Inte betrodd

Eriks telefonnummer har slutat att fungera. Finns inte. Det meddelandet får man i örat när man ringer numret. Patrik for tillbaka till hål-i-väggen butiken där det inhandlades med mycket strul, bara för att få veta att mina identitetspapper inte hade godkänts av Airtel (Passkopia, kopia på VISA permit med adress, signerat foto på mig) och returnerats till butiken!

Blir man trött eller? Första förklaringen var not valid passport och när inte den höll (eftersom mitt pass är absolut giltigt) så påstod de att adressen saknades, men det gjorde den inte heller. Slut på bortförklaringar kunde ingen förstå varför. Det är märkligt, för de papper jag har är utfärdade av immigrationsmyndigheten (FRO) och i passet har jag dessutom ett VISA som gäller till 5 juni, så man undrar vad som gör att Airtel tycker sig ha rätt att avfärda något som FRO har utfärdat?

Patrik pratade med otaliga människor i telefonen, inklusive någon chef för Airtels kundservice, men i vanlig ordning är det som att tala till en vägg och de upprepar sina inövade mantra om att inget är deras fel. Det är så vansinnigt frustrerande att prata med kundtjänster i det här landet så det går inte ens att beskriva.

Nu slutade det hela med att vi måste ta oss till ett Airtel showroom, vilket troligen är en mer normal butik - typ telia butik - med alla papper för att där köpa ett nytt kort och samtidigt då övertyga dem om att vi bor här och att jag är jag. Patrik tvingade av ren princip till sig de 100 rs - SEK 15 - som vi betalade första gången för kortet bara för att markera att man inte kan behandla folk såhär. Sedan skall vi tillbaka till hål-i-väggen affären där han skall ladda om kortet med de 200 rs som vi redan har betalat.

Det lustiga är att jag skaffade ett likadant kort till Nora i December med exakt samma papper och det gick så bra så. De kanske skulle ta och kika i sina kundregister de där Airtelmänniskorna, men det har de väl inte tid med eftersom de sitter och repeterar förinövade svar hela dagarna............

Kommentarer

Jag har legat efter med att svara på era kommentarer på grund av det sega nätet denna vecka, men nu skall det förhoppningsvis finnas svar till alla. Hoppas jag inte har missat någon. Det har gått ganska bra att skriva inläggen men när jag har försökt svara på kommentarer så har de försvunnit mystiskt eller så har jag fått felmeddelanden.

Segt som sirap

Internet.

Skrev ett sms till vår Internetman i måndags efter att vi haft segt nät hela helgen. Efter 3 min ringde han på dörren och förklarade läget och gav mig två papper om ett fel i ett undervatteskabelsystem som försörjer en väldig massa länder med telekommunikation.

Jobbigt att missa nyfunna Hollywoodfruar ;) och andra viktiga program som inte kan streamas i denna snigelhastighet.

Marianne i Kairo har samma strul. Synd om oss.

Passet har kommit :)

Punktligt kl 11 i går förmiddag levererades Alfreds pass med kurir. Mindre än en vecka sedan vi ansökte om det!

Jag blir så glad när något fungerar som det skall, men så var också damerna på konsulatet i Chennai väldigt bra att ha att göra med. Noggranna och snabba.

Nu tar vi nya tag på FRO på fredag. Våra visum skall vara klara nu och så skall Alfred registreras där och tilldelas ett exit visa så att vi får ta med honom ut ur landet.

Sen skall det vara klart ☺

Få inte panik nu mamma........

" men idag var jag 10 m från en orm på Lalbagh".

Idag var Eriks klass på field trip till Lalbagh botaniska trädgård här i Bangalore. Där finns det tydligen annat än växter att beskåda.........

Klassen satt på en gräsyta (och hur smart är det av lärarna att placera barnen i gräset i dessa ormtider) med ganska högt gräs när några parkvärdinnor kom och varnade för ormen som var alldeles nära gruppen.

Hu!

Det fick bli ett litet mail till lågstadiets rektor om att man kanske borde tänka sig för lite om man tar med barnen till botaniska trädgårdar denna tid på året. De två övriga 3:orna skall åka i morgon resp. onsdag och jag hoppas de lärarna har lite bättre koll, åtminstonde efter detta.

Överreagerar jag pga. min ormrädsla. Nej, jag tycker nog inte det med tanke på att kobror och andra otrevliga giftiga ormar kan finnas var som helst här. Ogiftiga ormar finns också men man chansar inte precis.

Chennai Superkings

I går var det IPL (Indian Premier League) final i Cricket i Mumbai. ÅRETS SPORTHÄNDELSE. Enormt stort här. IPL har pågått under ett antal veckor och spelas mellan Indiens 8 främsta lag.

I final Chennai Superkings vs Mumbai Indians.

Lite otippat segrade Chennai. Kapten i Chennai är cricketikonen Dhoni.

(Bangalore Roayal Challangers spelade match om 3:e pris i lördags mot Deccan Chargers och vann så det var vi lite nöjda med).

Det blir roligare och roligare att se cricket ju mer man förstår. Erik kan det mesta och förklarar ingående med stor inlevlese för oss andra. Han kan hur lätt som helst även rabbla upp namnen på en massa olika cricketspelare i de olika lagen och vad de har för uppgift i laget (battar, bowlar/kastar, catcher - nu har jag säkert kallat något av dessa fel namn:). Förstår inte hur han kan hålla reda på alla spelare. Om Patrik försöker förklara något om någon av spelarna och beskriver hur de ser ut, så vet Erik oftast precis vem han menar och så får vi namnet också :)

Erik vill överge fotbollen och börja med cricket nästa år i skolan. Nästan varje eftermiddag cyklar han iväg med sitt bat och spelar cricket med kompisarna på någon gata på området.

Illa berörd

I dag kände jag mig för första gången riktigt ledsen över fattigdomen i det här landet. Jag hade varit en liten sväng i stan och påväg hem stannade vi för rött ljus i en korsning. Precis vid sidan av den kraftigt trafikerade vägen vid korsningen fanns några små bostäder byggda av pinnar med presenningar till tak. Där satt en mamma med sina två små flickor som kanske var i tre resp. tvåårsåldern. Mamman såg ganska apatisk ut. Den lilla flickan kröp omkring och den lite äldre flickan satt och doppade fingrarna i någon vätska/olja på en tallrik och sög sedan på fingrarna. Så tog hon fram en bit nanbröd och doppade i vätskan. Hon hade bara en liten svart väst på sig och var i övrigt naken, men hon hade det allra sötaste ansiktet och en liten tofs i håret och hon såg faktiskt pigg ut på ögonen.

Jag bara satt och tittade (vi har svarta rutor på bilen så de såg mig inte) på dem en lång stund medan jag kände hur tårarna kröp fram och jag blev helt handlingsförlamad. Tänkte så snart vi hade åkt att jag självklart borde ha givit dem lite pengar fast jag inte är så säker på att det är det bästa att ge. Det värsta är platsen de bor på. Så fruktansvärt ohälsosamt för dessa små flickors lungor. Det kan jag inte göra något åt, men jag kommer att åka förbi på torsdag och då skall jag försöka ge de de små barnen lite frukt och lite urväxta kläder. Strunt samma om de är för stora. Eriks t-shirts får väl bli klänningar då.

Det var plötsligt inte alls kul att plocka upp shortsen som jag just köpt till Erik och Alfred på Benetton. Idag gav de mig bara dåligt samvete. Jag vet att jag inte skall tänka så, men just nu känns det i alla fall inte bra.

77 olästa Yahoomail

Oj då, jag har förträngt mina Yahoomail från skolans mailgrupper och det var nog lika bra det för jag tröttnade direkt när jag började gå igenom dem.

Första ståndpunkt som ledde till mycket uppmärksamhet och medhåll från andra grade 5 föräldrar;

För LITE läxor i Grade 5! och inte ens några läxor över påsklovet. Ve och fasa. I min värld (från yttre planeten Sverige) trodde jag att lov var för vila........

Nästa ämne;

Dåliga och opersonliga mid term reports. Oj vad mycket klagomål. De var visst inte tillräckligt personliga och vissa lärare verkar inte känna igen vissa elever (???) påstår någon. Vi har i alla fall inte det problemet :) då blonda barn är ganska underrepresenterade. Eftersom jag heller inte är van vid 8 sidors personlig utvärdering om barnen 4 gånger per år i svenska skolan, så känner jag mig fullständigt tillfreds med vad som presteras här. Förutom lite övergripande information och vad man gjort i varje ämne så följer en personlig bedömning om varje barns prestation. Helt OK, men för många var det visst inte tillräckligt.

Och så;

En ingående diskussion om hur dåligt informationsmötet var om övergången mellan PVP och Middle School, som nu är aktuellt för Nora. Detta informationsmöte låg på samma eftermiddag som Science Exhibition och det var tydligen inte bra. Jag tycker det motsatta. Ju mer samordning, desto färre utflykter, desto bättre. Det gavs inte tid till någon ändlös frågestund, vilket den mesta kritiken handlade om. Tack och lov för det för de tar aldrig slut! Om det är något man inte klarar av i en stor samling här, så är det att ställa korta, koncisa frågor. Det är det ingen som inser utan alla pratar på och pratar i mun och så går tiden...... Sånt orkar jag inte med ändå. Jag tyckte att det var saklig framställan utan onödigt tjafs. Frågor kan man alltid maila till repektive lärare.

Blev ändå lite sugen att skriva min ståndpunkt som svar i dessa olika ämnen, men jag lät bli (lite ovanligt va?). Vad skulle det tjäna till? Då blir jag väl känd som den slappa mamman som inte bryr sig om sina barns skolgång och det tänker jag inte utsätta barnen för.

Avslut på veckan

Det har för ovanlighetens skull varit en hektisk vecka; storhandling, tandläkarbesök, Chennai, science exhibition på Indus, besök på Patriks jobb, after work i går, i dag fotografering i 4 timmar hemma hos en fotograf och så firades Patriks födelsedag här hemma i kväll i trevligt sällskap av 3/4 av familjen Ekberg.

Veckan har gått väldigt fort :)

Lite om dagens övning.
Vi har aldrig tidigare varit hos fotograf med barnen, men när jag var hemma hos en engelsk tjej för ett par månader sedan hade hon ett par fantastiskt fina svartvita canvasbilder av sin familj på väggen. Då kände jag att det faktiskt hade varit roligt att ha några riktigt fina foton på familjen och framförallt på barnen. Alice (fotografen) tog flera 100 kort på oss i olika konstellationer och positioner - absolut ingen traditionell porträttfotografering. Var lite kul då Erik senare skulle förklara för Åsa om fotograferingen och sa "När hon skulle ta nakenbilder på Alfred och Pappa......" Jag lovar att den enda som var naken på dagens fotografering var Alfred och det var högst beskedliga nakenbilder det.
Det blir spännande att se resultatet om ett par veckor. Då skall vi välja ut foton för 4 förstoringar och sedan får vi också alla foton på CD (30-100 st beroende på hur korten blir), så det kommer nog att dyka upp ett och annat av dessa foto på bloggen framöver. Det var meningen att det skulle tas några bebiskort med en sovande Alfred, men nyfiken som han är vaknade han så fort han kom ur vagnen så det fick bli nakenkort med vaken bebis istället.

Nu är det natten och i morgon (eller rättare sagt senare i dag) blir det en golfrunda och lite jobb för Patrik och jag tror att jag och Alfred skall pusta ut i horisontalläge medan Nora och Erik gör veckans (ännu inte påbörjade) läxor (vad gör det?- Erik har "bara" 8 läxor att ta tag i!) Misstänker att det finns en risk att jag får lämna mitt horisontalläge då och då.

41

Grattis♥

Puss&Kram från lilla familjen

Science Exhibition

I går var jag på skolan för ett informationsmöte inför Middle school (MYP) och för att se på barnens Science Exhibition. Alfred fick stanna hemma hos Mia och mysa med henne istället för att vara med på en utflykt till denna vecka.


Skolan brukar alltid vara supervarm men jag hade förträngt den lilla detaljen att AV room där informationsmöten hålls är det enda luftkonditionerade rummet på skolan och det kan man verkligen säga att det var. Full fläkt på ACn och 20 grader. Höll på att få frostskador. Var inte precis klädd för denna "kyla" och ingen sjal hade jag att vira om mig heller, så jag fick lite fint försöka hålla för brösten bäst det gick för att inte skaffa mig en fin mjölkstockning.


Tinade sedan upp fint i Eriks klassrum där det var gott om folk. Alla barnen var uppdelade i små grupper och de hade var sin liten föreläsning att presentera. Man fick gå mellan olika stationer och där satt barnen och sa något i stil med "God afternoon mam, I am .... and I am...., and we are going to tell you about the photosyntesis/growing plants/digestive system...". Så söta. Sedan ville de ha feedback på ett papper. Skrev nog excellent på var enda en för de var jätteduktiga. De hade både posters och experiment att visa. Erik och två klasskompisar tog reda på föräldrarnas BMI. Inga hemligheter med vikten här precis. Det var bara att ställa sig snällt på vågen och sedan låta sig mätas av Erik som stod uppflugen på en stol för att nå. Han ville först ha mig till att vara 2 cm kortare än vad jag är, men det gick jag inte med på. Då får man ju ett sämre BMI ;) När rätt siffror var på plats så hade jag i alla fall ett hälsogodkänt BMI inom normalgränserna, även om det var lite högre än det brukar. Kan ju bero på att det är några små bebiskilon kvar.......


I Noras klass hade man science exhibition om energi och alla presenterade sina experiment. Noras experiment gick ut på att visa hur vindkraft ledde till rörelseenergi.



Man blåser med en hårtork på vindsnurran, varpå pinnen som är fäst i vindsnurran med en frigolitbit snurrar, och då vevas snöret med klossarna upp.


Det fanns flera innovativa experiement, bla. ett väldigt bra med en egentillverkad lavalampa. Någon eldade dessutom en cashewnöt i en plåtburk, för att värma vatten i en annan liten plåtburk. Det luktade inte gott!

Bebisbesök på Patriks jobb

I dag har Alfred och jag varit en liten tur till Patriks jobb och "visat upp" oss, eller åtminstonde visat upp Alfred för mig har de sett förut.

Det var en överraskning att vi skulle komma och Patrik hade dessutom fixat tårta som vi bjöd på.

När Patrik kom in i konferensrummet med Alfred ställde sig alla genast upp och det blev en spontan applåd för den lille och de blev verkligen glada över att få se honom. Alfred gick från famn till famn och flera av kollegorna försökte fånga hans uppmärksamhet med diverse ljud och fingerknäppningar. Det lyckades några gånger och Alfred log och unslapp sig tom ett litet ljudligt skratt till stor förtjusning.

Det var ett lyckat besök och de ville gärna att vi skulle komma snart igen. Patrik föreslog också en fest igen innan vi åker hem till Sverige i sommar, vilket verkade vara ett uppskattat förslag.

Chennai

I går var det dags att flyga till Chennai och fixa Alfreds passansökan på Svenska konsulatet. 6.45 åkte vi iväg till flygplatsen.

Godkänd för flygningen! Vi fick ta med oss bilstolen till det var dags att kliva på flyget och sedan återlämnades den så snart vi klivit av. Mycket smidigt.

Det gick superbra med Alfred på flyget fast han såg ganska konfunderad ut. Inte ett pip. Han passade på att ta en av dagens små power naps (för det var i stort sett det enda som blev när det gällde sömnen i dag - så fort han somnat var det dags för någon ny aktivitet). Amning vid start och landning och öronen verkade klara sig fint. Det var ett mindre Kingfisher propellerplan så flygningen tog ca. 1 tim, trots att det inte är så långt (ca 35 mil på land), och jag måste nog säga att inflygningen var lite för skakig för min smak.

När vi landat i Channai möttes vi av hettan och fukten. Jag har aldrig varit på en varmare plats. Det var som en bastu. 42 grader och en enorm luftfuktighet. Jag skall nog aldrig mer klaga på att det är varmt i Bangalore (fast det kommer jag såklart att göra ändå :). Svetten rann efter 10 meter och Alfred var sjöblöt när vi kom fram till bilen. Det blir väldiga kontraster mellan ute och den AC kylda bilen. Säkert inte nyttigt.
Efter ca 1 tim biltur i mycket mer organiserad trafik än i Bangalore var vi framme vid det lilla Svenska konsulatet. Så skönt att se den svenska flaggan. Genast kände man sig lite hemma.

Här poserar Alfred och Patrik med de hjälpsamma damerna på konsulatet och vårt svenska kungapar. Det gick smidigt med passansökan och vi var klara där på knappt 30 min.

Alldeles bredvid konsulatet låg ett Sheratonhotell där vi passade på att äta lunch.

Nu var Alfred ganska trött men det var skönt att sitta i knät en stund i den svala lokalen innan han somnade ganska utslagen på en soffa lagom till vår lunch kom in.

Efter lunchen blev det en timme på ett shoppingcenter innan det var dags att bege sig tillbaka till flygplatsen. Ett shoppingcenter var det enda tänkbara då man utgår från att där är luftkonditionerat, vilket det också var till viss del. I vissa av de mindre korridorerna verkade inte ACn fungera så där gick nästan inte att andas och i parkeringsgaraget kändes det som en riktig ångbastu. Där stod vi en bra stund och väntade på hissen och var nära att förgås.

Vi kände oss ganska uttittade där vi gick med lille Alfred i affärerna. Nästan alla vi passerade sa "Oh, so cute" och det känns ju lite kul, men samtidigt jobbigt med all uppmärksamhet. Någon, som dessutom höll på att prata i sin mobil, kom fram till Patrik och frågade "Excuse me, can I touch your baby" och så tog han på Alfreds fötter.

Efter ett tag tröttnade Alfred på den varma bärselen och ville ha mat och ingenstans fanns det att sitta. Det var bara att gå in i närmsta affär och be att få låna ett provrum. Det har jag gjort förut och det brukar gå bra, så även denna gång.

Tillbaka på flygplatsen blev det en ganska lång väntan då starten var försenad med 1 tim. Till slut kom vi iväg efter div strul - se nedan - och denna gång var det ett stort plan så vi hann knappt upp innan vi skulle ner igen - genom turbulenta åskmoln - till underbara 22 grader i Bangalore (pga kraftiga regn).

Ganska matta var vi tillbaka hemma igen efter 14 timmar.

I natt sov Alfred stenhårt och fick väckas för att äta. Nu har han sovit hela morgonen också. Han har lite att ta igen.

Nu till några av gårdagens flyg- och flygplatsbetraktelser:

• Man kan undra varför en internationell flygplats i en stad som Chennai med flera miljoner invånare har riktigt äckliga toaletter. 3 hål-i-golvet toaletter och 2 vanliga på damernas på inrikes ankommande. I de båsen med vanliga toaletter existerade inte toalettpapper eller ens en toalettpappershållare. Den var borta sedan länge och kvar fanns enbart rostiga fästen. Golvet flödade av vatten från de äckliga små duscharna som man envisas med att använda här istället för toapapper. Duscharna låg dessutom på golvet och badade i det äckliga vattnet eftersom även dessa fästen var borta.

• Skötrum - vad är det? Undantag på Bangalores moderna nya flygplats där allt är fräscht och välskyltat och jag tom anvisades ett renstädat toalettbås och sedan stod den leende damen med pappersservetter redo när jag tvättat händerna. I Chennai fick det bytas bajsblöja mitt bland passagerarna i vänthallen. Vad skall man annars göra?

• Boarding - hur svårt kan det vara att läsa sitt platsnummer och sätta sig på rätt plats? Uppenbarligen tillräckligt svårt för att försena starten med ½ timma. Måste man byta platser och sitta tillsammans ett helt sällskap på en flygning som varar 45 min?

• Mobiltelefoner måste tydligen sättas på i samma sekund som flygplanshjulen tar i marken. Tänk så plågsamt att inte vara nåbar i hela 40 minuter.

• Lutade stolsryggar innan start. Vissa envisas alltid med att fälla stolsryggarna innan start OCH de blir givetvis alltid tillsagda att ta upp stolsryggen igen. Vad är vitsen?

• Och så finns det de som sitter vid nödutgången och sätter sitt bagage framför sig på golvet och tror att det skall få stå kvar där trots tillsägelse.

Varför blir jag inte förvånad? För här råder många gånger mentaliteten "Bara JAG kommer först/får../blir../......."

Tandställningen

Nu är Noras tandställning på plats. I tisdags var det dags för den tandfärgade rälsen i överkäken. Den nedre sätts in vid ett senare tillfälle.
Efter tandläkaren blev det en tur på stan för lite ärenden. Gäller ju att passa på. Det skulle inte ta så lång tid, men givetvis tog det hela dagen och vi var inte hemma förrän 17.30 med en utmattad och ganska arg bebis.

Det är verkligen inte bebisvänligt inne i Bangalore city. Ingenstans utomhus kan man gå med barnvagn för det finns inga vettiga trottoarer och när det finns så är det gropar eller stolpar eller höga kanter i vägen. Dettsutom kör bilar och motorcyklar livsfarligt på dessa smågator så man korsar inte gärna gatan och absolut inte med en barnvagn. Alla butiksdörrar är smala och det är trappor upp eller ner. Det är alltså bärsele som gäller och det blir supervarmt både för Alfred och mig. Tror han har varit på Brigade road för första och sista gången!

Det blev en smärtsam kväll för Nora. Tänderna värkte och Nora hade svårt att somna. Tack och lov var det betydligt bättre redan i går. Fick några dunderpiller - kombination av Panodil+Ipren och de har hjälpt bra.

Att köpa ett kontantkort

För att kunna nå Erik när han är ute på sina äventyr här på området så behövde vi fixa ett kontantkort till min gamla telefon.

Det är lite pyssel med det.

Kontantkorten kan man införskaffa lite varstans, som i små-hål-i-väggen butiker som säljer lite allt möjligt.

Vi tog det närmsta "telefon-hålet" strax utanför grindarna. Chauffören var med för det brukar vara si och så med engelskan med det skulle visa sig att de inte ens lyckades vara informativa på sitt eget språk.

För att få ett kontantkort måste man lämna en passkopia, ett bevis på var man bor och så ett foto. Dessa papper häftas ihop och så får man skriva sin signatur på alla papper + på fotot. Denna procedur med kontantkorten påbörjades efter bomberna i Mumbai, då samordningen av dåden tydligen skedde med kontantkort som man då inte var tvungen att registrera.

När jag hade valt ut ett nummer ville mannen i telefonhålet veta hur mycket kortet skulle laddas med (och här missade han den lilla upplysningen om att dessa pengar endast kunde användas under en begränsad tid, en månad, vid första laddningen). 500 rs? Nä -det tyckte jag var för mycket för Erik kommer sannolikt att ringa ganska sparsamt. Dessutom har han 150 fria sms om dagen (!) till indiska mobiler. 200 rs fick räcka - det ringer han nog upp någon gång tänkte jag.

När man får kortet måste man ringa 123 på telefonen för registrering av numret, sedan måste man ringa till mannen-i-hålets-telefon och först då laddar han med summan man betalat. Kvitto? Nej då. Han slängde bara ner pengarna jag betalade i en trälåda. Hur som helst så var min gamla telefon hemma och jag orkade inte greja med min egen, så vi åkte hem för att fixa ringandet. På vägen hem såg jag att en del av mannens nummer, som han skrivit på det blanka kontantkortsfodralet med en gel-penna, hade suddats ut så då gick det ju inte att ringa tillbaka. Santhosh fick åka tillbaka och fixa det istället.

När S kom tillbaka hem sa han att mannen sagt att de laddade pengarna måste ringas upp inom en månad. Det var ju så dags. Jag blev ilsken och skickade tillbaka S igen för att försöka ändra på det, men si det gick inte. (Det var inte så när vi köpte Noras kort i december). Nu är det inte så att 200 rs är mycket pengar, men det är en principsak att mannen i telefonhålet skall informera om det, för då hade jag haft valmöjligheten att ladda med mindre pengar istället och dessutom försökte han få mig att ladda kortet med 500 rs! Jag tror minsann han får provision från Airtel. Han sa till S att han trodde jag visste det. Och hur då???

Dit går jag i alla fall inte igen. Nästa gång det skall laddas några telefoner får S göra det på Airtelkontoret dit han åker och betalar min mobilräkning. Där får man i alla fall ett kvitto.

Birth Certificate

Nu har vi det äntligen. Efter många om och men och en utskälld agent. Turerna med det här certifikatet har varit så krångliga att det inte ens går att beskriva för vi fattar inte själva var problemet har legat. Hos Cradle, agenten eller Birth & Death Office?

Snarast möjligt måste vi nu flyga till Chennai för att fixa ett provisoriskt pass till Alfred. Detta kan ta några dagar och sedan skall han registreras på FRO - Foreign Registration Office där det också skall utfärdas ett exit visa så att vi kan få ta med honom ut ur landet.

Nu önskar jag mig smidighet så att allt detta går i lås. Känner mig inte beredd att skjuta upp någon hemresa pga. av administrativt strul .

Silikon

Vilken utmärkt uppfinning. Silikonmuffinsformar (en bricka med 12 + några singlar - de 3 de hade med veckad kant) inhandlades igår och var bland de bästa inköp som gjorts här sedan vi kom hit. Snygga muffins och bara att tippa ur. Rekommenderas varmt!

PTM skryt

Parent Teacher Meeting på skolan idag. Ungefär som kvartsamtal.

Det är roligt att vara förälder när lovorden haglar :)

Både Eriks och Noras lärare sa bla. : "It's a pleasure to have him/her in class".

Så något måste vi ju ha gjort rätt.

Det var på lätta steg vi lämnade skolan.

Räls

Så hette det i alla fall på min tid. Räls=Tandställning. Nora är superglad att bli av med sitt söta* mellanrum mellan tänderna och tandläkaren har lovat att just det lilla problemet kommer att vara fixat om bara några månader. Får se om det kommer att vara lika kul resterande 1½ år när det är andra justeringar som skall göras som inte är lika kosmetiskt synliga. Det gör ont varje gång tandställningen skall dras och vem minns inte de vassa taggarna som gjorde hål på insidan av kinderna och som man fick sätta häftmassa på............Been there, done that, men så är jag ganska nöjd med mina tandrader också, så jag hoppas att det blir värt det.

Rälsen är dessutom numera tandfärgad och ser inte så väldigt rälsaktig ut längre. Om man ville kunde man få en flerfärgad! (tänkt för barn) och för kvinnor fanns en guldfärgad med lite färgade stenar i! Lite too much för min smak men om de la till några äkta diamanter så kanske........

Nu är det ju inte så att Nora på något vis skall få tandställning av kosmetiska skäl (fast det tror jag att hon helst vill tro), utan att minst 4 av hennes tänder inte har någon plats att komma ut på. Dessutom har hon fått tillbaka lite av sitt korsbett som också måste korrigeras.

Tandställningen sätts in på tisdag - 'oj så tråkigt att missa en dag i skolan'. (Erik blev sur och ville också få vara ledig tills jag påminde honom om hans 3 veckor extra långa sommarlov. Sen sa han inget mer). Därefter får vi besöka tandläkaren en torsdagkväll i månaden för justering.

* Tycker mamma (fast det tyckte inte mamman när hon själv hade "rött hår och brett mellan tänderna")

Rensa.......var då?

Jag saknar att ha ställen att rensa!

I dag har jag gått igenom badrumsskåp och medicinskåp i brist på annat. Garderoberna är genomgångna, förrådet, Eriks rum, köksskåpen.....

Jag behöver komma hem och se om det finns någon liten låda att ta tag i ;), fast det finns det nog inte. Huset är ju så gott som tomt på prylar och det som finns är ju genomgånget en gång och ligger nu i lådor sm jag har lovat mig själv att inte rota i förrän vi flyttar hem igen.

Men EN rabatt har vi ju kvar. Den behöver säkert rensas - fast det är inte lika kul det!

The end :)

Ett äckligt hus

Idag var det dags för 6 veckorsvägning och vaccinationer.
4030 gr med body och ganska tung blöja - för några kläder togs inte av. Det är väl OK antar jag om man alltid väger så. Fin viktuppgång. Längden mättes inte och inte huvudet heller. Måste komma ihåg att fråga om det nästa gång. (Hittade just en längd + huvudmått i Alfreds BVC journal vilket väl togs när jag var på apoteket för att hämta ut vaccinationer) 56 cm.

Vaccinationerna var inte så kul för Alfred som blev stucken med 3 olika vaccinationssprutor. Han blev väldigt upprörd. För att avleda honom efter sticken slog sköterskan HÖGT på en cymbal alldeles vid hans öra. Då blev han vettskrämd för det också. Funkade lite bättre med nappen och lite mammagos.

Nu är han lite febrig och ligger här med blanka ögon och gnyr och blir riktigt ledsen emellanåt. Stackars liten som givetvis inte fattar vad det är som gör att det inte känns som vanligt och vad som gör ont.

Nu till det äckliga huset.

Mitt andra mission för dagen var att få tag i Alfreds födelsebevis på the Cradle, men det visade sig inte vara så lätt precis. Ansvarige mannen var ledig. En snäll dam hjälpte till och ringde runt lite och kom sedan med beskedet att det inte var påbörjat !!!?? Kan inte ens skriva alla fula ord som for runt i mitt huvud. Jag började ringa om det här för tre veckor sedan. Nu skulle jag i och för sig kunna få det på torsdag enligt henne, för plötsligt tycks det ju bara ta en dag (government holiday i morgon) och inte 6 veckor som det tagit hittills. Det är också det som de sa från början att det skulle ta i tid men då påpekade vi att vi hade bråttom och då skulle det kunna gå fortare. Pyttsan!

Insåg att jag skulle få vänta tills torsdag och gick ut för att åka hem. Då ringde damen tillbaka och sa att hon fått tag på någon annan som sa att det visst var klart och kunde hämtas direkt på ett kontor alldeles i närheten. Fint! Vi åkte dit med en adresslapp. Det var inte ett kontor det var ett köpcenter/myndighetsbyggnad med råtthålsstandard. Det var det absolut äckligaste ställe jag hittills varit på i Indien. Kontor blandat med hål-i-väggen affärer. Smutsiga väggar, golv och trappor. I trapphuset så det ut som någon hade kastat kaffefilter på väggarna där sedan den bruna sörjan runnit ner. Hu. Alfred var förstås inte med. Han satt tryggt i bilen hos chauffören. Det tog en stund innan jag hittade rätt kontor. Blev skickad hit och dit av olika människor som säkert inte hade en aning, men det kan man ju inte säga så då hittar man på något...

Väl inne på födda och dödda kontoret satt det en halvdöv dam (hon hade hörapparat) som inte fattade något av mitt ärende. Jag upprepade mig nog 5 gånger och till slut ville hon ha adressen till the Cradle. Då fick jag ringa dit och där fattade de inget heller och det tog en ansenlig tid att få dem att fatta att jag var där jag var......Efter många om och men skulle jag fylla i en ansökan om att få ut födelsebeviset, vilket jag gjorde med ett massa ?????? Sen sa halvdöva damen att jag kunde få cetifikatet om tidigast en vecka för det var någon som inte var i tjänst innan dess som måste vara i tjänst. Då gav jag upp, rev ansökan om att få ut certifikatet och gick ut från den äckliga byggnaden. Åkte tillbaka till Cradle och förklarade att jag inte fått något certifikat. Administratören (en fräsch kvinna) trodde inte sina öron när jag sa att jag varit i RTO building själv. Hon bara skakade äcklad på huvudet och tyckte nog förfärligt synd om mig. Nu har hon också lovat att att hålla koll så att det löser sig på torsdag.

Så för att krångla till dagen lite till så åkte jag in till stan (vilket är en omväg och tar en del tid, men jag var ju liksom redan halvvägs) för att köpa en crickettröja i present till en liten man hemma. Hade ringt innan för att kolla att rätt tröja fanns i rätt storlek. Men, i vanlig ordning så lyssnar man inte i det här landet så yes betyder uppenbarligen inte yes. Jag ville ha storlek 6 år. Mannen i affären påstår då att den tröjan han visar mig passar en sexåring. Junior XXL. Visst. Den passar mig sa jag! och några mindre fanns inte i rätt lag. Plötsligt får han fram ett annat lags tröja märkt med 6 år. Den var en bråkdel i storlek mot den första. Fick åka hem med oförättat ärende därifrån också.

=BID, Bad India Day

We want to put your baby on stage today!

För några veckor sedan kom en inbjudan från the Cradle till deras 3 års-jubileum 10 april. Tyvärr går det inte att visa den som bild, men såhär stod det:

The Cradle Carnival is your chance to put your little

one's in the limelight. With awards for the cutest baby,

best dressed baby, the best crawler and loads more,

it's time for your baby to start shining already.

To make things more exciting we have a fashionshow of

expecting mums of cradle, nappy changing contest

for dads, and lullaby singing contest

for parents and grandparents.

Många verkade ha hörsammat inbjudan och såg till att bebisarna var startklara för ett race. Times of India missade inte heller helgens baby-höjdpunkt i Bangalore.

Vi gick inte. Hade ju ändå sopat banan med the cutest baby och best dressed... eller? (hade i alla fall vunnit kategorin less dressed om det funnits en sådan!

Alfred - nästan 6 veckor

Bullar och lite annat

Det är ganska galet att baka bullar när det är så varmt, men det har jag i alla fall gjort både i fredags och idag. Fick färsk svensk Kronjäst och mandelmassa av Mia och det kan ju absolut inte få förfaras. Baka bullar innebär lite att gå på helspänn - skall man hinna klart innan strömmen går? I fredags var det på håret. Sista bullarna ur ugnen och 5 min senare gick strömmen. Idag har vi helt otroligt nog haft ström hela dagen.

Största och minsta mannen i familjen tar just nu en tupplur och stora barnen är vid poolen, så det är lugnt och tyst i huset. När de vaknar blir det en liten tur till Forum mall. Bäst att hålla sig på luftkonditionerade platser.

I går kväll var familjen Tullberg här på middag och vi åt honungsmelon med serranoskinka och pasta med tigerräkor och lite annat i. Receptet hittade jag hos Åsa. En riktigt god kladdkaka fick vi också ihop jag och Nora i nya kakformen med avtagbar kant som samma Åsa har försett mig med. Tack snälla du♥

Ruggig hetta!

Inte alls kul.

1 år med bloggen

(Klicka på månaderna om ni vill läsa inläggen)

April och jag skriver första blogginlägget.


Maj Containern kommer med våra efterlängtade saker.


Juni Vackraste Sariflickan♥


Juli - Bloggpaus


Augusti präglas av svininfluensapanik i Indien i storformat.


September Vi får veta att vi väntar en frisk bebis ♥


Oktober Maldiverna - we'll be back!


November Gasläckan upptog mycket av min energi i november och JAG fick till slut rätt!


December Faster/syster med familj på besök och vi firar "svensk" jul med riktigt bra resultat.

Januari Telefonsamtalet till lab. Då blev jag lite trött!


Februari präglades av småseg väntan på..............


Mars vår lilla krabat♥♥♥


April Reality såpan toppar hittills.

Ja - det var 1 år det!

1 år sedan avresa

För ett år sedan flög vi iväg från Göteborg ganska precis nu till nya livet i Indien! Det har jag lite svårt att förstå. Kollade igenom lite inlägg från april och maj förra året när allt var så nytt. Vad mycket jag har lärt mig om att leva här under detta år!

I morgon är det 1-års jubileum för bloggen. Då skall jag göra en liten årslista och utse månadens inlägg april 2009 - april 2010. Får börja grunna lite på det i dag.

Cricketspelaren har gett upp

Smutsigare och smutsigare blir den här historien.

I går överlämnade Ayesha bröllopsnattskläder till polisen, vilka hon påstår är fläckade med Shoaibs sperma. Kläderna är nu skickade till ett kriminaltekniskt laboratorium. (Sparade sedan 2002 !!!???)

I går skrev cricketspelaren, efter påtryckningar från bla. politiskt håll, på skilsmässopappren från Ayesha och därmed erkänner han teoretiskt att han varit gift, fast han inte anser det själv. Polisen ansåg sig ha fått tillräckliga bevis från Ayeshas familj som styrker telefonvigseln och att Shoaib var lurad in i äktenskapet tycks inte spela någon roll (sen kan ju jag tycka att man faktiskt inte gifter sig över telefon utan att veta vem man gifter sig med, så han var ju inte speciellt smart själv).

Vem är vinnaren?

Shoaib som slutligen är av med Ayesha och hennes familj och får tillbaka sitt pass och mobiltelefon från polisen, vilka har varit beslagtagna, och nu kan gifta sig 15 april med sin stora kärlek.

Eller är det Ayesha, som nog anser att hon går ur det här med hedern i behåll (fast jag tycker att hon har varit högst ohederlig) och dessutom förmodligen har tjänat en massa pengar på hela soppan.

Kanske har de redan gift sig..........

..............i Dubai. Innan giftemålsplanerna tillkännagavs. Vilda spekulationer pågår..........

Presskonferens

Shoaib, cricketspelaren, fegar inte ur. Presskonferens i går utanför blivande bruden Saina's hem där han står upp för sin sak och blivande bruden supportar.

Ayesha, den påstådda telefonbruden, har ännu inte visat sig i bild. Hon håller sig undan mediernas ljus och gör sina uttalanden och utspel - föga förvånande - via telefon och via sin familj med förklaringen "I am unwell, overweight and conscious of my appearance".

Fegt var ordet. Jag håller på cricketspelaren!

Noras ark

Små flygfän invarderar återigen Noras rum. Denna gång är det ofarliga nattfjärilar, men de är lite läskiga.

Patrik har börjat tröttna. I kallingar och skjorta jagades dessa i går kväll med flugpiskan i högsta hugg.

Patrik: "Var kommer alla dessa j-a djur ifrån?"
Nora: "Varför skall alla vara i mitt rum?"
Erik: " Man kan säga att det är Noras ark här!"

Indisk reality såpa

Nu måste jag bjuda er på ett indiskt verklighetsdrama. Det handlar om ett bröllop och inte vilket bröllop som helst utan det mellan kvinnliga indiska tennisstjärnan Sania och pakistanska cricketstjärnan Shoaib. Redan detta är lite kontroversiellt i Indien eftersom länderna inte är så såta vänner, men det blir värre. Sohaib påstås redan vara gift med en kvinna (Ayesha)- per telefon. Ayesha och hennes familj är nu milt sagt inte helt nöjda med att Shoaib skall gifta sig igen. Shoaib å sin sida påstår att han ALDRIG träffat kvinnan han sägs vara gift med.
Denna soppa tar upp väldigt mycket medieutrymme just nu här i Indien.

Huvudpersoner:


Shoaib (Cricketstjärna från Pakistan)


Sania (Indisk tennisstjärna)



Ayesha

Storyn i korthet:

Shoaib och Ayeshas relation startar 2001 per telefon. Ayesha ringer upp cricketspelaren och säger sig vara en beundrare av honom. Deras telefonförhållande pågår under flera år och Ayesha skickar bilder på sig till Shoaib. Falska bilder skall det visa sig. 2002 åker Shoaib till Hyderabad för att träffa Ayesha, men se det går inte eftersom hon hastigt och lustigt var tvungen att åka till Saudi Arabien på jobb (lärare), men han erbjuds att träffa hennes kusiner och syster istället (som visar sig ha en röst som är väldigt lik den som han har pratat i telefon med under alla år). Hennes föräldrar berättar att Ayesha har gått upp så mycket i vikt och därför inte vill visa sig för Shoaib. Så fortsätter det och 2005 har de fortfarande inte träffats. Det påstådda giftemålet över telefon skedde någon gång 2002. I Augusti 2005 får Shoaib se bilder av den verkliga Ayesha via släktingar som går i skola i Saudi Arabien. De la ihop 1+1 då deras lärare skröt om sitt giftemål med en pakistansk cricketstjärna. Det är lätt att tänka sig Shoaib's chock över de bilderna..............

Även om Shoaib erkänner någon form av telefonvigsel så anser han den inte vara giltig eftersom muslimsk lag inte godkänner telefonvigslar, samt att han anser sig vara förd bakom ljuset. Ayeshas familj har nu stämt Shoaib på diverse olika punkter, men det är oklart om han kan åtalas eftersom han inte är indisk medborgare.

I dagens tidning kan man också läsa att Ayesha påstår sig ha varit gravid med Shoaib, men fått missfall. Hon vägrar att ge andra detaljer än läkarens namn. En läkare som omöjligt går att spåra då namnet är ett typ "Andersson". Det har också publicerats en bild i dagens tidning på Shoaib och Ayesha tillsammans, men tidningen vill inte stå till ansvar för om den är äkta. Den ser absolut ut som ett bildmontage i mina ögon.

Den nya bruden Sania säger sig känna till hela historien och hon och hennes familj står bakom blivande maken.

Undrar om det är någon som är ute efter pengar i den här så(p)pan?

Hängde ni med?

Idag står förresten den blivande nya bruden Sania inför rätta för att medvetet inte ha stått i givakt när den indiska nationalsången spelades för henne, som hedersgäst, vid avslutningen av en kvinnlig tennisturnering för två år sedan. Stämningar hade lämnats in från 4 olika håll för detta "brott".

Undrar om de lyckliga tu anser att de fått en bra start på sitt äktenskap?

Jag antar att jag får anledning att återkomma om hur det hela slutar.

GLAD PÅSK

PÅSKkramar till alla från

LenaPatrikNoraErikAlfred

Lite rättvist får det ju vara :)

Om storebror får ett par Converse så måste ju lillebror också få ett par!

Vår allra finaste "pre-teen" fyller 12 idag♥♥♥

Grattis Noris, kramar från Erik, Alfred, mamma & pappa♥