sig och det fungerade OK. C var betydligt nöjdare med sitt rum som tur var.
Vi gjorde ett litet försök att gå upp till byn på fredagseftermiddagen, men det kändes helt livsfarligt på grund av trafiksituationen. Vi vände snabbt hem efter att ha prutat ner ett par flipflop till dottter L nästan oanständigt mycket - från rs 1800 till rs 200!
I går kväll tog vi en taxi (alla 8 i en bil och ingen lyfter det minsta på ett enda ögonbryn) och tog oss till en nattmarknad. Mysigt och dekorerat med fina lampor, men alla dessa tjatiga försäljare bli man galen av. Vi strosade runt en dryg timma innan vi tog samma taxi tillbaka.
Alfred hittade en liten pall att vila på i sina indiska små byxor. (Även E har numer likadana lilarandiga byxor i något större storlek. Luftigt!)I dag ägnades morgonen åt sol och bad och eftermiddagen åt hemresan som delvis var en galen bilfärd i taxi (samma chaufför som gårdagskvällen) modell baby-ambulans. Hör knödde vi in oss alla 8 + våra 5 väskor och transporterades som sillar till flygplatsen på delvis krokiga, branta vägar. Taxin hade blått sammetstak med vågmönster. DET är Indien!
Vi har verkligen skrattat mycket under hela resan. Många roliga och dråpliga situationer och kommentarer. Mest skrattade vi nog ändå i den här taxin påväg till flygplatsen. I de sista backarna upp mot flygplatsen kändes det som att vi skulle få putta upp bilen när den hostade trött i varje brant krök. (Eller kanske var det ännu roligare när lille W helt oavsiktligt fällde en bambuväxt i kruka utanför flygplatsen:)Mer bilder kommer i ett album i högerspalten å det snaraste. Mer att läsa och se om resan finns här.
lördag 5 februari 2011
Håll dig på mattan!
Alfred har en ny lek tillsammans med barnen. Det började med att Erik och Jakob la sig på stora mattan i hallen och låg alldeles stilla. Då gjorde Alfred samma sak. La sig bredvid dem alldeles stilla. Han tycker det är så roligt! Nu fungerar det med vem som helst. Lägger man sig på mattan så lägger han sig bredvid. Det är så gulligt.
Men det verkar finnas just ett villkor på med den här leken.
L som är på besök la sig på marmorgolvet i köket. Alfred tittade på henne en stund. Sen kröp han iväg till mattan och la sig där...........
Men det verkar finnas just ett villkor på med den här leken.
L som är på besök la sig på marmorgolvet i köket. Alfred tittade på henne en stund. Sen kröp han iväg till mattan och la sig där...........
torsdag 3 februari 2011
En åksjuk familj har checkat in
I morse kl 04 satte vi oss i bilen för att åka och hämta upp familjen A på flygplatsen. Hungriga och trötta och lite åksjuka redan från flyget satte vi oss alla i bilen för hemfärd. Det gick bra en stund, men sen tog åksjukan över igen hos några barn i familjen A. Stackare.
Väl hemma har dagen bestått av lite sömn och slappande vid poolen. Ingen kräks längre. I morgon startar vi med lite shopping - men först åksjuketabletter till frukost!
Väl hemma har dagen bestått av lite sömn och slappande vid poolen. Ingen kräks längre. I morgon startar vi med lite shopping - men först åksjuketabletter till frukost!
onsdag 2 februari 2011
Tidigt i morgon bitti kommer kärt besök från Swiden
En av mina bästra vänner C och barnen, L, L o W kommer i morgon bitti! Det skall verkligen bli kul. De stannar i 16 dagar. Nästa torsdag åker C & jag och alla barn till Goa för en långhelg med sol och havsbad. Patrik stannar hemma och jobbar (och golfar hela helgen skulle jag tro...:)
Välkomna till Indien!
Välkomna till Indien!
tisdag 1 februari 2011
Terroriststämplad fru
I dag stod det i tidningen om en Pakistansk man i Storbritannien som arbetade för immigrationsmyndigheten och som var så trött på sin fru att han passade på att sätta upp henne på en terroristlista när hon var på semesterresa till sitt hemland. När hustrun skulle lämna Pakistan och återvända till Storbritannien blev hon stoppad på flygplatsen och avvisad utan förklaring. Hon försökte få hjälp av sin man, men han sa bara att han skulle se vad han kunde göra. Inget hände (av förklarliga skäl).
Hustrun stod på terroristlistan i 3 år till det hela uppdagades i samband med att mannen skulle på ett tjänsteuppdrag som krävde en högre säkerhetskontroll. Man undrade då varför hustrun var terroriststämplad. Det hela uppdagades och mannen blev omgående avskedad och frun rentvådd.
Nu grunnar man på ett lämpligt straff åt mannen. Terroristämpel kanske?
Hustrun stod på terroristlistan i 3 år till det hela uppdagades i samband med att mannen skulle på ett tjänsteuppdrag som krävde en högre säkerhetskontroll. Man undrade då varför hustrun var terroriststämplad. Det hela uppdagades och mannen blev omgående avskedad och frun rentvådd.
Nu grunnar man på ett lämpligt straff åt mannen. Terroristämpel kanske?
Nytt modelluppdrag
I går fotades Alfred för BabyShop. 4 olika klädbyten. Ganska obekväma kläder måste jag säga. Det är aldrig några knappar vid halsen på T-shirts och de är trånga och otöjliga. Jeansen är antingen för stora i midjan eller alldeles för trånga trots att längden är bra. Här gillar de attiraljer som skärp och gärna pärlapplikationmer och snören på flickkläderna. Perfekt att tugga på och sätta i halsen. De ville helst att Alfred skulle ha skor på sig, men han är inget vidare på att gå i skor (han är en mockasin-bäbis) och det blev inte lättare precis då det var små kuddar under skon som gjorde att de pep för varje steg. Väldigt typiskt Indien. Minns att jag var på the Cradle när jag väntade Alfred och en liten flicka sprang runt i såna pip skor. Jag höll på att bli galen på det ljudet.
Vid sista fotograferingen fick Alfred ha på sig sina egna jeans som han fick i julklapp av morfar & Birgit och som sitter perfekt. När jag dessutom inför hemgång satte på honom en fin grön body med elefanter på som Alfred har fått av familjen A i Sverige, då tyckte fotogafen att han blev väldigt fin och någon annan gubbe (vem det nu var) undrade om de hade så fina kläder på babyshop. Både Alfred och baby A från Sverige, som också fotades, såg väldigt nöjda ut i sina egna kläder. Det var så märkbart att det tom kommenterades av modellagenten och stylisten.
Det gick i alla fall riktigt bra i går trots att vi var lite trötta av tidsomställningen efter helgens resa. Alfred var nöjd och glad. Får se vad de använder bilderna till. Han tjänar 6000 rs per gång så de stora barnen är allt lite avis på hans inkomster :)
Vid sista fotograferingen fick Alfred ha på sig sina egna jeans som han fick i julklapp av morfar & Birgit och som sitter perfekt. När jag dessutom inför hemgång satte på honom en fin grön body med elefanter på som Alfred har fått av familjen A i Sverige, då tyckte fotogafen att han blev väldigt fin och någon annan gubbe (vem det nu var) undrade om de hade så fina kläder på babyshop. Både Alfred och baby A från Sverige, som också fotades, såg väldigt nöjda ut i sina egna kläder. Det var så märkbart att det tom kommenterades av modellagenten och stylisten.
Det gick i alla fall riktigt bra i går trots att vi var lite trötta av tidsomställningen efter helgens resa. Alfred var nöjd och glad. Får se vad de använder bilderna till. Han tjänar 6000 rs per gång så de stora barnen är allt lite avis på hans inkomster :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
