Vad händer sen?

Idag påväg till stan blev vi stående vid ett trafikljus under en ganska lång stund. Vägen går genom ett ganska stort område med militära enheter på var sida vägen.

Ur en byggnad ganska nära vägen kom en ung stilig millitär ut med en kvinna som gick några steg bakom. Hon var söt och hade en lysande turkos kurta och glasögon med svarta bågar. Jag funderade lite över om de var kollegor, ett par som dejtade, gifta eller hur de hängde ihop (nåt skall man ju grunna på i bilen). En kort stund senare kom de ut genom grinden på en motorcykel och hon satt i "damsadel" bakpå motorcykeln med en hand på mannens lår. Alltså troligen inte kollegor.......eller kanske dejtande kollegor i så fall........

Då tänkte jag att vad konstigt det är att se dessa två människor under nån minut i deras liv, fundera över dem och samtidigt konstatera att de kommer man aldrig mer att se igen och man vet inget om dem. Jag blev ju lite nyfiken.

När vi sen är påväg hem från stan 2 timmar senare så ser jag henne igen! På en annan plats. Inte så väldigt långt ifrån, men med tanke på ALLA MÄNNISKOR som finns i denna stad och på dessa myllrande gator så var det i alla fall lite konstigt. I en annan klädsel än den lysande turkos kurtan kanske jag inte skulle känna igen henne en gång till, men OM jag skulle se henne igen, så måste jag nog stanna och prata lite med henne. Hon var fängslande på något vis.