I går skulle jag passa på att lämna tillbaka ett par flipflop, med pärlor (nu utan flera pärlor), som vi köpte till Nora i en butik på Commersial street för två veckor sedan. Den konversationen gick ungefär såhär:
" I would like to change these shoes, broken already after just two weeks. This is not good quality"
"No, that´s not possible mam, this is very fine quality", säger mannen i kassan och visar upp den ena av Noras skor som fortfarande är hel. ?
"How can You say it´s good quality when she has used them twice, and walked about 100 m, and the pearls fall off?"
"That´s why, look very little used" säger då stolpskottet bakom kassan och vänder sulorna mot mig. De hade alltså varit mer hela om de använts mer??
"We will fix them" säger mannen bakom kassan.
"But I don't want them because it´s bad quality. What happens next when the pearls will fall off again?"
"That will not happen as it´s very fine quality" säger mannen igen.
Vet inte vilken kurs han har gått, men nu är jag riktigt irriterad.
Jag visar att jag bara har en av de två stora pärlorna med mig och han frågar.
"Where is the other one?"
"Where do You think it is" säger jag.
"We will fix them and You can collect them?"
"Not a chance I will come here to collect them. You will have to deliver them to my house when they are fixed"
De fick jag dem att gå med på. Dessutom.
"I will never shop here again and I will let my friends know as well about your bad quality shoes!"
Är ganska säker på att Nora inte sett mig så ilsken tidigare i något offentligt sammanhang, men dumhet har jag svårt att stå ut med.
En tidig födelsedagspresent
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar