Barnen nedan träffade jag på, eller kanske skall jag säga att de nästan anföll mig och ville bli fotograferade, utanför butiken på området. Eftersom jag inte hade räknat med att tåget fortfarande var igång så hade jag inte tagit med kameran utan det fick bli fotografering med mobilen. Jag hade satt Alfred i vagnen för att gå och handla lite till middagen. Den lille stackaren blev alldeles ifrån sig av allt oljud och av alla små barn som skulle ta på honom och nypa honom i kinderna. Jag hade full sjå att hålla dem borta från honom samtidigt som de drog i mina armar och ville att jag skulle fota en och en och sedan visa hur de såg ut. När jag väl kunde böja mig och titta ner på Alfred så såg jag stora tårar och jag fick snabbt trängt undan barnen - som ju självklart bara var nyfikna och inte elaka mot honom på något sätt, men inbland kan det bli lite mycket - och släpat upp vagnen uppför trapporna till butiken där vi fick vara ifred. Skulle givetvis ha ställt mig där uppe direkt, men jag tänkte inte så långt. Idag satt Alfred i sin nya vagn och då har jag sämre koll på honom. Det är helt klart en fördel att ha honom vänd mot sig och högre upp så att han sitter lite mer skyddad.
Förresten så läste jag någonstans helt nyligen om en barnläkare som sagt att barn som tillbringar mycket tid i en gåstol - typ Alfreds racer - utsätts för för mycket intryck och att det kan inverka negativt på utvecklingen. Jag tror att den övningen att åka mellan köket, hallen och matrummet här hemma är bland det absolut lugnaste vi kan utsätta Alfred för här. Snacka om intryck när man tar en tur i vagnen en sån här dag eller i ett köpcenter, där det skall klappas, smackas och nypas i kinder hela tiden.
Hmm, förstår att Alfred blev leden...nästan så jag blir det åxå. De ser så allvarliga ut barnen....
SvaraRaderaKram Y
Ylva - Det vat faktiskt något som jag funderade över. De var så glada och dansade, men när de skulle vara med på bild så ställde de upp sig och blev väldigt allvarliga. Det viktigaste för dem tycktes vara att få se den färdiga bilden, vilket är lite trassligt med en mobilkamera, men jag ficj visa om och om igen. De ville helst vara med på kort en och en och trände undan varandra för att komma längst fram.
SvaraRaderaSkype senare kanske? Vet inte hur det går till att vi alfdig lyckas att få till en bra tid. Beror kanske på aktiva bäbisar .) Kram
Oj vad stavfel....Alfred attackerar min arm samtidigt som jag skriver...
SvaraRaderaLille Alfred ser säkert väldigt exotisk ut för dem, jag kan tro att han blev rädd! Det är verkligen en helt annan värld i Indien, vilken upplevelse ni får som bor där!
SvaraRaderaHej igen,
SvaraRaderaMärkligt, men kanske är fotografier mkt exotiskt för dem vilket gör att de koncentrerar sig därav den allvarliga uppsynen?
Ja visst är det intressant att vi aldrig tycks vara på Skype samtidigt? Sebbe sover för det mesta bara en gång för dagen numera. Ungefär mellan 9-11 (svensk tid då...) å så håller vi på med att "lägga om" tjejernas aktivitetsdagar... Blir lite dubbelt en vecka eller 2. Sammantaget så gör detta att jag inte är så mycket på Skype just nu... Vi kanske ska boka in en slot i veckan som "vår" skype tid?
Massor av kramar Y